Tidigare kapitel:

  ”Det är lugnt shawty. Jag är precis klar i duschen och tyckte att det blev lite varmt här inne så jag öppnade dörren. Plus jag har inget emot att du kollar”

Jag svalde hårt och försökte stå emot instinkten att vända mig om men misslyckades totalt. Efter bara några sekunder vända jag mig och och lät min blick glida över hans kropp. Men kunde ni skyla mig? Han var sexig och förmodligen den snyggaste killen jag någonsin sätt. 

  ”Du kunde inte motstå va?” frågade han självsäkert och vände sig mot mig så att jag nu kunde se hans ansikte. Jag kollade bara på honom, visste inte riktigt vad jag skulle säga vilket fick ett nästan belåtet leende att spridas på hans läppar innan han började prata igen ”Du ser inte så dum ut du heller om det hjälper”

  Jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder och kollade snabbt ner i marken i ett försöka att dölja det. Vilket inte verkade funka så bra då Jason återigen skrattade roat.

"Vad heter du förresten?" frågade Jason efter att vi suttit i tystnad ett tag och jag kollade chockat upp på honom. 

 Vi hade inte sagt något till varandra sedan vi var inne i badrummet. Vilket nu var en timme sen. Jag har suttit och läst min bok då det var det enda som Jason lät mig göra medan han hade ett samtal med vad jag antog var någon i hans gäng med tanke på samtals ämnet dem pratade om. 

 "Hej Mike det är jag" sa Jason och började vandra runt i rummet "Ja allt är fixat och gick efter planerna. Eller själva jobbet i alla fall" .......... "Vad jag menar det? Hm låt mig tänka. Kan det ha något med att polisen var där och jagade mig därifrån" ....... "Nej dem såg aldrig mitt ansikte. Jag hade luva och hade huvudet neråt så att dem inte skulle kunna se mig"......"Nej jag vet inte hur dem kom dit. Bomben smällde precis innan dem kom så det måste ha vart någon som sagt något till polisen om att jag skulle göra jobbet”......”Nej jag vet inte vem det skulle kunna vara. Men förmodligen så är det någon av våra som vill sätta dit mig"......."Nej inte dem men kanske dem som fixar grejerna åt oss"....."Hur jag vet det? Hm det kanske beror på att förutom ni killar så är det bara två andra som visste om det här jobbet. Och efter som jag antar att det inte är någon av er så måste det vara dem"......"Ja gör det du. Jag kommer senare idag eller imorgon. Det beror på hur länge poliserna fortsätter att cirkulera runt här"......"Jag är hemma hos någon random tjej"......"Vart skulle jag annars ta vägen då Mike? Det var enda sättet att komma bort från poliserna utan att behöva komma i fight med dem. Och det hade bara blivit än ännu större chans att dem skulle se vem jag var"......"Okej. Jag hör av mig sen när jag har stuckit här ifrån"

  Efter det hade inget mer blivit sagt förs än nu. Jag hade velat ställa en massa frågor om det här "jobbet" eller var det var dem pratade om men jag höll tyst. Rädd att jag skulle säga något dumt och få Jason sur igen. För just nu hade han lugnat ner sig och jag ville hålla det så. Eller det berodde helt på om jag kunde hålla min mun tyst. Vilket vi alla vet skulle bli väldigt svårt för mig.

  "Och jag trodde att du skulle vara ute här ifrån vid det här laget" som sagt. Tänkte jag tyst och suckade irriterat åt mig själv. Att jag aldrig kunde hålla tyst. Men till min lättnad verkade inte Jason bli sur då han bara skrattade smått. 

  "Tro mig babe, jag vill vara här lika lite som du vill ha mig här"

  "Vad bra då. Men kan du snälla sluta kalla mig shawty, baby, babe. Det är irriterande"

  "Visste, säg dit namn då" sa han och log belåtet mot mig. Tydligen väldigt nöjd med sig själv just nu vilket fick mig och skakade irriterat på huvudet. Den här killen var bara för mycket.

  "Det är  Brianna" sa jag tillslut och Jason låg stort mot mig.

  "Vackert namn på vacker tjej"

  "Tyvärr kan jag inte säga det samma"

  "Menar du namnet eller mig?"

  "Vad menar du?"

