Tidigare kapitel:

  ”Haha väldigt roligt killar. Men jag måste säga en sak, hon har en jävla mun alltså. Ville inte hålla tyst och skulle alltid ha något att säga. Jag har aldrig träffat en tjej med så mycket attityd som hon hade och då menar jag inte på ett bra sätt”

  ”Det kan jag tänka mig. Så varför glömmer vi inte det plus alla andra problem som vi har i våra liv” sa Robert som nu kom tillbaka med en spritflaksa i ena handen och fem glas i den andra.

  ”Jag är så på” sa jag och drog ett sista drag utav min joint innan jag slängde iväg den sista biten i koppen som Mike ställt fram.

  Robert hällde upp dricka i alla glasen och jag svalde snabbt min dricka innan jag bad om mer. Jag tog två glas till innan jag satte mig till rätt i soffan och kände hur alla problem började försvinna. Och helt plötsligt så var det som att jag svävade på moln.

  Det hade gått tre dagar nu sen Jason var här och hans pistol låg fortfarande gömd i min byrå. Jag vill få bort den men jag visste inte vad jag skulle göra med den. För det första så kunde jag inte röra den då det skulle lämna fingeravtryck på den vilket inte skulle se så bra ut för min del om någon hittade den. Jag skulle åka dit tillsammans med Jason.

  Men om jag nu lämnade kvar den i strumplådan som den gör nu finns risken att våran städare hittar den eller min syster när hon ska låna mina kläder.

  Jag måste bli av med den. Jag måste ge tillbaka den till Jason på något sätt. Men hur? Jag har inte hans numer så att jag kan ringa honom, jag vet inte vart han bor någonstans. Fast det skulle vara lätt att ta reda på, jag kunde bara kolla igenom alla pappas filer. Men det kunde jag ju inte göra, det var olagligt. Plus jag vill absolut inte åka till det området han bor i. Det är på sådana ställen som tjejer blir våldtagna och med tanke på att jag just nu inte hade en bil skulle det möjligheten var väldigt stor med tanke på att jag inte skulle kunna rymma. För även om jag kan springa i klackskor skulle jag nog inte kunna springa ifrån någon i klackskor.

  

  ”Brianna. Brianna lyssnar du ens” frågade Emily och viftade med händerna framför mitt ansikte. Jag ryktes ut min lilla koma och kollade frågandes på Emily som stod framför mig.

  ”Vad är det?”

  ”Har du ens hört ett ord utav det jag sagt?” frågade hon och jag tänkte efter för att försöka komma ihåg vad vi hade pratat om. Men inget kom upp.

  ”Sorry Ems. Jag är ledsen. Jag är bara jätte trött, jag fick ingen sömn igår. Blair hade med sig en av sina killkompisar igår igen”

  ”Ännu en till? Är den en annan eller är det någon som kommit tillbaka”

  ”Jag har ingen aning faktiskt. Han stack innan jag vaknade så jag hann inte se honom”

  ”Hm det vore ju en första. Brukar inte alla stanna kvar på morgonen för att få en omgång till utav din syster” frågade Alexandra och jag skakade snabbt på huvudet då bilder började bildas i mitt huvud. Bilder som jag absolut inte vill ha där.

  ”Okej kan vi sluta prata om det här, det är inte direkt något jag vill tänka på”

  ”Visst, men allt jag säger är att det är ju typ den 3 killen bara den här veckan eller något”

  ”Ja ja min syster är med många killar. Släpp det nu” sa jag och dem skrattade kort åt mig innan jag avbröt dem för att börja prata.

  ”Så vad var det ni pratade om då som jag missade?”

  ”Åh, Emily har bestämt sig för att hon ska göra sin tattuering nu” sa Alexandra och jag vände mig snabbt mot Emily som ryckte smått på axlarna åt mitt förvånade ansiktsuttryck.

