TIDIGARE KAPITEL:

”Ja men skillnaden på oss är att jag inte behöver tvinga mig själv på en tjej för att få henne” sa jag och såg hur Roberts blick svartnade. Han spände på händerna och käkarna hårt. Kollade med inget annat än hat på mig.

  Jag gav honom ett kort leende innan jag vände mig om för att gå upp till mitt rum. Men jag blev stoppad tvärt när Robert satte en rak höger i mitt ansikte. Jag log kort och skakade smått på huvudet.

  Han borde inte ha gjort det där.

Ingens perspektiv

  Jason vände sig med inget annat än hat i blicken. Men han kunde inte stoppa det lilla leende som spreds på hans läppar. För även om han kände en viss smärta i käken så var han glad att Robert gjorde det. Han och Robert slogs ofta förut och han fick alltid en viss adrenalin kick.

  Robert åh andra sidan började ångra sitt drag. Han visste att Jason aldrig skulle låta det här gå. Jason backade aldrig undan från en fight och det visste Robert mycket väll. Han visste även att Jason skulle vinna, Jason vann alltid i slut endan och han själv slutade alltid i små smärtor. Men trots det så skulle han inte lägga sig utan en fight. Det låg inte i hans natur.

  ”Du borde inte ha gjort det där” sa Jason med ett sjukt flin på hans läppar innan han slängde sig över Robert. Ett slag ifrån Jason var allt som behövdes för att få Robert ur balans vilket Jason tog till sin fördel och slog honom gång på gång.

  Dem båda hörde ett högt knack efter att Jason slagit Robert rakt i ansiktet och dem båda förstod att det var Roberts näsa som tagit smällen. Och förmodligen brutits med tanke på smärtan som Robert kände.

  ”What the fuck” spottade Robert klagande fram och la en hand över ansiktet. Blod började ringa likt floder från hans näsa och Jason log belåtet åt hans verk. Han var inte ens klar med Robert än. Inte ens i närheten.

  Deras bråk brukade aldrig sluta med att någon var ordentligt skadad. Det brukade sluta med att dem båda brast ut i skratt över något och blev bästa kompisar igen direkt efter. Men inte den här gången. Den här gången hade Robert gått för långt. Han har klantat sig BIG TIME när det kommer till deras affärer, han har börjat välja tjejer före möten och annat. Men speciellt, han verkar inte kunna hålla sig borta från Brianna. I början var det rätt roligt när Robert retades med Brianna men nu tog han det ett steg för långt. Eller flera.

  ”Vad då? Kan du inte ta ett slag Robert? Kom igen, mer än så här måste du väll kunna ta. Eller? Jag menar till och med den där Brandy killen som jag döda för ett tag sen kunde stå upp mot mig längre. Jag trodde att du i alla fall kunde ta mer än det här. Men jag antar att jag hade fel om dig” skrattade Jason fram och såg hur Roberts ögon svartnade. Jason ville få Robert sur och det här verkade vara tricket. För just nu så kokade Robert utav ilska. Vilket Jason märkte och log stort. Han hoppades att Robert skulle fortsätta slåss. Han saknade att slåss, han saknade adrenalinet som han alltid fick utav det.

  Blodet som rann ner för hans ansikte torkade Robert fort bort innan han slängde sig mot Jason som inte var beredd på hans utbrott.

  Jason hamnade på rygg på golvet med Robert över honom som riktade slag efter slag mot Jasons ansikte. Men Jason parerade slagen, eller dem flesta i alla fall. Robert lyckades få till ett slag till Jason vänstra öga och han stönade utav smärtan. Det var även då som Jason fick nog. Han puttade av sig Robert som flög ner i ena bordet som gick sönder under hans vikt. En hög duns hördes i hela huset och Robert stönade klagande när han kände hur en bit ifrån bordet skavde in i hans rygg.

  Dunsen som kom nerifrån hörde även Brianna och hon rynkade smått på pannan. Undrade vad tusan det var som drog henne ur hennes tankar.

  För hon hade suttit och försökt tänka ut fall det här avtalet eller vad man nu ska kalla det som hon hade med Jason faktiskt var värt det.

  Visst Nate hade backat undan en aning vilket var allt hon ville. Men var det värt det om man visste att man skulle bli sårad och skadad i slut endan.

  Robert skrämde henne och efter idag så visste hon inte hur långt han verkligen skulle gå för att få det som han ville ha. Vilket för tillfället verkade vara henne. Vilket var en sak som hon inte kunde förstå. För även om Robert skrämde henne så kunde hon inte neka att han såg bra ut. Synd bara att hans fula personlighet förstörde hans utseende.

  I alla fall den andra faktorn som gav henne en anledning till att tveka var Jason. Hon hade börjat få väldigt starka känslor för honom och hon hatade det. Hon visste att det aldrig skulle bli något mellan dem. Jason trodde inte på kärlek och sånt där skit. Hans ord inte hennes.

  Så varför skulle hon stanna? Antingen skulle Robert göra något mot henne eller så skulle hon gå där ifrån med ett brutet hjärta. Hon var den dumma ”fina tjejen” som föll för en bad boy. Varje tjejs dröm. Att falla för en bad boy som även skulle gilla henne. Han skulle var hård, kal mot andre men gullig, snäll och omtänksam till bara henne. 

  Det var alla tonårstjejers dröm. Men nu var det här inte en dröm eller film så hon visste att det aldrig skulle hände. Men man kunde väll alltid drömma. Eller? 

Jasons perspektiv

  Jag vet inte hur vi hamnade här. Allt gick så himla fort. Men jag stod nu med armen hårt pressad mot Roberts strupe medan jag hade honom uppressad mot ena väggen i vardagsrummet. Hans händer försökte att få bort min arm men den skiten skulle inte gå. 

  ”Snälla Jason släpp” Robert bön eller vad man ska kalla det kom bara fram som en låg viskning då jag kapade av hans luft tillgång.

  ”Varför skulle jag släppa dig? Så att du kan gå upp och fortsätta dina försök med Brianna? När ska du inse att hon inte vill ha dig. Hon är rädd för dig och det du gjorde idag var över gränsen. Så håll dig borta från henne om du vet vad som är bäst för dig”

  ”Så det här har med Brianna att göra? Jag trodde att du sa att du inte gillade henne”

  ”Jag gillar inte Brianna. Jag gillar inte tjejer och det vet du. Jag tror inte på kärlek om du inte kommer ihåg”

  ”Åh jag vet men just nu verkar det som att allt det där bara var bullshit. Hon har dig virad runt sitt lilla lillfinger och du kan inte ens se det”

  ”Det finns ingenting att se.Vi båda vet att det är långt ifrån sanningen att jag har fallit för henne. Hon irriterar mig hälften av tiden som vi är tillsammans och den andra halvan så kysser vi bara varandra för att det är någon runt omkring oss som vi måste lura” spottade jag fram och borrade in min blick i hans för att visa att jag pratade sanning. Även fast det jag sa var långt ifrån sanningen. Jag hade börjat falla för Brianna och det var hårt. Jag gillade att vara runt henne, även fast hon drog mig till vansinne nästan hela tiden. Hon var helt annorlunda från mig och det gillade jag. Hon tog heller inte min skit utan tjafsade tillbaka dem gånger som vi kom i ett litet bråk. Och hennes läppar. Åh hennes läppar, dem kändes så rätt mot mina. Men jag kunde inte gå för mina känslor, jag bara kunde inte. Det gick inte ihop med mitt liv. Plus det var bara en liten chrush som inom kort skulle gå över. Hoppas jag i alla fall.

  ”Så varför går du inte efter henne då? Varför har du inte bara sex med henne och går vidare”

  ”För att det inte skulle funka med vårat avtal. Du fattar väll hur stelt det kommer att vara efter. Du vet att jag inte är med samma tjej flera gånger”

  ”Så hon kan väll vara den första. Jag menar hon verkar ju vara din första allt. Din första riktiga tjej kompis förutom Trish, den första tjejen som du spenderar tid med utav att ha sex med, din första kärlek”

  ”God hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte är kär i Brianna”

  ”Inget du säger kommer att få oss att tro annat. Vi kan se det på dig. Precis som vi såg på Alex att han gillade Amanda”

  ”Blanda inte in Alex i det här din jävla skit. Han har inget med det här att göra. Så om du” var allt jag han säga innan någon annan hann före mig. 

  ”Vad fan är det som händer här?” frågade Chaz chockat när hans blick föll på mig och Robert. Ryan och Mike kom in efter Chaz och kollade med stora ögon på oss.

  ”Jason släpp Robert nu. Vad i helvete håller ni på med? Du kommer att döda honom snart om du inte låter honom få luft”

  ”Bra då behöver jag inte hålla så mycket längre då” sa jag och log smått mot Robert som nu började få svårt att andas. Han började bli röd i ansiktet och hans grepp om min arm började lätta.

  ”Jason jag hoppas att du inte har något emot att jag lånade en utav dina tröjor?” frågade Brianna helt plötsligt och jag kollade upp i lagom tid för att se Brianna börja göra sin väg ner för trappan. Hennes blick var fast på mobilen i hennes händer så hon hade uppenbarligen inte sett vad som på gick här nere.

  Dock så flög hennes blick fort upp när jag inte svarade henne och hon kollade chockat på oss. Hennes mun öppnades som att hon skulle säga något men hon verkade inte få fram något. Jag lät min blick glida över hennes kropp och svalde högt när jag såg vad hon hade på sig. Hon hade på sig en av mina tjocktröjor som nästan räckte hennes ner till knäna och det var allt som hon hade på sig. Om man inte räknade med underkläderna som hon förmodligen hade på sig och strumporna som hon hade på fötterna. Men på benen hade hon inget och jag svalde högt igen. Hennes ben var så långa, slimade, solbrända. Helt enkelt jävligt sexiga.

  Jag kollade upp på hennes ansikte och såg att hon nu torkat bort sminket ifrån igår. Jag har sett henne ett antal gånger utan smink men jag kunde inte låta bli att bli förbluffad varje gång. Hon var så himla vacker, till och med utan all den där skiten som hon satte på sig varje morgon. Hon var en naturlig skönhet, det var bara synd att hon inte kunde se det själv.

  ”När man pratar om djävulen” skrattade Robert smått fram som verkade märka min ändring i beteende då han tog det här till sin nytta och puttade bort mig. Jag staplade bak några steg och gav Brianna en sista blick innan jag kollade tillbaka på Robert.

  ”Det är det här jag pratar om Jason. Du tappar allt när hon är runt omkring. Du var precis på väg att kväva mig till döds men så fort du la dina ögon på henne så tappade du allt. Du lät mig gå och om det här hade vart men någon annan så hade du vart död vid det här laget. Dem hade inte skonat dig”

  ”Jag vet att jag hade vart död om det här hade vart på riktigt. Men nu så är det inte det och tror du verkligen att Brianna skulle vara där om jag skulle vara iväg på en av våra uppdrag”

  ”Förmodligen inte men det är inte poängen. Brianna är din Amanda. Amanda fick Alex och tappa allt och se vart det tog honom” skrek Robert och jag skakade ilsket på huvudet.

  ”Vad har jag sagt om att prata om Alex. Och Brianna är inte ens nära Amanda. Hon skulle inte skada en fluga och om jag kollade senast så var hon med i något gäng som var ute efter oss”

  ”Nej men hon är dotter till en av dem advokater som har försökt sätta in dig i fängelset ett antal gången nu. Och nästan lyckats om jag får tilläga. Vad säger att hon inte kommer att springa iväg och skvallra allt hon vet om oss till sin pappa när hon är klar med dig huh? Du kommer att åka in och om jag har rätt så skulle du hellre dö än att åka in i fängelset. Så kanske är Brianna till och med värre än Amanda. Jag menar, det är ju dem tysta och lugna som man ska akta sig för. Var inte det vad Alex alltid sa till dig?” frågade Robert med ett stort leende på läpparna men jag skakade bara ilsket på huvudet

  Men innan jag kunde göra något så kände jag en liten hand på mitt bröst. Jag kollade ner på Brianna som nu stod framför mig -jag hade inte ens märkt att hon kommit ner- och kollade upp på mig med stora ögon ”Han är inte värd det Jason. Lyssna inte på vad han säger. Han är din bästa kompis och ingen utav er menar det ni säger just nu. Ni är båda arga” började hon men jag avbröt henne snabbt.

  ”Brianna du förstår inte, det här har legat mellan oss långe nu och det är inget som kommer att gå bort över några timmar. Vi båda behöver ta ut det. Vi har redan väntat länge nog”

  ”Om ni har väntat så länge på att få slå in ansiktena på varandra så kan ni nog vänta lite till”

  ”Nej jag kan” var allt jag hann säga innan hon tystande mig genom att pressa sina läppar mot mina. Hon kysste mig kort och gav mig ett kort leende innan hon greppade tag om min hand i sin. Hon log smått bort till killarna -utan Robert då- som kollade med stora ögon på oss medan Brianna drog med mig upp för trappan. 

  Dem alla var nog bara chockade att hon lyckats lugna ner mig och ärligt talat så var jag det också. Visst jag var fortfarande sur men jag andades normalt igen. Hennes beröring fick mig att slappna av och hennes kyss fick mig att glömma bort allt. Även fast det bara var en kort kyss. Gah jag hatar dem här effekterna som hon har på mig.

  Det brukade i vanliga fall ta ett tag för mig att lugna ner mig när jag blir så här. Killarna brukade låta mig riva nästan hela stället i tur att jag skulle lugna ner mig. Och det brukade oftast fungera. Oftast. Men om jag var ärlig så fungerade det här bättre om jag får säga så själv.

  Brianna drog med mig upp till mitt rum och stängde försiktigt dörren efter oss. Hon vände sig mot mig och en stel tystnad spreds över oss båda. Hon skiftade smått på fötterna och pillade nästan nervöst med fingrarna framför sig. Jag har inte sett henne så här nervös sen  vi precis började träffas och ärligt talat så skrämde det mig en aning. Har ingen aning varför för jag visste inte vad det var hon var nervös för. Men jag bara var det.

  ”Jason jag tror att vi borde sluta med det här lilla avtalet eller vad det nu är vi har” sa Brianna efter ett tag och jag kollade chockat på henne. Men hon möte inte min blick utan hon kollade ner i golvet och allt annat som inte var jag.

  ”Vad menar du med att vi borde sluta med det här?”

  ”Precis det jag säger. Visste det har blivit jätte bra grejer utav den här grejen som att jag slipper Nate och du slipper socialen. Men är det värt det om någon blir skadad i slutendan?”

  ”Vem skulle bli skadad utav det här?”

  ”Vi, dem personer som är runt omkring oss. Mina kompisar har börjat ifrågasätta mig eftersom att dem inte har träffat dig och du går runt och slåss med din så kallade bästa kompis på grund av mig. Är det här verkligen värt det om vi sätter våra vänskaper på spel”

  ”Vi sätter det inte på spel Brianna. Att dina kompisar ifrågasätter dig kan vi enkelt fixa, jag kan komma och hämta upp dig efter skolan någon dag så att jag kan träffa dem. Och när det kommer till mig och Robert så är det inte ditt fel. Du kanske var det sista stråt men det här har legat mellan mig och Robert ett tag. Jag älskar Robert och jag skulle ta ett skott för honom vilken dag som helt men det här är vilka vi är. Vi bråkar ofta och löser det sen. Enda skillnaden nu är att det kanske kommer att ta lite längre tid” sa jag och kollade hoppfullt på henne. Men hon vägrade fortfarande att möta min blick och jag suckade högt. Jag ville inte att vi skulle sluta med det här. Det här var den enda anledningen till att jag faktiskt spenderade tid med henne. För vi lär ju inte direkt spendera någon tid med varandra om vi bryter det här och jag ville ha henne nära. Jag visste att det kanske skulle straffa mig i slutendan men just nu kunde jag inte bry mig mindre.

  ”Brianna snälla lyssna på mig. Jag tror inte att det kommer att hjälpa någon utav oss om vi bryter det här. Vi båda behöver det här och det har blivit bättre för oss båda. Och helt ärligt så vill jag inte avsluta det heller för jag gillar att ha dig runt omkring. Du är den enda vettiga personen häromkring och om man bortser från dem gånger som vi bråkar så gillar jag att vara med dig” 

  Nu kollade hon äntligen upp på mig och jag kunde se hur ett leende spreds på hennes läppar. Jag tog dem få stegen som behövdes för att komma fram till henne och drog upp henne mot mig. Hennes armar lindades inom kort runt min nacke och började leka med mitt hår där medan mina händer smekte hennes sidor. Jag lutade mig framåt och pressade min läppar kort mot hennes.

  ”Så stanna, snälla” bad jag henne och kysste henne igen. Gud jag lät patetisk men jag kunde inte låta henne försvinna.

  ”Jag antar att jag skulle kunna stanna ett tag till, bara för att du bad så snällt” fnittrade hon smått fram och jag log stort ner mot henne. Jag mumlade ett kort ”bra” innan jag kysste hennes igen. Den här gången med lite mer kraft än dem tidigare.

  Vi låg just nu tillsammans i min säng -nej ingenting hände så håll era tankar i styr- och Brianna ritade små osynliga figurer på mitt bröst. Mina fingrar drog jag smått över hennes arm medan jag låg i mina  egna tankar. Jag antar att även Brianna låg i sina tankar för även hon såg ut att vara en bit bort och hade inte sagt något på ett tag. Vilket var väldigt olikt henne. För enda sedan vi faktiskt börjat känna varandra så har hon börjat bli mer framåt och en sak som jag har märkt mer Brianna är att hon inte gillar när det är tyst för länge. Hon har hela tiden något att prata om. Inte alltid jätte intressanta grejer för mig att prata om hela tiden men ändå.

  ”Kan jag bara så fråga en liten grej? Du behöver absolut inte svara om du inte vill. Jag är bara nyfiken och om det är något som du inte vill prata om så är det helt okej. Som sagt så” började Brianna efter en lång stunds tystnad och jag skrattade smått innan jag pressade mina läppar mot hennes för att tystna henne.

  ”Ställ bara frågan”

  ”Okej. Så jag funderade bara på det som Robert sa tidigare. Om att jag var som någon tjej Amanda och jag kan bara”

  ”Babe tänk inte på det. Amanda var en lögnaktig bitch och du kommer aldrig att kunna bli som henne. Vilket är en positiv sak”

  ”Ja jag förstod att hon var problem med tanke på hur ni nästan spottade fram hennes namn som att det vore gift eller något” sa hon med ett litet skratt innan hon fortsatte ”Men det var inte det som jag funderade på. Jag undrar bara vad det är som Robert tror att jag ska göra med dig. Han sa att hon Amanda var anledningen till vad som hände med Alex och jag undrade bara hur. Jag trodde att det var en kille som dödade honom, det var ju en kille som åkte dit för mordet på din bro” började Brianna rabbla fram och jag stelnade smått till när hon började prata om min bror. Men inte på vilket sätt som helst, nej hon pratade om hur han dog.

  Brianna måste ha känt min förändring i beteende för hon kollade fort sorgset upp på mig ”Jason jag är ledsen. Jag menade inte att såra dig. När jag blir nyfiken så börjar bara rabbla en massa och vill inte sluta förs än jag får reda på det jag vill. Jag är verkligen ledsen Jason, det var inte meningen”

  ”Brianna det är lugnt. Min bror är ett känsligt ämne för mig men det kanske är dags för mig att berätta om honom för dig. Du ska ju trotts allt föreställe min flickvän. Plus killarna och socialen tror att det är bra om jag pratar med någon om det här. Dem tror att det kommer få mig att må bättre och ärligt talat så pratar jag hellre med dig än killarna. Dem skulle säkert bara skratta åt mig om jag berätta hur jag känner”

  ”Jag tror inte att dem skulle skratta men jag finns här om du vill prata. Du behöver inte om du vill men jag finns här om du vill”

  ”Jag vill prata om det, det är nog på tiden att jag gör det. Jag har inte känt mig redo tidigare. Det har bara känts som att ju mer jag skjuter på det och inte tänker på det desto falskare blir det. Att det skulle vara en dröm så att när jag öppnade ögonen igen så skulle Alex fortfarande vara vid liv. Men vi kanske borde fixa lite mat till dig innan. Det är en väldigt lång historia och kommer ta ett tag att berätta” sa jag och Brianna nickade lite smått till svar. Hon drog en tröstande arm längst min arm innan hon ställde sig upp och började gå ner till köket för att fixa något att äta.

  Jag satt dock kvar en stund och tänkte igenom vad som nyss hade hänt. Jag hade lovat Brianna att jag skulle berätta för henne om Alex. Jag sa att jag var redo att öppna upp mig men ärligt talat så var jag livrädd. Jag har aldrig pratat om Alex särskilt mycket sen han dog. Jag antar att jag har vart i förnekelse och hoppats att inget skulle vara sant. Jag måste ju förr eller senare inse att Alex faktiskt är borta. Att min bror var borta. Även fast det var svårt så var jag tvungen och jag hoppades att prata med Brianna kanske skulle hjälpa mig med det. Jag kommer ihåg att hon nämnt att hennes bror dog för ett tag sen så hon kan kanske koppla till det jag gått igenom. Hon var den smartaste personen som jag kände och som jag sa till henne så föredrog jag henne förre killarna i det här tillfället. För ärligt talat så var jag rädd att öppna upp mig. Jag var rädd att jag skulle bryta ihop och jag ville inte göra det inför killarna. Jag vill inte vissa mig svag, inte inför killarna. Dem skulle aldrig förstå vad jag pratade om. Dem skulle förmodligen bara tycka att jag var dum i huvudet eller något.

Okej så OTROLIGT lång väntat på det här kapitlet nu men som sagt så har jag haft en jobbig period. Uppdateringen ska förhoppningsvis bli bättre och jag hoppas att kunna uppdatera snart igen.

I alla fall så blev det här ett väldigt långt kapitel. Nästan 4000 ord vilket är nåstan dubbelt så långt som vissa andra kapitel :O Jag ville kompletera för den dåliga uppdateringen och jag hoppas att ni gillar kapitlet. Har lagt mycket tid på det för att få det bra och jag hoppas verkligen att ni gillar det.

Men nu. vad tyckte ni om kapitelt?

Jason och Robert bråkad. Jason erkände återigen att han började få käsnlor för Brianna och den här gången sa han även att han började falla hårt WOOP WOOP bara jag som är exided.  Jason börjar även öppna upp sig mer som ni kanske märker och i nästa kapitel kommer ni även få reda på vad som egentligen hända Alex och vem den här Amanda är ;P

SNÄLLA KOMMENTER MYCKET NU!!!! jag har jätte jobbigt nu och vill verkligen veta vad ni tycker. Era åsikter betyder allt och det är lite svårt att veta vad ni tycker om ni inte kommenterar. Jag kan inte direkt läsa tankar även om jag skulle vilja det :D <3

Fick även en liten fråga om jag inte kunde ställa en fråga efter varje kapitel som jag gjorde förut och jag antar att jag skulle kunna göra det. vet dock inte vad jag skulle kunna fråga. Några förslag kanske? Ska det vara frågor om kapitlerna eller annat.

I alla fall så har jag två frågor till nu faktiskt som ni skulle kunna svara på:

1, Vad tror ni att det var som hände med Alex?

2, Vad tycker ni om Heartbreaker? 

Svar: Jag svarar nu bara på fråga 2 då jag inte kan ansvlöja någo :P Men i alla fall så ÄLSKAR jag Heartbreaker. Jag kan inte säga exakt vad det är som jag gillar för jag gillar allt. Rytmen, texten hans röst. Åh hans röst, jag vill bara dö. Hans röst är så himla sexig. Jag har haft låten på repeat och om ni inte har hört låten än så tipsar jag er verkligen att lyssna på den.

Okej så nu ska jag sluta prata innan jag spårar ur. Men hoppas att ni gillar kapitelt, kommentera.

Puss puss<3

Briannas perspektiv

  Jag vaknade av en hög duns från undervåningen och stönade klagande när mitt huvud började värka. Det var som att mitt huvud hade en egen rytm som spelades i mitt huvud fast med bara bas för mitt huvud dunkade och det kändes som att mitt huvud skulle sprängas vilken sekund som helst. 

  Det kanske blev lite för mycket att dricka igår trotts allt.  

  Jag hörde hur någon stönade bredvid mig och vred mig om lite så att jag skulle kunna snegla ner på Jason. Han låg med en arm runt min midja och höll mig hårt mot sitt bröst. Jag kände hans värme mot min rygg igenom tyget på hans tröja som jag hade på mig och värmen från hans andetag på min nacke vilket fick rysningar att gå längst min ryggrad. 

  Hans ansikte var in tryckt i min nacke och jag kunde höra hans nästan små snarkningar. Inte riktigt snarkningar men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det som annars. Små grymtningar? Nej, det låter inte bra heller. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva och det kanske inte riktigt är så viktigt så nu fortsätter vi.

  Mitt huvud dunkade som jag vet inte vad och jag kände mig en aning illamående. Hade jag vart hemma så hade jag tagit någon tablett för att få bort det. Men med tanke på att jag inte var hemma just nu och jag inte ville snoka runt i någon annans hus så jag fick väll stå ut. Jason skulle förmodligen vakna snart och då kunde jag be honom om en huvudvärkstablett och något emot illamåendet.

  Jason vred lite på sig och hans grepp om mig släppte. Han rullade över på rygg och efter som jag hade ett dödsgrepp om täcket så gled det av från Jason. Inte för att han verkade klaga då han var väldigt varm och jag skulle då inte klaga. Jason sov alltid utan tröja och det gjorde han även idag.

  Jag lät min blick glida över hans överkropp och svalde högt. Han var så himla snygg, så väll byggd. Inte för mycket, inte för lite. Helt enkelt perfekt. Jag tvekade en aning innan jag lät mina fingrar följa mönstret från hans tattueringar på hans arm. Jag började nere vid hans hand och jobbade min vägg uppåt. Jag lät mina fingrar lätt dra över hans hud och när jag kom upp till hans axel så började jag följa tattueringarna som gick ner på hans bröst. 

  Hans tattueringar slutade vid mitten utav hans bröst men jag fortsatte ner mot hans mage ändå. Jag menar magmuskler som hans var gjorda för att bli rörda. Och den där V linjen som han hade, dan var bara. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men ni måste ju hålla med om att V linjen är bland det snyggaste på en kille. Om ni inte tycker det. Ja då är det något fel med dig.

  Jason skiftade lite smått på sig och jag drog snabbt bort min hand ifrån Jason. Ville inte att Jason skulle komma på mig med att spana in honom -igen- för det här skulle då inte gå ihop med mitt kalla beteende där jag låtsas vara opåverkad utav honom. Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att jag lurar någon. Alla kan nog se att jag är dragen till Jason. Han rörde på sig igen och jag andades lättat ut när jag insåg att han fortfarande låg och sov.

  Jag drog mig bort från honom helt och hållet innan jag ställde mig upp från sängen. Allt började snurra en aning och jag blev tvungen att greppa tag om sänggavlen för att inte ramla. Mitt huvud gjorde fortfarande ont och jag stönade klagande.

  Jag tänkte tillbaka på gårdagen och kände mig nästan äcklad när jag lyckats gå igenom hela gårdagen. Eller åtminstone så tror jag att det var hela dagen. Jag har ju som sagt världens baksmälla så jag skulle lika gärna ha glömt bort hälften. Förhoppningsvis inte men om jag gjort det så hoppas jag att jag i alla fall inte skämde bort mig. Det är inte riktigt vad jag behöver. 

  Äcklad som jag kände mig gick jag bort till Jasons badrum. För en dusch kunde väll inte sitta så fel. Det kanske skulle kunna få bort lukten och smutsen som jag kände. För så borta som jag var så somnade jag det första jag gjorde när jag satte mig i Jasons bil. Han väckte mig sen när vi kom hem till honom för att jag skulle kunna byta om och gå på toa innan jag somnade direkt. Det gick nog inte ens en minut innan jag somnade efter att jag lagt mig ner i Jasons säng. Som jag måste säga är den skönaste sängen jag någonsin har sovit i. Den är fantastisk.

  Jag vinglade lite  bort till badrummet och gnuggade mina ögon smått innan jag öppnade dörren intill badrummet. Min blick som jag haft nere i golvet höjde jag fort när jag hörde hur vattnet gick och mötes av en väldigt oväntad syn.

 ”Omg Robert vad gör du här” sa jag och slängde snabbt händerna för ögonen för att försöka få bort bilden framför mig. Robert stod sprits språngande naken framför mig. Blöt från vad jag antog var hans dusch men det gick inte ihop. Varför skulle han vara här? han har ju ett eget badrum i sitt rum.

  ”Oh kom igen baby vi båda vet att du vill kolla så varför tar du inte bara bort händerna”

  ”För att jag inte vill se dig naken. Det jag vill se är dig med kläder på” sa och pressade händerna hårdare mot mitt ansikte när jag hörde hur han närmade sig. 

  Hans händer greppade tag om mina handleder och det spelade ingen roll hur mycket motstånd jag gjorde för mina händer var snart hängandes längst mina sidor. Men mina ögon var fortfarande stängda för jag vill inte se honom. Visst han såg ju bra ut men jag vill inte se honom naken. Jag är inte bekväm med det. Dem enda två killarna som jag har sett är min pappa, brorsa och det var när jag var liten.

  ”Kom igen Brianna. Sluta vara så himla envis. Varför kan du inte bara ta en risk för en gångs skull. Vem vet. Du kanske till och med kommer att gilla det”

  ”Det tvivlar jag starkt på och det kommer aldrig hända så snälla bara gå eller släpp mig så att jag kan gå härifrån”

  ”Nej jag tycker att det är rätt bra här. Precis så här. Kanske till och med lite närmre” mumlade han fram och jag kunde inom kort känna hans andetag mot min nacke. Jag vill putta honom ifrån mig, springa därifrån men jag kunde inte. Robert höll mina händer i ett dödsgrepp och det fanns inget jag kunde göra. Skrika? Nej vem skulle bry sig egentligen. Jason bryr sig bara om sig själv och jag tror inte att han kunde bry sig mindre om vad som egentligen hände med mig. Så länge våran relation verkade bra för ute världen så var allt bra för honom.

  ”Du vet inte hur länge jag har väntat på det här. Att vara så här nära dig” jag kände hans läppar mot mina hals när han pratade och jag fick rysningar som gick igenom hela min kropp. Men inte av någon bra anledning som Robert verkade tro ”Åh du vill det också. Vill du inte? Din kropp vill det i alla fal. Din kropp ger iväg dig”

  ”Hon skulle kunna stå och skrika att hon vill ha dig i ansiktet och du skulle fortfarande inte få henne. Hon är min och om jag kommer ihåg rätt så skulle du backa undan från henne då hon vann ert lilla vad igår” sa en mörkare, raspigare och en röst och jag kände igen allt för väl bakom mig och genast så kände jag hur min kropp slappnade av.

  En arm lindades runt min midja och jag andades lättat ut när jag hamnade i Jasons famn istället för Roberts. Jag gossade in mig i hans bröst och lindade mina armar runt hans midja. Hans armar var lindade runt mina axlar och han började backa mig ut ur rummet.

  ”Det är okej baby, han kommer inte att göra något. Det är bara ett utav hans sjuka skämt. jag ska prata med honom okej?” frågade Jason när jag satt ner på hans säng igen och jag nickade smått.

  ”Robert jag vill prata med dig” var det sista jag hörde honom säga innan han stormade ut ur rummet.

Jasons perspektiv

  Robert kom in i vardagsrummet nu med kläder på och jag kolla ilsket på honom Han lovade att han skulle låta Brianna vara om hon vann deras vad och det gjorde hon. Så varför kunde han bara inte backa undan.

  ”Så vad ville du prata med mig om McCann?” frågade han när han satt sig ner och betedde sig som att inget hade hänt. Som att allt vore helt normalt.

  ”Vad  mitt problem är? Är du dum eller något? Nej vänta svara inte på det för jag kan redan svaret på den frågan. Jag du är fan dum i hela jävla huvudet. Vad tusan håller du på med. Du kan få en massa andra tjejer så varför ska du hänge upp dig på Brianna?”

  ”Just för den anledningen. Jag har aldrig träffat en tjej som har gjort så mycket motstånd”
  ”Har tanken slagit dig att det kanske är för att hon inte vill ha dig?”

  ”Åh hon vill ha mig Jason. Det kommer bara ta ett tag för henne att mjukna upp med iden utav mig. När hon slutar tro att jag är något hemskt monster så kommer allt funka precis som planerat”

  ”Robert du är ett jävla monster. Du behandlar tjejer som att dem inte var mycket mer värda än hund skiten under dina skor”

  ”Oh kom inte och spela som att du vore så mycket bättre än mig. Du är precis som jag är och du har vart med fler tjejer än jag”

  ”Ja men skillnaden på oss är att jag inte behöver tvinga mig själv på en tjej för att få henne” sa jag och såg hur Roberts blick svartnade. Han spände på händerna och käkarna hårt. Kollade med inget annat än hat på mig.

  Jag gav honom ett kort leende innan jag vände mig om för att gå upp till mitt rum. Men jag blev stoppad tvärt när Robert satte en rak höger i mitt ansikte. Jag log kort och skakade smått på huvudet.

  Han borde inte ha gjort det där.

Hinner inte läsa igenom just nu så gör det imorgon. Jag hoppas att det inte är för mycket fel och att ni gillar det.

Robert smällde till Jason. Hur tror ni det kommer att sluta?!?!

