TIDIGARE KAPITEL:

”Ja men skillnaden på oss är att jag inte behöver tvinga mig själv på en tjej för att få henne” sa jag och såg hur Roberts blick svartnade. Han spände på händerna och käkarna hårt. Kollade med inget annat än hat på mig.

  Jag gav honom ett kort leende innan jag vände mig om för att gå upp till mitt rum. Men jag blev stoppad tvärt när Robert satte en rak höger i mitt ansikte. Jag log kort och skakade smått på huvudet.

  Han borde inte ha gjort det där.

 

 

---

---

 

 

Ingens perspektiv

  Jason vände sig med inget annat än hat i blicken. Men han kunde inte stoppa det lilla leende som spreds på hans läppar. För även om han kände en viss smärta i käken så var han glad att Robert gjorde det. Han och Robert slogs ofta förut och han fick alltid en viss adrenalin kick.

  Robert åh andra sidan började ångra sitt drag. Han visste att Jason aldrig skulle låta det här gå. Jason backade aldrig undan från en fight och det visste Robert mycket väll. Han visste även att Jason skulle vinna, Jason vann alltid i slut endan och han själv slutade alltid i små smärtor. Men trots det så skulle han inte lägga sig utan en fight. Det låg inte i hans natur.

  ”Du borde inte ha gjort det där” sa Jason med ett sjukt flin på hans läppar innan han slängde sig över Robert. Ett slag ifrån Jason var allt som behövdes för att få Robert ur balans vilket Jason tog till sin fördel och slog honom gång på gång.

  Dem båda hörde ett högt knack efter att Jason slagit Robert rakt i ansiktet och dem båda förstod att det var Roberts näsa som tagit smällen. Och förmodligen brutits med tanke på smärtan som Robert kände.

  ”What the fuck” spottade Robert klagande fram och la en hand över ansiktet. Blod började ringa likt floder från hans näsa och Jason log belåtet åt hans verk. Han var inte ens klar med Robert än. Inte ens i närheten.

  Deras bråk brukade aldrig sluta med att någon var ordentligt skadad. Det brukade sluta med att dem båda brast ut i skratt över något och blev bästa kompisar igen direkt efter. Men inte den här gången. Den här gången hade Robert gått för långt. Han har klantat sig BIG TIME när det kommer till deras affärer, han har börjat välja tjejer före möten och annat. Men speciellt, han verkar inte kunna hålla sig borta från Brianna. I början var det rätt roligt när Robert retades med Brianna men nu tog han det ett steg för långt. Eller flera.

  ”Vad då? Kan du inte ta ett slag Robert? Kom igen, mer än så här måste du väll kunna ta. Eller? Jag menar till och med den där Brandy killen som jag döda för ett tag sen kunde stå upp mot mig längre. Jag trodde att du i alla fall kunde ta mer än det här. Men jag antar att jag hade fel om dig” skrattade Jason fram och såg hur Roberts ögon svartnade. Jason ville få Robert sur och det här verkade vara tricket. För just nu så kokade Robert utav ilska. Vilket Jason märkte och log stort. Han hoppades att Robert skulle fortsätta slåss. Han saknade att slåss, han saknade adrenalinet som han alltid fick utav det.

  Blodet som rann ner för hans ansikte torkade Robert fort bort innan han slängde sig mot Jason som inte var beredd på hans utbrott.

  Jason hamnade på rygg på golvet med Robert över honom som riktade slag efter slag mot Jasons ansikte. Men Jason parerade slagen, eller dem flesta i alla fall. Robert lyckades få till ett slag till Jason vänstra öga och han stönade utav smärtan. Det var även då som Jason fick nog. Han puttade av sig Robert som flög ner i ena bordet som gick sönder under hans vikt. En hög duns hördes i hela huset och Robert stönade klagande när han kände hur en bit ifrån bordet skavde in i hans rygg.

 

  Dunsen som kom nerifrån hörde även Brianna och hon rynkade smått på pannan. Undrade vad tusan det var som drog henne ur hennes tankar.

  För hon hade suttit och försökt tänka ut fall det här avtalet eller vad man nu ska kalla det som hon hade med Jason faktiskt var värt det.

