Tidigare kapitel:

  Jag reste mig upp för att gå bort till min tröja som låg på golvet. Efter att ha dragit på mig den fortsatte jag att leta efter mina saker. Jag hittade min tjocktröja hängandes på ena fåtöljen och min pistol liggandes på bordet bredvid den. Men jag tvekade en aning innan jag greppade tag om den. Var det verkligen så smart att ta med mig den? Jag menar jag visste ju att polisen skulle genomsöka vårt hem så jag kunde ju inte gömma den där. Den var täckt utav deras blod plus dem kulor jag använde i min pistol var inte så vanliga så det skulle väcka en hel del mistankar mot mig som jag verkligen inte behövde just nu. Men jag kunde väll inte lämna den här heller. Jag menar vad skulle hända om Brianna lämnade in den till polisen. Jag tror inte att hon skulle göra det men tänk om. Jag skulle vara så körd och det skulle sluta med finkan för mig. Inget snack om saken

 

---

---

.

 

  Jag gick med snabba steg ner för trappan som lede ner till hallen där mamma stod och väntade på mig. Hon gav mig bara en kort blick innan hon började gå ut mot bilen som stod parkerad ute på uppfarten och jag följde snabbt efter henne. Vi sa inget till varandra under åkturen till min skola. Men jag hade inget emot det. Inte idag. Der gav mig tid att tänka, tänka igenom det som har hänt idag. Eller igår kväll också då det var så allt började. 

  Men det var den där nära kyssen tillfället som spelades om och om igen i mitt huvud. Jag vet inte om jag skulle vara lättad eller frustrerad att mamma avbröt oss. Jag var lättad för att jag var rädd vart det skulle leda till och att det skulle bli en pinsam tystnad. Vilket det blev ändå då men det hade förmodligen vart värre. Men om jag ska vara ärlig så tror jag nog att jag är mest frustrerad. Jag ville bara känna hans läppar mot mina, låta mina fingrar smeka hans solbrända  och vältränade kropp. Och känna hans händer smeka min kropp. Det hade känts så bra när hans händer var på mina lår. Det fick små stötar att gå igenom min kropp och när jag kände hans andetag mot min nacke så ryste jag av välbehag. Jason visste det, jag visste det men jag vägrar att erkänna det för honom. Jag ville inte ge honom det nöjet, han självförtroende var redan så stort så vi behöver ju inte förbättra det direkt.

  Nej nu måste jag sluta tänka på honom. Det är ju inte direkt så att det skulle kunna hände något i mellan oss. Jag är jag och han är, ja han är ju Jason McCann. Känd för att spränga ner halva staden med sina bomben, hamna i bråk och nästan hamnar i finkan. Notera "nästan" för det är aldrig någon som har tillräckligt med bevis för att sätta in honom.  Dem flesta vet att det är han då det inte är någon annan som kan höra dem sakerna han gör. I alla fall ingen här i staden, eller landet skulle jag nog gissa på. Men gissningar eller chansningar räcker inte i domstolen. Han är bra på det han gör, det kan ingen ta ifrån honom. 

  Och om ni undrar hur jag vet allt det här så är svaret enkelt. Min pappa har försökt att sätta inom honom i fängelset ett antal gånger. Egentligen borde jag inte ens veta hälften utav det jag vet. Det är hemlighets stämplat och pappa får egentligen inte berätta något för oss men förr i tiden så brukade jag och min bror hjälps pappa att lösa brott. Okej kanske inte lösa brott men han brukade fråga oss om saker när det kom till ungdomsbrottslingar. För pappa sa alltid att för att ta in ungdomar behövs ungdomar som kan tänka som dem. 

  Sen efter att min bror försvann så fortsatte min pappa att fråga mig om hjälp. Som till exempel vart man skulle åka och saker som det där.

   Men hans ögon, dem var så himla vackra. Jag förstod varför tjejer föll för honom. Snygg, sexig, het är inte ens i närheten av hur man ska beskriva honom. Han var 15 på en  skala från 1-10. Förstår ni då hur himla snygg han är? Okej kanske inte, men i alla fall.

  ”Brianna vi är framme” sa mamma efter ett tag och jag drogs ur mina tankar. Vilket jag vid det här laget tyckte var skönt då jag inte längre tänkte på Jason.

  ”Oh sorry mamma, jag försvann lite i mina egna tankar” sa jag och log ursäktande mot henne.

  ”Det är lugnt gumma. Men du får skynda dig in nu om du inte vill bli försenad till din lektion”

  ”Visst. Förresten jag ska med Alexandra och Emily till stan sen och kolla runt lite så jag kommer inte hem förs än sent”

  ”Brianna du vet att jag inte gillar att du är ute sent, speciellt inte nu när du inte har en bil här heller”

  ”Mamma jag kommer att få skjuts hit av Alexandra efter. Hon bor huset bredvid om du inte kommer ihåg” sa jag och mamma suckade kort.

