Kapitel 2 - Du är inte direkt värd min tid
Tidigare kapitel:
”Brianna?” frågade hon än en gång och jag rycktes ur mina tankar.
Jag märkte nu att jag satt ner på golvet alldeles kall svettig. Mina händer höll ett fast grepp om mina ben som var hårt pressade mot mitt bröst.
”Eh det är inget, jag har bara inte fått så bra sömn på senaste tiden. Kollade på en skräckfilm för ett tag sen och kan inte få bort den från min hjärna” sa jag snabbt och gav henne ett kort leende innan jag halv sprang ut ur lokalen. Packade snabbt ihop mina saker innan jag sprang ut ur byggnaden för att få lite friskluft. Hoppades att det skulle hjälpa mig att rensa tankarna för jag kunde inte fortsätta så här. Jag behövde min sömn och jag behövde den nu.
Jasons perspektiv
Jag gick med ryggen hårt pressat mot ena väggen medan jag gjorde min väg längst det det lilla hus som låg någon meter bort från själva huset. Jag höll min revolver i ett hårt grepp längst min sida och kollade konstant runt mig fall det var någon som kom. Någon som skulle kunna förstöra för mig. Jag tror egentligen inte att det är så stor chans att det är någon som kommer då det för det första inte är så många som kommer hit, sen för det andra så har dem väldigt säkerhet här som dem litar på vilket gör att dem inte har några vakter. Dem litar på att deras kameror och olika lås hit och dit ska räcka. Idioter.
Jag dubbel kollade fort åt båda hållen att ingen var här innan jag sprang över trädgården och bort mot huvudbyggnaden där jag visste att Starkers hade våra pengar. Det var även där som alla i deras gäng höll sig vilket gjorde det här jobbet ännu enklare.
Det var ett rätt enkelt jobb. Jag skulle ta mig in, ta mig ner till källaren där vi visste att dem höll alla pengar. Sen skulle jag bara placera bomben och sätta igång den innan jag snabbt tar mig ut innan den hinner detonera. Jag har gjort nästan exakt samma jobb minst hundra gånger så det var inget nytt för mig. Visst dem här killarna har väldigt högsäkerhet med alla kameror och sådant. Men jag har vart här tillräckligt många gånger för att veta exakt vart och när varenda liten kamera filmar. Men det var inte mycket tid man hade på sig att komma från ett ställe till ett annat. Det handlar bara om några sekunder. Vilket är varför jag gör det här jobbet själv (eller an av anledningarna i alla fall) Men problemet var att om vi skulle vara fler här skulle det vara större chans att vi skulle bli sedda och det skulle ta så mycket längre tid att komma igenom allt. Plus det här kunde jag enkelt ta hand om själv. För även om det kom fyra, fem killar mot mig så skulle jag enkelt kunna vinna. Jag är för det största större än dem (då dem flesta i deras gäng är väldigt små) plus så har jag en hel del mer att gå på. Jag har vart i det här livet så länge jag kan minnas nu, jag kan inte ens komma ihåg vad jag gjorde innan jag blev inblandad i allt det här.
Men jag klagar inte. Jag gillar det här livet. Okej kanske inte att man hela tiden riskerar att åka in i fängelset (om man är tillräckligt klumpig att lämna spår efter sig) Men annars så har jag nog inget annat klagomål. Jag menar jag har ju allt, vi har tjejerna, pengarna, huset, bilarna. Vad mer kan vi önska oss??
I alla fall så är jag nu äntligen framme vid dörren som ledde in till själva huset och det var nu som allt skulle sättas på spel. Jag hade en minut på mig att lyckas knäcka koden och komma in innan kameran fångar mig på bild.
Jag tog snabbt bort koppan eller vad man ska kalla det som satt över själva låset. Vilket nu resulterades i att en massa sladdar i olika färger och skit nu var synliga. Jag pillade runt bland alla sladdar i jakt efter dem två sladdar som skulle hjälpa mig att komma in i byggnaden. Efter ett tag hittade jag sladdarna jag letade efter och klippte snabbt av dem. Jag stod och väntade på ett klartecken att den faktiskt hade öppnats och inom kort hörde jag hur dörrens lås knäpptes öppet.
Jag log belåtet åt mig själv och tog ett fastare grepp om min revolver medan jag gjorde min väg in, stängde dörren efter mig för att inte skapa en massa onödiga misstankar hos dem som sköter säkerheten här.