KOMMENRERA MASOR FÖR NÄSTA KAPITEL

  Väll borta vid baren försökte jag få bort den mentala bilden som jag fick framför mig. En bild där Jason har sex med en annan tjej och av någon anledning så gjorde det mig svartsjuk. Men så kunde vi ju inte ha det eller hur?

  Om Jason inte tar så hårt på det här med att vi ska vara ett lyckligt och ett bra par, varför ska jag då det? Om han kan hålla på med andra tjejer så kan jag väll hålla på med andra killar. 

Jasons perspektiv

  Jag kom in i klubben igen efter att ha rökt klart min cigg och kollade runt lite i klubben för att hitta Brianna bort vid baren tillsammans med Chaz. Precis som jag hade bett henne om. Jag såg hur hon skrattade högt åt något som Chaz sa och Chaz höll på att ramla av stolen av hur mycket han skrattade. Han var så full, han skulle få världens bakfylla imorgon.

  Min blick gled tillbaka på Brianna och jag suckade högt. Jag ville gå över dit, jag ville dansa med henne igen. Men jag var rädd att om jag gjorde det så skulle jag tappa det igen. Och den här gången tappa det på riktigt. Ni vet inte hur svårt det var för mig att backa undan ifrån henne när hon sa åt mig att vi skulle sluta. Jag ville ha henne på alla sätt möjligt. Jag har aldrig velat ha en tjej så mycket i hela mitt liv. Sättet hennes kropp rördes i takt med min och hur hennes kropp kändes i mina händer. Hennes händer som var över nästan hela min kropp och låt mig inte ens börja prata om hennes läppar. Åh hennes läppar. Så mjuka och passade perfekt ihop med mina. Jag ville ha henne och det tog allt i mig att inte ta henne här och nu.

  ”Det var ett tag sen jag såg dig här nu McCann” hörde jag hur säga bakom mig och jag drogs ur mina tankar. I vanliga fall hade jag blivit sur om någon hade stört mig men jag måste säga att jag nu var rätt tacksam. Vem vet vad som skulle ha hänt med Brianna annars.

  Jag vände mig om och min blick fastnade på en blond kort tjej som kollade upp på mig med ett stort leende på läpparna ”Känner jag dig?” frågade jag och hon skrattade kort. Hon kollade kort ner i marken innan hon kollade upp på mig igen och tog dem få stegen som behövdes tills hon var uppressad mot mig.

  ”Nej det gör du inte men i det här tillfället så tar jag det som en bra sak då alla vet att du inte är med tjejer som du känner eller vart med tidigare”

  ”Och nu är jag inte med någon tjej. Jag har en flickvän nu om du inte har hört det”

  ”Oh jo jag har hört om det. Jag såg henne även när ni två dansade. Hon var inte särskilt snygg om du frågar mig. Du skulle kunna få så mycket bättre” sa hon med låg röst för att verka vara förförisk eller något. Men det funkade inte. Mina tankar var fortfarande på Brianna och jag tycker att det var rätt skrattretande att hon tycker att jag förtjänar bättre än Brianna. Hon är den mest fantastiska person jag träffat och han var absolut perfekt. Vänta. Kallade jag just en tjej perfekt? Jag kallar inte tjejer perfekta. Dem är antingen snygga, sexiga eller heta. Vad är det för fel med mig?

  ”Jag är ledsen. Du är säkert jätte trevlig och allt det där men vill inte såra min flickvän”

  ”Kom igen. Ingen behöver veta och vad hon inte vet kan ju inte skada någon eller hur?”  

  ”Det är sant men” var allt jag han säga innan hon drog in mig i en kyss. Hon pressad sina läppar mot mina och hennes kropp var så pass nära som den kunde komma. Jag tänkte dra undan men min kropp ville annat. Jag ville göra något annat än att bara kyssas, jag behövde det och eftersom Brianna inte kommer att hjälpa mig med det så får jag väll ta hjälp av någon annan. Är det helt fel? Kanske. Men det är ju inte riktigt som att jag och Brianna är i en riktig relation.

  Jag drog handen igenom mitt hår en sista gång innan jag gick ut ur badrummet. Jag började gå bort mot baren för att leta efter Brianna men stannade snabbt i mitt steg när jag såg henne vara en liten bit bort. Hon var borta vid bås sektionen eller vad man ska kalla det. Hon satt i någon killes knä och hade tungan ner körd i hans hals. Hennes händer var in flätade i hans hår och hans händer var över hela hennes kropp. 

  Jag spände ilsket nävarna och gjorde min väg över till dem. Puttade undan alla som stod i min väg när jag gick. Jag kom fort upp till dem och dem höll fortfarande på med varandra. Jag harklade mig högt så att dem skulle höra men dem verkade ignorera mig då dem fortsatte att äta upp varandra. Jag suckade irriterat och sparkade till killens ben vilket verkade få hans uppmärksamhet.

  ”What the fuck man? Vad är ditt problem? Ser du inte att jag är upptagen med något?”

  ”Jo jag kan se att du är upptagen med min flickvän” spottade jag fram och såg hur backade undan när han verkade koppla vem jag var. Han svalde högt och jag log smått ”Så om du inte har något problem så skulle jag vara väldigt glad om du tog bort dina händer från min tjej”

  ”Eh visst, inget problem mannen. Jag är verkligen ledsen, jag visste inte. Jag är”

  ”Nej du är inte ledsen” avbröt Brianna och jag gav henne en hård blick. Men hon kollade bara lika kalt tillbaka innan hon fortsatte ”Jag menar om du kan vara med andra tjejer så måste jag väll kunna vara med andra killar”

  ”Vad då andra tjejer?”

  ”Oh spela inte dum Jason. Alla vet att du hade sex med någon dum blond bimbo inne på toaletten och försök inte ens att neka det. Jag hörde det själv. ”Åh Jason hårdare, fucking shit McCann, precis där” Jag menar du var inte särskilt diskret om du försökte dölja det”

  ”Okej så vad om jag hade sex med en annan tjej? Hade du hellre velat att jag skulle ha sex med dig huh?

  ”Nej jag hade föredragit om du inte hade haft sex med någon över huvud taget. Vi ska föreställa det perfekta paret inför socialen och det hjälper inte om vi bara övertygar dem. Vi behöver övertyga alla för dem kommer att ställa frågor till folk som hänger här omkring” sa Brianna och jag bet ihop käkarna innan jag greppade tag om hennes arm för att kunna dra ut henne ur klubben. Jag drog med henne en bit bort så att vi kunde prata mer privat och jag hörde hur Brianna stönade klagande då mitt grepp om hennes arm  var väldigt tajt.

  ”Okej Jason du kan släppa mig nu. Vad tusan är ditt problem? Varför blev du tvungen att släppa mig hela vägen ut hit? Vi hade kunnat prata där inne du vet”

  ”Inte utan att uppnosiga och snokiga skit stövlar kommer att tjuv lyssna på vårt samtal”

  ”Och vad om dem lyssnar? Ingen tror att vi är ett par ändå”

  ”Det är ju för att du sitter och hånglar med någon random kille inne på klubben”

  ”Oh så du tänker skylla det här på mig? Den enda anledningen till att jag ens var med honom var för att jag hörde dig ha sex med den där tjejen. Var enda person inne på klubben kunde höra henne. Som kom inte och skyll på mig. För det är en jävla dubbelstandard om det bara går åt ena hållet”

  ”Grejen är ju bara att du ska ju vara den bättre utav oss. Det är du som ska vara den bra och pålitliga personen i våran relation”

  ”Kanske det men du behöver bättra dig också. Eller i alla fall låtsas som att du har bättrat dig. För hur mycket jag än håller mig duktig som du säger så kommer det ändå inte se bra ut om du går och har sex med varenda tjej som du är intresserad utav. Du behöver skärpa dig Jason. Du måste börja bete dig som att du är i ett riktigt förhållande för folk satsar pengar på hur länge vi kommer att hålla. Folk slår vad om hur lång tid det tar innan du kommer att sabba det. Folk förutsätter att du kommer att klanta dig. Dem alla prata om att det bara var en tidsfråga tills du skulle gå vidare till en annan tjej då du inte kan hålla dig till en och samma. Och det är okej för mig att du håller på så. Men dra inte in mig i något spel där vi ska låtsas vara ett lyckligt par om du inte kommer att spela med. Vi kan bryta det här om du vill, det är bara säga till så bryter vi det här avtalet. Jag kommer på något att säga till mina kompisar om hur vi gjorde slut” hon fortsatte att babbla men jag lyssnade inte mer. Jag försökte fortfarande få ihop vad hon nyss sa. Hon sa att vi kunde bryta det, att om jag fortsätter så här som kommer vi att bryta det. 

  Jag vill inte bryta vårat avtal eller vad man ska kalla det. För om vi bryter avtalet så kommer jag inte att se något mer utav Brianna. Vilket skrämde mig av någon anledning. Jag ville inte förlora henne, jag gillade att ha henne runt mig. 

  ”Nej gör det inte det. Vi måste fortsätta med det här. Jag klarar inte det här utan dig”

  ”Det spelar ingen roll om jag stannar eller inte så länge du kommer att vara med andra tjejer. Det är inte så värst övertygande om att du är i en seriös relation direkt”

  ”Jag vet. Jag bara. Vad ska jag göra annars då om jag inte kan vara med andra tjejer?”

  ”Vad menar du?” frågade hon och jag suckade högt. Inte speciellt taggad till att ha det här samtalet med henne. Hon skulle förmodligen inte ens förstå vad jag pratade om.

  ”Du vet. Eh jag, du vet”

  ”Nej uppenbarligen så vet jag ju inte då jag frågar”

  ”Jag har behov okej” sa jag snabbt och slängde ut med armarna frustrerat. Jag kunde inte kolla på henne så jag kollade bort från henne innan jag fortsatte ”Jag har behov och med tanke på att du är som du är så kommer jag ju inte att få något ifrån dig”

  ”Förlåt mig då. Förlåt mig för att jag inte är som alla andra horor där inne som slänger sig efter dig. Jag är inte tjejen dom har sex med en kille hela tiden på varje liten yta man kan hitta. Jag är ledsen att jag inte är den personen som du letar efter för du verkar uppenbarligen leta efter någon helt annan än mig. Jag trodde att det var hela poängen med att du tog mig, det skulle se ut som att du börjat bättra dig. Men uppenbarligen inte så varför tar du inte hon den där blonda bimbon där inne som du hade sex med. Jag menar, hon verkar ju vara rätt bra med tanke på hur mycket ni lät där inne” spottade Brianna ilsket fram men jag kunde se att hon blivit sårad. Hennes ögon fylldes utav tårar och jag fick genast skuldkänslor.

  Jag tog ett steg emot henne vilket bara resulterades i att hon tog ett steg bakåt. Jag försökte igen men hon fortsatte bara att backa undan från mig. Jag fortsatte att gå bak tills jag hade henne uppressad mot ena väggen till klubben. Jag stod med armarna på varsin sida utav hennes ansikte och lutade mig ner mot henne. Men hon vred bara bort ansiktet och kollade ner i marken. Jag suckade högt och greppade tag om hennes ansikte för att vrida upp hennes ansikte mot henne. Men hon stängde snabbt ögonen för att slippa kolla på mig och jag skakade smått på huvudet. Hon var så himla envis.

Briannas perspektiv

  ”Snälla Brianna kolla på mig. Jag menade det inte så. Jag bara, jag vill inte ha det med dig. Inte för att du inte ser bra ut eller något. Men det bara, det skulle bara bli väldigt stelt efter. Jag är bara med en tjej en gång och jag tror att du vet det också.Det skulle bara inte funka” sa han och jag öppnade ögonen för att möta hans intensiva.

 ”Jag förstår det och tro mig jag har inga planer på att vara med dig på det sättet heller. Men jag fattar bara inte vad problemet är att inte har sex. Jag menar det kan väll inte vara så svårt. Det är ju bara att du håller dina byxor på” Jason skrattade smått roat och skakade smått på huvudet.

  ”Tro mig, när man väll har haft sex så har man inte samma tankar som innan. Det är mycket svårare att sluta än du tror. Speciellt om du är en fest och sex galen person som jag” sa han och jag skrattade smått. Jag skiftade lite smått på mina fötter och lät åter igen min blick fall ner på marken. 

  ”Brianna kolla på mig” bad Jason och den här gången orkade jag inte tjafsa så jag kollade snabbt upp på honom.

  ”Jag vill fortfarande fortsätta på det här avtalet eller vad det är vi håller på med. Om du vill det så klart. Jag behöver verkligen det här men jag vill inte göra det om du inte vill fortsätta det här” sa han men jag skakade bara smått på huvudet till svar. Hade andra saker på tankarna.

  ”Vad tänker du på?”

  ”Inget jag. Jag bara börjar tröttna på att alla hela tiden pratar om sex och att det är så bra. Pressar mig till att ha det som att det inte vore något speciellt. Jag har alltid tänkt mig att det ska vara något speciellt första gången jag hade det, att det skulle vara med någon som du gillar. Men med tanke på hur alla pratar om det så verkar det inte så himla speciellt längre. Så varför hittar jag bara inte en random kille och blir av med det. Får det överstökat”

  ”Tro mig Brianna du kommer att vara glad att du väntade när du väll har det men någon som du gillar. Det är mycket mer speciellt om det är med någon som du gillar” sa Jason och jag kollade en aning chockat på honom. Sa han just det jag trodde att han gjorde.

  ”Vad vet du om det? Jag trodde inte att den store Jason McCann trodde på kärlek”

  ”Det gör jag inte. Men du gör det och så gjorde min brorsa Alex. Han sa att när man väll hittar den rätta så skulle allt falla på plats. Allt skulle få en mening igen och mitt liv skulle bli komplett. Han trodde på sann kärlek och att den skulle vara för evigt”

  ”Han verkar som en rätt vettig person. Är du säker på att han var din bror”

  ”Haha väldigt roligt. Men ja han var en av dem smartaste personerna jag kände. Men han var dum nog att falla för en tjej som var hans död” sa Jason och jag kunde se smärtan i hans ögon. Alex var den sista personen som Jason hade och han var nu död sen ett tag tillbaka. Så nu har han ingen kvar.

  ”Du vet. Du pratar inte särskilt mycket om honom. Jag har förmodligen bara hört dig nämna honom max 3 gånger eller något”

  ”Det är för att jag inte gillar att prata om honom så kan vi snälla släppa ämnet?”

  ”Jason jag tror att du skulle vara bra om du pratar om det. Det kan förmodligen hjälpa dig”

  ”Jag behöver inte hjälp Brianna. allt är perfekt som det är just nu” spottade han fram och jag hoppade smått till.

  Jag kollade snabbt ner i marken och lindade mina armar skyddande runt mig. Jason verkade märka förändringen i mitt kroppsspråk och beteende för hans blick mjuknade snabbt.

  ”Brianna förlåt. Det var inte meningen att fräsa åt dig. Jag bara. Min bror är ett känsligt ämne. Så snälla prata inte om det” sa han och jag nickade bara kort till svar. Men jag kollade upp på honom för att möta hans blick.

  ”Men hur blir det med vårat avtal?”

  ”Vi fortsätter som det var innan. Vi båda behöver uppenbarligen hjälp att komma bort från något eller någon i vårat liv”

  ”Dina behov och alla tjejer då?” 

  ”Jag ska försöka förbättra mig, jag ska tänka på det. Men du kan inte förvänta dig att det blir perfekt direkt för det här kommer inte att bli enkelt för mig”

  ”Oh kom igen. Blir du upphetsad så är det väll bara att smitta in på toaletten och ta hand om det. Du har ju fått en hand för en anledning” sa jag och Jason skrattade högt. Han skakade smått på huvudet innan han pressade sina läppar mot mina. Jag kysste honom snabbt tillbaka men det varade inte så länge då han inom kort drog sig undan.

  ”Vart kommer allt det här ifrån? Jag klagar inte för det är sexig men du brukar inte vara särskilt framåt när det är om sådana här grejor. Du har inte ens druckit särskilt mycket heller”

  ”Det vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om. När jag satt med Chaz i baren så drack jag en aning. Sen efter att jag kom på dig med den där tjejen så drack jag ännu mer. Jag tror att jag även tog en body shoot om jag inte kommer ihåg helt fel”

  ”Du tog body shoots från någon?” frågade Jason chockat och kollade på mig med stora ögon på mig. Trodde uppenbarligen inte på det jag sa och jag skyllde honom inte. Det är inte direkt något som jag brukar göra.

  ”Ja det gjorde jag. Det var så jag träffade den där William killen....”

Jasons perspektiv

  ”Ja det gjorde jag. Det var så jag träffade den där William killen. Jag vill inte ens göra det först. Men alla började att heja och pusha mig så tillslut så gjorde jag det” sa hon och fnittrade smått efter. jag svalde högt när en bil utav Brianna som tog en body shoot ifrån mig kom upp i mitt huvud. Det var en sexig fantasi och jag gjorde en mental bock lista att vi skulle göra det någon gång när vi kommer hit igen.

  ”Var det någon som tog body shoots ifrån dig?”

  ”Nej jag tog bara en ifrån honom. Han ville ta av mig men jag kände mig inte bekväm med honom så jag ville inte ta av mig mina kläder”
  ”Okej så du känner dig inte bekväm med honom men du kan sitta och dela spott med honom utan problem?”

  ”Det låter så äckligt när du säger det så. Men ja jag gjorde det. jag ville få en reaktion ifrån sig och visa dig att jag kunde spela med samma regler”

  ”Det tror jag verkligen inte men vi skiter i det just nu. Du verkar ha druckit mycket så vad säger du om att jag tar med dig hem så att  du kan få sova lite” sa jag och hon nickade smått till svar. Jag gav henne ett litet leende och la en arm runt hennes midja för att dra med henne bort till bilen.

Har inte läst igenom det, gör det imorgon då jag måste lägga mig nu. Så hinner även inte skriva någotm

Men läs, njut och glöm inte bort att kommenter<3 :D

  Jag såg hur ett stor flin spreds på Roberts läppar när Brianna gick med på hans vad, nöjd med att ha fått sin plan igenom. Jag där emot var dock inte lika glad. Jag vet att Brianna inte är min flickvän på riktigt och aldrig kommer att bli det. Men tanken på att hon skulle vara med någon annan störde mig en aning.

  Brianna klunkade i sig det sista av hennes dricka och räckte den till Robert som hon gav ett litet leende innan hon vände om. Hon började gå bort mot det lilla podiet eller vad man ska kalla det som stod i mitten utav dansgolvet. 

  ”Du vet att du kommer att förlora va?” sa jag med ett litet skratt då Robert såg så säker ut på att han skulle få Brianna i säng. Vilket inte skulle hända då jag antar att Brianna var helt hundra på det här. För jag tror inte att Brianna skulle göra ett sådant här vad med Robert om hon inte var helt säker på att hon skulle vinna.

  ”Och varför tror du det McCann?”

  ”Är det inte ganska uppenbart. Hon har en kropp att dö för och det kommer inte kräva mycket för att få killarna galna”

  ”Vi får väll se, får vi?”

  ”Jag antar det” sa jag och kollade bort mot Brianna som nu stod borta vid podiet.

  Med lite hjälp av två killar kom hon upp på den och vände sig snabbt mot oss efter att ha viskat något åt ena killen. Den killen sprang bort till dj som inom kort byte låt. När låten började spelas började Brianna att röra på sig och jag antog att hon bad om den här låten då hon inom kort började dansa ordentligt på podiet. Jag kollade med stora ögon på henne och tappade talförmågan. Av det bra anledning då då. Jag hade förväntat mig att hon skulle kunna dansa i alla fall hyfsat men det här. Det hade jag aldrig räknat med.

  Hon rörde på höfterna som att hon inte gjort något annat i hela hennes liv. Hon flängde med håret åt olika håret och såg hur hon böjde sig neråt för att sen ställa sig upp genom att putta rumpan ut åt och uppåt. 

  Jag kollade runt lite på alla som stod runt omkring henne och såg hur dem flesta blickarna var fast klistrade på Brianna. Tjejen kollade antingen imponerat eller lite äcklat på henne medan killarna kollade med intresserade ögon. Hon hade helt klart vunnit det här vadet redan. Min blick flyttade jag över till Robert som hade spänt både käkarna och nävarna hårt. Hans blick var nästan helt svart medan han kollade bort på Brianna som fortfarande stod dansande. Jag kollade kort på Brianna som skickade Robert ett stort flin innan hon återgick till att dansa.

  ”Så jag antar att du inte kommer få henne idag heller. Eller någon annan dag för den delen heller. För eftersom hon vann vadet så måste du baka undan lilla gubben” sa jag och klappade Robert lätt på axeln vilket fick honom att börja mumla en massa jävla svordomar. Jag skrattade bara roat åt honom innan jag började gå bort till där Brianna stod. När jag kom bort till podiet hon stod på hoppade jag enkelt upp på det och pressade henne upp mot mig. Hon stod med ryggen pressade mot mina ryggen pressad mot mitt bröst, mina händer föll snabbt till hennes höfter och ena hennes arm lindades runt min nacke.

   ”Så typiskt att McCann får tjejen” hörde jag någon mumla bakom mig och jag log belåtet. Yeah bitch det är inte mitt fel att alla tjejer vill ha mig. Eller i det här fallet så var det nog jag som ville ha Brianna mer än hon vill ha mig. Men kan ni skylla mig, hon ser fucking sexig ut och det är ett under att jag inte har försökt något än med tanke på att jag nu har alkohol i kroppen. Jag blir inte så värst påverkad utav dricka längre men jag blir kåtare av att dricka.

  Brianna började pressa sin rumpa med mer kraft mot mitt skrev och jag höll tillbaka ett stön som lämnade mina läppar. Om den här tjejen bara visste hur mycket självkontroll det tog för mig att inte ta henne här och nu. Hon flängde med håret lite vilket fick allt hennes hår att lägga sig över ena hennes axel vilket resulterades i att vänstra sidan utav hennes nacke nu var helt bar. Jag kollade på hennes nacke en stund innan jag lutade mig framåt och pressade mina läppar mot hennes nacke. Ett lågt stön flög från hennes läppar och jag log smått belåtet. Jag fortsatte att placera kyssar över hennes hals och nafsade smått ibland.

Briannas perspektiv

  Jag kände hur Jasons händer föll farligt nära mitt nedre parti medan han började placera öppna mun kyssar längst hela min hals och längst mitt käkben. Han slickade min hals från nyckelbenet upp till bakom mitt öra och det var droppen för mig. Jag ville känna hans läppar mot mina redan. Jag vände mig om mot Jason och lindade snabbt mina armar runt hans nacke för att dra ner honom emot mig. Jag pressade snabbt mina läppar mot hans och hans började inom kort att röra sig med mina. Jag flätade in mina fingrar i hans hår och drog smått vilket fick ett stön att lämna Jasons läppar. Jag log belåtet mot hans läppar och kände hur hans händer greppade tag om mina höfter. Men dem stannade inte där särskilt länge innan dem föll ner till min rumpa istället. Han klämde åt lite vilket fick mig att öppna  munnen utav chock vilket Jason tog till sin fördel då han lät sin tunga glida in i min mun utan förvarning. Inte för att jag klagade då men ändå.

  ”Jason vi måste sluta” mumlade jag fram mot hans läppar när jag kände hur Jason händer började vandra in innanför min tröja.

  Jason drog sig undan från mig med ett högt klagande  stön men nickade smått till svar. Han drog sig undan från mig och jag tog ett steg bort från väggen som Jason pressat upp mig mot. Vi hade blivit lite för upp hetsade och gått längre än vi gjort tidigare. Okej vi gick inte jätte långt då jag redan har bestämt mig jag inte tänker göra något med Jason. Men kyssa honom kan väll inte skada någon eller hur? Inte, okej bra. 

  ”Okej jag ska gå ut och ta en cigg. Eh du kan väll gå bort till baren där Chaz och Ryan sitter” sa Jason och pekade bort mot baren där dem satt.

  ”Är du säker? Jag kan följa med dig ut om du vill”

  ”Nej det är lugnt. Jag behöver bara lite friskluft. Gå bort till baren du och håll dig till Chaz. Jag vill inte att du följer med någon kille någonstans”

  ”Ta det lugnt Jason, det kommer inte att hända. Hälften av killarna här inne skrämmer mig mer än Robert så det måste ju säga en hel del” sa jag och han skrattade kort.

  ”Det är bra. Men om det är något så har jag min mobil på mig så tvivla inte på att ringa. Okej?”

  ”Uppfattat bossen” sa jag och Jason skakade roat på huvudet.

  ”Du är verkligen något extra du”
  ”Är det än bra eller dålig sak?” frågade jag och höjde frågande ögonbrynen mot honom.

  ”I ditt fall så är det bra”

  Jag log smått mot honom och han kysste mig kort innan han gick ut från klubben. Jag kollade kort efter honom innan jag gick bort till Chaz som nu stod ensam då Ryan verkade ha stuckit iväg någonstans. Förmodligen med en tjej om jag skulle få gissa.

  ”Hej Chaz”

  ”Hej beautiful” mumlade Chaz fram när jag slog mig ner bredvid honom och jag skrattade högt. Han var så ful.

  ”Så varför sitter du här ensam för? Ingen tjej som du är intresserad utav?”

  ”Jag har en men hon är upptagen med en annan”

  ”Oh det var ju tråkigt. Vem kan denna speciella tjej vara då?”

  ”Det kan jag inte säga” mumlade han och vred sig lite smått bort från mig.

  ”Kom igen Chaz du kan berätta för mig, jag lovar att jag inte kommer att säga något. Du kan lita på mig” 

  ”Okej då. Hennes namn är Miranda och jag träffade henne för ett tag sen. Jag har gillat henne jätte länge men jag har aldrig vågat säga något och nu är det försent. Hon har hittat någon annan” 

  ”Oh kom igen Chaz. Jag lovar att den här killen inte har någon chans mot dig. Hon Miranda gillar säkert dig också men är lika nervös och osäker som du är”

  ”Jag vet inte, tänk om jag gör bort mig. Jag kan inte förlora henne även om det bara är som kompis” sa han en bedrövat och jag kollade sorgset ner på honom. Han verkade verkligen gilla den här tjejen och jag hoppas verkligen att det skulle kunna bli något mellan dem. Chaz var typ världens trevligaste och mysigaste person och förtjänade det bästa.

  Jag hade suttit med Chaz i en halvtimme nu och Jason hade fortfarande inte kommit tillbaka. Jag vet att han kan ta hand om sig själv men jag är fortfarande en aning orolig. Tänk om något skulle ha hänt med honom.

  Jag gjorde min väg bort mot toaletterna för att gå på toa lite snabbt innan jag började leta efter Jason. Jag vet att han sa att jag inte skulle gå ensam men det här var faktiskt inte mitt fel. Chaz bestämde sig helt plötsligt för att lämna mig då han skulle leta reda på den här Miranda tjejen.

  Jag började närma mig toaletten men stannade snabbt i steget när jag hörde konstiga ljud komma inifrån. Jag rynkade smått på pannan och tog några steg närmre för att höra vad tusan var det som hände där inne. För jag kunde även höra en hel del dunsar.

  Jag skulle precis öppna dörren och kolla in när ett högt stön fyllde hela toaletten. Stilla blev jag stående, för chockad för att ens kunna röra på mig för tillfället. Men inom kort hörde jag ännu fler stön och nu var det inte ens en fråga om vem det var där inne med tanke på vad tjejen näst intill skrek från botten av hennes lungor eller något.

  ”Åh Jason hårdare”....”Fucking shit McCann, precis där”...”Jag tror att jag” började hon skrika igen men jag lyssnade inte klart på vad hon skulle säga innan jag vände om och halv sprang där ifrån. Sprang så fort som dem här jäklar klackarna tillät.

  Väll borta vid baren försökte jag få bort den mentala bilden som jag fick framför mig. En bild där Jason har sex med en annan tjej och av någon anledning så gjorde det mig svartsjuk. Men så kunde vi ju inte ha det eller hur?

  Om Jason inte tar så hårt på det här med att vi ska vara ett lyckligt och ett bra par, varför ska jag då det? Om han kan hålla på med andra tjejer så kan jag väll hålla på med andra killar. 

Gud jag måste verkligen bättra min uppdatering, den suger verkligen men jag försöker allt jag kan. Jag har redan börjat skriva på nästa och vet vad som ska hända så jag hoppas att det kommer upp snabbare. Men jag kan tyvärr inte lova något, ska dock verkligen försöka.

Men vad tycker ni om kapitlet?!? Brianna behöver inte ha sex med Robert men det verkar som att någon annan fick sex istället.... Jason var inne på toaletten tillsammans med en annan tjej ;/ Hur tror ni att han hamnade där och vad tror ni kommer hända nu? Nu när Brianna ska köra samma spel som Jason :P

KOMMENTERA GÄRNA!!!! DET BETYDER VERKLIGEN SÅ HIMLA MYCKET, NI FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE HUR MYCKET DET HJÄLPER MIG ATT SKRIVA <3

Tidigare kapitel:

 ”Visst som du vill” sa jag nu en aning deprimerad och tog bort min arm från runt Briannas axlar. Var inte riktigt på humör att prata längre nu när jag visste att jag skulle behöva ha på mig min kostym. Det var min brors kostym som jag hade hemma och jag hade på mig den på hans begravning. Det var den enda gången jag ens har rört, annars så har den bara hängt där och jag vet inte riktigt om jag vill använda den. Kanske skulle det var bättre om jag hyrde en kostym, eller lånade en från killarna. För jag vill inte att Alex kostym ska bli skadad på något sätt. Det var en av dem få grejerna som jag hade kvar av honom.

  Jag stod i min garderob och försökte hitta något att ha på mig. Jason satt ute i mitt rummet och väntade på att jag skulle bli klar. Han var här för att godkänna mina kläder som jag skulle ha på mig. För det var idag som vi skulle till den här festen som dem pratade. Den skulle hållas inne i en klubb vilket skulle leda till att jag för första gången sätter mina fötter i en klubb. Jag har aldrig vart förut och med tanke på vad Jason säger så dricker dem och röker väldigt mycket. Jag har bara druckit två gånger tidigare men det var inte särskilt mycket. Röka har jag dock aldrig testat och har inte planerat att göra det heller.

  Jag hade visat honom några kläder men dem var antingen för pryda eller för täckande enligt honom. För jag var tydligen tvungen att visa lite kurvor och hud för att passa in

  ”Ska du på en begravning eller?” frågade Jason när jag kom ut med ännu en uppsättning med kläder.

  ”Alltså Jason jag börjar ge upp. Jag kommer aldrig hitta något som passar din smak eller som passar för något sånt här”

  ”Oh kom igen. Något måste ju finnas där inne. Din garderob ät enorm så jag kan lova dig att du kan hitta något där inne. Det finns säker något där inne som du har missat” sa han och jag suckade smått.

  ”Jason det finns inget där inne. Jag har kolla var enda liten vrå utan min låda som jag” började jag men avbröt mig själv mitt i meningen ”Jag kommer strax” sa jag men lät inte Jason svara innan jag gick tillbaka till garderoben och bort till lådan som jag pratade om. Det var där jag bevarade alla mina kläder från olika dansuppträdanden. Vi brukade ha en hel hel del utmanande grejer så om jag inte hittar något där inne som Jason gillar så vet jag inte vad jag gör. Kanske kolla min systers garderob. Hon hade förmodligen något som skulle kunna passa till en sådan här fest.

  Jag öppnade lådan och började rota igenom alla kläder som låg där i. Jag började ge upp hoppet på att jag skulle hitta något när min blick fastnade på några kläder och jag log smått. Där hade vi dem kläderna som jag letat efter.

  Jag knöt på mig mina skor innan jag ställde mig framför spegeln för att kunna se hur allt såg ut. Ett belåtet leende spreds på mina läppar när jag såg min outfit. Visst jag vissade inte så mycket hud som Jason hade bett mig om men för en gångs skull så kände jag mig faktiskt sexig.

  Jag hade satt på mig en tajt t-shirt som jag knutit upp i midjan så att man kunde se shortsen som jag hade på mig under. Shortsen var ett jävligt tajt par och slutade nästan precis nedanför min rumpa. Jag hade ett par strumpor som gick upp över knäna och sen ett par höga klackskor med nitar på fötterna. Om Jason inte blir nöjd med det här vet jag inte vad jag ska göra. 

  Jag gav mina kläder en sista blick innan jag kollade upp på mitt ansikte och hår istället. Håret hade jag inte gjort så mycket åt. Jag hade plattat det och låtit det hänga över mina axlar då jag inte orkade göra något åt det. Mitt ansikte hade jag sminkar mer än vanligt för att det skulle passa till det här. Jag hade sotat mina ögon rätt ordentligt för att få mina ögon att sticka ut en aning. Läpparna hade jag heller inte gjort så mycket åt då jag inte gillar att ha så mycket läppstift och sånt. Jag vet inte varför men i alla fall.Jag hade bara satt lite läppstift på läpparna för att få dem att glänsa lite.

  Jag kollade på mig själv i spegeln en sista gång och tog ett djupt andetag innan jag gick ut till mitt rum där Jason satt. Han satt med blick på sin mobil som han hade i händerna. När jag stått där ett tag och han fortfarande inte märkt att jag kommit in suckade jag smått.

  ”Så?” frågade jag vilket fick Jason att kolla upp på mig ”Jag vet det inte riktigt är vad du bad om. Det är inte så mycket hud men det var det bästa jag kunde hitta” började jag babbla när Jason inte sa något utan bara kollade på mig. Hans ögon gick vandrande över min kropp flera gånger vilket fick mig att känna mig väldigt osäker. Var jag fortfarande helt ute och cyklade med mina kläder?

  ”Damn” mumlade Jason plötsligt fram och jag kollade frågandes på honom.