  ”Visst men ring när ni börjar åka hemåt så att jag vet”

  ”Självklar. Hejdå mamma” sa jag och kysste henne snabbt på kinden innan jag hoppade ur bilen med en suck. Jag var nog den enda 17  åringen som fortfarande behövde ringa mamma när jag skulle åka hem.

  Jag började gå upp mot skolan och när jag kom till vad man ska kalla det ”skolgården” såg jag att mina kompisar satt vid vårt vanliga bord. Deras blickar föll snabbt på mig och Alexandra var snabbt upp vid min sida.

  ”Omg hörde du poliserna igår. Dem var där enda fram tills idag för att leta efter något eller någon skulle jag nog mer säga. Det sägs att det var han den där Jason McCann igen med tanke på att den var en till bomb attack i närheten” sa hon och jag stelnade snabbt till när hon nämnde Jason. Jag hade hoppats att dem alla hade missat det men i ett område som vårat är skvaller jätte stort. Plus vi har inte så mycket kriminalitet så när det väll händer något vet alla om det. Vilket är något jag borde ha räknat med.

  ”Ja det är förmodligen Jason, han är den enda personen korkad nog att göra något sånt här” 

  ”Det har du rätt i. Men man vet ju inte, dem såg aldrig hans ansikte”
  ”Han är en smart jävel den där McCann” sa jag och Alexandra skrattade roat.

  ”Kanske det. Det är bara synd att han inte använder den där hjärnan för gott. För han är så jävla snygg och jag skulle inte ha något emot att dejta honom” sa hon och jag nickade lite instämmande. Hon skulle bara veta hur snygg han egentligen var.

 

  ”Okej så  vi går först och kollar på skor för jag behöver verkligen ett till par skor” sa Alexandra och höjde sin mugg mot oss innan hon tog en klunk. 

  ”Jag förstår inte varför du behöver ännu ett par skor. Du har redan typ 50 par”

  ”Ja jag har mycket skor men jag vill ha ett par nya som passar till min nya klänning. Plus det är till dansen som är snart så då måste man ju klä ut sig”

  ”Du är ju till och med värre än Brianna” skrattade Emily fram och jag kollade frågandes på henne.

  ”Jag är inte så där shopping galen. Det är ni som alltid drar med mig hit om du kommer ihåg”

  ”Ja men du får ju fortfarande en massa saker av dina föräldrar hela tiden. Du kommer snart att behöva en till garderob för att få plats med alla dina kläder”

  ”Det kanske är sant men det är inte mitt fel att mamma gillar att skämma bort mig”

  ”Kanske inte. Men nu tycker jag att vi går och kollar på skor för om jag känner mig själv så kommer det ta ett långt tag för mig att välja ut ett par” sa Alexandra och vi nickade instämmande. 

  Vi alla greppade tag om våra muggar och började gå bort mot affären som som vanligt var rätt fylld med personer. Arbetarna hälsade glatt på oss när vi kom in i affären och jag gav dem ett snabbt leende innan jag följde efter Alexandra bort till hyllan som hon stod vid.

 

  Två timmar hade vi spenderat inne på sko affären, tre timmar i en massa andra olika affärer och jag kan stolt säga att jag inte köpte något. Vi hade sen gått och ätit för att sen sätta oss på en fik efter. Inte för att vi fikade så mycket då eftersom vi nyss ätit. Men det var en vana. Det var typ så här min vardag såg ut. Roligt? Inte riktigt men vad skulle jag göra?

  Men nu var jag äntligen hemma, Alexandra hade släppt av mig och jag låg nu ut slängd i min säng. Mina fötter var en aning ömma då jag inte hade använt dem här skorna tidigare så dem var en aning små. Men det här var ett sådant par skor som blir större när man haft på sig dem ett tag så därför ska man köpa en aning försmå skor så att dem sitter bra sen.

  Jag suckade smått och ställde mig upp ur sängen för att göra min väg bort till min WIC. Kläderna jag hade på mig drog jag av mig på vägen och lät dem ligga kvar på golvet. Orkade inte ta upp dem just nu. Jag drog på mig en av mina alldeles för stora tröjor och gick bort till min underklädslåda. Jag drog på mig ett par trosor och öppnade min strumplåda bara för att få en hjärtattack.

  När jag lyft på några strumpor hittade jag Jasons revolver liggande gömd. Det var intorkat blod på den och jag kollade förskräckt på den. Vad skulle jag göra med den? Jag kunde väll inte låta den ligga där? Tänk om mina föräldrar skulle hitta den, då skulle jag ligga så illa ute. Men jag kunde väll inte lämna in den heller? Jag skulle ju också åka dit på det för det finns ju ingen vettig anledning till varför jag skulle ha Jasons pistol. Dem skulle fråga mig vart jag fick den ifrån och jag skulle bli tvungen att berätta som det var. Vilket jag inte kan göra då jag skulle åka dit som medbrottsling.