  "Ja du sa att du inte kan säga samma sak. Och då undrar jag fall det är mig eller mitt namn du inte tycker är vackert?"

  "Åh. Det är du jag menar. Namnet är det inget fel på"

  "Verkligen?" frågade han roat och jag nickade till svar "Var det därför du spanade in mig när jag först kom och inte kunde slita din blick ifrån mig när jag stod utan tröja inne i badrummet?" frågade han och gjorde sin väg över till mig så att han nu stod framför mig. Mellan mina ben som hängde över sängkanten. 

  "Jag vet inte vad du pratar om"

  "Så klart att du gör. Sättet dina ögon glider över min kropp, kollar in hela mig samtidigt som dina mun hänger vid öppet. Vilket du för din information borde sluta med. Din mun kommer att bli alldeles tor om du fortsätter att hålla den öppen så där” sa Jason och hans ansikte var bara någon centimeter från mitt nu. Jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte och jag visste att han hade rätt. Jag hade spanat in honom och han hade kommit på mig. Jag kunde inte ta mig ut ur det här.

  ”Om jag inte har helt fel så spanade du in mig också”

  ”Åh det gjorde jag baby och det nekar jag inte. Du ser bra ut och det måste jag ge dig”

  ”Nämen tack så mycket” sa jag ironiskt och kollade bort från honom för att istället kolla ner på min bok som jag hade i knät.

  Men Jason verkade inte vara nöjd med mitt beteende då han hårt greppade tag i mitt ansikte och vred upp det mot honom så att jag nu möte hans blick ”Ignorera mig inte bitch om du vet vad som är bäst för dig. Det skulle vara en skam att behöva förstöra ett sådant vackert ansikte bara för att du inte kunde vakta din mun” sa Jason nu irriterat och jag svalde högt . Det var den här sidan utav honom som jag ville undvika, den här sidan som faktiskt skrämde mig. För om jag ska vara ärlig så var jag rätt dragen till hans andra sidor. Speciellt hans förtiga och självsäkra jag. Jag vet inte varför. Jag borde vara livrädd för honom men det var jag inte. På något sätt kände jag mig trygg. Fråga mig inte varför för jag vet ärligt talat inte själv.

  Allt jag vet är att det här är galet och att jag börjar bli galen.

Jasons perspektiv

  Hon svarade mig inte utan bara fortsatte att kolla på mig. Jag visste inte varför? Fall det berodde på att hon inte visste vad hon skulle säga eller fall det var på grund att hon var rädd för mig. Om ni frågar mig så hoppas jag att det var det sist nämnda.

  ”Har du tappat tal förmågan eller gillar du bara att testa mitt tålamod?”

  ”Åh det är inget utav dem. Jag hoppas bara på att jag uttråkar dig tillräckligt mycket för att du ska sticka. För du har väll tänkte att sticka någon gång va?” frågade hon och jag skrattade smått. Den här tjejen börjar gå mig på nerverna med allt hennes pratande tillbaka. Om hon vore smart skulle hon hålla tyst precis som alla andra gör.

  Men det gjorde hon inte och på något sätt drogs jag till dig. Alltså missförstå mig inte Det störde skiten ur mig att hon hela tiden hade något att säga, men samtidigt tyckte jag att det var sexigt då hon var den första tjejen som gjorde det.

  ”Åh jag är ledsen att göra dig besviken men jag kommer tyvärr att stanna här ett tag till. För med tanke på att poliserna misstänker mig kommer dem nog att stanna kvar här i minst 12 timmar. Vilket resulteras i att jag inte kan sticka härifrån förs än dem är borta. Jag behöver stanna här tills dem är borta och du får helt enkelt gilla läget baby”

  ”Vad sa jag om att kalla mig det där? Och vad är det ens du har gjort för att få så här många poliser efter dig?”

  ”Sorry, men jag gillar att kalla dig baby allt för mycket för att sluta. Det irriterar dig vilket är roligt för mig. Sen så har du inte något med vad poliserna är ute efter mig om. Det är privat”

  ”Oh jag tycker nog att jag förtjänar att veta vad det var som lede till att du hoppade in genom mitt fönster”

  ”Jag är inte skyldig att berätta något för dig” sa jag och ställde mig till rätta innan jag kollade runt i rummet. Jag kollade runt efter något bra ställe att sova på men hittade inget som tilltalade mig eller vad man ska kalla det. Så jag kollade tillbaka till sängen där Brianna satt med sin bok upptryckt i ansiktet, täcket lindat runt sig och kuddarna uppstoppade mellan hennes rygg och väggen bakom henne som hon nu lutade sig emot. 