  ”Emily dina föräldrar kommer att döda dig om dem får reda på att du har tatuerat dig”

  ”Brianna jag bryr mig inte. För till skillnad från dig så är jag inte rädd för mina föräldrar. Dem kan inte köra ett skit. För vad ska dem göra om dem ser? Ge mig utegångsförbud? Det skulle vara så värt det”

  ”Ja ja. Men vart har du ens tänkt att du ska tatuera dig? Om du inte kommer ihåg så sa dem nej till dig senast du kom dit då du är under 18”

  ”Ja jag vet men jag har hittat ett ställe där dem gör på minderåriga”

  ”Ja det känns ju säkert” sa jag och skakade smått på huvudet innan jag fortsatte ”Vart ligger ens det här salongen eller vad man kallar det? Jag har en känsla att jag inte kommer att gilla vart det här stället ligger”

  

  ”Jag hade rätt. Varför blev jag tvungen att ha rätt för” sa jag när Emily parkerade bilen utanför tattuerings salongen som låg mitt inne i förorten. Vilket nästan fick mig att skaka. Jag har hört berättelser här ifrån och dem är inte vackra. Jag fick gåshud utav att bara tänka på det.

  ”Åh kom igen så illa är det inte. Jag menar vi har ju inte sett något konstigt eller misstänkt än så alla historier här ifrån kanske bara är väldigt överdrivna”

  ”Eller så är vi bara väldigt paranoida som tror att vi kommer att klara oss levande här ifrån” sa jag och kollade hysteriskt runt mig vilket fick dem båda att skratta roat åt mig.

  ”Det är inget att skratta åt okej. Vet ni hur många personer det här området som pappa antingen har fått dömda eller nästan. Jag vet vad som händer här tjejer och det är inte vackert” 

  ”Oh sluta fåna dig nu Brianna. Alexandra är ju till och med lugnare än du och hon ska vara den fega utav oss”

  ”Ja ja men om det händer något så är det ert fel”

  ”Det kommer inte att hända något, jag lovar Brianna” sa Emily och jag nickade lite smått innan jag hoppade ur bilen. Jag hade fortfarande en klump i magen och den där känslan att något hemsk kommer att hända.

 

  Vi hade vart här i tjugo minuter nu och Emily satt just nu inne och fick sin tattuering. Jag stod tillsammans med Alexandra vid väntrummet eller vad man ska kalla det då hon inte var så förtjust i nålar. Hon var livrädd för dem så det var bättre att sitt här med henne.

  Det var bara fem minuter eller något sen killen som jobbade här började att tatuera Emily vilket betydde att det skulle ta ett långt tag till innan vi kunde åka ifrån det här stället. Det var inte en liten tattuering som Emily ville ha. Oh nej, hon skulle ha en tattuering som nästan täckte hela hennes högra sida. Alltså vid revbenen och ner mot höften.

  Jag visste inte exakt vad det var som hon skulle göra då jag inte la så mycket vikt på att kolla. Jag kan kolla på den senare. För just nu hade jag fult upp med att kolla runt mig hela tiden efter något som skulle kunna skapa problem för oss.

  Precis när jag börjat slappna av och börjat tro att det kanske inte skulle hända något fastnade min blick på ett par bilar som kom körandes i säker 200. Dem parkerade på väggen bara några meter ner ifrån salongen vi satt i. Jag såg hur fyra killar klev ut ur två av bilarna men min blick fastnade på killen som kom ur den tredje. Dörren till den vita ferrarin öppnades och ingen mindre än Jason McCann klev ur. Han sa något till sina kompisar innan han öppnade upp huven på bilen. Han såg ut att mumla för sig själv lite innan han började pilla på något.

  Jag tvekade lite smått innan jag ställde mig upp för att börja styra mina steg mot dörren. Jag var inte helt säker på det här beslutet men när skulle jag annars få chansen att träffa honom så att jag kunde prata med honom. Förmodligen så det här var min chans, vare sig jag gillade det eller inte.