Jag började gå bort mot trappan som ledde ner till källaren och kollade mig hela tiden runt för att kolla fall någon följde efter mig eller något. Eller fall jag kunde höra något. Men jag hörde inget, det enda ljud här inne som hördes var ljudet av mina kängor som gjorde kontakt med golvet.
När jag väll kom bort till trappan och började göra min väg neråt hörde jag hur röster kom nere från trappan. Great, några idioter som jag måste ta hand om (lägg märke till sarkasmen) Jag smög tyst ner och tog ett bättre grepp om min revolver samtidigt som jag kom ner till nedre våningen. Jag kollade åt båda hållen i den lilla korridoren men såg ingen. Men jag kunde höra hur rösterna kom ifrån höger och till min otur så kom rösterna inifrån rummet där dem höll alla pengar. Det skulle egentligen inte bli något problem, jag skulle enkelt kunna ta ner båda två utan svårigheter men jag hade hoppats att jag inte skulle stöta på någon. Då det skulle ta längre tid om jag skulle behöva ta hand om några och jag vill bara komma hem så fort som möjligt. Sticka ut på klubben och fira med killarna att vi äntligen fått tillbaka våra pengar. Kanske ta med någon tjej hem och ha lite kul med henne.
"Är du säker på att vi inte bara borde ge McCannoch hans gäng pengarna. Jag menar dem sa att vi bara fick en chans till. Du vet ju vad som hände senast vi trotsade dem, vi förlorade tio av våra män om du inte kommer ihåg" hörde jag Stefan säga som för eran information var Claus högra hand. Claus var ledaren för Starkers och vi har känt varandra ett långt tag nu. Men han har en förmåga att hela tiden underskatta mig.
"Ta det lugnt Stefan. McCann kommer inte ens kunna komma i närheten av oss. Vi har bästa säkerheten i stan och om McCann och hans lilla häng ens försöker komma in hit så kommer vi att veta det innan dem ens kommer i närheten av huset" sa Claus och jag skrattade tyst för mig själv. Som sagt.
"Jag tycker att det är kul att du fortfarande efter två års samarbete fortfarande tvivlar på mig" deras blickar vändes snabbt upp mot mig samtidigt som jag gjorde min väg in i rummet och deras ögon växte till nästan de dubbla storleken när deras blick föll på mig.
"Jason vad gör du här? Jag trodde inte att vi skulle ses förs än imorgon"
"Åh vi skulle men vi har en affär imorgon med ett annat gäng och vi behöver våra pengar. Men av det jag hörde så verkar det ju som att ni inte tänker ge oss våra pengar. Så jag antar att jag måste ta det den svåra vägen" innan dem ens hann reagera hade jag satt en kula igenom Stefans huvud. Mitt mellan ögonen vilket var som en signatur grej för mig. Eller en till liten signatur. Den jag var mest känd för är fortfarande mina bomber det är så jag vill ha det.
Jag vände min revolver mot Claus som kollade nästan skräckslaget på mig men jag kunde se hur han försökte spela opåverkad.
"Är du så feg att du inte ens vågar möta mig utan ett vapen?"
"Åh jag vet att jag enkelt skulle kunna döda dig med mina bara händer. Det blir bara lättare så här, snabbare. För jag har ganska tajt schema och du är inte direkt värd min tid" innan han hann säga ett ord till satte jag en kula mellan hans ögon också. Hans kropp föll med en duns ner på golvet och jag log lite roat åt honom innan jag klev över honom för att komma bort till pengarna. Det är vad du får om du bråkat med Jason McCann.
Jag hade nu stoppat ner alla våra pengar i väskan plus en hel del till. Jag menar dem skulle ju annars sprängas upp i bitar så varför inte lika gärna ta dem. Jag kunde använda dem för att fixa lite med min bil och motorcykel. Dem funkade ju som dem skulle men det skulle väll inte skada att trimma dem lite ytligare. Fixa så att dem gick över 250 för det är där gränsen går just nu. Kanske fixa någon snygg lack på motorcykeln och fixa till rutorna i bilen. Kanske göra dem om möjlig ännu mörkare.
Jag avbröts mitt i det jag gjorde (vilket var att fästa bomben som jag hade fixat sen tidigare på under sidan utav bordet. Jag hade kunnat sätta den på ovansidan också men då fanns det en risk att någon skulle se den) när jag hörde hur dörren flög upp in till rummet och tre killar kom in gåendes med höga skratt som snabbt tystnade när deras blickar fastnade på mig.
"Vad gör du här? Och vem tusan är" innan han hann sägs klart meningen kollade jag upp på dem och dem verkade koppla vem jag var. Deras ögon spärrades upp och jag såg hur dem alla stelnade till.