  Visst Nate hade backat undan en aning vilket var allt hon ville. Men var det värt det om man visste att man skulle bli sårad och skadad i slut endan.

  Robert skrämde henne och efter idag så visste hon inte hur långt han verkligen skulle gå för att få det som han ville ha. Vilket för tillfället verkade vara henne. Vilket var en sak som hon inte kunde förstå. För även om Robert skrämde henne så kunde hon inte neka att han såg bra ut. Synd bara att hans fula personlighet förstörde hans utseende.

  I alla fall den andra faktorn som gav henne en anledning till att tveka var Jason. Hon hade börjat få väldigt starka känslor för honom och hon hatade det. Hon visste att det aldrig skulle bli något mellan dem. Jason trodde inte på kärlek och sånt där skit. Hans ord inte hennes.

  Så varför skulle hon stanna? Antingen skulle Robert göra något mot henne eller så skulle hon gå där ifrån med ett brutet hjärta. Hon var den dumma ”fina tjejen” som föll för en bad boy. Varje tjejs dröm. Att falla för en bad boy som även skulle gilla henne. Han skulle var hård, kal mot andre men gullig, snäll och omtänksam till bara henne. 

  Det var alla tonårstjejers dröm. Men nu var det här inte en dröm eller film så hon visste att det aldrig skulle hände. Men man kunde väll alltid drömma. Eller? 

 

Jasons perspektiv

  Jag vet inte hur vi hamnade här. Allt gick så himla fort. Men jag stod nu med armen hårt pressad mot Roberts strupe medan jag hade honom uppressad mot ena väggen i vardagsrummet. Hans händer försökte att få bort min arm men den skiten skulle inte gå. 

  ”Snälla Jason släpp” Robert bön eller vad man ska kalla det kom bara fram som en låg viskning då jag kapade av hans luft tillgång.

  ”Varför skulle jag släppa dig? Så att du kan gå upp och fortsätta dina försök med Brianna? När ska du inse att hon inte vill ha dig. Hon är rädd för dig och det du gjorde idag var över gränsen. Så håll dig borta från henne om du vet vad som är bäst för dig”

  ”Så det här har med Brianna att göra? Jag trodde att du sa att du inte gillade henne”

  ”Jag gillar inte Brianna. Jag gillar inte tjejer och det vet du. Jag tror inte på kärlek om du inte kommer ihåg”

  ”Åh jag vet men just nu verkar det som att allt det där bara var bullshit. Hon har dig virad runt sitt lilla lillfinger och du kan inte ens se det”

  ”Det finns ingenting att se.Vi båda vet att det är långt ifrån sanningen att jag har fallit för henne. Hon irriterar mig hälften av tiden som vi är tillsammans och den andra halvan så kysser vi bara varandra för att det är någon runt omkring oss som vi måste lura” spottade jag fram och borrade in min blick i hans för att visa att jag pratade sanning. Även fast det jag sa var långt ifrån sanningen. Jag hade börjat falla för Brianna och det var hårt. Jag gillade att vara runt henne, även fast hon drog mig till vansinne nästan hela tiden. Hon var helt annorlunda från mig och det gillade jag. Hon tog heller inte min skit utan tjafsade tillbaka dem gånger som vi kom i ett litet bråk. Och hennes läppar. Åh hennes läppar, dem kändes så rätt mot mina. Men jag kunde inte gå för mina känslor, jag bara kunde inte. Det gick inte ihop med mitt liv. Plus det var bara en liten chrush som inom kort skulle gå över. Hoppas jag i alla fall.

  ”Så varför går du inte efter henne då? Varför har du inte bara sex med henne och går vidare”

  ”För att det inte skulle funka med vårat avtal. Du fattar väll hur stelt det kommer att vara efter. Du vet att jag inte är med samma tjej flera gånger”

  ”Så hon kan väll vara den första. Jag menar hon verkar ju vara din första allt. Din första riktiga tjej kompis förutom Trish, den första tjejen som du spenderar tid med utav att ha sex med, din första kärlek”

  ”God hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte är kär i Brianna”

  ”Inget du säger kommer att få oss att tro annat. Vi kan se det på dig. Precis som vi såg på Alex att han gillade Amanda”

  ”Blanda inte in Alex i det här din jävla skit. Han har inget med det här att göra. Så om du” var allt jag han säga innan någon annan hann före mig. 