  Det där är vad jag kallar inbjudande.

  ”Flytta in” sa jag och viftade med handen i en gest att hon skulle hoppa över till andra sidan utav sängen.

  ”Är du galen eller? Eller vet du vad, svara inte ens på den frågan för jag vet redan svaret. Vilket är ja. Tror du verkligen att jag kommer att dela säng med dig? Om du tror det så är du ju fan dummare än jag trodde” 

  ”Åh nu sårade du mina känslor” sa jag och putade smått med under läppen samtidigt som jag satte handen över hjärtat i en falsk gest.

  ”Åh buhu. Jag bryr mig inte”

  ”Jag trodde jag sa åt dig att vakta den där attityden runt mig”

  ”Och vad ska du göra om jag inte gör det? Slå mig, våldta mig, döda mig. Jag menar det lär ju inte vara första gången du gjorde något utav dem” sa hon och borrade in sin blick i min. Jag kollade känslokallt på henne och fick kontrollera mig ordentligt för att inte smälla till henne just nu. 

  Kommer ni ihåg när jag sa att jag tyckte att det var sexigt när hon sa emot mig? Stryk det. Den här tjejen går mig på nerverna och om hon inte håller tyst snart så kommer det sluta illa- För hennes del så att säga. Jag tog ett djupt andetag och släppte ut det för att lugna ner mig lite innan jag började prata med henne igen.

  ”Ser jag verkligen ut som en kille som behöver tvinga en tjej att följa med mig hem?”

  ”Jag vet inte. Du skämmer säkert hälften av tjejerna på den här planeten om inte mer och sen så är inte du riktigt allas typ. Sen så måste man ju räkna bort alla killar, lesbiska, gamla och barn från räkningen. Plus alla dem tjejerna som du aldrig kommer att träffa här omkring. Vilket om jag räknar på det inte ger dig så många tjejer kvar att stöta på” sa hon och jag skrattade kort.

  ”Tro mig shawty, det är inget problem att hitta tjejer för mig” 

  ”Det tror jag säkert. Men du kommer fortfarande inte sova i den här sängen” sa hon och drog tillbaka oss till vårt tidigare samtal.

  ”Jag som trodde att ni rikemans folk skulle vara gästvänliga personer som kommer hem till er”

  ”Åh det är vi. Men jag vet inte riktigt om jag kan kalla dig en gäst här. Jag skulle nog mer kalla dig killen som håller mig gissla i mitt eget rum. Alltså att du håller mig fången här emot min vilja”

  ”Men i sådana fall borde det ju vara jag som bestämmer. Så varför hoppar du inte över till andra sidan så att jag kan lägga mig ner” sa jag och hon kollade irriterat på mig innan hon gjorde som jag bad henne om. Hon la ifrån sig sin bok och drog täcket tätt runt om sig, säker på att inte vissa något. Jag skakade roat på huvudet åt henne innan jag började knäppa upp min byxor.

  ”Vänta vad håller du på med?” frågade hon skräckslaget och jag kollade upp på henne.

  ”Jag håller på att ta av mig mina byxor för att göra mig bekväm. Det är inte riktigt bekvämt att sova i jeans om du inte redan visste om det”

  Hon kollade bara på mig och jag tog hennes tystnad som mitt sista svar innan jag drog av mig byxorna. Jag greppade tag om min ändan på min tröja och drog även den av från min kropp. Jag kunde känna Briannas blickar på mig och när jag sneglade upp på henne kunde jag se att hon mycket riktigt kollade på min kropp.

  ”Spanar in min kropp igen ser jag” sa jag roat och hon kollade snabbt bort från mig innan hon vände sig om så att hon låg med ryggen mot mig. Jag log smått mot henne innan jag kröp ner i sängen bredvid henne.

  ”Håll dig på din sida utav sängen om du inte vill att jag ska sparka ner dig under natten”

  ”Jag ska försöka” sa jag och hon suckade.