Tidigare kapitel:

  Det kändes liksom bara bra att vara runt henne, det var så lätt att prata med henne. Att hålla henne nära mig och att känna hennes händer på min kropp fick det att kännas som att min hud brann. Och låt mig inte ens börja förklara hennes läppar. Hennes läppar som passa perfekt med mina och som rörde sig i synk med mina. 

  Kanske så hade killarna rätt om att jag gillade henne. Men det skulle aldrig bli något mer än så. Det skulle jag se till. För för det första så tror jag inte på kärlek och för det andra så vet jag att blanda in tjejer för länge i sitt arbete bara skapar problem. Speciellt i det livet jag lever.

Briannas perspektiv

  När jag kom in i badrummet stängde jag snabbt igen dörren efter mig och efter att jag låst dörren gled jag ner till golvetmed ryggen vilandes mot den.

  Jag hade inte behövt gå på toaletten, jag hade bara behövt en ursäkt att komma bort från dem. Eller rättare sagt, komma bort från Jason. Om jag inte hade gjort det hade jag nog slängt mig över honom och kysst honom. Han var så nära mig och jag tappade alltid kontrollen när jag var nära honom. Det var som att allt motstånd som jag hade emot honom bara försvann. Jag hade börjat gilla honom som mer än bara min kompis. Om man ens kunde kalla oss kompisar. Vi liknade väll egentligen Friends with benefits mer eller något liknande. Fast utan sexet då. För jag har inga planer på att ha sex med Jason. Det skulle bara bli väldigt konstigt.

  Plus jag är inte den tjejen som har sex med vem som helst. Jag är heller inte en av dem som väntar på att den ”rätta” ska komma. Men jag vill i alla fall att min fösta gång ska vara med någon som jag är tillsammans med. Som jag kan känna mig trygg medoch som jag vet inte kommer att lämna mig direkt efter.

  Vilket är varför jag aldrig hade det med Nate, även fast vi var tillsammans i två år. Jag kände mig aldrig trygg med honom. Han var bara för på, han gick för fort fram. Vilket fick mig att känna mig obekväm.

  Men i alla fall, tillbaka till Jason. Jag har börjat gillar honom vilket inte kunde vara en sämre grej. Missförstå mig, jag gillar tanken av att falla för något och vara tillsammans med någon. Men Jason verkar inte som den personen som slår sig ner med en person. Plus det skulle aldrig gå. Vi skulle gå varandra på nerverna och vi skulle nog bråka en hel del. Fast vad vet jag egentligen. Vår relation kanske skulle vara jätte bra.

  Nej vänta, vad då relation? Vi är knappt ens vänner, eller jag vet egentligen inte vad vi är som sagt. Så varför börjar jag ens tänka på att ha en relation med honom. Det skulle aldrig hända.

  ”Brianna kommer då någon gång?” ropade Jason och jag drogs ur mina tankar. Jag öppnade ögon för att se att jag fortfarande satt på golvet med ryggen mot dörren. och jag suckade högt.

  ”Jag kommer alldeles strax”

  ”Jag tog ett ordentligt andetag och släppte ut det innan jag ställde mig upp. Kläderna rättade jag till så att dem satt som dem skulle innan jag gick ut ur badrummet och bort till hallen där Jason nu stod ensam. Så  jag antog att dem andra redan gått ut till bilen och väntade på att jag skulle bli klar så att vi kunde åka.

  ”Är du redo att åka?” frågade Jason när jag kom fram till honom och jag nickade smått till svar med blicken fäst i på mina händer som jag hade knutna framför mig. Då jag var rädd att om jag skulle kolla honom i ögonen så skulle jag tappa det. 

  Jag hörde hur Jason suckade smått och tog ett steg närmre mig. Han greppade lätt tag om mitt ansikte och vred upp det så att min blick nu möte hans ”Är du säker? Du ser väldigt trött och blek ut”

  ”Jason det är lugnt. Jag är bara väldigt trött. Det är väldigt mycket i skolan just nu. Plus min dans lärare håller på att köra slut på mig. Vi har en uppvisning om några veckor och det kommer vara en massa talang scouter och annat där så det är viktigt att det är perfekt”

  ”Jag kan förstå det och jag kan lova dig att du kommer att vara perfekt”

  ”Hur vet du det? Du har inte ens sett mig dansa?”