  ”Vad fan är det som händer här?” frågade Chaz chockat när hans blick föll på mig och Robert. Ryan och Mike kom in efter Chaz och kollade med stora ögon på oss.

  ”Jason släpp Robert nu. Vad i helvete håller ni på med? Du kommer att döda honom snart om du inte låter honom få luft”

  ”Bra då behöver jag inte hålla så mycket längre då” sa jag och log smått mot Robert som nu började få svårt att andas. Han började bli röd i ansiktet och hans grepp om min arm började lätta.

  ”Jason jag hoppas att du inte har något emot att jag lånade en utav dina tröjor?” frågade Brianna helt plötsligt och jag kollade upp i lagom tid för att se Brianna börja göra sin väg ner för trappan. Hennes blick var fast på mobilen i hennes händer så hon hade uppenbarligen inte sett vad som på gick här nere.

  Dock så flög hennes blick fort upp när jag inte svarade henne och hon kollade chockat på oss. Hennes mun öppnades som att hon skulle säga något men hon verkade inte få fram något. Jag lät min blick glida över hennes kropp och svalde högt när jag såg vad hon hade på sig. Hon hade på sig en av mina tjocktröjor som nästan räckte hennes ner till knäna och det var allt som hon hade på sig. Om man inte räknade med underkläderna som hon förmodligen hade på sig och strumporna som hon hade på fötterna. Men på benen hade hon inget och jag svalde högt igen. Hennes ben var så långa, slimade, solbrända. Helt enkelt jävligt sexiga.

  Jag kollade upp på hennes ansikte och såg att hon nu torkat bort sminket ifrån igår. Jag har sett henne ett antal gånger utan smink men jag kunde inte låta bli att bli förbluffad varje gång. Hon var så himla vacker, till och med utan all den där skiten som hon satte på sig varje morgon. Hon var en naturlig skönhet, det var bara synd att hon inte kunde se det själv.

  ”När man pratar om djävulen” skrattade Robert smått fram som verkade märka min ändring i beteende då han tog det här till sin nytta och puttade bort mig. Jag staplade bak några steg och gav Brianna en sista blick innan jag kollade tillbaka på Robert.

  ”Det är det här jag pratar om Jason. Du tappar allt när hon är runt omkring. Du var precis på väg att kväva mig till döds men så fort du la dina ögon på henne så tappade du allt. Du lät mig gå och om det här hade vart men någon annan så hade du vart död vid det här laget. Dem hade inte skonat dig”

  ”Jag vet att jag hade vart död om det här hade vart på riktigt. Men nu så är det inte det och tror du verkligen att Brianna skulle vara där om jag skulle vara iväg på en av våra uppdrag”

  ”Förmodligen inte men det är inte poängen. Brianna är din Amanda. Amanda fick Alex och tappa allt och se vart det tog honom” skrek Robert och jag skakade ilsket på huvudet.

  ”Vad har jag sagt om att prata om Alex. Och Brianna är inte ens nära Amanda. Hon skulle inte skada en fluga och om jag kollade senast så var hon med i något gäng som var ute efter oss”

  ”Nej men hon är dotter till en av dem advokater som har försökt sätta in dig i fängelset ett antal gången nu. Och nästan lyckats om jag får tilläga. Vad säger att hon inte kommer att springa iväg och skvallra allt hon vet om oss till sin pappa när hon är klar med dig huh? Du kommer att åka in och om jag har rätt så skulle du hellre dö än att åka in i fängelset. Så kanske är Brianna till och med värre än Amanda. Jag menar, det är ju dem tysta och lugna som man ska akta sig för. Var inte det vad Alex alltid sa till dig?” frågade Robert med ett stort leende på läpparna men jag skakade bara ilsket på huvudet

  Men innan jag kunde göra något så kände jag en liten hand på mitt bröst. Jag kollade ner på Brianna som nu stod framför mig -jag hade inte ens märkt att hon kommit ner- och kollade upp på mig med stora ögon ”Han är inte värd det Jason. Lyssna inte på vad han säger. Han är din bästa kompis och ingen utav er menar det ni säger just nu. Ni är båda arga” började hon men jag avbröt henne snabbt.