  ”Kan du snurra runt för mig baby?” frågade han och jag tvekade en aning innan jag gjorde det han bad mig om. Jag kände hur Jasons blick nästan brände hål på min hud när jag snurrade runt. När jag sen vände mig mot Jason igen så hoppade jag smått till då han nu bara stod någon centimeter bort från mig. Jag hade inte ens hört att han ställt sig upp.

  ”Jag får nog hålla ett öga på dig i kväll. Kan ju inte låta en annan kille få dig, du är min flickvän trotts allt” sa han och blinkade smått mot mig innan han drog in mig i sin famn genom att linda sina armar runt min midja.

  ”Så det här duger till att ha till klubben?”

 ”Duger? Babe du kommer att ha killar på rad efter dig väntandes på att få vara med dig. Synd bara för dem att du är med mig”
  ”Tänk om jag vill vara med en annan kille då?”

  ”Jag kommer att slå ner alla killar som ens kommer i närheten utav dig”

  ”Varför alltid så våldsam?

  ” Jag måste ju märka och skydda vad som är mitt” sa han och jag skrattade smått ”Vad är det med killar och märka deras revir?”

  ”Jag vet inte. Det får oss att känna oss kraftfulla” sa han och lutade sig ner mot mig. Han pressade sina läppar mot mina och jag kysste honom snabbt tillbaka. Mina armar la sig runt hans nacke och jag flätade in mina fingrar i hans hår. Jasons händer tog dock en annan väg då hans händer istället gjorde sin väg neråt. Hans händer greppade tag om min rumpa och lyfte upp mig på hans höfter. Han började gå framåt och jag fann mig snart sittandes på mitt skrivbord med Jason stående framför mig med mina ben på varsin sida utav honom. Han drog sig undan från mig för att istället pressa sina läppar mot min nacke. Där han började att sugga och lätt nafsa på min hud. Jag höll tillbaka stönen som ville lämna mina läppar. Jag kunde inte ge honom det. 

  Men tillslut blev det för mycket för mig och jag stönade lågt vilket fick honom att dra sig undan med ett stort flin på läpparna.

  ”Så nu har jag bokstavligt talat märkt dig” sa han med ett stort leende och jag tänkte precis fråga honom vad han pratade om innan det slog mig. Han hade gett mig ett sugmärke. Basterd.

  Jason parkerade utanför klubben som vi skulle in på och jag kunde höra musiken enda ut hit. Jag gick ur bilen och gick lite tvekande upp till Jason som stod framme vid huven. Medan  jag gick upp till honom kunde jag inte låta bli att kolla runt på alla människor som antingen kom in eller ut från klubben. Killarna hade en liknande stil som Jason men jag kan väll inte direkt säga att jag hade samma tur. Jason sa att det här var bra men jag är inte så säker jag själv längre. Tjejerna här hade toppar som nästan inte täckte något alls och antingen shorts eller kjolar som visade halva rumpan. Med andra ord. Dem alla såg ut som slampor och jag såg ut som värsta nunnan i jämförelse med dem.

  ”Jason jag tror inte riktigt att jag passar in här” sa jag men fick inget svar tillbaka. Jag kollade upp på Jason som hade sin blick fäst på några tjejer längre bort. Deras kläder var så pass små att dem lika gärna skulle kunna gå i bara underkläder. Det skulle visa lika mycket. Eller nästan i alla fall.

  ”Jason” sa jag och knäppte med fingrarna framför hans ögon vilket fick honom att ryckas ur sina tankar.

  ”Vad är det?”

  ”Vad är det? Jason du sa att jag skulle passa in här. Jag passar inte in någonstans. Om du inte har sett det så har jag på tok för mycket kläder på mig. Och med tanke på att du vart här ett antal gånger och just spanade in några tjejer så vet du exakt vad tjejer har på sig här på klubben. Varför sa du då att jag skulle passa in?”
  ”Brianna det kommer gå bra. Och jag vet att dem egentligen har mindre kläder på sig men jag ville inte tvinga dig att ta på dig något som skulle få dig att känna dig så osäker och obekväm. Jag är inte hjärtlös babe och jag vet att  du till och med känner dig obekväm i dem där shortsen så jag tänker inte tvinga dig att ta på dig något ännu mer utmanande” sa han och jag nickade smått. Tacksam över att han inte tvingade mig att vissa mig ännu mer.

  Han lindade en arm runt min midja och drog med mig bort till ingången där vi möte upp resten av killarna innan vi gick in. Jag såg hur killar inne på klubben gav Jason nästan uppmuntrande blickar medan tjejerna gav mig en sned och nästan äcklad blick. Jag pressade mig närmre Jason och hörde hur dem började mumla en massa saker bakom ryggen på mig.

  ”Jag antar att hon är Jasons nya tjej” ”Tror ni att hon kommer att hålla längre än dem tidigare?” ”Varför är han ens med henne? Hon är ju inte ens snygg” Okej så han kan inte vara med mig men med henne kan han vara med” ”Vad ser han ens i henne?” ”Han kommer säkert bara att ha sex med henne på toaletten och sen lämna henne”

  Dem kommentarerna var bara några få utav alla dem kommentarer som jag hörde hur folk mumlade fram när dem såg oss. Jag skakade bara smått på huvudet och försökte att ignorera dem. Dock var det lite svårt när jag hörde sådana kommentarer vart jag en gick.

  ”Vad vill du ha?” frågade Jason när vi kommit bort till baren och jag skakade smått på huvudet.

  ”Jag tänker nog inte dricka. Vem vet vad som kan hända i sådan här ställe”

  ”Kom igen baby, släpp loss lite för en gångs skull. Ta en risk för en gång i livet”

  ”Jason jag tar en risk av att bara komma hit med dig. Jag har bara druckit två gånger tidigare och dem två gångerna så drack jag absolut inte mycket. Så jag vet inte riktigt hur jag kommer att hålla ner mina drinkar” sa jag och han skrattade kort.

  ”Ta det lugnt baby, jag håller koll på dig. Jag lovar att inget kommer att hända dig”

  Han gav mig ett litet lugnande leende innan han vände sig mot bartenden och beställde något till oss båda. Jag lindade mina armar runt Jasons midja och vred oss runt så att jag kunde kolla ut över hela klubben och Jason hade helt rätt. Jag var absolut inte van med något utav det här.

  Folk stod och gned sig så tätt mot varandra att dem nästan tor jukade på dansgolvet. Det enda tjejerna gjorde var att skaka på höfterna och brösten medan killarna tryckte sig mot dem bakifrån. Folk stod upp tryckte mot olika väggar kyssandes eller smet in på toaletten för att ha lite ”kul” om ni förstår vad jag menar. Folk satt vid olika sektioner och rökte på med något som jag inte visste vad det var. Jag ville säkert inte ens veta vad det var. 

Jasons perspektiv

  Jag kollade ner på Brianna som kollade runt i rummet. Hon rynkade lite äcklat på näsan och jag skrattade smått.

  ”Jag tänker inte dans så där om du tror det” sa hon och pekade bort mot ett par som nästan hade sex på dansgolvet. Jag skakade smått på huvudet och räckte mig efter våra dricka som jag beställt och räckte en till Brianna.

  ”Nej du kommer inte behöva dansa så där men du kommer i alla fall att dansa med mig. Vare sig du vill det eller inte”

  ”Jag antar att jag kan dansa med dig. Men kommer du för nära så lovar jag att jag kommer att sparka dig där solen inte skiner” sa hon och jag skrattade smått.

  ”Tro mig baby kommer jag dig så nära så kommer du att be mig att fortsätta”

  ”Skulle inte tro det McCann” sa hon och jag hörde skratt från bakom oss. Jag vände mig om för att se Robert och Chaz vid baren med blick fäst på oss. 

  ”Varför vill du ens dans med henne Jason. Hon kommer säkert bara skämma ut dig ändå. Jag menar, vad vet hon ens om att dans så här. Allt hon vet om dans är att göra piruetter och sparka upp med benen i luften”

  ”Du tror inte att jag skulle klara av att dansa här utan att skämma ut mig?” frågade Brianna och Robert nickade smått till svar med ett stort leende på läpparna.

  ”Tro mig Mistof jag skulle kunna passa in här om jag så ville det”

  ”Bevisa det då. Varför dansar du inte för oss?” frågade Robert men Brianna skakade smått på huvudet ”Vad då? Är du är rädd för en utmaning?”
  ”Jag är inte rädd för något och speciellt inte en patetisk utmaning som denna”
  ”Okej. Så varför gör vi inte ett litet vad?”
  ”Vad då för vad?”

  ”Vi säger så här. Du går bort dit och gör din lilla grej. Får du killarna att gå vilda för dig så vinner du och då lovar jag att ska baka undan från dig. Men börjar alla att buua åt dig eller är tysta så vinner jag”

  ”Och vad vill du ha som ditt pris?” frågade Brianna en aning tvekande och jag såg hur ett stort flin spreds på Roberts läppar.

  ”Om jag vinner så måste du ha sex med mig” sa han och både jag och Brianna stelnade till. Hennes öga växte en aning och jag stärkte mitt grepp om henne.

  ”Hell no. Robert skaffa dig en annan tjej. Brianna behöver inte” började jag men Brianna avbröt mig ”Visste jag är på”

  Vi alla kollade chockat på henne och hon log lite smått mot Robert nu. Nästan ett självsäkert leende som var placerat på hennes läppar. Damn, nägot säger mig att hon har något i rockärmen eller något. Något säger mig att hon kommer att få alla killar här inne att bli galen. Hon var fan sexy as fuck och det skulle inte ta mycket till för att få killarnas uppmärksamhet med hennes kropp.

Sen uppdatering än en gång och jag är så himla ledsen. Jag försöker verklige förbättre mig men det är mycket just nu bara med hemma, träningar och skolan. Jag har börjat på nästa kapitel och jag ska försöka få upp det på måndag. Jag har studiedag då och borde kunna få en hel del skrivet då :)
 

Men i alla fall. Vad tycker ni om kapitlet? Brianna ska dansa för dem, Hur tror ni att det går?!? :/

Tidigare kapitel:

  Det kändes liksom bara bra att vara runt henne, det var så lätt att prata med henne. Att hålla henne nära mig och att känna hennes händer på min kropp fick det att kännas som att min hud brann. Och låt mig inte ens börja förklara hennes läppar. Hennes läppar som passa perfekt med mina och som rörde sig i synk med mina. 

  Kanske så hade killarna rätt om att jag gillade henne. Men det skulle aldrig bli något mer än så. Det skulle jag se till. För för det första så tror jag inte på kärlek och för det andra så vet jag att blanda in tjejer för länge i sitt arbete bara skapar problem. Speciellt i det livet jag lever.

Briannas perspektiv

  När jag kom in i badrummet stängde jag snabbt igen dörren efter mig och efter att jag låst dörren gled jag ner till golvetmed ryggen vilandes mot den.

  Jag hade inte behövt gå på toaletten, jag hade bara behövt en ursäkt att komma bort från dem. Eller rättare sagt, komma bort från Jason. Om jag inte hade gjort det hade jag nog slängt mig över honom och kysst honom. Han var så nära mig och jag tappade alltid kontrollen när jag var nära honom. Det var som att allt motstånd som jag hade emot honom bara försvann. Jag hade börjat gilla honom som mer än bara min kompis. Om man ens kunde kalla oss kompisar. Vi liknade väll egentligen Friends with benefits mer eller något liknande. Fast utan sexet då. För jag har inga planer på att ha sex med Jason. Det skulle bara bli väldigt konstigt.

  Plus jag är inte den tjejen som har sex med vem som helst. Jag är heller inte en av dem som väntar på att den ”rätta” ska komma. Men jag vill i alla fall att min fösta gång ska vara med någon som jag är tillsammans med. Som jag kan känna mig trygg medoch som jag vet inte kommer att lämna mig direkt efter.

  Vilket är varför jag aldrig hade det med Nate, även fast vi var tillsammans i två år. Jag kände mig aldrig trygg med honom. Han var bara för på, han gick för fort fram. Vilket fick mig att känna mig obekväm.

  Men i alla fall, tillbaka till Jason. Jag har börjat gillar honom vilket inte kunde vara en sämre grej. Missförstå mig, jag gillar tanken av att falla för något och vara tillsammans med någon. Men Jason verkar inte som den personen som slår sig ner med en person. Plus det skulle aldrig gå. Vi skulle gå varandra på nerverna och vi skulle nog bråka en hel del. Fast vad vet jag egentligen. Vår relation kanske skulle vara jätte bra.

  Nej vänta, vad då relation? Vi är knappt ens vänner, eller jag vet egentligen inte vad vi är som sagt. Så varför börjar jag ens tänka på att ha en relation med honom. Det skulle aldrig hända.

  ”Brianna kommer då någon gång?” ropade Jason och jag drogs ur mina tankar. Jag öppnade ögon för att se att jag fortfarande satt på golvet med ryggen mot dörren. och jag suckade högt.

  ”Jag kommer alldeles strax”

  ”Jag tog ett ordentligt andetag och släppte ut det innan jag ställde mig upp. Kläderna rättade jag till så att dem satt som dem skulle innan jag gick ut ur badrummet och bort till hallen där Jason nu stod ensam. Så  jag antog att dem andra redan gått ut till bilen och väntade på att jag skulle bli klar så att vi kunde åka.

  ”Är du redo att åka?” frågade Jason när jag kom fram till honom och jag nickade smått till svar med blicken fäst i på mina händer som jag hade knutna framför mig. Då jag var rädd att om jag skulle kolla honom i ögonen så skulle jag tappa det. 

  Jag hörde hur Jason suckade smått och tog ett steg närmre mig. Han greppade lätt tag om mitt ansikte och vred upp det så att min blick nu möte hans ”Är du säker? Du ser väldigt trött och blek ut”

  ”Jason det är lugnt. Jag är bara väldigt trött. Det är väldigt mycket i skolan just nu. Plus min dans lärare håller på att köra slut på mig. Vi har en uppvisning om några veckor och det kommer vara en massa talang scouter och annat där så det är viktigt att det är perfekt”

  ”Jag kan förstå det och jag kan lova dig att du kommer att vara perfekt”

  ”Hur vet du det? Du har inte ens sett mig dansa?”

  ”Nej men efter som att du är tillsammans med mig nu så måste du vara perfekt. Jag kan ju inte ha dig som skämmer ut mig” sa han och jag himlade smått med ögonen vilket fick honom att skratta kort.

  ”Men du, om du inte orkar så kan vi ta det här en annan dag så kan jag skjutsa hem dig istället så att du kan villa lite”
  ”Nej då det är lugnt, jag behöver nog bara något att äta. Jag åt ingen lunch idag”

  ”Är du säker. För vi kan göra det här någon annan dag om du vill”

  ”Jason jag har ju sagt att det går bra. Jag börjar tro att det är du som inte vill ha med mig”

  ”Nejdå, jag bara tänkte på vad som var bäst för dig”

  ”Nawh är inte du bara den sötaste” sa jag och la mina armar runt hans midja för att dra in honom i en kram. Jag kollade upp på honom endast för att se hur han himlade med ögonen och jag skrattade smått. Hans ena arm lades runt mina axlar och han började styra oss ut ur huset och bort mot bilen.

Jasons perspektiv

  ”Förresten” brast jag ut när en tanke slog mig och stannade upp för att vända mig mot Brianna ”Varje gång jag har vart med dig så är du hungrig för att du inte har ätit lunch, frukost eller till och med skippat båda två. Du vet att det inte är bra för dig va? Att skippa att äta hela tiden”

  ”Jag vet men jag måste, så”

  ”Varför? Varför ska du skippa att äta för?”

  ”Därför” sa hon bara kort och försökte komma bort från mig men jag höll henne enkelt kvar henne genom att greppa tag om hennes midja.

  ”Brianna prata med mig” bad jag men hon skakade bara kort på huvudet till svar ”Brianna kom igen”

  ”Jason det är inget okej. Jag kan bara inte äta för mycket mat, det är inte mer än så. Det är inte en stor grej så släpp det bara”
  ”Hur kan jag släppa det när jag vet att du svälter dig själv?”

  ”Jag svälter inte mig själv Jason. Varför bryr du dig ens? Vi är knappt kompisar, det sa du ju själv” hon höjde rösten åt mig nu och jag såg hur tårar bildades i hennes ögon. Hon måste ha hört när jag pratade med killarna och sa att vi inte ens var kompisar. Men jag hade ljugit, jag ville bara få tyst på killarna. Jag gillade Brianna men jag visste inte riktigt hur det stod till i mellan oss.

  ”Jag bara gör det okej. Så varför kan du inte bara berätta för mig?”
  ”Vill du verkligen veta?”

  ”Nej det är ju bara därför jag har frågat flera gånger nu” sa jag och Brianna nickade smått på huvudet. Men hon verkade tveka en aning innan hon svarade. Och jag kan lova er att jag aldrig hade kunnat gissa det här svaret.

  ”Jag måste börja äta mindre mat för min lärare säger att ja är för stor. Hon säger att om jag ska kunna ta min dans till nästa nivå så måste jag gå ner så att jag lättare kan ta mig runt på scenen utan svårigheter. Det skulle även bli lättare för min partner att lyfta mig”

  ”Brianna du är inte tjock någonstans, hur kan ens din lärare tänka tanken på att du är tjock?”

  ”Hon säger inte att jag är tjock. Jag är bara större än dem andra tjejerna och det kommer bli ett problem om jag hamnar med andra partners än Nate. Med killar som är mindre och inte lika starka” sa Brianna och jag skakade ilsket på huvudet. Hur kan den här läraren ens tänka tanken att Brianna var för stor. Det gick inte ihop i mitt huvud. Hon är en av dem snyggaste och sexigaste tjejerna jag någonsin har träffat. Skulle hon bli mindre så skulle hon bli för liten och man skulle se benen i henne kropp. Hon var perfekt som hon är, så varför ändra på henne?

  Jag skulle precis öppna munnen och svara henne men någon annan hann före. Och med någon annan så menar jag ingen mindre än Chaz ”Kommer ni någon gång. Vi börjar bli hungriga och om ni inte kommer nu så åker vi utan er”

  ”Vi kommer” sa Brianna och gav mig en kort blick innan hon drog sig ur mitt grep för att gå bort till bilen där killarna väntade på oss.

  ”Vad såg du ens i den där killen från början? Han verkar som ett riktigt svin” skrattade Chaz fram efter att Brianna kort berättat vad som hade hänt mellan henne och Nate. Jag hade redan hört vad som hänt mellan dem så jag lyssnade inte riktigt. Jag blev bara irriterad när jag tänkte på det. 

  Jag var inte den personen som hade relationer och borde ge relations tips men jag vet i alla fall att man inte är otrogen mot den man är tillsammans med. Är man i ett förhållande så håller men sig till den personen. Vilket är varför jag inte är inte är i en relation. Jag vill inte binda mig till en person, det slutar aldrig bra. Så därför är jag aldrig med en tjej flera gånger då dem alltid blir klängiga efter ett tag.

  ”Jag vet ärligt talat inte. Han var snäll och världens mysigaste kille när vi blev tillsammans. Sen så antar jag att hans behov blev för mycket för att hantera eller något. Jag vet inte”

  ”Ja sex behov kan var lite jobbiga ibland men det är ingen anledning till att vara otrogen mot någon”

  ”Inte riktigt. Men kan vi prata om något annat. Något som kanske inte är lika deprimerande”

  ”Visst, vad vill du prata med om?”

  ”Jag har ingen aning. Men vad som helst som inte handlar om mitt irriterande ex”

  ”Visst” skrattade Chaz smått innan något verkade klicka för honom ”Förresten Jason har du frågat Brianna om hon ska följa med i helgen?”

  ”Följa med vart?” frågade Brianna frågandes och vända sig snabbt mot mig.

  ”Fall du vill följa med på en fest som hålls här i helgen”

  ”Fest? Vad menar du med fest? Jag tror faktiskt vi har lite annorlunda bilder på vad en fest är”

  ”Det tror jag också. Men jag kan helt klart säga att det är min typ utav fest. Med en massa drickande, rökande, dansande och en hel del annat” sa jag och Brianna såg en aning tveksam ut.

  ”Jag vet inte riktigt om det är en fest för mig. Jag har aldrig gått på en sådan fest förut. Jag tror inte ens att jag har kläder som skulle passa till en sådan fest”

  ”Tro mig det skulle vi nog kunna fixa, kläder är inget problem. Det största problemet skulle nog vara att få dig att passa in. Det är en helt annan stämning och attityd än du är van med. Kanske dansen också skulle vara ett problem, det är inte riktigt snurrar och piruetter eller vad tusan det är du håller på med som vi gör här”

  ”Du tror inte att jag skulle klara av det?” frågade Brianna en aning sårat och jag log smått. Jag hade henne precis där jag ville ha henne. Jag visste att hon aldrig skulle säga nej till en utmaning så där av sa jag att jag tvivlade på henne. För ärligt talat så tvivlade jag inte en sekund på att hon skulle lyckas. Hennes kropp är fantastisk så använder hon den bara så lovar jag er att hon kommer att ha killar köandes för henne.

  ”Jag vet inte riktigt”

  ”Jag tror att jag skulle klara det mer än bra. Jag tror dock att du skulle ha större problem att passa in hos mig”

  ”Ha, jag skulle kunna passa in där hur bra som helst”

  ”Visst om du tror det så varför testar vi inte. Jag följer med dig i helgen på den här festen och så följer du med mig på min skoldans om någon vecka”

  ”Jag är så på”
  ”Bra, jag hoppas att du äger en kostym för det är vad du kommer att behöva ha på dig för att komma in”

  ”Jag tänker inte ha på mig en kostym. Jag har bara haft på mig en en gång och jag sätter aldrig på mig det igen”

  ”Okej. Om du inte kommer ha på mig dig en kostym så kommer jag att ha på mig mina vanliga kläder i helgen” kontrade hon och jag suckade smått.

  ”Visst som du vill” sa jag nu en aning deprimerad och tog bort min arm från runt Briannas axlar. Var inte riktigt på humör att prata längre nu när jag visste att jag skulle behöva ha på mig min kostym. Det var min brors kostym som jag hade hemma och jag hade på mig den på hans begravning. Det var den enda gången jag ens har rört, annars så har den bara hängt där och jag vet inte riktigt om jag vill använda den. Kanske skulle det var bättre om jag hyrde en kostym, eller lånade en från killarna. För jag vill inte att Alex kostym ska bli skadad på något sätt. Det var en av dem få grejerna som jag hade kvar av honom.

Okej jag vet att jag lovade ett kapitel igår men jag råkade somna, hehe. Så jag lägger upp det nu istället men hinner inte skriva så mycket då min lektion börjar strax. Har bara en kort rast nu så.

I alla fal hoppas att ni gillar kapitlet. Jag gillar faktiskt det inte jag själv om jag ska var aärlig men ja ja. Det får väll duga antar jag. Jag har i alla fall börjat på nästa kapitel redan och hoppas att få upp det snabbare än jag fick upp det här. Jag vet för det mesta vad som ska hända så tror det kommer gå rätt fort.

Har lite små grejer som jag inte vet vad som ska hända så jag frågar er. Vad tycker ni ska hända på festen som dem ska gå på? 

Tidigare kapitel:

  ”Du sa ju att jag inte var skyldig dig något, att jag skulle glömma det”

  ”Oh gissa vad gullet, jag ljög. Så det är bäst för dig att du plockar fram ditt A game. För om du sabbar det här så kommer jag att göra ditt liv till ett helvete. Jag hjälpte dig med ditt liv och nu är det din tur att hjälpa mig” dem orden var det sista jag sa till henne innan vi nådde fram till Simon som kollade med stora ögon på Brianna som stod stelt bredvid mig. Jag klämde åt hennes axlar lite och hon slappnade av en anledning. Hennes blick möte min och jag log lugnande. 

  Fast vem jag försökte lugna vet jag inte riktigt. För just nu var jag livrädd att Brianna skulle sabba det här. Tänk om hon inte skulle spela med, eller tänk om han inte skulle löpa det. Vad skulle hända då? Skulle dem ta in mig då?

  ”Så det här är alltså din flickvän?”

  ”Ja. Vi har vart tillsammans i två månader nu och hon har seriöst vart det bästa som har hänt mig. Hon har förändrat mig totalt. Det är hon som har pushat mig till att bli en bättre person” sa Jason och gav ett litet leende till killen som antog hette Simon då det stod så på hans tröja. Sättet Jason sa allt fick det nästan att låta som han menade det. Han var bra på att ljuga vilket gjorde mig ännu mer nervös. Jag brukade aldrig ljuga så jag vet inte riktigt hur jag är på det. Tänk om jag är hemsk som jag sa till Jason. Skulle jag sabba allt då? Och i sådana fall, vad skulle Jason göra med mig?” 

  ”Ja jag antar att om man är tillsammans med Brianna Smith så kan man inte bete sig hur som helst” både jag och Jason stelnade till nu och jag kunde se en nästan panikslagen blick i hans ögon. Han svarade inte direkt, visste säkert inte vad han skulle säga så jag hoppade in. Jag skulle ju tvungen att säga något så småningom ändå.

  ”Jag vill bara vad som är bäst för honom, Men ja det underlättar en hel del att han börjat komma bort från allt med tanke på mina föräldrar. Dem är inte riktigt lika förstående och öppen sinnad som jag är”

  ”Har Jason träffat dina föräldrar?”

  ”Oh nej” sa jag och skrattade smått. Hoppades innerligt att det inte lät för falskt innan jag fortsatte ”Och det kommer han förmodligen inte att göra på ett tag heller. För det första så är inte pappas bild utav Jason så bra efter alla anklagelser som har vart mot Jason. Även fast dem inte är sanna. Sen så har min pappa också en liten regel om att jag och min syster inte får börja dejta förs än vi är 18. Helst längre om han skulle få bestämma. Du vet ju hur pappor är med sin döttrar”

  ”Ja jag vet. Har själv två döttrar och jag skulle gärna hålla dem borta från killar tills dem var i alla fall 20 men tyvärr så har den ena redan börjat. Det är bara svårt för oss att inse att våra döttrar inte är våra små tjejer. Vi menar inget illa”

  ”Ibland är det svårt att tro” sa jag och nu var det hans tur att skratta roat.

  ”Så ni två har alltså vart tillsammans i” började Simon men avslutade inte meningen då han ville att jag skulle fylla i den. Då han ville kolla om mitt svar skulle stämma överens med Jasons.

  ”I två månader”

  ”Oh okej. Vart träffades ni någonstans om jag får fråga”

  ”Vi träffades faktiskt via mitt jobb, eller det kan man väll säga” sa Jason och jag kollade frågandes upp på honom. Visste inte riktigt hur jag skulle kunna lägga till något då jag inte visste vad det var för ”jobb” han pratade om. 

  ”Det var när jag var ute och lämnade post. Det var första dagen på jobbet för mig och jag hade vart sen så jag var jätte stressad för att få ut allt i rätt tid. Vilket lede till att jag råkade köra på Brianna”

  ”Du körde på henne?” frågade Simon nästan skräckslaget och jag försökte mig på ett litet skratt.

  ”Alltså det var väll mitt eget fel om jag får säga så. Jag kollade mig inte för när jag skulle gå över vägen då jag hade brotom och ja. Vi råkade då krocka”

  ”Det kanske inte var det mest romantiska sättet att träffas på”

  ”Kanske inte, men för mig så duger det mer än väll. Jag bokstavligt talat föll för henne” sa Jason och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. Jag vet att han inte menade det på riktigt, att allt det här var något som vi bara hittade på. Men jag kunde inte låta bli, det var nog det mest romantiska någon någonsin sagt till mig. Det är bara synd att det inte var sant och att det kom ifrån Jason av alla personer.

  För att dölja rodnaden på mina kinder vred jag på mig och pressade in mitt ansikte i Jasons bröst. Han skrattade kort åt mig och jag antog att han hade hunnit se rodnaden på mina kinder. Han drog mig närmre sig och placerade en snabb kyss på min panna innan han vände sig mot Simon igen.

  Dem fortsatte att prata om någon men jag hörde inte vad. Jag brydde mig inte, fast egentligen borde jag väll fokusera på vad dem sa i fall dem sa något viktigt. Men jag kunde inte tänkta på något annat än hur bra det kändes att stå i Jason armar. Han var så varm och hans famn var på något sätt beskyddande.

  ”Okej en sista fråga innan jag går och kan lämna er ifred. Pratar han med dig?” frågade Simon och jag antog att den här frågan var riktad mot mig. Jag kollade frågandes upp på Jason för att få ett svar och han gav mig en kort menande blick. Jag kopplade fort vad han menade och vände mig mot Simon.

  ”Menar du om hans familj och sånt?”

  ”Ja precis”

  ”Ja han pratar med mig. Det tog ett tag innan han öppnade sig men när han väll gjorde det så ja. Vi pratar om det ibland men jag vill inte pressa honom på den fronten så jag låter han komma till mig istället. Det är svårt att förlora någon man står nära, det är ett känsligt ämne. Speciellt om man förlorar dem i en olycka eller något som man inte kan göra något åt”

Jasons perspektiv

  Simon kollade en aning chockat på Brianna och jag måste erkänna att jag kollade en aning frågandes på henne också. Men vi det var av olika anledningar som vi kollade chockat på henne. Simon kollade så på henne då han förmodligen hade väntat sig att hon inte skulle ha något att säga. Att jag inte har berättat om mina föräldrar, vilket jag då inte har gjort men hon verkade veta ett och annat i alla fall. Förmodligen pågrund av hennes pappa.

  Jag och andra sidan kollade chockat på henne då hon innan vi kommit hit sagt att hon inte var något bra på ljuga. Och just nu står hon här framför mig och gör det som att det är något hon gör dagligen. Hon spelade den perfekta flickvännen. Inte för att jag riktigt vet vad man gör som ett par då jag aldrig vart i ett riktigt förhållande. Men om jag hade sett henne göra det här med en annan kille så hade jag helt klart trott på det.

  ”Okej är det något mer som du vill fråga oss eller kan vi gå nu. Jag ska ta ut Brianna på middag och jag har bokat bord så jag vill inte bli sen” sa jag efter att vi stått tysta ett medan Simon tog några sista anteckningar i sitt block. Han vände upp blicken mot oss och lätt blicken pendla från oss båda. För sökte säkert hitta något som inte hörde hit så att han kunde sätta ditt mig. Men inget verkade vara ur plats, i alla fall vad han kunde se.

  ”Ja ni kan gå. Men vi syns snart igen McCann” sa han och sträckte fram handen mot mig. Jag skakade den kort innan jag vände mig fult mot Brianna som redan kollade upp på mig. Jag la armarna runt hennes midja och drog upp henne mot mig. Hon kollade med en nästan frågande blick på mig och jag skakade smått på huvudet innan jag lutade mig framåt. Jag visste att Simon fortfarande kollade på oss så jag var tvungen att fortsätta vårat lilla ”spel” eller vad man ska kalla det.

  Briannas läppar började inom kort röras i synk med mina i samband som hennes armar hittade sin väg runt min nacke. Vi stod så ett tag innan Brianna drog sig undan. Men jag var inte nöjd, jag ville ha mer. Men Brianna stoppade mig snabbt genom att placera händerna på mitt bröst ”Jason han är borta. Vi behöver inte fortsätta att spela”

  ”Nej men vi behöver inte sluta för det” sa jag men hon skakade smått på huvudet till svar. Jag kollade chockat på henne och hon skrattade kort innan hon gick ur min famn.

  ”Ja det här var kul men jag ska åka hem nu. Jag har redan missat den bussen jag skulle ta så jag missar gärna inte den som kommer nu. Så hejdå Jason” sa hon och vände om för att gå bort mot buss stationen. Och av någon anledning så ville jag inte att hon skulle gå, att hon skulle försvinna. För om hon stack nu skulle jag förmodligen aldrig träffa henne igen.

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill”

  ”Det är lugnt. Jag kan bara ta bussen. Det tar inte så lång tid ändå”

  ”Åh kom igen. Vi båda vet att det skulle gå mycket snabbar om jag skjutsade dig. Du skulle slippa att byta två gånger” sa jag och hon såg ut att tänka på saken ett tag innan hon suckade kort.

  ”Visste men bara om vi tar bilen. Jag sätter mig inte på den där motorcykel saken igen. Den skrämmer skiten ur mig”

  ”Som du vill baby” 

  Vi hade nu kommit fram till mitt hus och om jag ska vara ärligt så var det väldigt lätt att prata med Brianna. Visst hon kom fram som lite bitchig och snobbig ibland vilket gick på mina nerver. Men hon var inte alls lika snobbig och allt det där som jag trodde att hon skulle vara. Hon var väldigt enkel att prata med men hon verkade ha lite svårare att prata med mig dock. Hon fick flera gånger börja om då hon nästan börjat stamma fram meningen och rodnade flera gånger när jag kallade henne saker som baby, babe vilket alltid fick ett belåtet flin att spridas på mina läppar.

  ”Eh jag måste bara hämta mina nycklar och berätta för killarna att jag sticker iväg. Du kan antingen följa med eller så kan du stanna här ute” sa jag och Brianna tvekade inte en sekund innan hon sa att hon skulle följa med in. Hon sa även något om att det här området skrämde henne vilket än en gång fick mig att skratta.

  Jag öppnade upp dörren intill huset och släppte in Brianna först innan jag följde efter henne in. Skratt och prat hördes ifrån vardagsrummet och jag styrde fort mina steg ditåt för att hitta killarna framför tv. Dem spelade något spel som jag inte la så mycket vikt på men spelet pausades snabbt när dem såg oss komma in i rummet.