  ”Nej men efter som att du är tillsammans med mig nu så måste du vara perfekt. Jag kan ju inte ha dig som skämmer ut mig” sa han och jag himlade smått med ögonen vilket fick honom att skratta kort.

  ”Men du, om du inte orkar så kan vi ta det här en annan dag så kan jag skjutsa hem dig istället så att du kan villa lite”
  ”Nej då det är lugnt, jag behöver nog bara något att äta. Jag åt ingen lunch idag”

  ”Är du säker. För vi kan göra det här någon annan dag om du vill”

  ”Jason jag har ju sagt att det går bra. Jag börjar tro att det är du som inte vill ha med mig”

  ”Nejdå, jag bara tänkte på vad som var bäst för dig”

  ”Nawh är inte du bara den sötaste” sa jag och la mina armar runt hans midja för att dra in honom i en kram. Jag kollade upp på honom endast för att se hur han himlade med ögonen och jag skrattade smått. Hans ena arm lades runt mina axlar och han började styra oss ut ur huset och bort mot bilen.

Jasons perspektiv

  ”Förresten” brast jag ut när en tanke slog mig och stannade upp för att vända mig mot Brianna ”Varje gång jag har vart med dig så är du hungrig för att du inte har ätit lunch, frukost eller till och med skippat båda två. Du vet att det inte är bra för dig va? Att skippa att äta hela tiden”

  ”Jag vet men jag måste, så”

  ”Varför? Varför ska du skippa att äta för?”

  ”Därför” sa hon bara kort och försökte komma bort från mig men jag höll henne enkelt kvar henne genom att greppa tag om hennes midja.

  ”Brianna prata med mig” bad jag men hon skakade bara kort på huvudet till svar ”Brianna kom igen”

  ”Jason det är inget okej. Jag kan bara inte äta för mycket mat, det är inte mer än så. Det är inte en stor grej så släpp det bara”
  ”Hur kan jag släppa det när jag vet att du svälter dig själv?”

  ”Jag svälter inte mig själv Jason. Varför bryr du dig ens? Vi är knappt kompisar, det sa du ju själv” hon höjde rösten åt mig nu och jag såg hur tårar bildades i hennes ögon. Hon måste ha hört när jag pratade med killarna och sa att vi inte ens var kompisar. Men jag hade ljugit, jag ville bara få tyst på killarna. Jag gillade Brianna men jag visste inte riktigt hur det stod till i mellan oss.

  ”Jag bara gör det okej. Så varför kan du inte bara berätta för mig?”
  ”Vill du verkligen veta?”

  ”Nej det är ju bara därför jag har frågat flera gånger nu” sa jag och Brianna nickade smått på huvudet. Men hon verkade tveka en aning innan hon svarade. Och jag kan lova er att jag aldrig hade kunnat gissa det här svaret.

  ”Jag måste börja äta mindre mat för min lärare säger att ja är för stor. Hon säger att om jag ska kunna ta min dans till nästa nivå så måste jag gå ner så att jag lättare kan ta mig runt på scenen utan svårigheter. Det skulle även bli lättare för min partner att lyfta mig”

  ”Brianna du är inte tjock någonstans, hur kan ens din lärare tänka tanken på att du är tjock?”

  ”Hon säger inte att jag är tjock. Jag är bara större än dem andra tjejerna och det kommer bli ett problem om jag hamnar med andra partners än Nate. Med killar som är mindre och inte lika starka” sa Brianna och jag skakade ilsket på huvudet. Hur kan den här läraren ens tänka tanken att Brianna var för stor. Det gick inte ihop i mitt huvud. Hon är en av dem snyggaste och sexigaste tjejerna jag någonsin har träffat. Skulle hon bli mindre så skulle hon bli för liten och man skulle se benen i henne kropp. Hon var perfekt som hon är, så varför ändra på henne?