  ”Brianna vart ska du någonstans?” frågade Alexandra chockat efter mig och jag vände mig mot henne. Vad skulle jag säga till henne? Jag kunde ju inte berätta sanningen? Inte än i alla fall, jag måste låta allt sjunka ner först. Så att jag faktiskt förstår vad som har hänt innan jag berättar. Om jag berättar.

  ”Jag ska bara fixa en sak. Jag kommer alldeles strax tillbaka” med det sagt gick jag fort ut för att hon inte skulle kunna ställa någon mer fråga.

  Jag gick med lite osäkra steg bort mot Jason som fortfarande stod och pillade med sin mobil, omringade utav sitt gäng eller vad man ska kalla det. Jag såg hur Jasons kompisar kollade på mig medan jag närmade mig och jag kände hur osäkerheten blev ännu värre. Men jag lät det inte synas på mig utan tog mer bestämda steg bort till Jason som ännu inte sett mig.

  ”Jason kan jag prata med dig?” frågade när jag kom upp till honom och han suckade irriterat.

  ”Ser du inte att jag är upptagen”

  ”Jo jag ser det men det här är viktigare” sa jag och Jason suckade irriterat igen innan han kollade upp på mig. Hans ögon borrade in sig i mina och jag kände hur en kalkår gick ner längst min ryggrad.

  ”Vad är det du inte förstår med att jag inte har tid att prata just nu?”

  ”Åh jag vet inte. Kanske det faktum att du lämnade din revolver sak hemma hos mig och om du inte hämtar den så kommer vi båda att råka illa ut”

  ”Åh så du har hittat den? Skulle nästan ha velat se ditt ansiktsuttryck när du gjorde det”

  ”Jason det är inte roligt. Någon kommer att hitta den. Om inte våran städare så min syster. Hon går jämnt i mina lådor och det skulle inte sluta särskilt bra för något utav oss”

  ”Ta det lugnt shawty jag kommer att hämta den. Någon dag, jag behöver den för ett jobb”

  ”Nej inte snart, du ska hämta den nu. Jag ville inte ha den där längre”

  ”Så varför tar du inte bort den själv då?”

  ”För att jag inte tänker röra den där saken. Den skrämmer mig genom att bara ligga där” sa jag och Jason tillsammans med hans kompisar skrattade roat år mig.

  ”Jag är ledsen att göra dig besviken baby men jag kommer inte att hämta den idag. Jag har viktigare saker för mig, som att fixa min bil som lägger av när jag kommer upp till 250” sa Jason som att det var en dålig sak. Vilket det kanske var för honom då han ville köra fort, men för mig kändes det nästan bättre att veta att dem inte kunde åka fortare ”Så så länge du länge du inte kan fixa min bil så har jag inget mer att prata med dig om. Jag har en bil att fixa”

  Jag skakade smått irriterat på huvudet. Jag tänkte inte ge mig på det här, han skulle hämta den senast imorgon. Fast det verkade ju inte som att han skulle ge sig heller. Jag skakade smått på huvudet och kollade bort mot salongen där Alexandra och Emily satt innan jag kollade tillbaka på Jason. 

  Jag satte upp mitt hår i en tofs och drog av mig min tjocktröja som jag räckte till Jason. Han kollade frågandes på mig och men jag skakade bara på huvudet innan jag gick runt honom. Jag greppade tag om handduken som han hade hängandes över axeln och hängde den över min egen axel istället.

 

---

---

 

Så här är det precis som lovat och jag hoppas att ni gillar det. Vet egentligen inte riktigt vad jag tycker om det själv men jag hoppas att ni tycker om det.

 

Eh jag ska även åka iväg imorgon och kommer inte hem förs än på söndag någon gång. Jag ska försöka hinna skriva ett kapitel innan jag åker som jag kan tidsinställ men annars kommer det senaste på måndag någon gång.

 

Jag hoppas att ni gillar kapitlet och kommentera gärna vad ni tycker om det, vad ni tycker om hela novellen än så länge.

 

Sen en kort liten fråga: Hur gamla är ni?

Jag själv är 16 och fyller 17 i september ;)