  ”Nej men kolla vad katten har släpat in” skrattade Chaz fram med blicken på Brianna som vred på sig lite obekvämt ”Vad gör hon här?”

  ”Eh jag ska skjutsa hem henne”

  ”Jag trodde att du skulle träffas upp med socialen”

  ”Mike jag har redan fixat det. Socialen kommer inte att vara ett problem på ett bra tag. Dem tror att jag är någon mjukis nu som har fixat jobb på posten och funderar på att flytta här ifrån”

  ”Varför tror dem att du börjat bli en mjukis?”

  ”För att jag blev tvungen att ha ett”ögonvittne” till att jag blivit bättre och ni fyra skulle inte gillas då dem vet vilka ni är. Så jag hade inget annat väll än att säga att jag skaffat en flickvän” 

  ”En flickvän?” frågade Mike och kollade med stora ögon på mig som att jag hade två huvuden eller något. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke att jag och ordet flickvän inte riktigt hängde ihop.

  ”Ja en flickvän. Brianna gick precis förbi och den första tanken som slog mig var att säga att hon var min flickvän. Hon var ju ändå skyldig mig så”
  ”Vem är skyldig vem?” frågade Robert som nu kom ner trampandes från övervåningen. Han hade förmodligen tagit en dusch då hans hår var blött och han hade en handduk hängandes runt nacken. 

  Jag såg hur ett leende spreds på Roberts läppar när hans blick fastnade på Brianna men jag kan ju inte riktigt säga att henne reaktion var den samma. Hon stelnade snabbt till bredvid mig och henne ögon blev nästan dubbla storleken. 

  ”Du” var allt hon fick fram innan hon kollade nästan panikslaget runt sig. Efter vad visste jag dock inte. Men efter ett tag fick jag min fråga besvarad när hon drog in mig framför sig som någon slags sköld. Hon klängdes sig fast vid min arm och gömde sig bakom min rygg när Robert tog ett steg mot oss.

  ”Nej nej nej, snälla håll dig borta. Jag vill inte ha dig nära. Jag vill inte bli fastbunden i din säng” jag kunde höra paniken och rädslan i hennes röst och jag kollade frågandes på henne. Vad hade Robert gjort för att få henne så rädd för honom. Jag visste att det fanns en chans att han hade stött på henne och skrämt henne en aning. Men det här vart helt klart oväntat.

  ”Oh kom igen baby, jag lovar att jag kommer vara försiktig”

  ”Nej, det kommer inte hända. Så snälla bara baka undan, jag vill inte ha något med dig att göra. Speciellt inte på det sättet. Så bara snälla baka undan” bad Brianna en än gång och tryckte sig närmre mig. Trycket mot min arm ökade en aning och hennes naglar trycktes in i min bicep. 

  ”Kom igen Brianna. Jag vet att du vill det lika mycket som jag vill”

  ”Det enda jag vill ha från dig är att du håller dig undan från mig. Du skrämmer mig, äcklar mig och jag lovar att om du inte bakar undan nu så kommer jag sparka dig där solen inte skiner”

  ”Du vet att du måste komma över hit för att kunna göra det va? Vilket skulle leda till att jag skulle kunna få ett bra grepp om dem där höfterna av dina” sa Robert i en låg hes röst som jag var alldeles för van med. Det var den rösten som han använde när han försökte få en tjej och det funkade nästan alla gånger. 

  Men den här gången så fick det motsatt effekt. En rysning gick igen hennes kropp och inte av den bra sorten av vad jag kunde se. Hon pressade sig om möjligt närmre mig och hon såg livrädd ut och jag kände att det kanske var min tur att hoppa in i det här.  

  ”Okej det här var ju trevligt men jag borde noga köra hem Brianna nu”

  ”Åh ska du redan åka. Kan du inte stanna lite till Brianna vi kan ha lite kul tillsammans”

  ”Nej tack” sa hon fort innan hon vände om för att gå bort mot dörren. Hon hade fortfarande ett fast grepp om min arm vilket fick mig att ryckas bak en aning då jag inte var beredd på det. Men jag sa inget utan lätt henne dra ut mig till min bil. Men trotts att vi kommit bort från Robert så lotsades inte hennes grepp om min arm. Jag la min hand över hennes vilket fick hennes grepp att lotsa en aning och och flätade in mina fingrar med hennes för att lyfta bort den från min arm. Jag släppte hennes hand vid hennes sida och greppade istället tag om hennes ansikte för att vrid upp det mot sitt.

  ”Är du okej?” frågade jag och hon skakade på huvudet till svar.

  ”Hur kan ni vara kompis med honom? Han är. Jag kan inte ens hitta ord för att beskriva honom. Han skrämmer mig”

  ”Jag kunde se det”

  ”Kan du köra hem mig nu? Jag vill så långt bort från honom som möjligt” sa hon och jag skrattade kort. Dock nickade jag kort till svar och släppte mitt grepp om min ansikte för att istället hoppa in i bilen. Brianna följde mitt exempel och hon sjönk ner i sättet.

Briannas perspektiv

  Vi sa inte så mycket till varandra. Jag satt mest i mina tankar och försökte få bort dem hemska tankarna som fanns där. När jag hade sett den där killen igen hade jag nästan svimmat. Okej kanske inte riktigt då men hela jag stelnade till och jag kunde inte röra mig till en början. När jag sen väll kunde röra mig hade jag gömt mig bakom Jason. Bakom honom var det enda säkre stället jag kunde hitta och jag är nästan helt säker att jag lämnat märken på hans armar från mina naglar. Men jag visste inte vad jag annars skulle göra. Jag var livrädd för honom, jag fick kalla kårar igenom hela kroppen utav att bara titta på honom. Och då kan ni ju tänka er vad jag kände när han började prata med mig. Jag tror aldrig att jag vart så rädd i hela mitt liv.

  ”Jag är ledsen förresten” sa jag efter ett vi börjat närma oss mitt hus vilket fick Jason att vända sig chockat mot mig.

  ”Varför ber du om ursäkt för?”
  ”För det som hände där borta. Jag kan nästan lova att jag råkade lämna märken på din arm”

  ”Brianna det är ingen fara”

  ”Vad då ingen fara? Tänk om jag lämnade märken. Då kommer dem aldrig att försvinna”

  ”Allvarligt Brianna tänk inte på det. Det syns förmodligen inte ens” sa han med en enkel axelryckning och parkerade några hus ner från mitt då jag inte ville riskera att någon i min familj skulle se mig.

  ”Här låt mig se” sa jag och knäppte loss mig för att sen kunna vrida mig om så att jag nu satt åt Jason håll. Han kollade frågandes på mig men jag ignorerade honom lutade mig framåt för att kunna dra upp ärmen på hans t-shirt. Jag hade väntat mig att se märken efter mina naglar men blev istället chockad när jag inte såg några märken alls. Istället var allt jag kunde se en himla massa tattueringar som täckte hela hans arm. Jag lät mina fingrar glida över några små detaljer och jag hörde hur Jason skrattade smått.

  ”Hittar du några märken?”

  ”Nej men jätte många tattueringar istället. Hur många tattueringar har du ens?”

  ”Jag vet inte. Jag har tappat räkningen”

  ”Är det så många?”

  ”Ja jag antar väll det. Varför frågar du?”

  ”Jag är bara nyfiken. Tattueringar är in så vanligt här jag bor”

  ”Jag har märkt det” sa han och jag släppte hans arm. En liten stel tystnad spreds över oss och jag pillade smått med fingrarna på min tröja.

  ”Eh jag kanske borde gå nu. Jag har läxor att göra och jag är säker på att du har en hel del att göra hemma hos dig”

  ”För en gångs skulle så har jag faktiskt ingenting att göra”

  ”Det måste vara skönt. Jag skulle ge vad som helst för bara några dag av att slappna av och kolla på film eller något”

  ”Hektiskt schema?”

  ”Du skulle bara veta” sa jag och gav honom ett litet leende innan jag vände mig om för att hoppa ur bilen. Men jag blev dock stoppad när Jason greppade tag om min handled för att dra in mig i bilen igen.

  ”Du vet jag har tänkt på en sak. Behöver du fortfarande en anledning att komma bort från den där Nate killen?”

  ”Jag kommer alltid att behöva en anledning för att komma bort från honom. Varför undrar du?”

  ”Det var bara en tanke som slog mig. Men vet du vad. Strunta i det, glöm bort att jag sa något”

  ”Åh kom igen Jason. Säg vara vad det är som du tänkte på. Det kan väll inte vara så himla farligt? Eller?”

  ”Jag tänkte bara på det att vi båda behöver en ursäkt att komma bort från våra liv. Okej kanske inte komma bort från våra liv men du förstår vad jag menar. Du vill komma bort från ditt ex och det blev du igenom att säga att du var tillsamman med mig. Och jag vill komma bort från socialen vilket jag blev efter att ha fått dem att tro att vi var tillsammans”

  ”Okej. Vart vill du komma med det här Jason”

  ”Allt jag menar är bara att vi kanske kan fortsätta så. Vara varandras täckmantlar du vet. Jag menar det verkar ju inte så troligt för någon utav dem vi lurar om vi helt plötsligt dyker upp med en annan som flickvän/pojkvän eller säger att vi gjort slut” 

  ”Så vad vill du att vi ska göra?” frågade jag och kollade med stora ögon på Jason som nu vände blicken mot mig.

  ”Jag menar att jag kommer hit till dig ibland för att synas framför folk så att dem tror att vi dejtar eller något och så gör du samma sak för mig. Vi behöver inte träffas jätte ofta men tillräckligt för att inte få folk att misstänka något”

Okej så det här kapitlet kom upp lite senar än jag hoppats men det är för att kapitlet blev lite längre än jag planerat. Men jag tror inte ni klagar på ett lite längra kapitel. Eller har jag fel?

I alla fall. Vad tycker ni om kapitlet? Brianna fick nu träffa Robert igen och ja, hon var rädd för honom precis som alla trott. Jason föreslog även att dem skulle ha en fejk relation vilket han inte riktigt fick svar på. Men vad tror ni? 

Sen en liten fråga då jag är lika nyfiken som alltid. hehe: Vad heter ni?

Jag själv heter Emelie för er som inte visste det redan :)

Tidigare kapitel:

”Tack igen, för allt. Förhoppningsvis så lämnar Nate mig ifred nu så att jag kan började leva mitt liv igen. Jag är skyldig dig”

  ”Det är inget problem babe, tänk inte på det” 

  Jag log smått mot honom och tackade honom än en gång vilket fick honom att skaka roat på huvudet innan han körde iväg. Jag kollade efter honom ett tag innan jag vände mig och började styra mina steg mot entrén. Kände allas blickar på mig medan jag gick men jag valde att ignorera dem. 

  Det var nu en vecka sen jag träffade Jason nu och jag vet inte om jag ska vara lättad eller ledsen över det. Det kanske var bra att vi inte träffades då det skulle sluta i katastrof, precis som jag sagt till Emily. Men jag kände mig besviken då det faktiskt kändes bra att vara runt Jason. Speciellt när hans läppar kysste mina perfekt. Jag skulle aldrig erkänna det för honom men det kändes liksom rätt att vara nära honom. Jag kände mig säker i när jag var i hans armar.

  Men jag hade knappt någon tid att njuta utav det då ryktet snabbt spridit sig i min skola och alla ville nu veta vem som var min ”pojkvän” Alexandra och Emily vill träffa honom men det är ju inte riktigt så att jag kan få dem att träffa Jason. För det första så vet jag inte hur jag skulle få tag på honom. För det andra så tror jag inte riktigt att det skulle vara så bra. Dem skulle se honom och förstå att det var Jason McCann, vilket absolut inte skulle sluta så bra.

  Dem har tjatat en massa om att jag ska berätta saker som när vi träffades, hur vi blev tillsammans. Våran första kyss och allt det där. Jag berättade inget för dem då det inte fanns något att berätta men det var inte nöjda. Men just nu sket jag i det. Även om mitt val att kyssa Jason hade många nackdelar så var det värt det. Nate hade bakat undan, han gav mig utrymme. Än så länge i alla fall. Men vi får se hur länge det håller.

Jasons perspektiv

  Jag vaknade utav en hög smäll ifrån undervåningen och satte mig upp med ett ryck. Huvud värken spreds i mitt huvud och jag stönade högt. Jag kollade runt i rummet för att endast hitta det tomt. Tjejen jag hade haft med mig var redan borta och jag log smått. Äntligen en tjej som fattade att man skulle sticka efter. Dem tre senaste tillsammans med Melissa har stannat efter och tyckt att vi ska ha en mysig stund i sängen samtidigt som vi kollade på någon film. 

  Fucking skit. När ska folk inse att jag inte är relationstypen. Jag tror inte ens på kärlek. Det är bara något trams som killar hittade på för att få det enklare till att ha sex. Det finns inget som kalls för evigt kärlek som kommer hålla i all evighet. Ni som tror på det, ja ni är bara ännu några fån som tror på det och det är ni som kommer bli besvikna i slutet när ni inte hittar det ni söker efter.

  Jag slängde mig ner med en suck i sängen och slöt ögonen. Mitt huvud dunkade som jag vet inte vad och dem där jävla tabletterna som jag tagit förra gången jag vaknade har inte hjälpt ett skit. Mitt huvud var om möjligt värre nu och jag insåg nu att det kanske inte var så smart att festa igår.

  Socialen skulle komma idag för att kolla om jag har gjort något framsteg sen senast jag träffade dem. Dem sa att om jag inte började bättre mig snart så skulle dem sätta in mig på ett hem för ungdomar. Dem säger att det skulle hjälpa mig att komma tillbaka, att sluta vara så deprimerad.

  Men gissa vad idioter. Jag är deprimerad. Visst jag har mina stunder när jag saknar Alex men jag är fucking inte deprimerad. Och mina föräldrar? Jag kände dem knappt. Så när jag fick reda på att dem dog så tog det inte särskilt mycket. Visst dem var mina föräldrar och allt det där men dem var anledningen till att jag och Alex hamnade i det liv vi hamnade. Om dem inte bara hade slängt bort oss som dem gjort kanske saker hade vart annorlunda. Men nu blev det så här. Våra föräldrar lämnade oss och vi fick åka in på en massa jävla olika barnhem. Jag vet inte hur många vi hamnade på tillslut men så fort Alex hade fyllt 18 så tog han med mig därifrån. Jag var då bara 14 år och visste inte bättre så jag följde med honom. Han tog med mig hit till Mike som var den enda som bodde här för tillfället. Alex hade tydligen lärt känna honom ett tag tillbaka när han hängde utanför barnhemmet och Mike hade lovat honom att vi kunde bo här så fort vi kom bort från det där stället.

  Alex var redan inblandad i allt den här skiten och även fast han ville att jag inte skulle bli delaktig i allt så blev det så rätt naturligt. Jag såg upp på Alex som liten, han var min idol och jag ville bli precis som honom när jag blev stor.  

  När jag var sen var femton år så kom Robert in i allt det här. Jag träffade honom på klubben när jag försökte smyga in. Han försökte också smyga in så vi samarbetade. Vi lyckades inte komma in den gången men ända sen dess har vi vart oskiljaktiga. Vi gör nästan allt tillsammans för vi har samma intressen och all den där skiten.

  Chaz och Ryan vet jag inte riktigt hur dem kom in i allt det här men dem har vart här i snart tre år. Dem kom hit någon gång och sen så har dem inte lämnat sen dess. Inte för jag klagar för jag gillar dem båda. Som kompis då då.

  Men i alla fall. Tillbaka till poängen. Om socialen inte anser att jag har gjort något framsteg så kommer dem sätta in på mig på det där hemmet. Dem tycker att jag borde prata om Alex och mina föräldrars död. Men vad dem inte förstod är att jag inte skulle berätta ett skit för dem. Jag pratar knappt med killarna om det här så vad får dem att tro att jag skulle berätta något för dem. Jag litar inte på dem och jag skulle inte kunna berätta något utan att hamna i trubbel. Alex dog inte direkt av en bilolycka som mina föräldrar gjorde.

  Åh nej, Alex dog på grund av att han var indragen i allt det. Han litade på fel personer, trotts att vi varnade honom. Men han sa att han älskade henne. Han sa att dem älskade varandra. Bull shit. Som jag sa tidigare så finns inte kärlek. Hon använde det bara för att utnyttja min bror och när hon var klar med honom så döda hon honom. Och jag skulle få min hämnd. Jag bryr mig inte om vad jag måste göra för att få tag på henne men jag ska hämnas Alex. På ett eller ett annat sätt. Hon kommer att ångra dagen hon föddes när jag väll får mina händer på henne.

  ”Så som du ser så har så har saker blivit bättre för mig sen ni var här senast. Jag har fixat ett jobb som ni bad mig om. Jag har till och med börjat kolla på hus utanför orten för att komma bort från allt” sa jag till Simon som tog anteckningar på allt jag sa. Han var från social byrån och låt mig bara göra en sak klar för er. Allt jag nyss sa till honom är en stor enda lögn. Jag har inga planer på att flytta och absolut inte planer på att skaffa ett jobb. Jag får redan tillräckligt mycket pengar för det jag gör så varför skulle jag ens ha en tanke på att skaffa ett annat jobb.

  Men jag blev tvungen att ljuga för honom och han köpte varje ord jag sa åt honom. Vi gick till och med till en av mina kontakter som äger en postbyrå för att låtsas som att jag jobbade där. Vi tänkte att det var bäst att ta det jobbet då man inte spenderar så mycket tid på kontoret utan jag skulle vara mest ute och dela ut post. Vilket skulle göra det svårt för socialen att ”hälsa på mig på jobbet”

  ”Jag kan se det McCann men jag behöver fortfarande någon som kan konformera det. Och då kommer inte dina killkompisar som du bor med gillas. Vi vet vilka dem är och deras ord  skulle inte direkt bli tro värdigt. Vi behöver någon annan. Har du någon som skulle kunna konformera för oss om att du bättrat dig, att du börjar komma bort från allt det här?” frågade han och jag suckade högt. Varför kunde han inte bara ta det som jag sagt och sticka härifrån.

  ”Eh jag vet inte riktigt kanske” började jag och kollade runt lite diskret för att se fall det var någon som jag skulle kunna använde som mitt ”ögon vittne” för att jag bättrat mig. Min blick fastnade på en tjej en bit bort. Brianna.

  ”Ja det har jag föresten. Du kan få träffa min flickvän”

  ”Åh är hon här?”
  ”Ja hon är där borta. Vänta här så hämtar jag henne” sa jag och gav honom ett litet kort påklistrat leende innan jag började styra mina steg bort mot Brianna.

  ”Brianna” ropade jag när jag närmade mig och hon vände sig mot mig med ett ryck.

  ”Jason hej. Vad gör du är här?”
  ”Jag skulle kunna fråga dig det samma men just nu så har jag inte tid”

  ”Okej, så varför kom du över hit då?”

  ”För att göra det här” sa jag och greppade tag om hennes ansikte inan jag böjde mig ner för att pressa mina läppar mot hennes. Hon stod chockat framför mig och hennes händer hängde stelt längst hennes sidor.

  ”Kyss mig tillbaka, du är skyldig mig” viskade jag lågt mot hennes läppar och efter ett tag så lindades  hennes armar runt min midja. Hennes läppar började röra sig med mina och jag drog henne närmre mot mig. Men jag höll inte kyssen så länge då jag faktiskt skulle använde henne för mer än bara att kyssa henne. Hon skulle övertyga social killen att jag börjat bättra mig.

  ”Okej så när ska jag få min förklaring för det här då?” frågade hon och kollade upp på mig. Jag skakade smått på huvudet och kysste henne snabbt på läpparna innan jag la en arm runt hennes axlar. Började styra henne bort mot Simon som kollade med stora ögon på oss.

   Jag lutade mig neråt mot Brianna så att mina löppar var vid hennes öra när jag började prata ”Okej så här är din förklaring. Du ska spela min flickvän sen två månader tillbaka. Vi är jätte lyckliga och du har sett att jag börjat förbättra mig”

  ”Din flickvän? Och vad då förbättrat dig?”

  ”Alltså att jag inte håller på med bomber och allt det där längre”

  ”Men det gör du ju”

  ”Ja men han får inte veta det. Och juste, vi pratar mycket. Speciellt om döden av min familj”

  ”Jason jag vet inte om jag kan göra det här. jag suger på att ljuga”

  ”Så prata inte så mycket då. Låt mig sköta det mesta pratet. Jag behöver det här och du är skyldigt mig, kommer du ihåg?”

  ”Du sa ju att jag inte var skyldig dig något, att jag skulle glömma det”
  ”Oh gissa vad gullet, jag ljög. Så det är bäst för dig att du plockar fram ditt A game. För om du sabbar det här så kommer jag att göra ditt liv till ett helvete. Jag hjälpte dig med ditt liv och nu är det din tur att hjälpa mig” dem orden var det sista jag sa till henne innan vi nådde fram till Simon som kollade med stora ögon på Brianna som stod stelt bredvid mig. Jag klämde åt hennes axlar lite och hon slappnade av en anledning. Hennes blick möte min och jag log lugnande. 

  Fast vem jag försökte lugna vet jag inte riktigt. För just nu var jag livrädd att Brianna skulle sabba det här. Tänk om hon inte skulle spela med, eller tänk om han inte skulle löpa det. Vad skulle hända då? Skulle dem ta in mig då?

Här är kapitel 10 och dme träffas återigen. Även denna gång tillsammans med en kyss, hehe. Men i alla fall. Vad tycker ni om kapitlet?? Är själv inte helt hundra på det så hoppas att ni gillar det :)

Sen så har jag en liten fråga: Har ni något bra filmtips??

Jag och min ska ha filmkväll och vet inte riktigt vilka filmer vi ska välja. Så det skulle hjälpa jätte mycket om ni kunde tipsa någon bra film :)

Tidigare kapitel:

  ”Fortsätt drömma Robert, vi alla vet att hon snart kommer hänga klängandes efter McCann inom några dagar. Du har inte ens en chans, plus Jason har redan ett försprång på dig. Han pratar redan med henne, plus han kommer vara ensam med henne imorgon på hennes rum” sa Chaz och petade mig lätt i sidan.

  ”Jag har inget emot en utmaning. Plus, det måste ju finnas en första för allt.  Men bara en fråga, är det bara jag som tycker att hon påminner om den där tjejen som jag stötte på när vi åkte hem från klubben? Den där tjejen i danskläderna som försökte att låtsas som att vi inte fanns?”

  ”När du säger det så jo. Men jag hoppas för din skull att det inte är. För efter som hon redan är livrädd för dig och tror att du är ett creep så tror jag att du skulle få det rätt svårt att haffa in henne” sa Ryan och Robert nickade smått åt sig själv.

Briannas perspektiv

  Jag sprang bort till Alexandra och Emily som stod och kollade på mig med stora ögon. Jag gick bara med snabba steg förbi dem och började gå bort mot bilen som stod en liten bit bort.

  ”Hej Brianna vänta på oss” ropade Emily efter mig men jag ignorerade dem och hoppade in i bilen. Dem kom med snabba steg till bilen och nästan slängde sig in i bilen när dem väll kom fram till den.

  ”Okej du har en hel del att förklara för oss Brianna. Vem tusan var den där killen som du stod där nere med? Han såg inte riktigt ut som den typiska killen som vi umgås med”

  ”Det är för att han inte är det. Han är ingen speciell”

  ”Han såg inte ut som bara ingen speciell. Du stod väldigt nära honom och han verkade inte vilja släppa dig. Hans ögon kunde knappt släppa dig när du gick bort från honom”

  ”Det är inget i mellan oss, jag lovar. Vi träffades förut när jag följde med på en av allas pappas affärs resor”

  ”Jag tycker inte att det såg ut som bara någon person som du har träffat. Jag tyckte nog att jag såg en liten glöd i mellan” sa hon och jag kollade med stora ögon på henne. Hon kunde ju inte vara seriös. Det fanns absolut ingen glöd mellan oss. 

  ”Det är inget i mellan oss. Det var bara ett tag sen vi träffades så jag gick över ditt för att prata med honom. Och anledning till att vi stod så där nära var för att vi precis hade kramats. Absolut inget mer, okej?”

  ”Visst vad du än säger. Så om du inte har något med honom kanske du inte har något emot om jag tog honom. Han var snygg och jävligt sexig”

  ”Tro mig Emily, han är inget annat än trubbel. Håll dig borta från honom” sa jag och hon skrattade kort åt mig innan hon startade bilen.

  ”Brianna vi alla vet att jag gillar att söka trubbel. Trubbel är mitt andra namn baby”

  ”Tro mig Emily det skulle inte sluta bra” sa jag och kollade bort mot där Jason satt tillsammans med sina kompisar. Jag kollade på honom ett tag innan jag lät min blick glida över hans kompisar. Min blick fastnade på en av dem men jag hann inte kolla på honom så länge innan Emily svängde. Men en sak visste jag. Jag kände igen honom, jag vet inte vart ifrån. Men jag hade ingen bra känsla av det.

  Skolklockan ringde ut för sista gången idag och jag packade snabbt ner mina saker i min väska innan jag började gå bort mot mitt skåp. Alexandra och Emily gick tillsammans med killarna i våran klass och prata glatt om något som jag inte la någon vikt på. Just nu ville jag bara komma ut här ifrån, hitta Jason och sticka innan någon hann se mig tillsammans med honom. Jag skulle inte skämmas om jag sågs med honom men det skulle skapa en massa onödiga rykten som jag inte behövde. 

  "Brianna lyssnar du ens på vad vi säger?" frågade Oscar som skrattade roat åt mig när jag vände mig med ett ryck mot dem. 

  "Nej förlåt jag har lite mycket i huvudet. Vad pratade ni om?"

  "Vi pratade om dansen som är snart och vi har planer om att gå ut och äta innan"

  "Precis som vi alltid gör" sa jag och han skrattade kort.

  ”Ja vi gör väll det. Men vill du följa med eller inte?”

  ”Visst det blir kul. Fast jag förstår inte varför ni planerar redan nu. Det är ett tag kvar om ni inte redan visste det. Jag anar att Alexandra har något med det här att göra”

  ”Varför skulle du tro det för?” frågade Alexandra nästan sårat och kollade på mig.

  ”För att du är den som planerar mest av oss. Speciellt när det kommer till att planera långt framåt”

  ”Det gör jag ju inte alls”

  ”Så du menar att du inte hade något med det här att göra?” frågade jag och hon öppnade munnen för att svara men stängde den lika fort.

  ”Det var det jag trodde”

  När jag äntligen kom bort till mitt skåp slängde jag snabbt in dem saker jag inte skulle ha. Sa snabbt hejdå till alla innan jag med snabba steg gick bort mot skolgården i hopp om att jag skulle finna Jason där. Men ingen sådan lycka hade jag självklart då det var tomt på parkeringen utanför. Tänk om han inte ens skulle komma. Tänk om han inte gick på det jag sa, tänk om han bara skulle stanna hemma.

  Jag avbröts mitt i mina tankar när någon knackade mig på min axel och jag vände mig om för att se vem det var. En hög suck lämnade mina läppar när jag såg att det var Nate men han verkade inte märka det då han log stort mot mig.

  ”Hej Brianna. Vad ska du göra nu?”
  ”Jag ska hem och byta om så att jag sen kan åka till dansen” sa jag och vände mig om för att gå men han stoppade mig genom att greppa tag om min handled.

  ”Brianna snälla, jag tänkte fråga dig fall du vill göra något tillsammans. Jag vet att du säger att det är slut i mellan oss men jag tror verkligen att vi skulle kunna få det att funka igen. Om du bara ger mig en andra chans. jag lovar jag kommer göra allt för att få dig lycklig”

  ”Nate hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte vill bli tillsammans med dig. Jag vill inte ens vara nära dig egentligen. Men jag måste tyvärr det då vi dansar tillsammans och vi har samma kompisar. Det räcker med att träffa dig då så snälla. Låt mig bara vara”

  ”Brianna snälla lyssna på mig. Du vet inte hur mycket jag ångrar det jag gjorde mot dig. I fucked up”

  ”Oh nej. Det var vad du gjorde med henne” sa jag och skakade äcklat på huvudet av bara tanken på Nate med Kiely.

  ”Brianna”

  ”Det kommer inte att hända Nate. För det första så blir jag bara äcklad utav att titta på dig. Plus så har jag en pojkvän nu och jag tror inte att han skulle bli särskilt glad om han fick reda på att du håller på att försöka övertyga mig igen. Han vet vad du gjorde mot mig och jag kan väll inte direkt säga att han blev glad” sa jag och borrade in min blick in hans. Han släppte sitt grepp om min handled men bakade fortfarande. Men det var ett framsteg i alla fall.

  ”Har du en pojkvän? Sen när?”

  ”Sen någon vecka tillbaka nu”

  ”Verkligen? Vad kan denna kille heta då? Är det någon som jag känner?”

  ”Nej du känner honom inte. Du vet inte ens vem det är”

  ”Haha ja det låter ju troligt. Att du känner någon som jag inte vet vem det är. Vi har samma vänner om du inte kommer ihåg det” sa han och jag öppnade munnen för att motargumentera mot honom när ett högt murande hördes. Jag såg hur en motorcykel körde upp på skolans parkering och jag såg direkt vem det var. Han behövde inte ens ta av sig hjälmen för att jag skulle veta vem han var. Det var ingen mindre än Jason McCann.

  Ett stort leende spreds på mina läppar när en liten plan spreds i mitt huvud.

Jasons perspektiv

  ”Så du ska verkligen göra det här? Du ska hämta revolvern?”

  ”Ja Robert jag ska hämta den. Hur många gånger ska jag behöva säga det innan ni får in det i era huvuden”

  ”Några gånger till förmodligen. Det är bara lite ovanligt att den store Jason McCann är rädd och känner sig hotad. Speciellt utav en tjej. Jag tror faktiskt aldrig att det har hänt förut. Har det hänt förut?”

  ”Nej det har inte hänt förut och det händer inte nu heller. Jag är inte rädd för Brianna. Jag är bara inte redo att riskera något. Jag stannar gärna utanför fängelset tack”

  ”Vad du än säger Jason. Allt jag säger är bara att du verkar rädd för henne” sa Robert och jag spände käkarna hårt. 

  Jag släppte det jag hade i händerna och vände mig om. Jag tog en handfull utan Roberts tröja för att kunna trycka upp honom mot väggen bakom. Min fria arm pressade jag mot hans hals vilket gjorde det svårt för honom att andas.

  ”Okej jag erkänner, jag kanske känner mig en aning hotad utav Brianna. Och vill du veta varför? För att hennes pappa är James Smith och han skulle enkelt kunna sätta in oss alla med dem här bevisen som hon har. Men vill du veta en till sak?” frågade jag och ställde mig nu så pass nära honom att våra näsor nästan snuddade innan jag fortsatte ”Jag är inte rädd för dig och om du fortsätter att gå på mina nerver så kommer du snart ligga på golvet blödandes. Du vet att jag inte gillar uppnosiga personer som ska lägga sig i. Och bara för att du är min broder så betyder det inte att du kan göra vad du vill. Är det förstått”

  Han nickade bara smått till svar och jag log belåtet innan jag släppte honom. Han föll andlöst ner till golvet och hans händer flög snabbt upp till hans hals.

  Var jag lite hård mot honom. Kanske, men han visste bättre än att hålla på att tjafsa med honom. Han vet konsekvenserna så han får ju skylla sig själv lite. 

  Jag gav honom en sista blick innan jag greppade tag om mina saker och började gå ut ur huset. Jag greppade tag om mina nycklar på vägen ut och hälsade snabbt hejdå till killarna som satt inne i vardagsrummet. Spelade något spel som jag inte la någon vikt på att kolla vad det var.

  Jag parkerade utanför Briannas skola och såg hur både tjejer och killar kom ut från entrén. Alla i klädda deras skoluniform. 

  Jag hoppade av mig motorcykeln och ställde den till rätta innan jag drog av mig min hjälm, stoppade in den under sättet så att jag slapp hålla i den. Min blick fastnade på några tjejer som gick förbi och skrattade åt något. Den ena tjejen kollade upp på mig och jag gav henne ett litet leende. Hon fnittrade smått till och jag såg hur en rodnad spreds på hennes kinder. Gud tjejerna här var ju till och med ännu mer på verkade här. Allt jag behövde göra var att le åt dem. Patetiska. Fast bra för mig om jag skulle bli trött på tjejerna i vårt område.

  Jag drogs ur mina tankar när jag hörde hur någon ropade mitt namn. Min blick flög snabbt och jag kollade runt lite kort innan min blick fastnade på Brianna som kom gåendes mot mig.

  ”Jason snälla snälla bara spela med, jag lovar att jag förklarar senare” sa hon stressat medan hon kom upp mot mig och jag kollade frågandes på henne. Men jag hann inte säga något förs än hennes läppar var pressade mot mina. 

  Jag stod lite chockat framför henne ett tag medan hennes händer greppade tag om mitt ansikte. Till slut tog jag mig ur chocken och började kyssa henne tillbaka. Fortfarande nyfiken på varför hon kysste mig men jag klagar inte. Det kändes bra.

  Mina händer greppade tag om hennes höfter och pressade upp henne närmre mig. Hon stönade smått mot mina läppar när jag drog med tungan längst hennes läppar och jag tog det här som min chans att stoppa in min tunga i hennes mun. Det förvånade mig en aning när jag kände hur hennes tunga fort började röra sig mot min. Hon kanske inte var så oskyldig som jag trott.