  Jag skulle precis öppna munnen och svara henne men någon annan hann före. Och med någon annan så menar jag ingen mindre än Chaz ”Kommer ni någon gång. Vi börjar bli hungriga och om ni inte kommer nu så åker vi utan er”

  ”Vi kommer” sa Brianna och gav mig en kort blick innan hon drog sig ur mitt grep för att gå bort till bilen där killarna väntade på oss.

  ”Vad såg du ens i den där killen från början? Han verkar som ett riktigt svin” skrattade Chaz fram efter att Brianna kort berättat vad som hade hänt mellan henne och Nate. Jag hade redan hört vad som hänt mellan dem så jag lyssnade inte riktigt. Jag blev bara irriterad när jag tänkte på det. 

  Jag var inte den personen som hade relationer och borde ge relations tips men jag vet i alla fall att man inte är otrogen mot den man är tillsammans med. Är man i ett förhållande så håller men sig till den personen. Vilket är varför jag inte är inte är i en relation. Jag vill inte binda mig till en person, det slutar aldrig bra. Så därför är jag aldrig med en tjej flera gånger då dem alltid blir klängiga efter ett tag.

  ”Jag vet ärligt talat inte. Han var snäll och världens mysigaste kille när vi blev tillsammans. Sen så antar jag att hans behov blev för mycket för att hantera eller något. Jag vet inte”

  ”Ja sex behov kan var lite jobbiga ibland men det är ingen anledning till att vara otrogen mot någon”

  ”Inte riktigt. Men kan vi prata om något annat. Något som kanske inte är lika deprimerande”

  ”Visst, vad vill du prata med om?”

  ”Jag har ingen aning. Men vad som helst som inte handlar om mitt irriterande ex”

  ”Visst” skrattade Chaz smått innan något verkade klicka för honom ”Förresten Jason har du frågat Brianna om hon ska följa med i helgen?”

  ”Följa med vart?” frågade Brianna frågandes och vända sig snabbt mot mig.

  ”Fall du vill följa med på en fest som hålls här i helgen”

  ”Fest? Vad menar du med fest? Jag tror faktiskt vi har lite annorlunda bilder på vad en fest är”

  ”Det tror jag också. Men jag kan helt klart säga att det är min typ utav fest. Med en massa drickande, rökande, dansande och en hel del annat” sa jag och Brianna såg en aning tveksam ut.

  ”Jag vet inte riktigt om det är en fest för mig. Jag har aldrig gått på en sådan fest förut. Jag tror inte ens att jag har kläder som skulle passa till en sådan fest”

  ”Tro mig det skulle vi nog kunna fixa, kläder är inget problem. Det största problemet skulle nog vara att få dig att passa in. Det är en helt annan stämning och attityd än du är van med. Kanske dansen också skulle vara ett problem, det är inte riktigt snurrar och piruetter eller vad tusan det är du håller på med som vi gör här”

  ”Du tror inte att jag skulle klara av det?” frågade Brianna en aning sårat och jag log smått. Jag hade henne precis där jag ville ha henne. Jag visste att hon aldrig skulle säga nej till en utmaning så där av sa jag att jag tvivlade på henne. För ärligt talat så tvivlade jag inte en sekund på att hon skulle lyckas. Hennes kropp är fantastisk så använder hon den bara så lovar jag er att hon kommer att ha killar köandes för henne.

  ”Jag vet inte riktigt”

  ”Jag tror att jag skulle klara det mer än bra. Jag tror dock att du skulle ha större problem att passa in hos mig”

  ”Ha, jag skulle kunna passa in där hur bra som helst”

  ”Visst om du tror det så varför testar vi inte. Jag följer med dig i helgen på den här festen och så följer du med mig på min skoldans om någon vecka”

  ”Jag är så på”
  ”Bra, jag hoppas att du äger en kostym för det är vad du kommer att behöva ha på dig för att komma in”

  ”Jag tänker inte ha på mig en kostym. Jag har bara haft på mig en en gång och jag sätter aldrig på mig det igen”

  ”Okej. Om du inte kommer ha på mig dig en kostym så kommer jag att ha på mig mina vanliga kläder i helgen” kontrade hon och jag suckade smått.