  ”Brianna du förstår inte, det här har legat mellan oss långe nu och det är inget som kommer att gå bort över några timmar. Vi båda behöver ta ut det. Vi har redan väntat länge nog”

  ”Om ni har väntat så länge på att få slå in ansiktena på varandra så kan ni nog vänta lite till”

  ”Nej jag kan” var allt jag hann säga innan hon tystande mig genom att pressa sina läppar mot mina. Hon kysste mig kort och gav mig ett kort leende innan hon greppade tag om min hand i sin. Hon log smått bort till killarna -utan Robert då- som kollade med stora ögon på oss medan Brianna drog med mig upp för trappan. 

  Dem alla var nog bara chockade att hon lyckats lugna ner mig och ärligt talat så var jag det också. Visst jag var fortfarande sur men jag andades normalt igen. Hennes beröring fick mig att slappna av och hennes kyss fick mig att glömma bort allt. Även fast det bara var en kort kyss. Gah jag hatar dem här effekterna som hon har på mig.

  Det brukade i vanliga fall ta ett tag för mig att lugna ner mig när jag blir så här. Killarna brukade låta mig riva nästan hela stället i tur att jag skulle lugna ner mig. Och det brukade oftast fungera. Oftast. Men om jag var ärlig så fungerade det här bättre om jag får säga så själv.

  Brianna drog med mig upp till mitt rum och stängde försiktigt dörren efter oss. Hon vände sig mot mig och en stel tystnad spreds över oss båda. Hon skiftade smått på fötterna och pillade nästan nervöst med fingrarna framför sig. Jag har inte sett henne så här nervös sen  vi precis började träffas och ärligt talat så skrämde det mig en aning. Har ingen aning varför för jag visste inte vad det var hon var nervös för. Men jag bara var det.

  ”Jason jag tror att vi borde sluta med det här lilla avtalet eller vad det nu är vi har” sa Brianna efter ett tag och jag kollade chockat på henne. Men hon möte inte min blick utan hon kollade ner i golvet och allt annat som inte var jag.

  ”Vad menar du med att vi borde sluta med det här?”

  ”Precis det jag säger. Visste det har blivit jätte bra grejer utav den här grejen som att jag slipper Nate och du slipper socialen. Men är det värt det om någon blir skadad i slutendan?”

  ”Vem skulle bli skadad utav det här?”

  ”Vi, dem personer som är runt omkring oss. Mina kompisar har börjat ifrågasätta mig eftersom att dem inte har träffat dig och du går runt och slåss med din så kallade bästa kompis på grund av mig. Är det här verkligen värt det om vi sätter våra vänskaper på spel”

  ”Vi sätter det inte på spel Brianna. Att dina kompisar ifrågasätter dig kan vi enkelt fixa, jag kan komma och hämta upp dig efter skolan någon dag så att jag kan träffa dem. Och när det kommer till mig och Robert så är det inte ditt fel. Du kanske var det sista stråt men det här har legat mellan mig och Robert ett tag. Jag älskar Robert och jag skulle ta ett skott för honom vilken dag som helt men det här är vilka vi är. Vi bråkar ofta och löser det sen. Enda skillnaden nu är att det kanske kommer att ta lite längre tid” sa jag och kollade hoppfullt på henne. Men hon vägrade fortfarande att möta min blick och jag suckade högt. Jag ville inte att vi skulle sluta med det här. Det här var den enda anledningen till att jag faktiskt spenderade tid med henne. För vi lär ju inte direkt spendera någon tid med varandra om vi bryter det här och jag ville ha henne nära. Jag visste att det kanske skulle straffa mig i slutendan men just nu kunde jag inte bry mig mindre.