  Efter ett tag drog vi oss undan för att hämta andan och Brianna drog sig  undan en liten bit. Eller så långt hon kunde då jag fortfarande hade ett fast grepp om hennes höfter.

  ”Okej inte för att jag klagar på det som precis hände men bara en grej. Varför?” frågade jag och hon suckade kort.

Briannas perspektiv

  ”Eh det är komplicerat”

  ”Det är lugnt, jag har tid. Plus jag tycker nog att jag förtjänar en förklaring på vad det här än var”

  ”Visst, jag kan berätta lite kort fattat då. Eh, det började med att jag och min pojkvän gjorde slut”

 ”Varför gjorde ni slut?” frågade Jason nyfiket och jag skakade smått på huvudet. Jag kunde väll inte berätta som det var för honom. Jag kände ju honom inte. Fast å andra sidan, vad skulle det skada.

  ”Han var otrogen, han låg med en annan tjej. Så jag gjorde slut med honom. Men han verkar inte förstå att jag inte vill ha något med honom att göra. För han försöker hela tiden övertala mig att bli tillsammans med honom igen, att han älskar mig. Men om han verkligen hade älskat mig hade han inte vart otrogen från hela början”

  ”Han verkar som ett svin” sa Jason och jag skratta kort.

  ”Det är han”

  ”Okej, men det här förklarar fortfarande inte varför du kysste mig”

  ”Åh juste. Okej så idag när jag kom ut från skola för att vänta på dig så började han prata med mig. Jag försökte gå därifrån men han stoppade mig, fortsatte att säga hur mycket han älskade mig och allt det där. Så jag fick nog. Jag sa att det var över mellan oss och att jag gått vidare till en annan kille. Att jag skaffat en pojkvän” 

  ”Och jag är din pojkvän?”

  ”Nej alltså, Nate tror det nu. Men jag hade ingen annan val möjlighet. Han trodde mig inte för att vi känner samma personer så jag kunde ju inte direkt säga att jag var med en av dem. Så när jag såg dig så kanske jag råkade säga att det var dig jag var tillsammans med. Och nej det betyder inget, det är bara det att du var den enda killen här som Nate inte känner så” sa jag och nu var det hans tur att skratta.

  ”Det är lugnt baby, jag har inget emot att kyssa dig. Men bara en fråga. Vem är det som är Nate?”

  ”Killen med det blond/bruna håret med grön väska och längst utav dem alla killarna”

  ”Den killen som stirrar på oss?” frågade Jason och jag kollade snabbt över axeln för att se att det Jason sa var sant. Jag nickade kort till svar och kollade tillbaka på Jason.

  Utan förvarning lutade sig Jason fram mot mig och pressade sina läppar mot mina.

  ”Jason vad håller du på med?” 

  ”Jag visar för den där Nate killen att du nu är upptagen” sa Jason innan han pressade sina läppar mot mina. Jag besvarade snabbt kyssen och lindade mina armar runt hans nacke för att kunna fläta in mina fingrar i hans hår. Hans händer gled bort från mina höfter och ner mot min rumpa som han tog ett fast grepp om. Min reflex var att putta bort honom men jag tyglade mig. Jag blev tvungen att övertyg Nate att jag gått vidare och jag antog att Jason tog det till sin fördel. 

  Men jag tänkte inte klaga. Att kyssa Jason kändes bra, det kändes mer än bra. Hans läppar som kysste mina perfekt och hans händer som var på min kropp. Det kändes på något sätt rätt.

  Jasons tunga hittade sig än en gång in i min mun och jag möte den snabbt med min egna. Jag drog lätt i Jasons hår och det var nu hans tur att stöna. Jag log lite belåtet men drog mig snabbt undan när ett högt tutande hördes. 

  Jag kollade runt mig för att se vem det var och jag kan väll inte direkt säga att jag blev förvånad när jag såg att det var Nate. Jag skakade irriterat på huvudet men bakade undan från Jason.

  ”Eh vi kanske borde åka nu så att du kan hämta, ja du vet vad” sa jag efter att vi stått i tystnad ett tag. Jason nickade lite till svar och jag pillade nervöst med mina fingrar. Ja det här var ju stelt.

  ”Visst, hoppa upp”

  Jag kollade upp på Jason igen och tänkte inte förs än nu igenom att han faktiskt hade en motorcykel och inte en bil. Jag hade ju sett det innan men jag hade inte tänkt på det.

  ”Tror du att jag kommer att sätt mig på den där saker?”

  ”Ja, vad är problemet”

  ”Problemet är att jag inte vill dö. Jag tänker inte sätta mig på den där saken”

  ”Okej som du vill. Då kan ju du gå hem så syns vi där” sa Jason och svingade ett ben över motorcykeln innan han startade den. 

  Han kollade frågandes på mig och räckte mig en hjälm som jag inte ens sett att han tagit upp. Jag suckade kort innan jag drog åt mig hjälmen. Jag satte på mig den och kollade lite frågandes på motorcykeln. Hur skulle jag komma upp på den där saken på ett smidigt sätt då.

  ”Sätt din högra fot på stödet där, ta stöd på mina axlar och släng över med ditt vänstra ben” sa Jason som verkade se min osäkerhet.

  Jag nickade lite kort innan jag gjorde som han sa åt mig. Vilket lede till att jag nu satt tätt intill honom bakifrån. Jag lät mina armar hänga slappt vid min sida, visste inte riktigt vart jag skulle göra av dem.

  ”Det är bäst att du håller i dig hårt”

  ”Håller i mig i vad?” frågade jag panikslaget när Jason gasade lite.

  ”I mig baby och håll inte tillbaka” han gav mig ett litet flin innan han vände sig mot vägen igen och körde iväg.

  När vi väll kom fram till mig skakade jag nästan. Vi hade inte krockat eller något men Jason körde inte direkt, säkert om man ska säga så.

  Jag hade bett Jason att vänta vid baksidan av huset då jag inte vill att någon av städarna skulle se honom. Jag gick upp för gången som lede till vårt hus och öppnade det fort innan jag med snabba steg gick upp för trappan och bort till mitt rum. 

  Jag hann knappt öppna upp fönstret ordentligt förs än Jason hoppade in och gick med snabba steg bort till min WIC för att hämta sin revolver. Han kom tillbaka med den i handen och verkade inspektera den kort innan han stoppade ner den i byxkanten där bak.

  ”Så vad ska vi göra nu?” frågade Jason och jag skakade smått på huvudet. Det här var så stelt.

  ”Eh jag ska bara byta om sen måste jag sticka till min träning. Så”

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill?”

  ”Det behövs inte, jag kan gå. Det tar inte så lång tid”

  ”Kom igen, bara den här gången. Jag vet att du egentligen gillade att åka på motorcykel”
  ”Nej det gjorde jag inte, men visst. Så länge det inte är till något problem”

  ”Ta det lugnt baby, jag har inget bättre för mig idag. Så varför går du inte och byter om så skjutsar jag dig sen”

  ”Okej, jag kommer strax” sa jag och gick bort till min WIC för att byta om.

  ”Tack igen för skjutsen” sa jag för säkert femte gången nu och Jason skrattade kort. Han parkerad utanför dansstudion och jag hoppade snabbt av. Nu lite smidigare än förra gången. Jag räckte honom hjälmen och kollade bort mot ingången för att se Nate tillsammans med några andra från våran dans grupp.

  Jag kände en hand bakom min nacke och vände mig fort mot Jason. Han drog mig närmre sig och pressade sina läppar mot mina för tredje gången idag. Men den här kyssen var inte som dem andra, den här var kortare och inte alls lika intensiv. Men jag var tacksam ändå. Jason hade ingen anledning att hjälpa mig med mitt problem efter att jag hotat honom om att sätta honom i finkan. Men han hade hjälpte mig med det här och det var jag tacksam över.

  ”Tack igen, för allt. Förhoppningsvis så lämnar Nate mig ifred nu så att jag kan började leva mitt liv igen. Jag är skyldig dig”

  ”Det är inget problem babe, tänk inte på det” 

  Jag log smått mot honom och tackade honom än en gång vilket fick honom att skaka roat på huvudet innan han körde iväg. Jag kollade efter honom ett tag innan jag vände mig och började styra mina steg mot entrén. Kände allas blickar på mig medan jag gick men jag valde att ignorera dem. 

Så vad tycker ni?? Det var någon som gissade att dem skulle kyssas och ja, det gjorde dem ju. Hehe.

I alla fall ska börja med nästa kapitel direkt ochska försöka få upp det i helgen men vi får se. Har en hel del planerat till helgen. Men jag hoppas att ni gillar kapitlet och lämna gärna en kommentar om vad ni tycker. Det betyder jätt emycket ocg jag blir verkligen jätte glad när jag ser att det är så många som kommenterar<3

Blev även ett lite längre kapitel på över 3400 ord så jag hoppas det uppskatas<3

Okej sen en liten fråga då då jag är lite nyfiken: Vilka andra noveller läser ni??

Jag själv läser Danger serien, B.R.O.N.X, Die for us på JBFF, dem alla är jätte bra och jag rekomenderar dem verkligen.

Tidigare kapitel:

  ”Jag är ledsen att göra dig besviken baby men jag kommer inte att hämta den idag. Jag har viktigare saker för mig, som att fixa min bil som lägger av när jag kommer upp till 250” sa Jason som att det var en dålig sak. Vilket det kanske var för honom då han ville köra fort, men för mig kändes det nästan bättre att veta att dem inte kunde åka fortare ”Så så länge du länge du inte kan fixa min bil så har jag inget mer att prata med dig om. Jag har en bil att fixa”

  Jag skakade smått irriterat på huvudet. Jag tänkte inte ge mig på det här, han skulle hämta den senast imorgon. Fast det verkade ju inte som att han skulle ge sig heller. Jag skakade smått på huvudet och kollade bort mot salongen där Alexandra och Emily satt innan jag kollade tillbaka på Jason. 

  Jag satte upp mitt hår i en tofs och drog av mig min tjocktröja som jag räckte till Jason. Han kollade frågandes på mig och men jag skakade bara på huvudet innan jag gick runt honom. Jag greppade tag om handduken som han hade hängandes över axeln och hängde den över min egen axel istället.

Jasons perspektiv

  Jag kollade frågandes på Brianna som hängde min handduk som jag torkade händer på över axeln och ställde sig framför huven. Hon rullade upp ärmarna på skjortan som hon hade på sig innan hon böjde sig ner för att kolla närmre på motorn.

  ”Vad håller du på med Brianna. Det här är ingen leksak du bara kan rota runt bland”

  ”Oh jag vet Jason, du är inte den enda som kan något om bilar. Du har förmodligen bara ett glapp mellan motorn och gasen som inte tillåter dig att komma över 250. Eller så är det bara säkringen som har gått tillbaka och gör så att du inte kan komma upp över det” sa hon och vred på huvudet för att ge mitt ett litet leende innan hon kollade ner i huven igen.

  Jag kollade chockat på henne kort innan jag kollade bort mot killarna som kollade med stora ögon på henne. Förmodligen lika attraherad utav hennes som jag var just nu. Jag visste ju att hon var snygg. Men en tjej som kan prata och fixa med bilar är nästan lika sexigt som när en tjej prata snuskigt

  Jag passade på att låta min blick glida över hennes kropp som än en gång var ikläd en skoluniform. Jag bet mig löst i läppen och kollade på hennes rumpa som hon stod och putade med en aning så att hon skulle kunna nå det hon höll på mig. Damn hon var sexig.

  ”Så nu borde det vara fixat” sa Brianna efter ett tag och ställde sig till rätta. Hon låg lite belåtet och torkade snabbt av sig händerna på handduken innan hon räckte mig den. Jag gav tillbaka hennes tjocktröja och hon ställde sig nu framför mig med armarna i kors.

  ”Okej så nu när du har lite tid över. Kan vi prata om den pistol som ligger hemma hos mig?”

  ”Hur vet jag att du faktiskt fixat bilen och inte bara gjorde det värre?”

  ”Oh jag fixade, jag vet hur man hanterar bilar. Och om du inte litar på mig, varför låtar du inte en av dina små kompisar där borta test köra den ett litet varv?”

  ”Varför kan inte jag testa den då?”
  ”För att jag vill att du ska stanna här så att du inte kan försvinna någonstans”

  ”Litar du inte på mig?” frågade jag och putade smått med underläppen samtidigt som jag borrade in min blick i hennes. En blick som oftast brukade få tjejer knäsvaga. Men tydligen inte Brianna för hon skakade bara smått på huvudet.

  ”Åh nej Jason det gör jag inte. Så varför sätter sig inte en av dina kompisar i bilen och provkör den. Den kan väll inte vara så himla svårt. Om ingen av dem gör det så gör jag det själv”

  ”Visst som du vill. Chaz” ropade jag och inom kort stod han vid min sida ”Ta ett varv runt för att se om problemet är fixat eller inte” sa jag och räckte mina nycklar till honom.

  ”Är du säker Jason? Ska jag köra din bil?” 

  ”Ja är det ett problem eller? Är det för jobbigt för dig att sätta dig i bilen och köra ett varv? Ska jag be någon annan göra det istället?”

  ”Oh nej det är inget problem, jag vill köra din bil. Det är bara det att du inte brukar låta oss köra dina bilar. Du skulle döda oss om vi rörde dina bilar i vanliga fall”

  ”Och nu kommer jag döda dig om du repar den eller något. Så  jag tipsar dig om att du inte repar den” sa jag och han nickade kort till svar innan han gick bort till bilen. Han stängde snabbt motorhuven innan han hoppade in i bilen och körde iväg. Vi alla följde bilen med blicken till vi inte längre kunde se den eller höra den.

  ”Så kan vi prata nu?” frågade Brianna efter ett tag och jag kollade ner på henne.

  ”Inte än baby. Chaz måste komma tillbaka först så att jag vet fall problemet är fixat eller inte” hon suckade irriterat och jag log smått ner mot henne.

  ”Det är fixad. Jag kan lägga allt jag äger på att den är fixad. Det var bara en säkring som hade hoppat tillbaka. Det är inte en svår grej att fixa”

  ”Kanske inte men jag vill fortfarande vara säker. Du kan ju lika gärna ha sabbat den”

  ”Omg du är omöjlig vet du det”

  ”Det är inget jag inte har hört förut babe” sa jag och hon stönade klagande.

  Jag hörde mullret från min bil innan jag kunde se den komma runt hörnet. Chaz som satt bakom ratten hade ett stort leende på läpparna och gjorde en snabb U sväng för att sen ställa bilen på samma plats som tidigare.

  ”Jason seriöst din bil är ju helt sjuk att köra. Jag förstår att du hela tiden vill köra den. Det spelar knappt någon roll ur fort man kör. Jag kom upp till 280 och hade nästan samma väghållning som om jag körde i 100” sa Chaz uppspelt så fort han hoppat ur bilen och räckte mig nycklarna.

  ”Så hon har fixat problemet?”

  ”Ja helt klart. Jag tror även att hon fixade något annat för jag hade inte det där problemet med växellådan som du har pratat om”

  ”Har hon fixat växellådan också?” frågade jag och kollade chockat ner på Brianna.

  ”Ja jag lättade på trycket lite vilket ska göra det lättare att växla” sa hon och jag nickade imponerat på huvudet. Det här hade jag aldrig väntat mig när jag träffade henne för första gången. Snacka om att inte döma boken från ens omslag.

  ”Vart har du lärt dig allt det här? Du verkar inte riktigt som tjejen som meckar med bilar”

  ”Det är jag inte. Men min pappa och bror var det och som liten såg jag upp på min bror. Jag antar att lärt mig en del från alla dagar jag spenderat med dem i garaget”

  ”Tydligen” sa jag och bakade bak för att sen sätta mig ner på huven till min bil.

  Jag lät min blick glida över hennes kropp och bet mig löst i läppen. Varför var hon tvungen att vara så himla sexig för. Eller rättare sagt, varför var hon tvungen att vara oskuld för så att hon inte lät mig göra något åt det. Inte för att jag hade något emot en utmaning. Men hon var snygg och just nu ville jag ha henne på mer än ett sätt.

  ”Men nu när det är ur vägen. Kan vi prata nu?”

  ”Visst. Vad vill du prata om?” frågade jag och hon suckade irriterat.

Briannas perspektiv

  ”Gash, du vet mycket väll vad jag vill prata om Jason. Du vet att jag vill prata om din revolver eller vad tusan det än är du lämnade hemma hos mig”

  ”Åh juste den. Vad är det med den som är så viktigt?”

  ”När ska du hämta den? För du har väll tänkt att hämta den någon gång va?”

  ”Ja jag ska hämta den, jag sa ju att jag behöver den till ett jobb”

  ”Bra. Alltså inte bra att du ska använde den men bra att du ska hämta den. Så när kommer du?”

  ”Om någon dag kommer jag” sa ha och jag skakade snabbt på huvudet.

  ”Nej Jason det går inte om någon dag. Du måste komma senast imorgon och hämta den annars kommer det att sluta illa”

  ”Erkänn bara Brianna, du vill bara få mig ensam i ditt rum så vi kan fortsätta det vi påbörjade här om dagen”

  ”För det första nej, det minsta jag vill är att bli ensam med dig då du skrämmer mig. Och för det andra så finns det inget att fortsätta på då det inte hända något”

  ”Är det vad du intalar dig själv babe?”

  ”Ja det gör jag, för ingenting hände i mellan oss. Så varför släpper vi inte det här bara så att vi kan bestämma när du kan hämta din pistol imorgon”

  ”Och om jag inte vill hämta den imorgon då?”

  ”Vill du verkligen veta det?”

  ”Ja det vill jag” sa han och jag kollade uppmanande mot honom. Jag skakade egentligen inombords men jag blev tvungen att spela lugn och säker för att få min poäng igenom. Det skulle inte riktigt funka annars.

  Jag tog dem få stegen som behövdes för att komma fram till Jason och ställde mig mellan hans redan särade ben som hängde över huvens kant ”Låt mig bara säga att det skulle sluta illa för din del” sa jag och lutade huvudet lite åt sidan.

  ”Så det säger du?”

  ”Ja” sa jag bara kort och han skrattade smått innan han satte sig upp ordentligt. Han greppade tag om min midja och drog mig närmre sig så att det nu bara var någon decimeter mellan oss.

  ”Vad är det som kommer sluta så illa för mig då?”

  ”Åh det är enkelt. Du skulle hamna i fängelse”

  ”Jag är ledsen satt behöva spräcka din lilla bubbla babe men jag åker inte in i fängelset. Har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det heller. Jag dör hellre än att åka in i fängelset”

  ”Men tror du inte att du kommer att hamna där om en viss liten revolver hamnar i polisernas händer? Det skulle väll vara rätt bra bevismaterial för dem. En revolver med dina avtryck på och offrens blod intorkat på”

  ”Du skulle inte” sa Jason smått irriterat och borrade in sin blick i min.

  ”Och vad får dig att tro att jag inte skulle göra det?”

  ”För att om du lämnar in den så skulle du hamna i trubbel också. Och jag tror inte att du är reda att ge upp ditt perfekta liv som du har”

  ”Åh nu är det du som har fel. Om jag skulle lämna in den skulle jag komma undan rätt lindrigt”

  ”Det skulle du inte. Du skulle fällas som medbrottsling för att ha hållit mig undangömd för polisen”

  ”Ja om man berättar det så ja. Jag gillar dock berättelsen där du håller mig fången och hotade mig att om jag gick till polisen om det här så skulle du döda mig. Vilket gjorde att jag inte gick till polisen direkt då jag var rädd”

  ”Det skulle aldrig gå igenom. Det skulle vara mitt ord mot ditt”

  ”Ja och jag har rätt många bra ståndpunkter. Plus, vem tror du att dem skulle lita på? Advokatens dotter eller killen som spänger upp halva stan?”

  ”Är din pappa advokat?” frågade Jason och jag kunde nu höra rädslan i hans röst. Okej kanske inte rädsla men han verkade nu inte vara lika säker på sin sak.

  ”Ja. Min pappa är James Smith. Jag tror att ni har träffats förut”

  ”Är din pappa James Smith?”

  ”Ja och med dem bevisen som jag har blir det nog väldigt lätt för honom att sätta in dig. Och det skulle ju vara en skam om det här vackra ansiktet blev sabbat. För jag skulle nog gissa att du har en hel del fiender inne i fängelset. Eller så skulle du skapa några rätt fort” sa jag och drog lätt med fingrarna över hans högra kund där ett litet ärr redan var placerat. Han öppnade munnen för att prata men stängde den snabbt när någon hann förre.

  ”Brianna” ropade Emily och jag kunde höra nyfikenheten i hennes röst. Jag suckade smått irriterat då jag hade hoppats att hinna tillbaka till salongen innan Emily var klar så att dem inte skulle kunna se mig här. Jag ropade snabbt tillbaka att jag kommer strax innan jag vände mig mot Jason igen.

  ”Så vad säger du? Kommer du att hämta den imorgon eller inte?”

  ”Visst. När ska jag komma?”

  ”Hämta mig vid min skola klockan fyra” sa jag och backade undan från honom.

  ”Hur ska jag vet vilken skola du går på?”

  ”Du är Jason McCann. Det borde inte vara så svårt för dig att ta reda på”

Jasons perspektiv

  ”Du är Jason McCann. Det borde inte vara så svårt för dig att ta reda på” sa hon och gav mig en nästan lekfull blick innan hon sprang bort till sina kompisar.

  Jag kollade med stora ögon på henne och bet mig löst i läppen. Den här tjejen skulle bli min död. Samtidigt som hon gick på mina nerver och drev mig tillvansinne så var det något med henne som drog mig mot henne. Jag vet inte vad det var, jag har aldrig känt så här runt någon förut. 

  Men en saker var säker. Även fast det gjorde min intresserad så skrämde skiten ur mig.

  ”Så jag antar att hon är tjejen du var hemma hos här om dagen” sa Mike och skrattade smått. Jag skakade på huvudet och gav Brianna en sista blick innan jag vände mig mot killarna som kollade med roade blickar på mig.

  ”Ja det är hon. Vad avslöjade henne?”

  ”Oh jag vet inte. Antingen så var det det faktum att hon inte verkade vara rädd för dig och sa emot dig. Eller så var det för att hon är den första tjejen som vart så nära dig som vi inte sett försökt trycka in sin tunga i din mun” sa Chaz och jag skrattade högt.

  ”Ja hon är något speciellt hon”

  ”Ja det är hon verkligen. Men vad ska du göra nu då?”

  ”Vad menar du?” frågade jag och kollade frågandes på Mike som kollade menande på mig. Men det hjälpte inte då jag fortfarande inte kopplade vad han pratade om.

  ”Hur ska du göra med pistolen?”

  ”Åh det. Eh jag åker och hämtar den imorgon”

  ”Varför? Jag trodde att vi kom överens om att det var säkrast att låta den ligga där ett tag till. I alla fall tills polisen inte misstänker dig längre”

  ”Ja men det där var innan jag fick reda på att hennes pappa är fucking James Smith. Killen som nästan satt in mig två gånger. Han är den bästa här och om han skulle få all den här informationen skulle jag helt klart att åka in”

  ”Ja och det skulle hon också. Som du sa. hon skulle åka in för att ha hjälpt dig”

  ”Nej det kommer hon inte. För det skulle bli mitt ord mot hennes och hon har rätt. Dem skulle halt klart tro på henne över mig. Plus hon har rätt bra bevis. Så jag har egentligen inget val”

  ”Du har en poäng. Plus följer du med henne hem kanske du kan få något utav henne” sa Robert helt plötsligt medan han kom ut ifrån affären han just vart i. Han slängde en öl till mig och jag log smått mot honom. Det var nog inte så stor chans att det skulle hända något med Brianna. Men vem vet, jag har ju haft fel förut.

  ”Så vad missade jag medan jag var inne och handlade?” frågade Robert som nu satte sig ner bredvid Mike och tog en klunk från sin öl.

  ”Åh inget speciellt, Jason träffade bara den där tjejen Brianna som han pratade om”

  ”Ja jag såg att du stod och pratade med en tjej här ute förut. Var det hon?”

  ”Ja, tyvärr”

  ”Haha damn, hon är till och med snyggare än du beskrev henne. Långa sexiga ben och om jag inte har helt fel så hade hon rätt fylliga bröst och rumpa. Jag skulle helt klart banga henne”

  ”Fortsätt drömma Robert, vi alla vet att hon snart kommer hänga klängandes efter McCann inom några dagar. Du har inte ens en chans, plus Jason har redan ett försprång på dig. Han pratar redan med henne, plus han kommer vara ensam med henne imorgon på hennes rum” sa Chaz och petade mig lätt i sidan.

  ”Jag har inget emot en utmaning. Plus, det måste ju finnas en första för allt.  Men bara en fråga, är det bara jag som tycker att hon påminner om den där tjejen som jag stötte på när vi åkte hem från klubben? Den där tjejen i danskläderna som försökte att låtsas som att vi inte fanns?”

  ”När du säger det så jo. Men jag hoppas för din skull att det inte är. För efter som hon redan är livrädd för dig och tror att du är ett creep så tror jag att du skulle få det rätt svårt att haffa in henne” sa Ryan och Robert nickade smått åt sig själv.

Äntligen uppe och det blev ett rätt längt kapitel. Nästan 3000 ord. Jag hoppas att ni gillar det och kommentera gärna. Jag har jobbat jätte hårt på det här och har redan börjat på nästa så jag hoppas att få upp det så fort som möjligt.

Vet att slutet på det förra kapitlet var lite konstigt också men jag hoppas verkligen att ni förstår vad som hände nu när fortsättning kom. Om inte så kan ni skriva till mig så förklarar jag :)

Sen bara en liten fråga. Ni behöver absolut inte svara men jag är bara lite nyfiken: Vart bor ni alla någonstans??

Jag själv bor i Stockholm :)

Tidigare kapitel:

  ”Haha väldigt roligt killar. Men jag måste säga en sak, hon har en jävla mun alltså. Ville inte hålla tyst och skulle alltid ha något att säga. Jag har aldrig träffat en tjej med så mycket attityd som hon hade och då menar jag inte på ett bra sätt”

  ”Det kan jag tänka mig. Så varför glömmer vi inte det plus alla andra problem som vi har i våra liv” sa Robert som nu kom tillbaka med en spritflaksa i ena handen och fem glas i den andra.

  ”Jag är så på” sa jag och drog ett sista drag utav min joint innan jag slängde iväg den sista biten i koppen som Mike ställt fram.

  Robert hällde upp dricka i alla glasen och jag svalde snabbt min dricka innan jag bad om mer. Jag tog två glas till innan jag satte mig till rätt i soffan och kände hur alla problem började försvinna. Och helt plötsligt så var det som att jag svävade på moln.

 

 

  Det hade gått tre dagar nu sen Jason var här och hans pistol låg fortfarande gömd i min byrå. Jag vill få bort den men jag visste inte vad jag skulle göra med den. För det första så kunde jag inte röra den då det skulle lämna fingeravtryck på den vilket inte skulle se så bra ut för min del om någon hittade den. Jag skulle åka dit tillsammans med Jason.

  Men om jag nu lämnade kvar den i strumplådan som den gör nu finns risken att våran städare hittar den eller min syster när hon ska låna mina kläder.

  Jag måste bli av med den. Jag måste ge tillbaka den till Jason på något sätt. Men hur? Jag har inte hans numer så att jag kan ringa honom, jag vet inte vart han bor någonstans. Fast det skulle vara lätt att ta reda på, jag kunde bara kolla igenom alla pappas filer. Men det kunde jag ju inte göra, det var olagligt. Plus jag vill absolut inte åka till det området han bor i. Det är på sådana ställen som tjejer blir våldtagna och med tanke på att jag just nu inte hade en bil skulle det möjligheten var väldigt stor med tanke på att jag inte skulle kunna rymma. För även om jag kan springa i klackskor skulle jag nog inte kunna springa ifrån någon i klackskor.

  ”Brianna. Brianna lyssnar du ens” frågade Emily och viftade med händerna framför mitt ansikte. Jag ryktes ut min lilla koma och kollade frågandes på Emily som stod framför mig.

  ”Vad är det?”

  ”Har du ens hört ett ord utav det jag sagt?” frågade hon och jag tänkte efter för att försöka komma ihåg vad vi hade pratat om. Men inget kom upp.

  ”Sorry Ems. Jag är ledsen. Jag är bara jätte trött, jag fick ingen sömn igår. Blair hade med sig en av sina killkompisar igår igen”

  ”Ännu en till? Är den en annan eller är det någon som kommit tillbaka”

  ”Jag har ingen aning faktiskt. Han stack innan jag vaknade så jag hann inte se honom”

  ”Hm det vore ju en första. Brukar inte alla stanna kvar på morgonen för att få en omgång till utav din syster” frågade Alexandra och jag skakade snabbt på huvudet då bilder började bildas i mitt huvud. Bilder som jag absolut inte vill ha där.

  ”Okej kan vi sluta prata om det här, det är inte direkt något jag vill tänka på”

  ”Visst, men allt jag säger är att det är ju typ den 3 killen bara den här veckan eller något”

  ”Ja ja min syster är med många killar. Släpp det nu” sa jag och dem skrattade kort åt mig innan jag avbröt dem för att börja prata.

  ”Så vad var det ni pratade om då som jag missade?”

  ”Åh, Emily har bestämt sig för att hon ska göra sin tattuering nu” sa Alexandra och jag vände mig snabbt mot Emily som ryckte smått på axlarna åt mitt förvånade ansiktsuttryck.

  ”Emily dina föräldrar kommer att döda dig om dem får reda på att du har tatuerat dig”

  ”Brianna jag bryr mig inte. För till skillnad från dig så är jag inte rädd för mina föräldrar. Dem kan inte köra ett skit. För vad ska dem göra om dem ser? Ge mig utegångsförbud? Det skulle vara så värt det”

  ”Ja ja. Men vart har du ens tänkt att du ska tatuera dig? Om du inte kommer ihåg så sa dem nej till dig senast du kom dit då du är under 18”

  ”Ja jag vet men jag har hittat ett ställe där dem gör på minderåriga”

  ”Ja det känns ju säkert” sa jag och skakade smått på huvudet innan jag fortsatte ”Vart ligger ens det här salongen eller vad man kallar det? Jag har en känsla att jag inte kommer att gilla vart det här stället ligger”

  ”Jag hade rätt. Varför blev jag tvungen att ha rätt för” sa jag när Emily parkerade bilen utanför tattuerings salongen som låg mitt inne i förorten. Vilket nästan fick mig att skaka. Jag har hört berättelser här ifrån och dem är inte vackra. Jag fick gåshud utav att bara tänka på det.

  ”Åh kom igen så illa är det inte. Jag menar vi har ju inte sett något konstigt eller misstänkt än så alla historier här ifrån kanske bara är väldigt överdrivna”

  ”Eller så är vi bara väldigt paranoida som tror att vi kommer att klara oss levande här ifrån” sa jag och kollade hysteriskt runt mig vilket fick dem båda att skratta roat åt mig.

  ”Det är inget att skratta åt okej. Vet ni hur många personer det här området som pappa antingen har fått dömda eller nästan. Jag vet vad som händer här tjejer och det är inte vackert” 

  ”Oh sluta fåna dig nu Brianna. Alexandra är ju till och med lugnare än du och hon ska vara den fega utav oss”

  ”Ja ja men om det händer något så är det ert fel”

  ”Det kommer inte att hända något, jag lovar Brianna” sa Emily och jag nickade lite smått innan jag hoppade ur bilen. Jag hade fortfarande en klump i magen och den där känslan att något hemsk kommer att hända.

  Vi hade vart här i tjugo minuter nu och Emily satt just nu inne och fick sin tattuering. Jag stod tillsammans med Alexandra vid väntrummet eller vad man ska kalla det då hon inte var så förtjust i nålar. Hon var livrädd för dem så det var bättre att sitt här med henne.

  Det var bara fem minuter eller något sen killen som jobbade här började att tatuera Emily vilket betydde att det skulle ta ett långt tag till innan vi kunde åka ifrån det här stället. Det var inte en liten tattuering som Emily ville ha. Oh nej, hon skulle ha en tattuering som nästan täckte hela hennes högra sida. Alltså vid revbenen och ner mot höften.

  Jag visste inte exakt vad det var som hon skulle göra då jag inte la så mycket vikt på att kolla. Jag kan kolla på den senare. För just nu hade jag fult upp med att kolla runt mig hela tiden efter något som skulle kunna skapa problem för oss.

  Precis när jag börjat slappna av och börjat tro att det kanske inte skulle hända något fastnade min blick på ett par bilar som kom körandes i säker 200. Dem parkerade på väggen bara några meter ner ifrån salongen vi satt i. Jag såg hur fyra killar klev ut ur två av bilarna men min blick fastnade på killen som kom ur den tredje. Dörren till den vita ferrarin öppnades och ingen mindre än Jason McCann klev ur. Han sa något till sina kompisar innan han öppnade upp huven på bilen. Han såg ut att mumla för sig själv lite innan han började pilla på något.

  Jag tvekade lite smått innan jag ställde mig upp för att börja styra mina steg mot dörren. Jag var inte helt säker på det här beslutet men när skulle jag annars få chansen att träffa honom så att jag kunde prata med honom. Förmodligen så det här var min chans, vare sig jag gillade det eller inte.

  ”Brianna vart ska du någonstans?” frågade Alexandra chockat efter mig och jag vände mig mot henne. Vad skulle jag säga till henne? Jag kunde ju inte berätta sanningen? Inte än i alla fall, jag måste låta allt sjunka ner först. Så att jag faktiskt förstår vad som har hänt innan jag berättar. Om jag berättar.