  ”Visst som du vill” sa jag nu en aning deprimerad och tog bort min arm från runt Briannas axlar. Var inte riktigt på humör att prata längre nu när jag visste att jag skulle behöva ha på mig min kostym. Det var min brors kostym som jag hade hemma och jag hade på mig den på hans begravning. Det var den enda gången jag ens har rört, annars så har den bara hängt där och jag vet inte riktigt om jag vill använda den. Kanske skulle det var bättre om jag hyrde en kostym, eller lånade en från killarna. För jag vill inte att Alex kostym ska bli skadad på något sätt. Det var en av dem få grejerna som jag hade kvar av honom.

Okej jag vet att jag lovade ett kapitel igår men jag råkade somna, hehe. Så jag lägger upp det nu istället men hinner inte skriva så mycket då min lektion börjar strax. Har bara en kort rast nu så.

I alla fal hoppas att ni gillar kapitlet. Jag gillar faktiskt det inte jag själv om jag ska var aärlig men ja ja. Det får väll duga antar jag. Jag har i alla fall börjat på nästa kapitel redan och hoppas att få upp det snabbare än jag fick upp det här. Jag vet för det mesta vad som ska hända så tror det kommer gå rätt fort.

Har lite små grejer som jag inte vet vad som ska hända så jag frågar er. Vad tycker ni ska hända på festen som dem ska gå på? 

Tidigare kapitel:

  ”Du sa ju att jag inte var skyldig dig något, att jag skulle glömma det”

  ”Oh gissa vad gullet, jag ljög. Så det är bäst för dig att du plockar fram ditt A game. För om du sabbar det här så kommer jag att göra ditt liv till ett helvete. Jag hjälpte dig med ditt liv och nu är det din tur att hjälpa mig” dem orden var det sista jag sa till henne innan vi nådde fram till Simon som kollade med stora ögon på Brianna som stod stelt bredvid mig. Jag klämde åt hennes axlar lite och hon slappnade av en anledning. Hennes blick möte min och jag log lugnande. 

  Fast vem jag försökte lugna vet jag inte riktigt. För just nu var jag livrädd att Brianna skulle sabba det här. Tänk om hon inte skulle spela med, eller tänk om han inte skulle löpa det. Vad skulle hända då? Skulle dem ta in mig då?

  ”Så det här är alltså din flickvän?”

  ”Ja. Vi har vart tillsammans i två månader nu och hon har seriöst vart det bästa som har hänt mig. Hon har förändrat mig totalt. Det är hon som har pushat mig till att bli en bättre person” sa Jason och gav ett litet leende till killen som antog hette Simon då det stod så på hans tröja. Sättet Jason sa allt fick det nästan att låta som han menade det. Han var bra på att ljuga vilket gjorde mig ännu mer nervös. Jag brukade aldrig ljuga så jag vet inte riktigt hur jag är på det. Tänk om jag är hemsk som jag sa till Jason. Skulle jag sabba allt då? Och i sådana fall, vad skulle Jason göra med mig?” 

  ”Ja jag antar att om man är tillsammans med Brianna Smith så kan man inte bete sig hur som helst” både jag och Jason stelnade till nu och jag kunde se en nästan panikslagen blick i hans ögon. Han svarade inte direkt, visste säkert inte vad han skulle säga så jag hoppade in. Jag skulle ju tvungen att säga något så småningom ändå.

  ”Jag vill bara vad som är bäst för honom, Men ja det underlättar en hel del att han börjat komma bort från allt med tanke på mina föräldrar. Dem är inte riktigt lika förstående och öppen sinnad som jag är”

  ”Har Jason träffat dina föräldrar?”

  ”Oh nej” sa jag och skrattade smått. Hoppades innerligt att det inte lät för falskt innan jag fortsatte ”Och det kommer han förmodligen inte att göra på ett tag heller. För det första så är inte pappas bild utav Jason så bra efter alla anklagelser som har vart mot Jason. Även fast dem inte är sanna. Sen så har min pappa också en liten regel om att jag och min syster inte får börja dejta förs än vi är 18. Helst längre om han skulle få bestämma. Du vet ju hur pappor är med sin döttrar”

  ”Ja jag vet. Har själv två döttrar och jag skulle gärna hålla dem borta från killar tills dem var i alla fall 20 men tyvärr så har den ena redan börjat. Det är bara svårt för oss att inse att våra döttrar inte är våra små tjejer. Vi menar inget illa”

  ”Ibland är det svårt att tro” sa jag och nu var det hans tur att skratta roat.