  ”Brianna snälla lyssna på mig. Jag tror inte att det kommer att hjälpa någon utav oss om vi bryter det här. Vi båda behöver det här och det har blivit bättre för oss båda. Och helt ärligt så vill jag inte avsluta det heller för jag gillar att ha dig runt omkring. Du är den enda vettiga personen häromkring och om man bortser från dem gånger som vi bråkar så gillar jag att vara med dig” 

  Nu kollade hon äntligen upp på mig och jag kunde se hur ett leende spreds på hennes läppar. Jag tog dem få stegen som behövdes för att komma fram till henne och drog upp henne mot mig. Hennes armar lindades inom kort runt min nacke och började leka med mitt hår där medan mina händer smekte hennes sidor. Jag lutade mig framåt och pressade min läppar kort mot hennes.

  ”Så stanna, snälla” bad jag henne och kysste henne igen. Gud jag lät patetisk men jag kunde inte låta henne försvinna.

  ”Jag antar att jag skulle kunna stanna ett tag till, bara för att du bad så snällt” fnittrade hon smått fram och jag log stort ner mot henne. Jag mumlade ett kort ”bra” innan jag kysste hennes igen. Den här gången med lite mer kraft än dem tidigare.

 

  Vi låg just nu tillsammans i min säng -nej ingenting hände så håll era tankar i styr- och Brianna ritade små osynliga figurer på mitt bröst. Mina fingrar drog jag smått över hennes arm medan jag låg i mina  egna tankar. Jag antar att även Brianna låg i sina tankar för även hon såg ut att vara en bit bort och hade inte sagt något på ett tag. Vilket var väldigt olikt henne. För enda sedan vi faktiskt börjat känna varandra så har hon börjat bli mer framåt och en sak som jag har märkt mer Brianna är att hon inte gillar när det är tyst för länge. Hon har hela tiden något att prata om. Inte alltid jätte intressanta grejer för mig att prata om hela tiden men ändå.

  ”Kan jag bara så fråga en liten grej? Du behöver absolut inte svara om du inte vill. Jag är bara nyfiken och om det är något som du inte vill prata om så är det helt okej. Som sagt så” började Brianna efter en lång stunds tystnad och jag skrattade smått innan jag pressade mina läppar mot hennes för att tystna henne.

  ”Ställ bara frågan”

  ”Okej. Så jag funderade bara på det som Robert sa tidigare. Om att jag var som någon tjej Amanda och jag kan bara”

  ”Babe tänk inte på det. Amanda var en lögnaktig bitch och du kommer aldrig att kunna bli som henne. Vilket är en positiv sak”

  ”Ja jag förstod att hon var problem med tanke på hur ni nästan spottade fram hennes namn som att det vore gift eller något” sa hon med ett litet skratt innan hon fortsatte ”Men det var inte det som jag funderade på. Jag undrar bara vad det är som Robert tror att jag ska göra med dig. Han sa att hon Amanda var anledningen till vad som hände med Alex och jag undrade bara hur. Jag trodde att det var en kille som dödade honom, det var ju en kille som åkte dit för mordet på din bro” började Brianna rabbla fram och jag stelnade smått till när hon började prata om min bror. Men inte på vilket sätt som helst, nej hon pratade om hur han dog.

  Brianna måste ha känt min förändring i beteende för hon kollade fort sorgset upp på mig ”Jason jag är ledsen. Jag menade inte att såra dig. När jag blir nyfiken så börjar bara rabbla en massa och vill inte sluta förs än jag får reda på det jag vill. Jag är verkligen ledsen Jason, det var inte meningen”

  ”Brianna det är lugnt. Min bror är ett känsligt ämne för mig men det kanske är dags för mig att berätta om honom för dig. Du ska ju trotts allt föreställe min flickvän. Plus killarna och socialen tror att det är bra om jag pratar med någon om det här. Dem tror att det kommer få mig att må bättre och ärligt talat så pratar jag hellre med dig än killarna. Dem skulle säkert bara skratta åt mig om jag berätta hur jag känner”

  ”Jag tror inte att dem skulle skratta men jag finns här om du vill prata. Du behöver inte om du vill men jag finns här om du vill”

  ”Jag vill prata om det, det är nog på tiden att jag gör det. Jag har inte känt mig redo tidigare. Det har bara känts som att ju mer jag skjuter på det och inte tänker på det desto falskare blir det. Att det skulle vara en dröm så att när jag öppnade ögonen igen så skulle Alex fortfarande vara vid liv. Men vi kanske borde fixa lite mat till dig innan. Det är en väldigt lång historia och kommer ta ett tag att berätta” sa jag och Brianna nickade lite smått till svar. Hon drog en tröstande arm längst min arm innan hon ställde sig upp och började gå ner till köket för att fixa något att äta.