  ”Jag ska bara fixa en sak. Jag kommer alldeles strax tillbaka” med det sagt gick jag fort ut för att hon inte skulle kunna ställa någon mer fråga.

  Jag gick med lite osäkra steg bort mot Jason som fortfarande stod och pillade med sin mobil, omringade utav sitt gäng eller vad man ska kalla det. Jag såg hur Jasons kompisar kollade på mig medan jag närmade mig och jag kände hur osäkerheten blev ännu värre. Men jag lät det inte synas på mig utan tog mer bestämda steg bort till Jason som ännu inte sett mig.

  ”Jason kan jag prata med dig?” frågade när jag kom upp till honom och han suckade irriterat.

  ”Ser du inte att jag är upptagen”

  ”Jo jag ser det men det här är viktigare” sa jag och Jason suckade irriterat igen innan han kollade upp på mig. Hans ögon borrade in sig i mina och jag kände hur en kalkår gick ner längst min ryggrad.

  ”Vad är det du inte förstår med att jag inte har tid att prata just nu?”

  ”Åh jag vet inte. Kanske det faktum att du lämnade din revolver sak hemma hos mig och om du inte hämtar den så kommer vi båda att råka illa ut”

  ”Åh så du har hittat den? Skulle nästan ha velat se ditt ansiktsuttryck när du gjorde det”

  ”Jason det är inte roligt. Någon kommer att hitta den. Om inte våran städare så min syster. Hon går jämnt i mina lådor och det skulle inte sluta särskilt bra för något utav oss”

  ”Ta det lugnt shawty jag kommer att hämta den. Någon dag, jag behöver den för ett jobb”

  ”Nej inte snart, du ska hämta den nu. Jag ville inte ha den där längre”

  ”Så varför tar du inte bort den själv då?”

  ”För att jag inte tänker röra den där saken. Den skrämmer mig genom att bara ligga där” sa jag och Jason tillsammans med hans kompisar skrattade roat år mig.

  ”Jag är ledsen att göra dig besviken baby men jag kommer inte att hämta den idag. Jag har viktigare saker för mig, som att fixa min bil som lägger av när jag kommer upp till 250” sa Jason som att det var en dålig sak. Vilket det kanske var för honom då han ville köra fort, men för mig kändes det nästan bättre att veta att dem inte kunde åka fortare ”Så så länge du länge du inte kan fixa min bil så har jag inget mer att prata med dig om. Jag har en bil att fixa”

  Jag skakade smått irriterat på huvudet. Jag tänkte inte ge mig på det här, han skulle hämta den senast imorgon. Fast det verkade ju inte som att han skulle ge sig heller. Jag skakade smått på huvudet och kollade bort mot salongen där Alexandra och Emily satt innan jag kollade tillbaka på Jason. 

  Jag satte upp mitt hår i en tofs och drog av mig min tjocktröja som jag räckte till Jason. Han kollade frågandes på mig och men jag skakade bara på huvudet innan jag gick runt honom. Jag greppade tag om handduken som han hade hängandes över axeln och hängde den över min egen axel istället.

Så här är det precis som lovat och jag hoppas att ni gillar det. Vet egentligen inte riktigt vad jag tycker om det själv men jag hoppas att ni tycker om det.

Eh jag ska även åka iväg imorgon och kommer inte hem förs än på söndag någon gång. Jag ska försöka hinna skriva ett kapitel innan jag åker som jag kan tidsinställ men annars kommer det senaste på måndag någon gång.

Jag hoppas att ni gillar kapitlet och kommentera gärna vad ni tycker om det, vad ni tycker om hela novellen än så länge.

Sen en kort liten fråga: Hur gamla är ni?

Jag själv är 16 och fyller 17 i september ;)

Tidigare kapitel:

  Jag reste mig upp för att gå bort till min tröja som låg på golvet. Efter att ha dragit på mig den fortsatte jag att leta efter mina saker. Jag hittade min tjocktröja hängandes på ena fåtöljen och min pistol liggandes på bordet bredvid den. Men jag tvekade en aning innan jag greppade tag om den. Var det verkligen så smart att ta med mig den? Jag menar jag visste ju att polisen skulle genomsöka vårt hem så jag kunde ju inte gömma den där. Den var täckt utav deras blod plus dem kulor jag använde i min pistol var inte så vanliga så det skulle väcka en hel del mistankar mot mig som jag verkligen inte behövde just nu. Men jag kunde väll inte lämna den här heller. Jag menar vad skulle hända om Brianna lämnade in den till polisen. Jag tror inte att hon skulle göra det men tänk om. Jag skulle vara så körd och det skulle sluta med finkan för mig. Inget snack om saken

.

  Jag gick med snabba steg ner för trappan som lede ner till hallen där mamma stod och väntade på mig. Hon gav mig bara en kort blick innan hon började gå ut mot bilen som stod parkerad ute på uppfarten och jag följde snabbt efter henne. Vi sa inget till varandra under åkturen till min skola. Men jag hade inget emot det. Inte idag. Der gav mig tid att tänka, tänka igenom det som har hänt idag. Eller igår kväll också då det var så allt började. 

  Men det var den där nära kyssen tillfället som spelades om och om igen i mitt huvud. Jag vet inte om jag skulle vara lättad eller frustrerad att mamma avbröt oss. Jag var lättad för att jag var rädd vart det skulle leda till och att det skulle bli en pinsam tystnad. Vilket det blev ändå då men det hade förmodligen vart värre. Men om jag ska vara ärlig så tror jag nog att jag är mest frustrerad. Jag ville bara känna hans läppar mot mina, låta mina fingrar smeka hans solbrända  och vältränade kropp. Och känna hans händer smeka min kropp. Det hade känts så bra när hans händer var på mina lår. Det fick små stötar att gå igenom min kropp och när jag kände hans andetag mot min nacke så ryste jag av välbehag. Jason visste det, jag visste det men jag vägrar att erkänna det för honom. Jag ville inte ge honom det nöjet, han självförtroende var redan så stort så vi behöver ju inte förbättra det direkt.

  Nej nu måste jag sluta tänka på honom. Det är ju inte direkt så att det skulle kunna hände något i mellan oss. Jag är jag och han är, ja han är ju Jason McCann. Känd för att spränga ner halva staden med sina bomben, hamna i bråk och nästan hamnar i finkan. Notera "nästan" för det är aldrig någon som har tillräckligt med bevis för att sätta in honom.  Dem flesta vet att det är han då det inte är någon annan som kan höra dem sakerna han gör. I alla fall ingen här i staden, eller landet skulle jag nog gissa på. Men gissningar eller chansningar räcker inte i domstolen. Han är bra på det han gör, det kan ingen ta ifrån honom. 

  Och om ni undrar hur jag vet allt det här så är svaret enkelt. Min pappa har försökt att sätta inom honom i fängelset ett antal gånger. Egentligen borde jag inte ens veta hälften utav det jag vet. Det är hemlighets stämplat och pappa får egentligen inte berätta något för oss men förr i tiden så brukade jag och min bror hjälps pappa att lösa brott. Okej kanske inte lösa brott men han brukade fråga oss om saker när det kom till ungdomsbrottslingar. För pappa sa alltid att för att ta in ungdomar behövs ungdomar som kan tänka som dem. 

  Sen efter att min bror försvann så fortsatte min pappa att fråga mig om hjälp. Som till exempel vart man skulle åka och saker som det där.

   Men hans ögon, dem var så himla vackra. Jag förstod varför tjejer föll för honom. Snygg, sexig, het är inte ens i närheten av hur man ska beskriva honom. Han var 15 på en  skala från 1-10. Förstår ni då hur himla snygg han är? Okej kanske inte, men i alla fall.

  ”Brianna vi är framme” sa mamma efter ett tag och jag drogs ur mina tankar. Vilket jag vid det här laget tyckte var skönt då jag inte längre tänkte på Jason.

  ”Oh sorry mamma, jag försvann lite i mina egna tankar” sa jag och log ursäktande mot henne.

  ”Det är lugnt gumma. Men du får skynda dig in nu om du inte vill bli försenad till din lektion”

  ”Visst. Förresten jag ska med Alexandra och Emily till stan sen och kolla runt lite så jag kommer inte hem förs än sent”

  ”Brianna du vet att jag inte gillar att du är ute sent, speciellt inte nu när du inte har en bil här heller”

  ”Mamma jag kommer att få skjuts hit av Alexandra efter. Hon bor huset bredvid om du inte kommer ihåg” sa jag och mamma suckade kort.

  ”Visst men ring när ni börjar åka hemåt så att jag vet”

  ”Självklar. Hejdå mamma” sa jag och kysste henne snabbt på kinden innan jag hoppade ur bilen med en suck. Jag var nog den enda 17  åringen som fortfarande behövde ringa mamma när jag skulle åka hem.

  Jag började gå upp mot skolan och när jag kom till vad man ska kalla det ”skolgården” såg jag att mina kompisar satt vid vårt vanliga bord. Deras blickar föll snabbt på mig och Alexandra var snabbt upp vid min sida.

  ”Omg hörde du poliserna igår. Dem var där enda fram tills idag för att leta efter något eller någon skulle jag nog mer säga. Det sägs att det var han den där Jason McCann igen med tanke på att den var en till bomb attack i närheten” sa hon och jag stelnade snabbt till när hon nämnde Jason. Jag hade hoppats att dem alla hade missat det men i ett område som vårat är skvaller jätte stort. Plus vi har inte så mycket kriminalitet så när det väll händer något vet alla om det. Vilket är något jag borde ha räknat med.

  ”Ja det är förmodligen Jason, han är den enda personen korkad nog att göra något sånt här” 

  ”Det har du rätt i. Men man vet ju inte, dem såg aldrig hans ansikte”
  ”Han är en smart jävel den där McCann” sa jag och Alexandra skrattade roat.

  ”Kanske det. Det är bara synd att han inte använder den där hjärnan för gott. För han är så jävla snygg och jag skulle inte ha något emot att dejta honom” sa hon och jag nickade lite instämmande. Hon skulle bara veta hur snygg han egentligen var.

  ”Okej så  vi går först och kollar på skor för jag behöver verkligen ett till par skor” sa Alexandra och höjde sin mugg mot oss innan hon tog en klunk. 

  ”Jag förstår inte varför du behöver ännu ett par skor. Du har redan typ 50 par”

  ”Ja jag har mycket skor men jag vill ha ett par nya som passar till min nya klänning. Plus det är till dansen som är snart så då måste man ju klä ut sig”

  ”Du är ju till och med värre än Brianna” skrattade Emily fram och jag kollade frågandes på henne.

  ”Jag är inte så där shopping galen. Det är ni som alltid drar med mig hit om du kommer ihåg”

  ”Ja men du får ju fortfarande en massa saker av dina föräldrar hela tiden. Du kommer snart att behöva en till garderob för att få plats med alla dina kläder”

  ”Det kanske är sant men det är inte mitt fel att mamma gillar att skämma bort mig”

  ”Kanske inte. Men nu tycker jag att vi går och kollar på skor för om jag känner mig själv så kommer det ta ett långt tag för mig att välja ut ett par” sa Alexandra och vi nickade instämmande. 

  Vi alla greppade tag om våra muggar och började gå bort mot affären som som vanligt var rätt fylld med personer. Arbetarna hälsade glatt på oss när vi kom in i affären och jag gav dem ett snabbt leende innan jag följde efter Alexandra bort till hyllan som hon stod vid.

  Två timmar hade vi spenderat inne på sko affären, tre timmar i en massa andra olika affärer och jag kan stolt säga att jag inte köpte något. Vi hade sen gått och ätit för att sen sätta oss på en fik efter. Inte för att vi fikade så mycket då eftersom vi nyss ätit. Men det var en vana. Det var typ så här min vardag såg ut. Roligt? Inte riktigt men vad skulle jag göra?

  Men nu var jag äntligen hemma, Alexandra hade släppt av mig och jag låg nu ut slängd i min säng. Mina fötter var en aning ömma då jag inte hade använt dem här skorna tidigare så dem var en aning små. Men det här var ett sådant par skor som blir större när man haft på sig dem ett tag så därför ska man köpa en aning försmå skor så att dem sitter bra sen.

  Jag suckade smått och ställde mig upp ur sängen för att göra min väg bort till min WIC. Kläderna jag hade på mig drog jag av mig på vägen och lät dem ligga kvar på golvet. Orkade inte ta upp dem just nu. Jag drog på mig en av mina alldeles för stora tröjor och gick bort till min underklädslåda. Jag drog på mig ett par trosor och öppnade min strumplåda bara för att få en hjärtattack.

  När jag lyft på några strumpor hittade jag Jasons revolver liggande gömd. Det var intorkat blod på den och jag kollade förskräckt på den. Vad skulle jag göra med den? Jag kunde väll inte låta den ligga där? Tänk om mina föräldrar skulle hitta den, då skulle jag ligga så illa ute. Men jag kunde väll inte lämna in den heller? Jag skulle ju också åka dit på det för det finns ju ingen vettig anledning till varför jag skulle ha Jasons pistol. Dem skulle fråga mig vart jag fick den ifrån och jag skulle bli tvungen att berätta som det var. Vilket jag inte kan göra då jag skulle åka dit som medbrottsling.

  Omg jag har hjälpt en brottsling att rymma. Men till mitt försvar så hade jag inget annat val. Hade jag sagt nej till honom hade han förmodligen gjort det ändå eller dödat mig. Vilket om ni frågar mig jag gärna undviker. Jag vill leva ett tag till. Det är en massa saker som jag vill göra som jag ännu inte har gjort.

Jasons perspektiv

  Poliserna hade till min lättnad redan stuckit när jag började gå hemåt från Brianna. Jag hade stuckit bara någon minut efter henne och jag var nu äntligen hemma. Jag kunde höra killarna som satt och skrattade högt i från vardagsrummet. När jag kom in i rummet där dem satt kunde jag se att dem satt med en varsin joint i handen. Med andra ord. Dem var höga.

  ”Åh Jason du är äntligen hemma” nästan skrek Robert fram när hans blick fastnade på mig och jag skakade roat på huvudet. Han var så hög.

  ”Jag ser att ni har börjat utan mig”

  ”Ja, vi visste inte när du skulle kunna ta dig där ifrån och sen så visste man ju inte om du skulle stanna där och ha lite kul. Om du förstår vad jag menar?”
  ”Haha jag förstår vad du menar Ryan” sa jag och slog mig ner bredvid honom i soffan. Jag räckte mig efter en egen joint och tände den fort innan jag drog en ett drag. Jag kände hur min kropp slappnade av och lätt ett lättat stön lämna mina läppar innan jag började prata igen ”Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att det kommer hände något med den här tjejen”

  ”Vad då var hon inte snygg eller?” 

  ”Åh jo hon var snygg, hennes kropp är sexy as fuck. Men hon är inte den tjejen. Jag tror inte att hon har gjort något. Och nu menar jag verkligen ingenting mer än att kyssas” sa jag och dem alla skrattade smått.

  ”Du menar att det faktiskt finns tjejer som säger nej till den store Jason McCann”

  ”Oh det här är inte slut. Jag ska ha henne, på ett eller annat sätt”

  ”Du sa precis att hon inte gjort något med någon tidigare. Varför skulle hon göra det med dig då? Hon är säkert en av dem där tjejerna som väntar på ”den rätta” killen innan dem har det” sa Chaz och jag nickade instämmande.

  ”Men om vi säger så här. Det skulle inte vara den första tjejen som jag tog oskulden på. Plus jag har inget emot en liten utmaning”

  ”Det här kommer att bli kul. Kommer Jason att lyckas få sin kuk doppad i hennes himmelrike eller icke. Det är frågan” skrattade Robert fram och jag skakade på huvudet för säkert hundrade gången bara idag. Men skrattades smått roat efter. 

  ”Ja ja. Men Jason berätta nu om vad som hände med jobbet, poliserna och allt det där” sa Mike efter ett tag och stämning blev direkt mer seriös som den alltid blev när vi pratade jobb.

  ”Men vad hände medan du var hemma hos den där tjejen då?” frågade Ryan nyfiket efter att jag berättat allt som hände hos Starkers.

  ”Det hände väll egentligen inte så mycket. Jag hoppade in i henne när jag hoppade in i hennes rum. Tyvärr så tappade hon inte handduken hon hade på sig” sa jag och killarna skrattade kort innan jag fortsatte ”Vi sa inte så mycket egentligen.Vi kysstes nästan men hennes mamma avbröt oss för Brianna behövde gå till skolan”

  ”Så du kysste henne inte ens? Vem är du och vad har du gjort med våran Jason?”

  ”Haha väldigt roligt killar. Men jag måste säga en sak, hon har en jävla mun alltså. Ville inte hålla tyst och skulle alltid ha något att säga. Jag har aldrig träffat en tjej med så mycket attityd som hon hade och då menar jag inte på ett bra sätt”

  ”Det kan jag tänka mig. Så varför glömmer vi inte det plus alla andra problem som vi har i våra liv” sa Robert som nu kom tillbaka med en spritflaksa i ena handen och fem glas i den andra.

  ”Jag är så på” sa jag och drog ett sista drag utav min joint innan jag slängde iväg den sista biten i koppen som Mike ställt fram.

  Robert hällde upp dricka i alla glasen och jag svalde snabbt min dricka innan jag bad om mer. Jag tog två glas till innan jag satte mig till rätt i soffan och kände hur alla problem började försvinna. Och helt plötsligt så var det som att jag svävade på moln.

( Holland Roden = Alexandra   -----   Ashley Benson = Emily)

Det är uppe, woop woop det är äntligen upp!! Haha okej, så jag hoppas verkligen att ni gillade det här kapitlet för jag har lagt ner jätte mycket tid på det här kapitlet. Har skrivit och skrivit om vissa delar för att få det bra. 

KOMMENTER KOMMENTERA vad ni tycker!!!!

Okej så jag fick ett litet tips om att ställa en liten random fråga i slutet av alla kapitel som ni skulle kunna svara. VIlket jag tycker var en liten rolig ide så jag ska nog testa det.

Okej så vad tycker ni om Jason gäng hitintills?

Tidigare kapitel:

  Jag greppade tag om min ändan på min tröja och drog även den av från min kropp. Jag kunde känna Briannas blickar på mig och när jag sneglade upp på henne kunde jag se att hon mycket riktigt kollade på min kropp.

  ”Spanar in min kropp igen ser jag” sa jag roat och hon kollade snabbt bort från mig innan hon vände sig om så att hon låg med ryggen mot mig. Jag log smått mot henne innan jag kröp ner i sängen bredvid henne.

  ”Håll dig på din sida utav sängen om du inte vill att jag ska sparka ner dig under natten”

  ”Jag ska försöka” sa jag och hon suckade.

  Jag vaknade av en hög smäll som kom ifrån närheten och satt mig fort upp med ett ryck. Jag sträckte mig efter min revolver som låg på nattygsbordet men kunde inte hitta den. Jag kollade runt i rummet och såg inte förs än nu att jag inte kände igen mig. Jag fortsatte att kolla runt i rummet i jakt efter någon eller något som skulle kunna få mitt minne tillbaka. Min blick fastnade på en dörr som ledde in till vad som såg ut som en WIC. Dörren stod på lite  gavel och jag kunde se hur någon sprang fram och tillbaka där inne.

  Jag skakade smått på huvudet och fortsatte att kolla runt i rummet. Efter att ha kollat runt i rummet ett tag till och minnen kom sakta men säkert börjat komma tillbaka till mig om vad som hände igår. Jag suckade frustrerat när allt kommit tillbaka till mig och jag slängde mig ner i sängen igen.

  Jag hörde hur någon harklade sig och jag vred upp huvudet för att kolla upp Brianna som stod bredvid sängen med blicken på mig. Jag lät min blick glida över hennes kropp som nu var i klädd någon slags skoluniform. Men jag måste säga att det såg bra ut på henne. Kjolen hon hade på sig räckte knappt ner till mitten av hennes låg. Hon hade höga strumpor som räckte henne upp över knäna, en skjortliknande sak som hon vikt upp i ärmarna så att den slutade vid hennes armbågar plus en slips som hängde löst runt hennes hals då hon ännu inte knutit den. På fötterna hade hon även ett par höga klackskor som det minst var 11 eller 12 centimeter på om inte mer.

  ”Så när du klar att kolla in mig kan du ju berätta när du planerar att sticka här ifrån” sa hon efter ett tag och jag drog bort minblick från hennes kropp för att istället kolla upp på hennes ansikte.

  "Eh det beror helt på när poliserna väljer att sticka här ifrån. Så jag skulle nog tippa någon timme till i alla fall" sa jag och hon suckade irriterat "Vad då har lilla prinsessan något annat viktigt planerat idag"

  "Ja det kan du räkna med att jag har. Jag har något som kallas skola. Har du hört talas om det tidigare?" frågade hon och hoppade upp på hennes skrivbord som stod bara någon meter ifrån sängen. Hon satte benen i kors och kollade uppnosigt mot mig.  

  "Försök inte bli smart sötnos det skulle vara synd om” 

  ”Synd om vad? Du vet du säger en massa hot om att du ska skada mig och sådant. Men du går aldrig igenom med dem”

  Jag höjde mina ögonbryn frågandes mot henne innan jag ställde mig upp. Hennes blick föll ner mot min kropp och jag såg hur hon svalde hårt. Jag kollade också ner på min kropp  och såg att jag endast stod i ett boxers. Jag skakade lite smått på huvudet innan jag drog på mig mina jeans som låg på golvet. Jag kollade upp på Brianna igen som bet sig lite i underläppen och jag gjorde min väg över till henne.

  ”Åh jag kan gå igenom med mina hot om du vill” jag ställde mig framför henne och särade på hennes ben så att jag sen kunde ställa mig i mellan dem.

  Jag placerade mina händer på hennes lår och lutade mig framåt så att mina läppar snuddade vid hennes öra när jag började prata igen ”Frågan är bara vad jag ska använde mig av. Ska jag använda min revolver? Mina bara händer? Eller ska jag använda den där söta lilla slipsen som hänger runt din vackra lilla hals som jag skulle kunna knäcka med en enda rörelse” jag kände hur hon stelnade till framför mig och log lite smått.

  ”Vill du fortfarande veta vad jag kan göra? Vad jag är kapabel att göra? Visa dig vad jag skulle göra mot dig om du fortsätter att trotsa mig?”

  Hon svarade mig inte så jag klämde åt hennes lår lite vilket fick henne att rycka till lite smått ”Svara mig när jag pratar med dig”

  ”Nej” sa hon och jag lutade mig bak för att kunna kolla ner på henne. Jag höjde frågandes ögonbrynen mot henne och borrade in min blick i hennes. Utmanade henne fall hon hade modet att säga det igen.

  ”Nej alltså jag menade nej till att jag inte vill se vad du kan göra” 

  ”Nej men vad bra då. Då är vi ju sams på den punkten”

  ”Ja det skulle ju vara första gången” sa hon och jag skratta kort.

  ”Är du verkligen helt säker på det? För jag är ganska säker på att vi kom överens om att du gillade mig. Jag menar till och med en blind person skulle kunna se hur du spanar in mig, hur din kropp reagerar när jag är nära dig”

  ”Inte ens i dina vildaste drömmar McCann” spottade hon fram och jag skrattade smått åt henne.

  ”Det ska vi nog bli två om”  sa jag och Brianna kolla frågandes på mig. 

  Jag drog med mina händer över hennes lår och kände hur hon stelnade till under mig. Jag fortsatte att smeka hennes lår och kom hela tiden högre upp samtidigt som jag lutade mig framåt så att mina läppar återigen var vid hennes öra. Hon ryste under mig när mina andetag föll mot hennes nacke och jag log belåtet.

  "Vad var det du sa om att du inte blev påverkad utav mig"

  "Jag är inte påverkad utav dig. Inte på det sättet. Jag ryser för att du skrämmer mig och att ha dig så här nära får mig att känna mig obekväm"

  ”Vem försöker du lura baby. Du är dragen till mig. Din kropp vet det, jag vet det och framför allt. Du vet det. Så varför stå emot det babe. Varför inte släppa loss för en gångs skull. Låta din kropp göra vad den vill” 

  Hennes andetag blev djupare och hon bet sig löst i underläppen. Hennes ögon pendlade mellan mina ögon och läppar. Ha, jag hade henne precis vart jag ville ha henne. Jag lutade mig fram mot henne men stannade när det bara var någon centimeter mellan våra ansikten ”Håll inte tillbaka babe” sa jag med en låg mörk röst vilket jag visste alltid funkade på tjejerna. 

  Men precis när jag skulle pressa mina läppar mot hennes var det självklart någon som skulle störa, som skulle avbryta oss. Vilket om du frågar mig var väldigt frustrerande då jag själv var ganska upphetsad just nu. Att retas och hålla på med henne hade även påverkat mig. Jag ville kyssa henne, jag ville se vad hon var kapabel med för ärligt talat verkade hon inte riktigt som den tjejen. Plus hon är den första tjejen som har noppat mig vilket gjorde mig rätt intresserad utav henne.

  ”Brianna kommer du ner snart. Jag ska åka nu och om du inte kommer ner nu måste du gå till skolan”

  ”Jag kommer mamma ge mig bara en minut” ropade Brianna tillbaka och suckade kort där efter.

  ”En tjej som inte har sin egen bil i det här området. Det var något oväntat”

  ”Oh jag har en bil. Eller åtminstone så hade jag en innan den blev snodd av någon kille utanför baren borta vid centret”

  ”Åh en party girl, det hade jag inte trott när jag såg dig första gången”

  ”Det kanske är för att det inte är jag. Jag åkte dit för att hämta min syster som var ute och festade”

  ”Vi säger det babe” sa jag och kollade in i hennes ögon. Vilket var ett misstag då jag av någon anledning verkade ha en förmåga att fastna i dem. Vilket om ni inte redan förstått det var något nytt för mig. Tjejer hade inte den påverkan på mig. Det är jag som gör tjejer stumma, som får dem ur kontroll. Tjejer var bara bra för en sak och en sak bara. Tjejer är till för att ha sex med och inget annat. Inga känslor inblandade, bara meningslöst och engångs sex, kanske två omgångar om dem är bra. Men absolut inte mer, då blev dem bara klängiga. Och låt mig bara säga en sak. Jag hatar och då menar jag verkligen harar klängiga tjejer.

 Men det var något med hennes ögon som fick mig att tappa balansen.

  ”Eh det här var ju roligt. Men jag måste verkligen sticka nu för att inte komma försent till min lektion. Och jag tipsar dig att du sticker också. Vår städare kommer om en timme för att städa här och jag antar att du inte vill bli sedd så” sa hon stelt och jag nickade smått till svar. Jag backade undan från henne och hon hoppade ner från bordet.

  Jag satte mig ner på hennes säng och kollade på henne medan hon sprang runt i rummet för att packa ner det hon behövde i sin väska. Hon slängde väskan över axeln och kollade runt i rummet kort innan hennes blick föll på mig. Hon kollade bara på mig ett tag innan hon vände och gick ut ur rummet. Jag kollade på dörren som hon försvunnit ur ett tag innan jag skakade på huvudet. Jag reste mig upp för att gå bort till min tröja som låg på golvet. Efter att ha dragit på mig den fortsatte jag att leta efter mina saker. Jag hittade min tjocktröja hängandes på ena fåtöljen och min pistol liggandes på bordet bredvid den. Men jag tvekade en aning innan jag greppade tag om den. Var det verkligen så smart att ta med mig den? Jag menar jag visste ju att polisen skulle genomsöka vårt hem så jag kunde ju inte gömma den där. Den var täckt utav deras blod plus dem kulor jag använde i min pistol var inte så vanliga så det skulle väcka en hel del mistankar mot mig som jag verkligen inte behövde just nu. Men jag kunde väll inte lämna den här heller. Jag menar vad skulle hända om Brianna lämnade in den till polisen. Jag tror inte att hon skulle göra det men tänk om. Jag skulle vara så körd och det skulle sluta med finkan för mig. Inget snack om saken.

Det blev lite kortare än dem tidigare men jag har redan börjat på nästa kapitel så det lär förhoppningsvis inte vara lika lång väntan på nästa. Eller det hoppas jag i alla fall. Jag vet vad som ska hända så det gäller bara att få ner det ord. Vilket är lättare sagt än gjort.

I alla fall vad tycker ni om kapitlet?? KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA vad ni tycker och vad ni tycker ska hända i nästa kapitel.

Tidigare kapitel:

  ”Det är lugnt shawty. Jag är precis klar i duschen och tyckte att det blev lite varmt här inne så jag öppnade dörren. Plus jag har inget emot att du kollar”

Jag svalde hårt och försökte stå emot instinkten att vända mig om men misslyckades totalt. Efter bara några sekunder vända jag mig och och lät min blick glida över hans kropp. Men kunde ni skyla mig? Han var sexig och förmodligen den snyggaste killen jag någonsin sätt. 

  ”Du kunde inte motstå va?” frågade han självsäkert och vände sig mot mig så att jag nu kunde se hans ansikte. Jag kollade bara på honom, visste inte riktigt vad jag skulle säga vilket fick ett nästan belåtet leende att spridas på hans läppar innan han började prata igen ”Du ser inte så dum ut du heller om det hjälper”

  Jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder och kollade snabbt ner i marken i ett försöka att dölja det. Vilket inte verkade funka så bra då Jason återigen skrattade roat.

"Vad heter du förresten?" frågade Jason efter att vi suttit i tystnad ett tag och jag kollade chockat upp på honom. 

 Vi hade inte sagt något till varandra sedan vi var inne i badrummet. Vilket nu var en timme sen. Jag har suttit och läst min bok då det var det enda som Jason lät mig göra medan han hade ett samtal med vad jag antog var någon i hans gäng med tanke på samtals ämnet dem pratade om. 

 "Hej Mike det är jag" sa Jason och började vandra runt i rummet "Ja allt är fixat och gick efter planerna. Eller själva jobbet i alla fall" .......... "Vad jag menar det? Hm låt mig tänka. Kan det ha något med att polisen var där och jagade mig därifrån" ....... "Nej dem såg aldrig mitt ansikte. Jag hade luva och hade huvudet neråt så att dem inte skulle kunna se mig"......"Nej jag vet inte hur dem kom dit. Bomben smällde precis innan dem kom så det måste ha vart någon som sagt något till polisen om att jag skulle göra jobbet”......”Nej jag vet inte vem det skulle kunna vara. Men förmodligen så är det någon av våra som vill sätta dit mig"......."Nej inte dem men kanske dem som fixar grejerna åt oss"....."Hur jag vet det? Hm det kanske beror på att förutom ni killar så är det bara två andra som visste om det här jobbet. Och efter som jag antar att det inte är någon av er så måste det vara dem"......"Ja gör det du. Jag kommer senare idag eller imorgon. Det beror på hur länge poliserna fortsätter att cirkulera runt här"......"Jag är hemma hos någon random tjej"......"Vart skulle jag annars ta vägen då Mike? Det var enda sättet att komma bort från poliserna utan att behöva komma i fight med dem. Och det hade bara blivit än ännu större chans att dem skulle se vem jag var"......"Okej. Jag hör av mig sen när jag har stuckit här ifrån"

  Efter det hade inget mer blivit sagt förs än nu. Jag hade velat ställa en massa frågor om det här "jobbet" eller var det var dem pratade om men jag höll tyst. Rädd att jag skulle säga något dumt och få Jason sur igen. För just nu hade han lugnat ner sig och jag ville hålla det så. Eller det berodde helt på om jag kunde hålla min mun tyst. Vilket vi alla vet skulle bli väldigt svårt för mig.

  "Och jag trodde att du skulle vara ute här ifrån vid det här laget" som sagt. Tänkte jag tyst och suckade irriterat åt mig själv. Att jag aldrig kunde hålla tyst. Men till min lättnad verkade inte Jason bli sur då han bara skrattade smått. 

  "Tro mig babe, jag vill vara här lika lite som du vill ha mig här"

  "Vad bra då. Men kan du snälla sluta kalla mig shawty, baby, babe. Det är irriterande"

  "Visste, säg dit namn då" sa han och log belåtet mot mig. Tydligen väldigt nöjd med sig själv just nu vilket fick mig och skakade irriterat på huvudet. Den här killen var bara för mycket.

  "Det är  Brianna" sa jag tillslut och Jason låg stort mot mig.

  "Vackert namn på vacker tjej"

  "Tyvärr kan jag inte säga det samma"

  "Menar du namnet eller mig?"

  "Vad menar du?"

  "Ja du sa att du inte kan säga samma sak. Och då undrar jag fall det är mig eller mitt namn du inte tycker är vackert?"

  "Åh. Det är du jag menar. Namnet är det inget fel på"

  "Verkligen?" frågade han roat och jag nickade till svar "Var det därför du spanade in mig när jag först kom och inte kunde slita din blick ifrån mig när jag stod utan tröja inne i badrummet?" frågade han och gjorde sin väg över till mig så att han nu stod framför mig. Mellan mina ben som hängde över sängkanten. 

  "Jag vet inte vad du pratar om"

  "Så klart att du gör. Sättet dina ögon glider över min kropp, kollar in hela mig samtidigt som dina mun hänger vid öppet. Vilket du för din information borde sluta med. Din mun kommer att bli alldeles tor om du fortsätter att hålla den öppen så där” sa Jason och hans ansikte var bara någon centimeter från mitt nu. Jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte och jag visste att han hade rätt. Jag hade spanat in honom och han hade kommit på mig. Jag kunde inte ta mig ut ur det här.

  ”Om jag inte har helt fel så spanade du in mig också”

  ”Åh det gjorde jag baby och det nekar jag inte. Du ser bra ut och det måste jag ge dig”

  ”Nämen tack så mycket” sa jag ironiskt och kollade bort från honom för att istället kolla ner på min bok som jag hade i knät.