"Jason vad gör du här? Du skulle ju inte komma förs än imorgon?"
"Åh det var tänkt så först. Men jag pratade med Claus i morse och bestämde att jag skulle komma hit tidigare då jag har andra affärer att ta hand om imorgon"
"Okej. Vart är ens Claus?" frågade ena killen som jag hade för mig hette Mark men var inte helt säker. Dem alla kollade runt i rummet och jag var nu tacksam att jag gömt kropparna i ena skåpet.
"Eh jag vet inte. Han stack för bara någon minut sen. Jag skulle bara packa ner pengarna i väskan. Så jag sticka nu så" sa jag och började gå mot dörren men blev stoppad utav en arm som greppade tag om min ena handled och drog mig bakåt.
"Är du säker på att han stack? För vi har letat efter honom ett tag nu och kollat vart enda rum och vi hittar honom inte någonstans”
”Han kanske gick iväg någonstans då”
”Om han hade gått ut hade vi sett det på övervaknings kamerorna”
”Då vet jag inte. Jag är ledsen men jag måste verkligen gå, jag har någon annan stans att vara så om ni ursäktar oss” sa jag nu en aning panik slaget. Okej kanske inte panik slaget men oroat. Jag hade satt bombens timer på 5 minuter och jag vet inte riktigt hur länge jag nu stått här. Jag kunde ta mig här ifrån på mindre än en minut men jag var inte redo att riskera något.
Men än en gång så blev jag stoppad när någon drog mig tillbaka igen ”När jag tänker efter så såg jag inte dig heller på övervaknings kamerorna vilket är väldigt konstigt” sa Nick och jag vände mig irriterat mot dem. Tror dem verkligen att jag skulle avslöja något för dem. Jag visste hur man spelade små spel för att få folk att prata, jag använder det hela tiden.
”Ni måste nog ha något fel på era kameror för jag gick här precis som alla andra”
”Visst som du vill. Men bara en fråga till. Varför har du blod på din tröja?” frågade Nick och jag svor lågt för mig själv. Jag hade råkat få blod fläckar på tröjan när jag lyfte bort kropparna. Jag hade hoppats att dem skulle missa det men självklart inte.
Innan någon hann säga så mycket som ett ord till smällde jag till Nick i ansiktet så att han föll med en smäll ner på golvet. Han la en hand över kinden där jag slagit honom och dem andra kollade chockat på mig. Jag tog tiden att kolla ner på min klocka som visade att jag bara hade en och en halv minut kvar ungefär att ta mig ut.
”Jag är ledsen killar, jag hade gärna stannat och pratat lite men jag vill gärna överleva den här dagen så att jag kan se morgon dagen” med det sagt bakade jag ut ur rummet och stängde dörren efter. Sen med en enkel ryckning i hand taget så lossnade det vilket resulterades i att dem inte skulle kunna komma ut.
Jag gav dem ett sista leende innan jag sprang upp för trappan och ut på trädgården där jag nu inte orkade bry mig om fall jag fastnade på film. Ingen skulle ändå se det då huset skulle sprängas och kamerans minnet med det.
Men när jag kom ut på gatan så hörde jag ett ljud som jag hoppats att jag inte skulle höra innan jag både kände och hörde hur huset sprängdes bakom mig. Ett ljud som fick mitt blod att börja koka. Ett ljud som kopplades till det människor som jag hatar mer än alla andra.
Poliser.
Okej som ni kanske märker så är det inte så bra uppdatering på det här bloggen och det ärr för att jag lägger mest tid på min andra blogg justtwitter som även är min första. Men jag ska försöka att uppdatera minst en gång i veckan och tänkte att kanske söndagar eller lördagar var en bra daf i sådana fall. Självklart så kommer kapitel upp tidigare än så om jag lyckats skriva klart ett men är inte så säker. Har rätt mycket att hinna med i sommar och kommer därför inte kunna skriva så mycket som jag hade hoppas. Men jag hoppas att ni förstår och kan förlåta mig.
I alla fall så var hela det här kapitlet i Jasons perspektiv och då undrar jag. Vad tycker ni om Jason så här långt?? Och vad tror ni kommer hända här näst??
KOMMENTERA med båda bra och dålig kretik, jag blir bättre utav att höra vad ni tycker och tänker. Skriv gärna om ni har någon ide som vad ni vill eller tycker ska hända så kanske den kommer till användning ;)
Grym!!
Bra! :)
AWESOME!!!