  ”Så ni två har alltså vart tillsammans i” började Simon men avslutade inte meningen då han ville att jag skulle fylla i den. Då han ville kolla om mitt svar skulle stämma överens med Jasons.

  ”I två månader”

  ”Oh okej. Vart träffades ni någonstans om jag får fråga”

  ”Vi träffades faktiskt via mitt jobb, eller det kan man väll säga” sa Jason och jag kollade frågandes upp på honom. Visste inte riktigt hur jag skulle kunna lägga till något då jag inte visste vad det var för ”jobb” han pratade om. 

  ”Det var när jag var ute och lämnade post. Det var första dagen på jobbet för mig och jag hade vart sen så jag var jätte stressad för att få ut allt i rätt tid. Vilket lede till att jag råkade köra på Brianna”

  ”Du körde på henne?” frågade Simon nästan skräckslaget och jag försökte mig på ett litet skratt.

  ”Alltså det var väll mitt eget fel om jag får säga så. Jag kollade mig inte för när jag skulle gå över vägen då jag hade brotom och ja. Vi råkade då krocka”

  ”Det kanske inte var det mest romantiska sättet att träffas på”

  ”Kanske inte, men för mig så duger det mer än väll. Jag bokstavligt talat föll för henne” sa Jason och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. Jag vet att han inte menade det på riktigt, att allt det här var något som vi bara hittade på. Men jag kunde inte låta bli, det var nog det mest romantiska någon någonsin sagt till mig. Det är bara synd att det inte var sant och att det kom ifrån Jason av alla personer.

  För att dölja rodnaden på mina kinder vred jag på mig och pressade in mitt ansikte i Jasons bröst. Han skrattade kort åt mig och jag antog att han hade hunnit se rodnaden på mina kinder. Han drog mig närmre sig och placerade en snabb kyss på min panna innan han vände sig mot Simon igen.

  Dem fortsatte att prata om någon men jag hörde inte vad. Jag brydde mig inte, fast egentligen borde jag väll fokusera på vad dem sa i fall dem sa något viktigt. Men jag kunde inte tänkta på något annat än hur bra det kändes att stå i Jason armar. Han var så varm och hans famn var på något sätt beskyddande.

  ”Okej en sista fråga innan jag går och kan lämna er ifred. Pratar han med dig?” frågade Simon och jag antog att den här frågan var riktad mot mig. Jag kollade frågandes upp på Jason för att få ett svar och han gav mig en kort menande blick. Jag kopplade fort vad han menade och vände mig mot Simon.

  ”Menar du om hans familj och sånt?”

  ”Ja precis”

  ”Ja han pratar med mig. Det tog ett tag innan han öppnade sig men när han väll gjorde det så ja. Vi pratar om det ibland men jag vill inte pressa honom på den fronten så jag låter han komma till mig istället. Det är svårt att förlora någon man står nära, det är ett känsligt ämne. Speciellt om man förlorar dem i en olycka eller något som man inte kan göra något åt”

Jasons perspektiv

  Simon kollade en aning chockat på Brianna och jag måste erkänna att jag kollade en aning frågandes på henne också. Men vi det var av olika anledningar som vi kollade chockat på henne. Simon kollade så på henne då han förmodligen hade väntat sig att hon inte skulle ha något att säga. Att jag inte har berättat om mina föräldrar, vilket jag då inte har gjort men hon verkade veta ett och annat i alla fall. Förmodligen pågrund av hennes pappa.

  Jag och andra sidan kollade chockat på henne då hon innan vi kommit hit sagt att hon inte var något bra på ljuga. Och just nu står hon här framför mig och gör det som att det är något hon gör dagligen. Hon spelade den perfekta flickvännen. Inte för att jag riktigt vet vad man gör som ett par då jag aldrig vart i ett riktigt förhållande. Men om jag hade sett henne göra det här med en annan kille så hade jag helt klart trott på det.