  Men Jason verkade inte vara nöjd med mitt beteende då han hårt greppade tag i mitt ansikte och vred upp det mot honom så att jag nu möte hans blick ”Ignorera mig inte bitch om du vet vad som är bäst för dig. Det skulle vara en skam att behöva förstöra ett sådant vackert ansikte bara för att du inte kunde vakta din mun” sa Jason nu irriterat och jag svalde högt . Det var den här sidan utav honom som jag ville undvika, den här sidan som faktiskt skrämde mig. För om jag ska vara ärlig så var jag rätt dragen till hans andra sidor. Speciellt hans förtiga och självsäkra jag. Jag vet inte varför. Jag borde vara livrädd för honom men det var jag inte. På något sätt kände jag mig trygg. Fråga mig inte varför för jag vet ärligt talat inte själv.

  Allt jag vet är att det här är galet och att jag börjar bli galen.

Jasons perspektiv

  Hon svarade mig inte utan bara fortsatte att kolla på mig. Jag visste inte varför? Fall det berodde på att hon inte visste vad hon skulle säga eller fall det var på grund att hon var rädd för mig. Om ni frågar mig så hoppas jag att det var det sist nämnda.

  ”Har du tappat tal förmågan eller gillar du bara att testa mitt tålamod?”

  ”Åh det är inget utav dem. Jag hoppas bara på att jag uttråkar dig tillräckligt mycket för att du ska sticka. För du har väll tänkte att sticka någon gång va?” frågade hon och jag skrattade smått. Den här tjejen börjar gå mig på nerverna med allt hennes pratande tillbaka. Om hon vore smart skulle hon hålla tyst precis som alla andra gör.

  Men det gjorde hon inte och på något sätt drogs jag till dig. Alltså missförstå mig inte Det störde skiten ur mig att hon hela tiden hade något att säga, men samtidigt tyckte jag att det var sexigt då hon var den första tjejen som gjorde det.

  ”Åh jag är ledsen att göra dig besviken men jag kommer tyvärr att stanna här ett tag till. För med tanke på att poliserna misstänker mig kommer dem nog att stanna kvar här i minst 12 timmar. Vilket resulteras i att jag inte kan sticka härifrån förs än dem är borta. Jag behöver stanna här tills dem är borta och du får helt enkelt gilla läget baby”

  ”Vad sa jag om att kalla mig det där? Och vad är det ens du har gjort för att få så här många poliser efter dig?”

  ”Sorry, men jag gillar att kalla dig baby allt för mycket för att sluta. Det irriterar dig vilket är roligt för mig. Sen så har du inte något med vad poliserna är ute efter mig om. Det är privat”

  ”Oh jag tycker nog att jag förtjänar att veta vad det var som lede till att du hoppade in genom mitt fönster”

  ”Jag är inte skyldig att berätta något för dig” sa jag och ställde mig till rätta innan jag kollade runt i rummet. Jag kollade runt efter något bra ställe att sova på men hittade inget som tilltalade mig eller vad man ska kalla det. Så jag kollade tillbaka till sängen där Brianna satt med sin bok upptryckt i ansiktet, täcket lindat runt sig och kuddarna uppstoppade mellan hennes rygg och väggen bakom henne som hon nu lutade sig emot. 

  Det där är vad jag kallar inbjudande.

  ”Flytta in” sa jag och viftade med handen i en gest att hon skulle hoppa över till andra sidan utav sängen.

  ”Är du galen eller? Eller vet du vad, svara inte ens på den frågan för jag vet redan svaret. Vilket är ja. Tror du verkligen att jag kommer att dela säng med dig? Om du tror det så är du ju fan dummare än jag trodde” 

  ”Åh nu sårade du mina känslor” sa jag och putade smått med under läppen samtidigt som jag satte handen över hjärtat i en falsk gest.

  ”Åh buhu. Jag bryr mig inte”

  ”Jag trodde jag sa åt dig att vakta den där attityden runt mig”

  ”Och vad ska du göra om jag inte gör det? Slå mig, våldta mig, döda mig. Jag menar det lär ju inte vara första gången du gjorde något utav dem” sa hon och borrade in sin blick i min. Jag kollade känslokallt på henne och fick kontrollera mig ordentligt för att inte smälla till henne just nu. 

  Kommer ni ihåg när jag sa att jag tyckte att det var sexigt när hon sa emot mig? Stryk det. Den här tjejen går mig på nerverna och om hon inte håller tyst snart så kommer det sluta illa- För hennes del så att säga. Jag tog ett djupt andetag och släppte ut det för att lugna ner mig lite innan jag började prata med henne igen.

  ”Ser jag verkligen ut som en kille som behöver tvinga en tjej att följa med mig hem?”

  ”Jag vet inte. Du skämmer säkert hälften av tjejerna på den här planeten om inte mer och sen så är inte du riktigt allas typ. Sen så måste man ju räkna bort alla killar, lesbiska, gamla och barn från räkningen. Plus alla dem tjejerna som du aldrig kommer att träffa här omkring. Vilket om jag räknar på det inte ger dig så många tjejer kvar att stöta på” sa hon och jag skrattade kort.

  ”Tro mig shawty, det är inget problem att hitta tjejer för mig” 

  ”Det tror jag säkert. Men du kommer fortfarande inte sova i den här sängen” sa hon och drog tillbaka oss till vårt tidigare samtal.

  ”Jag som trodde att ni rikemans folk skulle vara gästvänliga personer som kommer hem till er”

  ”Åh det är vi. Men jag vet inte riktigt om jag kan kalla dig en gäst här. Jag skulle nog mer kalla dig killen som håller mig gissla i mitt eget rum. Alltså att du håller mig fången här emot min vilja”

  ”Men i sådana fall borde det ju vara jag som bestämmer. Så varför hoppar du inte över till andra sidan så att jag kan lägga mig ner” sa jag och hon kollade irriterat på mig innan hon gjorde som jag bad henne om. Hon la ifrån sig sin bok och drog täcket tätt runt om sig, säker på att inte vissa något. Jag skakade roat på huvudet åt henne innan jag började knäppa upp min byxor.

  ”Vänta vad håller du på med?” frågade hon skräckslaget och jag kollade upp på henne.

  ”Jag håller på att ta av mig mina byxor för att göra mig bekväm. Det är inte riktigt bekvämt att sova i jeans om du inte redan visste om det”

  Hon kollade bara på mig och jag tog hennes tystnad som mitt sista svar innan jag drog av mig byxorna. Jag greppade tag om min ändan på min tröja och drog även den av från min kropp. Jag kunde känna Briannas blickar på mig och när jag sneglade upp på henne kunde jag se att hon mycket riktigt kollade på min kropp.

  ”Spanar in min kropp igen ser jag” sa jag roat och hon kollade snabbt bort från mig innan hon vände sig om så att hon låg med ryggen mot mig. Jag log smått mot henne innan jag kröp ner i sängen bredvid henne.

  ”Håll dig på din sida utav sängen om du inte vill att jag ska sparka ner dig under natten”

  ”Jag ska försöka” sa jag och hon suckade.

 Tidigare kapitel:

 ”Jag är ledsen killar, jag hade gärna stannat och pratat lite men jag vill gärna överleva den här dagen så att jag kan se morgon dagen” med det sagt bakade jag ut ur rummet och stängde dörren efter. Sen med en enkel ryckning i hand taget så lossnade det vilket resulterades i att dem inte skulle kunna komma ut.

  Jag gav dem ett sista leende innan jag sprang upp för trappan och ut på trädgården där jag nu inte orkade bry mig om fall jag fastnade på film. Ingen skulle ändå se det då huset skulle sprängas och kamerans minnet med det. 

  Men när jag kom ut på gatan så hörde jag ett ljud som jag hoppats att jag inte skulle höra innan jag både kände och hörde hur huset sprängdes bakom mig. Ett ljud som fick mitt blod att börja koka. Ett ljud som kopplades till det människor som jag hatar mer än alla andra. 

  Poliser.

  Ljudet utav syrener kom närmre och närmre  snart kunde jag se dem blinkade lamporna längre ner på gatan. Jag suckade irriterat och drog snabbt upp luvan på min tjocktröja så att jag täckte så mycket som möjligt utav mitt ansikte så att dem inte skulle kunna se vem jag var. Jag gav polis bilarna en sista blick innan jag med började gå åt motsatt håll ifrån poliserna. Men jag kom inte särskilt långt innan jag hörde hur en bil körde upp jämsides med mig. 

  "Det här är polisen. Stanna där du är, dra av dig luvan så att vi kan se vem du är och håll sen upp händerna så att vi kan se dem" ropade ena polis mannen och jag skrattade kort för mig själv. Trodde dem verkligen att jag skulle stanna här och låta dem ta mig. Haha idioter. 

 Jag ökade bara takten och borrade ner blicken i marken vilket gjorde det svårare för dem att se vem jag var. 

  "Det här är polisen. Vi är beväpnade och om du inte stannar nu blir vi tvungna att använda dem"

  Jag sneglade lite kort upp mot dem och såg att det var Bob och Jim som satt inne i bilen. Om ni undrar hur jag vet deras namn så ät det för att jag känner dem flesta poliserna här i stan. Eller känner och känner, jag vet vilka dem är. Dem har alla försökt stoppa in mig i fängelset men ingen har lyckats att få i mig. Ingen har hittat tillräcklig mycket bevis på mig för att det ska hålla i rätten. Det var en gång som någon hade fejkat bevis på mig. Dem hade lagt fram det men i slutändan hade det inte räckt. 

  Jag gav dem en liten sista blick innan jag utan förvarning började springa åt andra hållet (vilket skulle ge mig extra tid då dem skulle behöva vända) innan jag efter några meter svängde höger. 

  Jag fortsatte att svänga åt olika håll och för att göra det svårare för polisbilen att följa efter mig. Dem var mig hack i häll just nu och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Det här var den enda delen utav staden som jag inte kunde. Resten av staden kunde jag nästan lika bra som baksidan av min hand och kunde därför enkelt ta mig runt och komma bort från polisen. Jag visste var enda liten genväg och liten vrå som man kunde gömma sig. Men jag brukar inte vara här. Jag har liksom ingen avsikt att vara här i det ”finare” området. Dem jag brukar göra affärer med brukar ju bo i mina områden eller i alla fall i närheten. 

  Jag började känna hur jag blev en aning andfådd och vet inte riktigt hur länge till jag skulle klara av att springa. Jag har sprungit ett tag nu och verkligen tagit i allt jag kan i försök att komma bort från dem. Men jag kunde bara inte skaka av mig dem. Jag brukade springa från polisen men en jakt har aldrig pågått så här länge. Jag vet egentligen inte hur lång tid det har gått men det kändes som timmar. 

  Efter att ha sprungit ännu ett litet tag såg jag en liten gång eller vad man ska kalla det i mellan två hus. Det var en liten grusgång som var alldeles för liten för att bilen skulle kunna komma in. Jag svängde av till höger och inom bara någon sekund så var jag bort vad grusgången. Jag sprang i den lilla gången ett tag men stannade snabbt när jag såg en annan polisbil åka förbi på andra sidan utav gången. Jag suckade högt och drog en frustrerad hand i genom mitt hår och kollade runt mig efter en utväg. Men jag hittade inget, nej vänta.

  På huset på min högra sida så var ena fönstret helt vid öppet och nästan skrek åt mig att klättra in. Jag kollade runt mig snabbt för att se att polisen inte såg mig innan jag klättrade upp för staketet som skiljde huset från den lilla gången. När jag kommit upp vid fönstret tvekade jag inte ens en sekund innan jag hoppade in. Vilket lede till att jag stötte in i något. Eller ska jag säga någon med tanke på skriket som sen fyllde rummet.

Briannas perspektiv

  När jag kom hem var jag fortfarande kalsvetig och strippade snabbt av mig mina kläder innan jag hoppade in i duschen. Hoppades att det skulle lugna mina nerver en aning. 

  Så fort det varma vattnet började rinna ner för min kropp kände jag hur alla muskler i min kropp började slappna av och inom kort kände jag även hur mina hjärna började slappna av eller vad man ska kalla det. Det kände mig i alla fall inte lika stressad längre och det var hela poängen med det hela.

  Jag stod i duschen i säkert en timme om inte mer. Bara stod där och njöt utav vattnet som rann ner längst min kropp. Jag stod just nu framför spegeln och gjorde min vanliga kvällsrutin eller vad man ska kalla det. Tog bort sminket, tvättade ansiktet ordentligt. Men jag hann inte borsta tänderna innan jag hörde polis syrener en liten bit bort. Vi brukade aldrig ha några poliser som åkte runt här. Det här var ett lungt område med ingen brottslighet. Vad man visste om i alla fall.

  Med endast en handduk virad runt min kropp och håret uppsatt i en slarvig bulle gick jag tillbaka till mitt rum för att kolla ut ur fönstret. I hopp om att jag skulle se vad som försiggick här.

  Men än en gång så blev jag stoppad i det jag gjorde när någon hoppade in i genom mitt fönster och rakt in i mig. Ett kort skrik lämnade mina läppar i samband som jag föll till golvet vilket fick en liten smärta att spridas i min höft. Vilket var kroppsdel som jag hade ramlat på.

  Efter ett tag när smärtan lagt sig och jag kunde äntligen ta mig upp igen tog ställde jag mig upp. Höll handduken i ett dödsgrepp (rädd att den skulle fall) samtidigt som jag lät min blick glida upp mot personen som hoppat in i rummet. Jag ville skrika åt personen att hen var dum i huvudet som kom in hit och att om personen inte lämnade mitt rum med ögonaböj så skulle jag ringa polisen. Men inget kom fram. Istället stod jag med munnen öppen och kollade som ett fån på killen som stod framför mig.

  Jag lät min blick glida över honom från topp till och låt mig säga. Han var vacker. Han hade ett par svarta byxor på sig som matchade hans svarta supras som han hade på fötterna. Han hade en svart tjocktröja på sig vilket fick den vita t-shirten han hade under att sticka ut smått. Han hade en väll tränad kropp och jag slår vad om att han var minst 190 lång om inte mer. Hans hår var ljusbrunt och stod uppåt i mitten medan sidorna var kortare. Han hade hade tydliga käkar, läppar som var nästan perfekt formade, ögonbryn som var tjocka och satt över dem där perfekta ögonen av hans.

  ”Säg till när du är klar att spana in mig shawty” sa han roat och jag drogs ur mina lilla koma. Jag kände hur rodnaden spreds på mina kinder och kollade snabbt ner i marken för att dölja det. 

  Jag hörde hur han skrattade roat åt mig och jag sneglade smått upp på honom. Och det var inte förs än nu som jag såg dem röda fläckarna på hans tröja och pistolen som han höll i högra handen. Vilket gjorde att dem röda fläckarna var väldigt sannolikt blod. 

  Bara tanken fick mig att frysa till och jag kollade vettskrämt upp på honom nu. Var han här för att döda mig? Var han här för att våldta mig? Kanske hålla mig gissla för att få ut något från polisen? Frågorna bara strömmade runt i mitt huvud och jag höll än en gång på att bli galen. När jag kollade upp på honom igen och kollade lite noggrannare på honom kände jag inom kort igen honom. 

  Han var Jason McCann. Kände för att bomba och döda folk till vardag. Men han har aldrig blivit tagen utav polisen då dem aldrig har haft bevis så att det räcker för att kunna sätta in honom. Jag kände hur en klump bildas i min mage och hur min hals drog ihop sig. Jag ville skrika, skrika och förvarna att han var här men det känns bara som att det skulle bli värre för mig. Och inte tala om dem personer som kom upp springandes här. Jason skulle förmodligen döda oss alla och jag lever gärna några år till.

  ”Vad vill du? Vad gör du här?” stammade jag smått fram och tog ett fastare grepp pm min handduk när jag såg hur hans blick föll ner mot min kropp.

  ”Åh jag tänkte stanna här ett tag. Stanna över natten och ta det lite lugnt. Så länge du inte har något emot det så klart” sa han och viftade med pistolen åt mitt håll. Gjorde det klart för mig att jag egentligen inte riktigt hade något val. Sa jag nej så skulle det förmodligen sluta illa för min del och om jag sa jag kanske jag hade en liten liten chans att klara mig i alla fall.

  Oförmögen att kunna svara med ord, nickade jag bara lite kort till svar vilket fick ett stort flin att spridas på hans läppar ”Tack så mycket” sa han kort innan han kollade runt i rummet.

Jasons perspektiv

  ”Du har inget emot om jag tar mig friheten att kolla runt här va?” frågade jag och hon svarade bara än en gång med en enkel nickning. Sen när jag tog ett steg mot henne tog hon ett steg bakåt, bort från mig. Haha den här bitchen var livrädd för mig. Precis som jag vill ha det. 

  Men jag måste erkänna, hon var rätt snygg. Nej vänta stryck det. Hon var sexy as fuck. Hon hade långa slimade ben och om jag inte hade fel så verkade hon ha en rätt snygg kropp. Hon hade mörkt hår som just nu var uppsatt i en bulle, fylliga läppar som jag måste säga såg väldigt inbjudande ut. Hennes ögon var mörka och hade ett visste djup i dem vilket nästan fick mig att drunkna i dem. Dem var vackra, hela hon var det.

  Vänta. Kallade jag just en tjej vacker? Och sa att jag drunknade i hennes ögon? What the fuck, sådant skit händer inte mig. Det är tjejer som drunknar i mina ögon. Det är tjejer som brukar spana in mig och stirra. Inte jag. Vad fan är det här? 

  Jag skakade bort tankarna och tog ännu ett till steg vilket fick henne att ta ett till steg bak. Jag log roat åt henne och fortsatte att gå mot henne tills jag hade henne upp pressad mot väggen. Hon kollade nästan skräckslaget upp på mig och jag gav henne ett stort leende innan jag lutade mig framåt.Jag satte upp mina händer på varsin utav hennes huvud och hade nu lutat mig framåt tillräckligt så att mina läppar var vid hennes öra. Jag kände hennes andetag mot min nacke och kunde höra hur dem blev djupare och djupare ju längre vi stod så här.

  ”Okej så lyssna på mig och snälla lyssna jävligt noga. Det skulle vara en sådan skam att behöva sabba ett sådant här vackert ansikte” sa jag och drog en hand över hennes kind. Hon svalde högt och jag skrattade smått åt henne. Att manipulera den här tjejen skulle bli lättare än jag trodde.

  ”Jag ska ta en titt runt här i ditt rum och kanske låna ditt badrum för att kunna tvätta av mig. Du ska bara hålla dig i det här rummet och göra det som du i vanliga fall brukar göra. Om du ropar på någon eller om jag märker att du försöker att kontakta någon så är du död”

  ”Vad händer om jag blir hungrig och behöver gå ner för att hämta något att äta” frågade hon trotsigt och jag kollade chockat på henne innan jag slog in handen irriterat i väggen precis bredvid hennes huvud. Vilket fick henne att hoppa till en aning. Här står jag och hotar henne om att jag ska döda henne och hon börjar att trotsa mig. Jävla bitch. Vet hon inte vem jag är eller?

  ”Om du blir hungrig så får du svälta. Du lämnar inte det här rummet och jag tipsar dig att du håller dig borta från din dator och mobil om du inte vill att det ska sluta illa. Är det förstått?” frågade jag och hon nickade nu stelt till svar. Jag log belåtet mot henne och tog ett steg bakåt från henne. Lät min blick glida över hennes kropp en gång till innan jag vände mig mot rummet.

  Det var stort och nästan exakt vad man kunde tänka sig att ett tjejs sovrum skulle se ut i det här området. Dem alla har så mycket pengar att dem inte ens vet vad dem ska göra av det. Rummet var vitmålat över allt vilket gav rummet ett väldigt öppet intryck. Hon hade en stor säng borta i botre endan utav rummet med två nattygsbord på vardera sida. Någon soffliknande sak vid fotänden, sen några fåtöljer som stod mitt emot varandra med ett litet runt bord i mitten. Vid hennes fönster hade hon som en liten sittsektion med några hyllor som var fyllda utav olika böcker som jag inte kunde se vad det var. Men det var förmodligen bara en massa kärleksromaner eller något annat skit. Det var tre dörrar i rummet och den på min högra sida antog jag gick in till resten av huset. Den ena var ett badrum av vad jag kunde se igenom den halvt öppna dörren eller något men det tredje hade jag verkligen ingen aning om. 

  ”Okej så jag tänker låna dit badrum lite och skölja bort det här. Det är bäst för dig att du är kvar här när jag kommer tillbaka”

  Jag vände mig kort mot henne och gav henne en varnande blick innan jag viftade smått mot min revolver mot henne. Vilket fick hennes ögon att växa till nästan den dubbla storleken. Jag log stort mot henne innan jag vände om och började gå bort till badrummet. Men kunde inte låta bli att kolla in i den tredje dörren som tydligen också var öppen. Och jag kan väll inte direkt säga att jag blev särskilt chockad när jag såg att det var en WIC fylld med så mycket kläder att jag var helt säker på att hon inte ens visst vad allt var där inne. 

  När jag kom bort till badrummet skakade jag än en gång på huvudet. Den här ungen var ju bara för bortskämd. Det här badrummet var ju fan lika stort som mitt sovrum var. Det hade en dusch, ett badkar, en stor spegel med en stor bänk under där två handfat var placerade. Det var till och med en liten soffa placerade mot ena väggen och ett stort skåp bredvid. 

Briannas perspektiv

  Han försvann bort mot mitt badrum och jag stod fast frusen kvar på min plats. Kunde inte dra bort blicken från dörren där han just försvunnit in bakom. Det kändes som att mitt hjärta just nu satt uppe i halsgropen och jag kunde höra hur det bultade i öronen. Jag kunde höra min egen puls. Det var så rädd jag var för honom och alla hans hot. 

  Jag ville skrika eller föröka få tag på min mamma men jag vågade inte. Jag tvekade inte en sekund på att han skulle göra det han lovade vilket skrämde mig ännu mer. Jag var rädd, rädd att irritera honom eller något vilket skulle få honom att göra något. Skada mig eller vad som helst. Jag hade inte menat att ställa min fråga om mat högt. Jag visste att det var korkat men jag kunde inte låta bli. Det hann ut innan jag hann stoppa det.

  Jag skakade smått på huvudet och började med försiktiga steg gå bort till min WIC där jag snabbt stängde dörrarna bakom mig. Jag gick sen med snabba steg bort till där jag hade alla mina underkläder och släppte ner handduken innan jag drog på mig det som jag valt ut. Sen efter att stått här i säkert tio minuter och tänkt på vad jag skulle ha på mig drog jag på mig en av pappas gamla tröjor som jag snott utav honom. 

  Men när jag sen skulle gå ut tvekade jag en aning. Kunde jag verkligen gå runt så här? I bara en tröja som räckte mig ungefär ner till knäna när Jason var här? Jag menar, jag har hört ryktena om honom och hans olika tjejer. Polisen har förhört flera utav tjejerna som Jason vart med i hopp om att få ut något utav dem men dem alla ha sagt samma sak. Dem har träffat Jason på en klubb eller något, pratat med honom ett tag innan dem lät Jason ta med dem hem. Hade lite kul där innan dem åkte hem till sig. Inte exakt så då men jag orkar inte berätta hela historierna om honom och hans sexliv. 

  Efter ett tag bestämde jag mig för att det här fick funka. Jag skulle ju ändå bara sova nu typ och Jason skulle väll inte stanna här så länge. Han skulle väll bara fräscha till sig lite sen så skulle han väll sticka. Det skulle han väll? 

  När jag gått in till mitt rum hörde jag inte längre ljudet utav duschen utan det var helt tyst. Dörren stod öppen och jag kunde inte se Jason någonstans. Vilket förmodligen betydde på att han redan hade gått.

  Jag suckade lite lättat ut och gick bort mot badrummet för att borsta tänderna. Men än en gång blev jag stående med stora ögon och kollade på Jason som fortfarande var i mitt badrum. Han hade endast en handduk lindad runt midjan vilket gav mig en klar bild utav hans överkropp som var fylld utav ett antal tattueringar. Hela hans armar var täckta, en liten bit upp på högra sidan av nacken, han hade två på bröstet. En vid skulderlbaden, nere vid midjan och så en bak på axeln. Det var en hel del tattueringar och jag slår vad att han har till och med fler som jag inte kunde se. 

  ”Eh förlåt det var inte meningen” sa jag efter ett tag när jag tagit mig ur min koma och vände mig snabbt runt ”Eh dörren var öppen och jag hörde dig inte så jag trodde att du hade gått” fortsatte jag och hörde hur han skrattade roat åt mig.

  ”Det är lugnt shawty. Jag är precis klar i duschen och tyckte att det blev lite varmt här inne så jag öppnade dörren. Plus jag har inget emot att du kollar”

Jag svalde hårt och försökte stå emot instinkten att vända mig om men misslyckades totalt. Efter bara några sekunder vända jag mig och och lät min blick glida över hans kropp. Men kunde ni skyla mig? Han var sexig och förmodligen den snyggaste killen jag någonsin sätt. 

  ”Du kunde inte motstå va?” frågade han självsäkert och vände sig mot mig så att jag nu kunde se hans ansikte. Jag kollade bara på honom, visste inte riktigt vad jag skulle säga vilket fick ett nästan belåtet leende att spridas på hans läppar innan han började prata igen ”Du ser inte så dum ut du heller om det hjälper”

  Jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder och kollade snabbt ner i marken i ett försöka att dölja det. Vilket inte verkade funka så bra då Jason återigen skrattade roat.

Okej så de thär blev ett väldigt långt kapitel. Över 3000 ordvilket jag är väldigt imponerad utav mig själv efter som jag fick upp det snabbare än väntat. Jag hade räknat med att det skulle komma om en dag eller något men lyckades få ihop det till idag. 

I alla fall. Vad tycker ni?? Jason och Brianna har träffats nu för första gången och på ett litet oväntat och annorlunda sätt om ni frågar mig, hehe. 

KOMMENTERA MYCKET och nästa kapitel kommer komma snabbare. Skriv vad ni tycker ska hända nu när dem är med varandra och vad ni tycker om novellen än så länge :)

Tidigare kapitel:

 ”Brianna?” frågade hon än en gång och jag rycktes ur mina tankar. 

 Jag märkte nu att jag satt ner på golvet alldeles kall svettig. Mina händer höll ett fast grepp om mina ben som var hårt pressade mot mitt bröst.

 ”Eh det är inget, jag har bara inte fått så bra sömn på senaste tiden. Kollade på en skräckfilm för ett tag sen och kan inte få bort den från min hjärna” sa jag snabbt och gav henne ett kort leende innan jag halv sprang ut ur lokalen. Packade snabbt ihop mina saker innan jag sprang ut ur byggnaden för att få lite friskluft. Hoppades att det skulle hjälpa mig att rensa tankarna för jag kunde inte fortsätta så här. Jag behövde min sömn och jag behövde den nu.

Jasons perspektiv

  Jag gick med ryggen hårt pressat mot ena väggen medan jag gjorde min väg längst det det lilla hus som låg någon meter bort från själva huset. Jag höll min revolver i ett hårt grepp längst min sida och kollade konstant runt mig fall det var någon som kom. Någon som skulle kunna förstöra för mig. Jag tror egentligen inte att det är så stor chans att det är någon som kommer då det för det första inte är så många som kommer hit, sen för det andra så har dem väldigt säkerhet här som dem litar på vilket gör att dem inte har några vakter. Dem litar på att deras kameror och olika lås hit och dit ska räcka. Idioter.

  Jag dubbel kollade fort åt båda hållen att ingen var här innan jag sprang över trädgården och bort mot huvudbyggnaden där jag visste att Starkers hade våra pengar. Det var även där som alla i deras gäng höll sig vilket gjorde det här jobbet ännu enklare. 

  Det var ett rätt enkelt jobb. Jag skulle ta mig in, ta mig ner till källaren där vi visste att dem höll alla pengar. Sen skulle jag bara placera bomben och sätta igång den innan jag snabbt tar mig ut innan den hinner detonera. Jag har gjort nästan exakt samma jobb minst hundra gånger så det var inget nytt för mig. Visst dem här killarna har väldigt högsäkerhet med alla kameror och sådant. Men jag har vart här tillräckligt många gånger för att veta exakt vart och när varenda liten kamera filmar. Men det var inte mycket tid man hade på sig att komma från ett ställe till ett annat. Det handlar bara om några sekunder. Vilket är varför jag gör det här jobbet själv (eller an av anledningarna i alla fall) Men problemet var att om vi skulle vara fler här skulle det vara större chans att vi skulle bli sedda och det skulle ta så mycket längre tid att komma igenom allt. Plus det här kunde jag enkelt ta hand om själv. För även om det kom fyra, fem killar mot mig så skulle jag enkelt kunna vinna. Jag är för det största större än dem (då dem flesta i deras gäng är väldigt små) plus så har jag en hel del mer att gå på. Jag har vart i det här livet så länge jag kan minnas nu, jag kan inte ens komma ihåg vad jag gjorde innan jag blev inblandad i allt det här. 

  Men jag klagar inte. Jag gillar det här livet. Okej kanske inte att man hela tiden riskerar att åka in i fängelset (om man är tillräckligt klumpig att lämna spår efter sig) Men annars så har jag nog inget annat klagomål. Jag menar jag har ju allt, vi har tjejerna, pengarna, huset, bilarna. Vad mer kan vi önska oss??

   I alla fall så är jag nu äntligen framme vid dörren som ledde in till själva huset och det var nu som allt skulle sättas på spel. Jag hade en minut på mig att lyckas knäcka koden och komma in innan kameran fångar mig på bild.

   Jag tog snabbt bort koppan eller vad man ska kalla det som satt över själva låset. Vilket nu resulterades i att en massa sladdar i olika färger och skit nu var synliga. Jag pillade runt bland alla sladdar i jakt efter dem två sladdar som skulle hjälpa mig att komma in i byggnaden. Efter ett tag hittade jag sladdarna jag letade efter och klippte snabbt av dem. Jag stod och väntade på ett klartecken att den faktiskt hade öppnats och inom kort hörde jag hur dörrens lås knäpptes öppet.

   Jag log belåtet åt mig själv och tog ett fastare grepp om min revolver medan jag gjorde min väg in, stängde dörren efter mig för att inte skapa en massa onödiga misstankar hos dem som sköter säkerheten här.

  Jag började gå bort mot trappan som ledde ner till källaren och kollade mig hela tiden runt för att kolla fall någon följde efter mig eller något. Eller fall jag kunde höra något. Men jag hörde inget, det enda ljud här inne som hördes var ljudet av mina kängor som gjorde kontakt med golvet. 

  När jag väll kom bort till trappan och började göra min väg neråt hörde jag hur röster kom nere från trappan. Great, några idioter som jag måste ta hand om (lägg märke till sarkasmen) Jag smög tyst ner och tog ett bättre grepp om min revolver samtidigt som jag kom ner till nedre våningen. Jag kollade åt båda hållen i den lilla korridoren men såg ingen. Men jag kunde höra hur rösterna kom ifrån höger och till min otur så kom rösterna inifrån rummet där dem höll alla pengar. Det skulle egentligen inte bli något problem, jag skulle enkelt kunna ta ner båda två utan svårigheter men jag hade hoppats att jag inte skulle stöta på någon. Då det skulle ta längre tid om jag skulle behöva ta hand om några och jag vill bara komma hem så fort som möjligt. Sticka ut på klubben och fira med killarna att vi äntligen fått tillbaka våra pengar. Kanske ta med någon tjej hem och ha lite kul med henne. 

  "Är du säker på att vi inte bara borde ge McCannoch hans gäng pengarna. Jag menar dem sa att vi bara fick en chans till. Du vet ju vad som hände senast vi trotsade dem, vi förlorade tio av våra män om du inte kommer ihåg" hörde jag Stefan säga som för eran information var Claus högra hand. Claus var ledaren för Starkers och vi har känt varandra ett långt tag nu. Men han har en förmåga att hela tiden underskatta mig. 

  "Ta det lugnt Stefan. McCann kommer inte ens kunna komma i närheten av oss. Vi har bästa säkerheten i stan och om McCann och hans lilla häng ens försöker komma in hit så kommer vi att veta det innan dem ens kommer i närheten av huset" sa Claus och jag skrattade tyst för mig själv. Som sagt. 

  "Jag tycker att det är kul att du fortfarande efter två års samarbete fortfarande tvivlar på mig" deras blickar vändes snabbt upp mot mig samtidigt som jag gjorde min väg in i rummet och deras ögon växte till nästan de dubbla storleken när deras blick föll på mig. 

  "Jason vad gör du här? Jag trodde inte att vi skulle ses förs än imorgon"

  "Åh vi skulle men vi har en affär imorgon med ett annat gäng och vi behöver våra pengar. Men av det jag hörde så verkar det ju som att ni inte tänker ge oss våra pengar. Så jag antar att jag måste ta det den svåra vägen" innan dem ens hann reagera hade jag satt en kula igenom Stefans huvud. Mitt mellan ögonen vilket var som en signatur grej för mig. Eller en till liten signatur. Den jag var mest känd för är fortfarande mina bomber det är så jag vill ha det. 

  Jag vände min revolver mot Claus som kollade nästan skräckslaget på  mig men jag kunde se hur han försökte spela opåverkad. 

  "Är du så feg att du inte  ens vågar möta mig utan ett vapen?"