  Jag satt dock kvar en stund och tänkte igenom vad som nyss hade hänt. Jag hade lovat Brianna att jag skulle berätta för henne om Alex. Jag sa att jag var redo att öppna upp mig men ärligt talat så var jag livrädd. Jag har aldrig pratat om Alex särskilt mycket sen han dog. Jag antar att jag har vart i förnekelse och hoppats att inget skulle vara sant. Jag måste ju förr eller senare inse att Alex faktiskt är borta. Att min bror var borta. Även fast det var svårt så var jag tvungen och jag hoppades att prata med Brianna kanske skulle hjälpa mig med det. Jag kommer ihåg att hon nämnt att hennes bror dog för ett tag sen så hon kan kanske koppla till det jag gått igenom. Hon var den smartaste personen som jag kände och som jag sa till henne så föredrog jag henne förre killarna i det här tillfället. För ärligt talat så var jag rädd att öppna upp mig. Jag var rädd att jag skulle bryta ihop och jag ville inte göra det inför killarna. Jag vill inte vissa mig svag, inte inför killarna. Dem skulle aldrig förstå vad jag pratade om. Dem skulle förmodligen bara tycka att jag var dum i huvudet eller något.

 

---

---

 

Okej så OTROLIGT lång väntat på det här kapitlet nu men som sagt så har jag haft en jobbig period. Uppdateringen ska förhoppningsvis bli bättre och jag hoppas att kunna uppdatera snart igen.

 

I alla fall så blev det här ett väldigt långt kapitel. Nästan 4000 ord vilket är nåstan dubbelt så långt som vissa andra kapitel :O Jag ville kompletera för den dåliga uppdateringen och jag hoppas att ni gillar kapitlet. Har lagt mycket tid på det för att få det bra och jag hoppas verkligen att ni gillar det.

 

Men nu. vad tyckte ni om kapitelt?

Jason och Robert bråkad. Jason erkände återigen att han började få käsnlor för Brianna och den här gången sa han även att han började falla hårt WOOP WOOP bara jag som är exided.  Jason börjar även öppna upp sig mer som ni kanske märker och i nästa kapitel kommer ni även få reda på vad som egentligen hända Alex och vem den här Amanda är ;P

 

SNÄLLA KOMMENTER MYCKET NU!!!! jag har jätte jobbigt nu och vill verkligen veta vad ni tycker. Era åsikter betyder allt och det är lite svårt att veta vad ni tycker om ni inte kommenterar. Jag kan inte direkt läsa tankar även om jag skulle vilja det :D <3

 

Fick även en liten fråga om jag inte kunde ställa en fråga efter varje kapitel som jag gjorde förut och jag antar att jag skulle kunna göra det. vet dock inte vad jag skulle kunna fråga. Några förslag kanske? Ska det vara frågor om kapitlerna eller annat.

I alla fall så har jag två frågor till nu faktiskt som ni skulle kunna svara på:

1, Vad tror ni att det var som hände med Alex?

2, Vad tycker ni om Heartbreaker? 

Svar: Jag svarar nu bara på fråga 2 då jag inte kan ansvlöja någo :P Men i alla fall så ÄLSKAR jag Heartbreaker. Jag kan inte säga exakt vad det är som jag gillar för jag gillar allt. Rytmen, texten hans röst. Åh hans röst, jag vill bara dö. Hans röst är så himla sexig. Jag har haft låten på repeat och om ni inte har hört låten än så tipsar jag er verkligen att lyssna på den.

 

Okej så nu ska jag sluta prata innan jag spårar ur. Men hoppas att ni gillar kapitelt, kommentera.

Puss puss<3