  Omg jag har hjälpt en brottsling att rymma. Men till mitt försvar så hade jag inget annat val. Hade jag sagt nej till honom hade han förmodligen gjort det ändå eller dödat mig. Vilket om ni frågar mig jag gärna undviker. Jag vill leva ett tag till. Det är en massa saker som jag vill göra som jag ännu inte har gjort.

 

 

Jasons perspektiv

  Poliserna hade till min lättnad redan stuckit när jag började gå hemåt från Brianna. Jag hade stuckit bara någon minut efter henne och jag var nu äntligen hemma. Jag kunde höra killarna som satt och skrattade högt i från vardagsrummet. När jag kom in i rummet där dem satt kunde jag se att dem satt med en varsin joint i handen. Med andra ord. Dem var höga.

  ”Åh Jason du är äntligen hemma” nästan skrek Robert fram när hans blick fastnade på mig och jag skakade roat på huvudet. Han var så hög.

  ”Jag ser att ni har börjat utan mig”

  ”Ja, vi visste inte när du skulle kunna ta dig där ifrån och sen så visste man ju inte om du skulle stanna där och ha lite kul. Om du förstår vad jag menar?”
  ”Haha jag förstår vad du menar Ryan” sa jag och slog mig ner bredvid honom i soffan. Jag räckte mig efter en egen joint och tände den fort innan jag drog en ett drag. Jag kände hur min kropp slappnade av och lätt ett lättat stön lämna mina läppar innan jag började prata igen ”Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att det kommer hände något med den här tjejen”

  ”Vad då var hon inte snygg eller?” 

  ”Åh jo hon var snygg, hennes kropp är sexy as fuck. Men hon är inte den tjejen. Jag tror inte att hon har gjort något. Och nu menar jag verkligen ingenting mer än att kyssas” sa jag och dem alla skrattade smått.

  ”Du menar att det faktiskt finns tjejer som säger nej till den store Jason McCann”

  ”Oh det här är inte slut. Jag ska ha henne, på ett eller annat sätt”

  ”Du sa precis att hon inte gjort något med någon tidigare. Varför skulle hon göra det med dig då? Hon är säkert en av dem där tjejerna som väntar på ”den rätta” killen innan dem har det” sa Chaz och jag nickade instämmande.

  ”Men om vi säger så här. Det skulle inte vara den första tjejen som jag tog oskulden på. Plus jag har inget emot en liten utmaning”

  ”Det här kommer att bli kul. Kommer Jason att lyckas få sin kuk doppad i hennes himmelrike eller icke. Det är frågan” skrattade Robert fram och jag skakade på huvudet för säkert hundrade gången bara idag. Men skrattades smått roat efter. 

  ”Ja ja. Men Jason berätta nu om vad som hände med jobbet, poliserna och allt det där” sa Mike efter ett tag och stämning blev direkt mer seriös som den alltid blev när vi pratade jobb.

 

  ”Men vad hände medan du var hemma hos den där tjejen då?” frågade Ryan nyfiket efter att jag berättat allt som hände hos Starkers.

  ”Det hände väll egentligen inte så mycket. Jag hoppade in i henne när jag hoppade in i hennes rum. Tyvärr så tappade hon inte handduken hon hade på sig” sa jag och killarna skrattade kort innan jag fortsatte ”Vi sa inte så mycket egentligen.Vi kysstes nästan men hennes mamma avbröt oss för Brianna behövde gå till skolan”

  ”Så du kysste henne inte ens? Vem är du och vad har du gjort med våran Jason?”

  ”Haha väldigt roligt killar. Men jag måste säga en sak, hon har en jävla mun alltså. Ville inte hålla tyst och skulle alltid ha något att säga. Jag har aldrig träffat en tjej med så mycket attityd som hon hade och då menar jag inte på ett bra sätt”

  ”Det kan jag tänka mig. Så varför glömmer vi inte det plus alla andra problem som vi har i våra liv” sa Robert som nu kom tillbaka med en spritflaksa i ena handen och fem glas i den andra.

  ”Jag är så på” sa jag och drog ett sista drag utav min joint innan jag slängde iväg den sista biten i koppen som Mike ställt fram.

  Robert hällde upp dricka i alla glasen och jag svalde snabbt min dricka innan jag bad om mer. Jag tog två glas till innan jag satte mig till rätt i soffan och kände hur alla problem började försvinna. Och helt plötsligt så var det som att jag svävade på moln.

 

 

---

---

 

 

( Holland Roden = Alexandra   -----   Ashley Benson = Emily)

Det är uppe, woop woop det är äntligen upp!! Haha okej, så jag hoppas verkligen att ni gillade det här kapitlet för jag har lagt ner jätte mycket tid på det här kapitlet. Har skrivit och skrivit om vissa delar för att få det bra. 

 

KOMMENTER KOMMENTERA vad ni tycker!!!!

 

Okej så jag fick ett litet tips om att ställa en liten random fråga i slutet av alla kapitel som ni skulle kunna svara. VIlket jag tycker var en liten rolig ide så jag ska nog testa det.

Okej så vad tycker ni om Jason gäng hitintills?