  "Åh jag vet att jag enkelt skulle kunna döda dig med mina bara händer. Det blir bara lättare så här, snabbare. För jag har ganska tajt schema och du är inte direkt värd min tid"  innan han hann säga ett ord till satte jag en kula mellan hans ögon också. Hans kropp föll med en duns ner på golvet och jag log lite roat åt honom innan jag klev över honom för att komma bort till pengarna. Det är vad du får om du bråkat med Jason McCann. 

  Jag hade nu stoppat ner alla våra pengar i väskan plus en hel del till. Jag menar dem skulle ju annars sprängas upp i bitar så varför inte lika gärna ta dem. Jag kunde använda dem för att fixa lite med min bil och motorcykel. Dem funkade ju som dem skulle men det skulle väll inte skada att trimma dem lite ytligare. Fixa så att dem gick över 250 för det är där gränsen går just nu. Kanske fixa någon snygg lack på motorcykeln och fixa till rutorna i bilen. Kanske göra dem om möjlig ännu mörkare.

  Jag avbröts mitt i det jag gjorde (vilket var att fästa bomben som jag hade fixat sen tidigare på under sidan utav bordet. Jag hade kunnat sätta den på ovansidan också men då fanns det en risk att någon skulle se den) när jag hörde hur dörren flög upp in till rummet och tre killar kom in gåendes med höga skratt som snabbt tystnade när deras blickar fastnade på mig. 

  "Vad gör du här? Och vem tusan är" innan han hann sägs klart meningen kollade jag upp på dem och dem verkade koppla vem jag var. Deras ögon spärrades upp och jag såg hur dem alla stelnade till. 

  "Jason vad gör du här? Du skulle ju inte komma förs än imorgon?"

  "Åh det var tänkt så först. Men jag pratade med Claus i morse och bestämde att jag skulle komma hit tidigare då jag har andra affärer att ta hand om imorgon" 

  "Okej. Vart är ens Claus?" frågade ena killen som jag hade för mig hette Mark men var inte helt säker. Dem alla kollade runt i rummet och jag var nu tacksam att jag gömt kropparna i ena skåpet. 

  "Eh jag vet inte. Han stack för bara någon minut sen. Jag skulle bara packa ner pengarna i väskan. Så jag sticka nu så" sa jag och började gå mot dörren men blev stoppad utav en arm som greppade tag om min ena handled och drog mig bakåt. 

  "Är du säker på att han stack? För vi har letat efter honom ett tag nu och kollat vart enda rum och vi hittar honom inte någonstans”

  ”Han kanske gick iväg någonstans då”

  ”Om han hade gått ut hade vi sett det på övervaknings kamerorna”

  ”Då vet jag inte. Jag är ledsen men jag måste verkligen gå, jag har någon annan stans att vara så om ni ursäktar oss” sa jag nu en aning panik slaget. Okej kanske inte panik slaget men oroat. Jag hade satt bombens timer på 5 minuter och jag vet inte riktigt hur länge jag nu stått här. Jag kunde ta mig här ifrån på mindre än en minut men jag var inte redo att riskera något. 

  Men än en gång så blev jag stoppad när någon drog mig tillbaka igen ”När jag tänker efter så såg jag inte dig heller på övervaknings kamerorna vilket är väldigt konstigt” sa Nick och jag vände mig irriterat mot dem. Tror dem verkligen att jag skulle avslöja något för dem. Jag visste hur man spelade små spel för att få folk att prata, jag använder det hela tiden. 

  ”Ni måste nog ha något fel på era kameror för jag gick här precis som alla andra”

  ”Visst som du vill. Men bara en fråga till. Varför har du blod på din tröja?” frågade Nick och jag svor lågt för mig själv. Jag hade råkat få blod fläckar på tröjan när jag lyfte bort kropparna. Jag hade hoppats att dem skulle missa det men självklart inte.

  Innan någon hann säga så mycket som ett ord till smällde jag till Nick i ansiktet så att han föll med en smäll ner på golvet. Han la en hand över kinden där jag slagit honom och dem andra kollade chockat på mig. Jag tog tiden att kolla ner på min klocka som visade att jag bara hade en och en halv minut kvar ungefär att ta mig ut. 

  ”Jag är ledsen killar, jag hade gärna stannat och pratat lite men jag vill gärna överleva den här dagen så att jag kan se morgon dagen” med det sagt bakade jag ut ur rummet och stängde dörren efter. Sen med en enkel ryckning i hand taget så lossnade det vilket resulterades i att dem inte skulle kunna komma ut.

  Jag gav dem ett sista leende innan jag sprang upp för trappan och ut på trädgården där jag nu inte orkade bry mig om fall jag fastnade på film. Ingen skulle ändå se det då huset skulle sprängas och kamerans minnet med det. 

  Men när jag kom ut på gatan så hörde jag ett ljud som jag hoppats att jag inte skulle höra innan jag både kände och hörde hur huset sprängdes bakom mig. Ett ljud som fick mitt blod att börja koka. Ett ljud som kopplades till det människor som jag hatar mer än alla andra. 

  Poliser.

Okej som ni kanske märker så är det inte så bra uppdatering på det här bloggen och det ärr för att jag lägger mest tid på min andra blogg justtwitter som även är min första. Men jag ska försöka att uppdatera minst en gång i veckan och tänkte att kanske söndagar eller lördagar var en bra daf i sådana fall. Självklart så kommer kapitel upp tidigare än så om jag lyckats skriva klart ett men är inte så säker. Har rätt mycket att hinna med i sommar och kommer därför inte kunna skriva så mycket som jag hade hoppas. Men jag hoppas att ni förstår och kan förlåta mig.

I alla fall så var hela det här kapitlet i Jasons perspektiv och då undrar jag. Vad tycker ni om Jason så här långt?? Och vad tror ni kommer hända här näst??

KOMMENTERA med båda bra och dålig kretik, jag blir bättre utav att höra vad ni tycker och tänker. Skriv gärna om ni har någon ide som vad ni vill eller tycker ska hända så kanske den kommer till användning ;)

Tidigare kapitel:

 Men jag sa inte något, jag var inte på humör för att slåss med henne just nu. Jag var kåt och jag ville ha henne nu. Istället pressade jag mina läppar mot hennes samtidigt som jag började styra oss mot trappan som lede till andra våningen. Jag kände henne snubbla framför mig när vi började gå uppför trapporna och jag suckade. Var denna tjejen allvarlig. Hon har inte ens druckit så mycket men hon agerade som om hon hade druckit halva baren.

 Jag greppade tag om hennes rumpa och lyfte upp henne så att hon kunde linda sina ben runt min midja. Vilket gjorde det lättare för mig att gå upp för trapporna och slutligen komma till mitt sovrum. Jag slängde henne på min säng och gav henne ett stort flin innan jag kröp upp mot henne.

 "Jason" ropade Mike högt men jag ignorerade honom, borrade ner huvudet i kudden istället för att slippa oljudet som kom från andra sidan dörren. 

 "Jason" ropade han igen och när jag inte svarade honom verkade hans tålamod ta slut. Bara någon sekund senare slängdes min dörr upp och Mike kom in stampandes. 

 "What the fuck Mike. Jag försöker sova här"

 "Ja och vi försöker planera dem sista grejerna innan ditt uppdrag idag men det är lite svårt när din lilla bitch är nere i köket och "gör mat till sin man" som hon kallade det" 

 "Vad i helvete pratar du om?"

 "Jag pratar om din tjej från igår. Hon står just nu nere och lagar mat till dig"

 "Är den här bitchen seriös. Det här var bara ett engångsligg. Man stannar inte efter, utan man går hem till sig. Vad är det hon inte förstår?"

 "Jag vet inte, men enligt henne så hade du bett henne att stanna kvar igår"

 "Jag har aldrig bett henne att" började jag men avbröt mig själv mitt i meningen när ett kort minne från igår spelades i mina tankar. 

 Jag föll utmattat ner i sängen bredvid henne och täckte över oss båda med täcket. Jag lindade min ena arm runt hennes midja och drog hennes kropp tätt intill min. 

 "Du är så himla varm, du är som ett element. Jag önskar att jag kunde stanna i din famn för alltid" mumlade hon mot mitt bröst och jag skakade smått på huvudet. 

 "Jag också baby" okej så det där var rena rama lögnen. Jag ville inget hellre att hon skulle sticka härifrån. Hon var irriterande som in i helvete och sa dem mest dummaste sakerna någonsin. Plus, hon hade inte ens vart bra i sängen så det här var ju slöseri med tid. 

 Men trots det så kunde jag inte låta henne gå nu. Inte vid dem här tiden på natten. Klädd som hon var skulle jag nog inte vara den enda killen som fick något utav henne idag. 

 Inte för att jag egentligen brydde mig om henne men jag tror inte att skulle må så bra om jag såg i tidningen att hon blivit mördad eller något. Ja jag var hjärtlös men inte så hjärtlös. Så jag brukade låta tjejerna stanna över natten i alla fall. Kanske få en till omgång utav dem (om dem var bra) på morgonen men annars skulle dem helst vara borta när jag vaknade. 

 "Fucking shit" mumlade jag mest för mig själv och satte mig upp i sängen "Gå ner till killarna du. Jag ska bara ta på mig kläderna sen kommer jag ner" sa jag och Mike nickade lite smått till svar innan han gick ut ur rummet. Han smällde igen dörren efter och jag stönade klagande när en huvudvärk spreds i mitt huvud.

 Jag drog en frustrerad hand igenom håret och ställde mig upp för att sen göra min väg bort till min garderob för att dra på mig ett par boxer och mjukisbyxor. Jag lät byxorna hänga lågt på höfterna som jag alltid gör och kollade mig snabbt i spegeln för att se att jag såg bra ut innan jag gjorde min väg ner till vardagsrummet där killarna satt. 

 ”Jag kommer strax” sa jag bara kort och dem nickade lite till svar innan dem vände sig mot alla papper som låg på bordet igen.

 Jag vände mig om och gick in i köket där jag hörde hur någon stod och nynnade för sig själv. Eller jag behöver inte ens säga någon då jag vet vem det är. Och inte för att Mike berättat för mig att Melissa fortfarande var kvar här men även för att vi bara hade en tjej som annars var i det här huset. Och hon varken nynnade eller lagade mat till oss.

 När jag kom in i köket såg jag hur hon dansade smått till en rytm som hon hade i huvudet. Hon hade endast på sig min tröja (som jag haft igår)  som räckte henne ner till knäna. Man kunde se hennes lilla figur i genom tröjan pågrund av ljuset som fick min tröja att bli en aning genomskinlig. Hon var så sexig just nu och det tog allt inom mig att inte ta uppe henne till mitt rum igen.

 Men jag visste att vi hade en del planering kvar att göra inför jobbet som jag skulle göra och jobb gick före tjejer varje gång. Det spelar ingen roll vad det är. Så länge det är jobb så går det förre allt annat.

 ”Melissa” sa jag efter att ha stått och kollat på henne ett tag och lutade mig mot dörrkarmen.

 ”Åh Jason du är vaken. Du hade inte behövt komma ner. Jag tänkte komma upp med maten till dig så att vi kunde mysa lite i din säng och kanske kolla på någon bra film”

 ”Melissa vad gör du kvar här?” frågade jag och hon vände sig nu chockat mot mig.

 ”Vad menar du? Du bad ju mig att stanna igår” 

 ”Melissa jag var inte seriös. Jag sa det bara för att du inte skulle tjafsa med mig igen. Jag var trött på att bråka med dig och jag behövde verkligen sova”

 ”Så du gav mig falska förhoppningar så att du skulle kunna sova?”

 ”Vad då falska förhoppningar? Det vi hade igår var bara en engångsgrej. Ett engångsligg du vet. Du har väll hört talas om det? Eller är det ännu en grej som du inte förstår?”

 ”Jag vet vad ett engångsligg är ditt pucko”

 ”Är du säker? För jag kan förklara det för dig om du vill?”

 ”Omg du är otrolig”

  ”Haha säg mig något jag inte vet. Du är inte direkt den första tjejen som jag har haft i min säng skrikande just det”

 ”Ditt jävla äckel” sa hon och skakade äcklat på huvudet samtidigt som hon slog armarna om sig själv för att täcka sig mer från mina giriga ögon. 

 ”Det var inte vad du kallade mig igår” sa jag nu med ett stort flin på läpparna då jag kunde märka på henne att jag gick på hennes nerver.

 ”Jag kan inte fatta att jag höll på att falla för dig. Du är ett riktigt svin, vet du det?”

 ”Haha jag vet. Och menar du med att du nästan föll för mig. Du har redan fallit för mig och det har du erkänt själv shawty” skrattade jag fram och kollade roat på henne. Hon kollade irriterat på mig och muttrade något för sig själv innan hon kollade upp på mig igen.

 ”Vet du vad? Jag är trött på dig. Jag ska bara hämta mina saker sen så sticker jag härifrån”

 ”Gör det du, jag kommer inte att stoppa dig. Så länge du inte vill gå för en andra omgång” sa jag och fick hålla tillbaka ett högt skratt när jag såg hennes min. Jag tänkte inte göra det men att jäklas med den här tjejen var bara för roligt för att jag skulle kunna låta bli.

 ”Inte ens i dina vildaste drömmas Jason” spottade hon fram innan hon stampade förbi mig och upp till mitt rum för att hämta sina saker.

 Jag kollade bara roat efter henne innan jag gick bort till vardagsrummet där killarna kollade på mig med roade ansikten. Vilket betydde att dem hade hört hela samtalet. Inte för att det gjorde mig något då jag mer än gärna pratade om tjejerna jag vart med. För det var något som vi alltid gjorde. Men vi hade jobb att göra och det var viktigare. 

Briannas perspektiv

 ”Brianna sträck på benen mer” ropade Miss Brickers som stod i ena hörnet inne i dansrummet som vi just nu var i.

 Jag hade vart här i två timmar här inne och ingenting hade gått rätt. Jag gjorde fel danssteg hela tiden och säkert var femte steg var ogiltigt som våran danslärare kallar det. När hon säger ogiltigt menar hon att det inte är godkänt. Alltså om vi skulle inte få något bra poäng om vi skulle bli poäng satta. För på den här nivån som jag dansar och tävlar på måste allt sitta perfekt. Ett sned steg, då är du körd. Sträcker du inte på benen ordentligt, jo då kan din vinst rycka. Om det är tävla som man håller på med så klart. Om det är under ett uppvisande som man har kan man istället förlora en plats på en skola som man vill inte på då det kan vara olika talangscouter i publiken.

 ”Brianna vad är det med dig idag? Du är helt borta. Har det hänt något?” frågade Miss Brickers efter att jag missat ännu ett steg och jag suckade högt.  

 Inget hade verkligen gått som jag ville och jag orkade inte mer. Jag hade inte fått någon sömn alls i natt. Både på grund av det som hände med Nate men jag tror nog mest att det beror på vad som hände när jag var på väg hem. Jag fick bara kalla kårar genom att tänka på det.

 Jag hade nu gått i ungefär en kvart eller något när jag hörde hur en bil tutade bakom mig. Jag ignorerade det bara och fortsatte bara att gå. När jag gått någon sekund till hörde jag hur bilen körde upp bakom mig och till min fruktan saktade dem in så att dem nu åkte i samma takt som jag gick. Jag försökte ignorera dem och fäste min blick i ett träd en liten bit bort.Jag hörde hur bilrutan åkte ner och svalde hårt. Hoppades innerligt att det här bara var en dröm som jag snart skulle vakna upp ur.

 ”Så du ska bara fortsätta ignorera oss shawty” skrattade killen som satt närmast glaset fram och jag skakade smått på huvudet.

 ”Åh kom igen baby, vi ska inte skada dig. Vi tänkte bara erbjuda dig skjuts hem. En vacker tjej som du borde inte gå ensam så här sent på natten”

 ”Nej tack det är lugnt. Jag är hemma snart ändå” ljög jag och hoppades att dem skulle tro på det. Att dem skulle åka vidare och låta mig vara. Men med den turen som jag har så går inget min väg och han skrattade bara kort.

 ”Oh kom igen, spela inte svårflörtad. Vi båda vet att du skulle vara mycket bekvämare inne i en varm och mysig bil”

 ”Nej tack. Jag klarar mig fint som det är”

 ”Det tror jag säkert. Men om jag ska vara ärlig så hade jag ingen tanke på att ta hem dig. Jag ville egentligen ta med dig hem, spänna fast dig i min säng och fucka skiten ur dig” sa han nu med ett äckligt flin på läpparna och jag kände hur en kalkår gick ner längst min ryggrad. Jag tog ett steg åt sidan så att jag nu var en liten längre bit bort från dem och han skrattade roat åt mig. 

 ”Haha du kan ta det lugnt. Jag bits inte. Än i alla fall” sa han och jag skulle precis svara honom när ett högt tut hördes bakom oss. Jag vände mig om för att se hur en lastbil kom upp bakom deras bil vilket fick dem att börja åka fortare. Och i samband med att dem behövde åka snabbare så åkte dem längre bort från mig. 

 Men inte förs än killen han skrika en sista mening åt mig, en mening som skulle jaga mig för alltid ”Vi syns snart shawty, det kommer jag se till. Du kommer inte undan förs än jag har dig fastbunden i min säng” 

 ”Brianna?” frågade hon än en gång och jag rycktes ur mina tankar. 

 Jag märkte nu att jag satt ner på golvet alldeles kall svettig. Mina händer höll ett fast grepp om mina ben som var hårt pressade mot mitt bröst.

 ”Eh det är inget, jag har bara inte fått så bra sömn på senaste tiden. Kollade på en skräckfilm för ett tag sen och kan inte få bort den från min hjärna” sa jag snabbt och gav henne ett kort leende innan jag halv sprang ut ur lokalen. Packade snabbt ihop mina saker innan jag sprang ut ur byggnaden för att få lite friskluft. Hoppades att det skulle hjälpa mig att rensa tankarna för jag kunde inte fortsätta så här. Jag behövde min sömn och jag behövde den nu.

Så nu är det äntligen uppe och jag ber så mycket om ursäkt för det absolut hemska uppdateringen som vart. Men jag har haft väldigt mycket att göra men jag lovar att jag ska försöka bättre mig. 

Men nog med mig, vad tycker ni om kapitel 1 och vad tycker ni om huvudkaraktärerna än så länge. Man kanske inte känner dem så väll än men är lite kul att veta bara ;)

Det är heller inte igenom läst så ber om ursäkt om  det är mycket fel :)

"Brianna varför tar det så lång tid? Nate väntar på dig och om du inte komma ner snart kommer du att bli sen till din danslektion" skrek min mamma och jag bara skakade på huvudet irriterad. Jag hade aldrig bett Nate att komma och hämta mig. Jag bad faktiskt honom att hålla sig borta från mig. Att vi ska bara träffas på våra danslektioner. Men jag antar att han inte förstod det eller ska jag säga. Han ville inte förstå det. Ända sedan vårt uppbrott har inte han gjort något annat än att försöka övertyga mig att bli ihop med honom. Han är så klängig och just nu vill jag inte ens vara nära honom

 "Jag kommer om bara någon minut mamma. Men om Nate har så bråttom så kanske han skulle åka utan mig och så kan vi mötas där" sa jag hoppfull och hoppades att de skulle ta betet.

 "Var inte dum Brianna. Bara skynda dig så att du kan åka" skrek min mamma tillbaka och jag stönade irriterat. Varför måste hon att göra så här mot mig. Hon vet att jag och Nate gjorde slut så varför fortsätter hon att försöka para ihop mig mot honom. Jag vet att hon gillar honom och tror att han är perfekt för mig och allt det där. Men jag lämnade honom för en anledning och jag vill inte att vara med honom längre. När ska hon få in det i huvudet.

 Jag stoppade ner det sista jag behövde i min väska innan du kastade den över axeln och sprang ner för trapporna.

 "Hejdå mamma, jag går nu" skrek jag jag och satte snabbt på mig mina skor, hoppas att jag skulle vara ute ur huset innan min mamma fångade mig. Inte riktigt på humör för att prata med henne just nu. Men jag hade ingen sådan lycka eftersom min mamma kom gåendes i korridoren.

 "Okej gumman. Ha kul och se till att du är hemma innan 10. Du vet att jag inte gillar det när du är ute så här sent på natten utan oss"

 "Mamma jag vet vad det är som gäller. Plus att jag kommer inte vara ensam. Jag kommer att ha Nate och de andra dansarna med mig när jag åker hem"

 "Jag vet. Jag är bara orolig för dig. Det har varit en hel del slagsmål och skjutning på sistone enligt nyheterna"

 "Jag vet mamma, du tvingar mig att titta på nyheterna också. Men du behöver inte oroa dig, jag kommer att vara i en bil"

 "Men" började hon men blev avbruten när bilen tutade utanför.

 "Jag är ledsen mamma. Nate väntar och jag vill inte bli sen" sa jag och kysste henne på kinden innan jag gick  ut till bilen där Nate väntade på mig.

 "Hej" sa han glatt när jag kom in men jag svarade inte honom. Jag tittade bara ut genom fönstret och hoppandes att åkturen skulle gå fort så jag inte behövde prata med honom.

 Vår danslektion var äntligen över och efter att ha tagit en dusch hoppande jag att jag skulle ha varit tillräckligt snabba så att Nate inte skulle vara klar ännu. Men återigen var universum emot mig. Sittande på huven till sin bil väntade på mig var ingen mindre än mitt irriterande ex pojkvän Nate. Vilken överraskning.

 "Du var ovanligt snabbt idag. Din brukar vanligtvis vara den sista ut därifrån" sa Nate med ett stort leende på läpparna. Han hoppade ner från huven och tog ett steg närmare mig, som om han ville krama mig men jag gick bara förbi honom, satte mig i hans bil.

 "Tja någon är på bra humör" sa Nate när han hoppade in i bilen också.

 "Ja jag minns att jag berättade för dig att du skulle hålla dig borta från mig och att vi  bara skulle mötas här och i skolan. Men du har en förmåga att hela tiden komma tillbaka"

 "Ja jag kunde ju inte direkt låta dig gå själv till våran lektion"

 "Är du dum i hela huvudet eller. Du vet att jag har en egen bil som jag hade kunnat tagit själv"

 "I denna tid vi befinner oss i just nu. Jag tror inte det"

 "Nate jag kan ta hand om mig själv"

 "Ja, jag är säker på att du kan det" sa han och tittade på mig någon sekund innan hans blick vändes tillbaka till vägen.

 "Vet du vad? Jag är orkar inte med dig längre. Jag är trött på att du alltid behandlar mig som ett barn. Jag är inte 12 år längre. Jag kan ta hand om mig själv. Så stanna den här bilen"

 "Varför? Är du galen eller något?"

 "Jag sa stoppa den här bilen nu Nate" sa jag nu ilsket och till min förvåning gjorde han faktiskt som jag sa åt honom och stannade bilen. Tillät mig att öppna dörren och komma ut.

 "Brianna vad fan gör du?" 

 "Vad ser det ut som, jag försöker komma så långt bort från dig och din irriterande ass som möjligt"

 Jag började gå mot mitt hus och jag blev verkligen förvånad över att Nate inte sa något mer eller försökte övertyga mig att kom tillbaka till bilen. Utan han bara åkte iväg. Men jag var tacksam, jag behövde lite tid för mig själv. Mitt liv var en stor röra och jag har inte tid att fundera ut saker. Mitt liv var ett enda stort schema. Aldrig en dag av att göra precis vad som helst. Antingen det var dans, skola, shopping med mina vänner eller så var den en av mamma och pappar middagar med deras vänner. Jag har aldrig tid att vara ensam. Och kanske är det vad jag behövde just nu.

 Okej så eftersom det kommer ta ett tag för mig att komma hem så kan ju jag passa på att berätta lite om mig själv. Mitt namn är Brianna Smith och jag är 17 år gammal men jag fyller 18 snart. Jag bor med min mamma Mandy, pappa Peter och min storasyster Blair.

 Jag är i mitt sista år på gymnasiet och jag har A som betyg i varje skolämne. Och miss förstå mig inte nu. Jag är inte en av dem där nördarna som verkligen bryr sig om skolan. Men om jag får ett betyg som är lägre än ett A kommer mina föräldrar sluta betala för mina danslektioner och jag måste berätta. Jag skulle aldrig någonsin ha råd att betala för dem lektionerna jag själv. De är verkligen dyrt och att det kommer från mig, betyder verkligen något. Okej nog med det. Vad kan jag berätta mer om mig utan du bli uttråkad?

 Inte mycket tror jag. Jag brukar inte göra så mycket. Jag går till skolan, går till mina danslektioner, göra mina läxor, vissa dagar går jag ut med min vän. Så länge det inte är någon middag eller välgörenhets middag med mamma och pappa som jag måste vara närvarande på. Jag antar att det är den största nackdelen med att vara dotter till en av dem mest kända och älskade männen i staden. Jag måste alltid tillsammans med min syster och mamma stå vid hans sida och visa folk att vi är en stark och lycklig familj. Även om vi inte var.

 Vi var så långt borta från en lycklig familj som det går. Okej nu kanske jag var lite för hård men det är sant. Vi har inte haft en familje dag eller ens en middag på minst tre år nu. Mina föräldrar är alltid och arbetar och min syster är alltid ute. Antingen med hennes vänner eller så har hon lite kul med en pojke i hennes rum. Om du vet vad jag menar.

Jasons Perspektiv

 "Så är du säker på att du kan göra detta McCann? Jag menar, det är ett hus med väldigt hög säkerhet" frågade Mike mig igen och jag stönade irriterat. Efter all tid vi har känt varandra och jobbat ihop tvivlar han fortfarande på mig.

 "Ja Mike jag är säker. Det är ingenting jag inte har gjort förut. Plus att jag vet var varenda liten kamera är placerad där inne så jag vet hur  jag ska ta mig runt utan att fastna på bild"

 "Jag vet att du kan göra detta. Jag bara undrar om det är så smart att göra ett jobb just nu. Jag menar att polisen är redan dig i hällarna och kommer göra allt för att ta dig. Är det så smart att ge dem det här att utreda också. Polisen misstänker redan dig för de andra bombningar som ägt rum nyligen "

 "Så klart de de gör, jag är den enda som kan göra bomber så där och det vet du"

 "Ja, och det är problemet Jason. Var och en av oss vet att du är den enda som gör bomber så där. Och när jag säger alla menar jag polisen också. De söker bara tillräckligt med bevis för att ta ner dig och genom att göra detta jobb du ger dem mer saker att ta ner dig för"

 "Allvarligt Mike, vad fan är det med dig och vad kommer allt det här ifrån?"

 "Jag vet inte mannen. Jag och killarna tittade på nyheterna häromdagen. Polischefen sade att de har någon på dig och att de var nära att ta in dig"

 "Mike de har inte ett skit på mig. Vill du veta varför? Eftersom jag inte ger dem inte ett skit att gå på. Jag lämnar inte saker bakom så att de kan spåra det tillbaka till mig"

 "Jag vet det manen, jag håller bara på att flippa ut. Jag lovade din bror att jag skulle hålla dig säker" sa Mike och jag kände hur jag stelnade  till när Mike nämnde min bror.

 "Jag är inte en liten unge längre. Jag kan ta hand om mig själv" och med det sagt lämnade jag rummet. Ville inte prata med Mike längre, vid tillfället i alla fall. Han vet att jag inte vill prata om Alex men han fortsätter att ta upp honom hela tiden, som att han försökte få mig att må dåligt för att jag levde det liv vi levde. De andra killarna vet det också, men de är smarta nog att inte prata om honom. Tja, så länge de inte försöker använda honom mot mig.

 "Robert" skrek jag när jag gjort min väg upp till andra våningen och började göra min väg över till hans sovrum.

 ”Vad fan McCann? Jag försöker få lite sömn här "

 "Yeah. Jag hoppas att du hade en godnatt sömn eftersom vi ska ut ikväll"

 "Jason vad fan snackar du om?"

 "Jag talar om dig och mig på en klubb för hitta några tjejer att ta hem och banga"

 "Jason du har ett jobb imorgon. Borde inte du stanna hemma och bara skappna av?"

 "Vi vet båda att jag sover bättre med en random brud i min säng" sa jag med ett leende på mitt läpparna och jag kunde se hur Robert skakade på huvudet. Äntligen hängde med på vad jag ville, vad jag behövde. Precis som jag visste att han skulle göra. Han var ännu värre än mig när det kom till sex. Robert säger aldrig nej till en chans att ha sex vilket gör det så lätt för mig att övertyga honom att komma med mig.

 "Yeah yeah, när åker vi?"

 "Så snart du har ändrat dina kläder" sa jag nu med ett stort leende på mitt ansikte. Jag kommer äntligen att kunna ha sex. Jag har inte haft det på över två veckor då jag var tvungen att arbeta på den här träffen på Starkers. Starkers har svikit oss för sista gången och nu och det är dags för dem att betala.

 Dem kommer inte ens veta vad som träffade dem.

Vi var äntligen vid klubben och jag kunde höra musik hela vägen ut hit på parkeringen där vi stod.

 "Chaz och Ryan är redan inne så vi ska möta dem där" skrek Robert över musiken och jag bara svarade med en svag nick innan vi började gå in. Så fort jag kom in började folk klänga på mig och jag hälsade bara på dem med jag kort hej innan du börjar gå över till baren. Så fort jag var i baren föll min blick på mina två vänner som tog bodyshoots från två tjejer som låg på baren. Jag skakade på huvudet åt dem innan jag gick över till dem.

 "Jag ser att ni började festen utan oss" skrek jag vilket fick dem att snabbt kolla upp på mig.

 "McCann du kom, vi började tro att du inte skulle komma"

 "Och missa en chans att ha sex. Jag tror inte det Somers"

 "Vi vet båda att du inte behöver en klubb för att få sex Jason. Du skulle kunna gå ner på gatan och peka på en tjej och hon skulle gå med er utan att ens tänka två gånger" sa Chaz och jag skrattade åt honom.

 "Tja kanske men vi vet alla att jag gillar att få något att dricka före"

 "Tja så varför beställer du inget då så att vi kan dra igång" sa Ryan och ställde sig upp så att han kunde komma över till oss. Ge mig en kram innan han kallade på bartendern till sig för att vissa att vi var redo att beställa.

 "4 shots. Nej vänta, gör det till 8. Ikväll ska jag bli fucked up full och glömma alla bekymmer. Chaz du får hålla dig nykter idag" skrek han innan han tog en av shottsen.

 Jag tog en också, räckte den till Robert och en till Chaz innan jag drack min egen. Ett tillfredsställt stön  lämnade mina läppar när jag kände hur det brände i halsen. Jag tog min andra dricka och ställde ner den på baren innan jag kollade ut över baren. Jag kollade ut över där folk stod och dansade och min blick fastnade på en grupp tjejer. Dem alla hade korta klänningar, dansade sexigt och bokstavligt talat bad mig att ta dem här och nu.

 Jag tog ännu en drink som Ryan beställt innan jag sa åt dem att jag hittat några tjejer jag 

 "Så vad kan en vacker flicka som du göra här?" sa jag och satte mina armar runt den tjejen som jag gillade bäst och jag hörde hur ett fnitter lämnade hennes läppar. Jag log stort när hon började att röra på sig igen och började trycka sin rumpa mot mitt skrev. Hennes vänner såg på mig med stora ögon och viskade något till varandra. Men jag ignorerade dem, det vara bara avundsjuka att jag inte valde dem.

 Jag satte allt hennes över ena axeln och lutade mig framåt för att låta mina läppar  lätt snudda vid hennes varma hud på halsen. Jag kände henne stelna i mina armar när jag började placera kyssar över hela hennes nakna hud på hennes nacke och axlar.

 "Slappna av Shawty, jag bits inte. Så hårt" jag hörde hur hon svalde hårt och slutade med vad hon gjorde. Jag började placera kyssar över hennes käkben och efter tag började hon dansa igen och ett brett flin var nu placeras på mina läppar.

 "Så det här är hur du bor?” frågade Melissa när vi gick in i mitt hus (eller åtminstone så tror jag att hennes namn var Melissa, eller var det Felicia) Eh vem fan bryr sig. Hon var här av en anledning och en anledning bara.

 "Yeah. Hade du väntat dig något annat?"

 "Jag vet inte. Kanske lite mörkare, mindre, äldre och lite slitnare"

"Baby, jag har mer pengar än du någonsin kommer att ha"

"Tja kanske om ditt jobb betalar så mycket så kanske jag borde göra det också. Du vet, jag kan hjälpa dig att göra alla de bomber som du gör. Jag är riktigt bra på kemi", sade hon, försöker vara förförisk, bita henne i läppen medan hon körde en hand över mitt bröst.

 Jag måste säga, hon var snygg och allt men hon var riktigt korkad. Under natten har hon sagt några riktigt dumma saker. Och att hon tror att hon kunde hantera mitt liv bevisar bara min poäng mer. Hon skulle inte klara sig en vecka. Nej låt mig ändra det. Hon skulle inte ens klara det en dag ut att bli dödad.

 Men jag sa inte något, jag var inte på humör för att slåss med henne just nu. Jag var kåt och jag ville ha henne nu. Istället pressade jag mina läppar mot hennes samtidigt som jag började styra oss mot trappan som lede till andra våningen. Jag kände henne snubbla framför mig när vi började gå uppför trapporna och jag suckade. Var denna tjejen allvarlig. Hon har inte ens druckit så mycket men hon agerade som om hon hade druckit halva baren.

 Jag greppade tag om hennes rumpa och lyfte upp henne så att hon kunde linda sina ben runt min midja. Vilket gjorde det lättare för mig att gå upp för trapporna och slutligen komma till mitt sovrum. Jag slängde henne på min säng och gav henne ett stort flin innan jag kröp upp mot henne.