  ”Okej är det något mer som du vill fråga oss eller kan vi gå nu. Jag ska ta ut Brianna på middag och jag har bokat bord så jag vill inte bli sen” sa jag efter att vi stått tysta ett medan Simon tog några sista anteckningar i sitt block. Han vände upp blicken mot oss och lätt blicken pendla från oss båda. För sökte säkert hitta något som inte hörde hit så att han kunde sätta ditt mig. Men inget verkade vara ur plats, i alla fall vad han kunde se.

  ”Ja ni kan gå. Men vi syns snart igen McCann” sa han och sträckte fram handen mot mig. Jag skakade den kort innan jag vände mig fult mot Brianna som redan kollade upp på mig. Jag la armarna runt hennes midja och drog upp henne mot mig. Hon kollade med en nästan frågande blick på mig och jag skakade smått på huvudet innan jag lutade mig framåt. Jag visste att Simon fortfarande kollade på oss så jag var tvungen att fortsätta vårat lilla ”spel” eller vad man ska kalla det.

  Briannas läppar började inom kort röras i synk med mina i samband som hennes armar hittade sin väg runt min nacke. Vi stod så ett tag innan Brianna drog sig undan. Men jag var inte nöjd, jag ville ha mer. Men Brianna stoppade mig snabbt genom att placera händerna på mitt bröst ”Jason han är borta. Vi behöver inte fortsätta att spela”

  ”Nej men vi behöver inte sluta för det” sa jag men hon skakade smått på huvudet till svar. Jag kollade chockat på henne och hon skrattade kort innan hon gick ur min famn.

  ”Ja det här var kul men jag ska åka hem nu. Jag har redan missat den bussen jag skulle ta så jag missar gärna inte den som kommer nu. Så hejdå Jason” sa hon och vände om för att gå bort mot buss stationen. Och av någon anledning så ville jag inte att hon skulle gå, att hon skulle försvinna. För om hon stack nu skulle jag förmodligen aldrig träffa henne igen.

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill”

  ”Det är lugnt. Jag kan bara ta bussen. Det tar inte så lång tid ändå”

  ”Åh kom igen. Vi båda vet att det skulle gå mycket snabbar om jag skjutsade dig. Du skulle slippa att byta två gånger” sa jag och hon såg ut att tänka på saken ett tag innan hon suckade kort.

  ”Visste men bara om vi tar bilen. Jag sätter mig inte på den där motorcykel saken igen. Den skrämmer skiten ur mig”

  ”Som du vill baby” 

  Vi hade nu kommit fram till mitt hus och om jag ska vara ärligt så var det väldigt lätt att prata med Brianna. Visst hon kom fram som lite bitchig och snobbig ibland vilket gick på mina nerver. Men hon var inte alls lika snobbig och allt det där som jag trodde att hon skulle vara. Hon var väldigt enkel att prata med men hon verkade ha lite svårare att prata med mig dock. Hon fick flera gånger börja om då hon nästan börjat stamma fram meningen och rodnade flera gånger när jag kallade henne saker som baby, babe vilket alltid fick ett belåtet flin att spridas på mina läppar.

  ”Eh jag måste bara hämta mina nycklar och berätta för killarna att jag sticker iväg. Du kan antingen följa med eller så kan du stanna här ute” sa jag och Brianna tvekade inte en sekund innan hon sa att hon skulle följa med in. Hon sa även något om att det här området skrämde henne vilket än en gång fick mig att skratta.

  Jag öppnade upp dörren intill huset och släppte in Brianna först innan jag följde efter henne in. Skratt och prat hördes ifrån vardagsrummet och jag styrde fort mina steg ditåt för att hitta killarna framför tv. Dem spelade något spel som jag inte la så mycket vikt på men spelet pausades snabbt när dem såg oss komma in i rummet.

  ”Nej men kolla vad katten har släpat in” skrattade Chaz fram med blicken på Brianna som vred på sig lite obekvämt ”Vad gör hon här?”

  ”Eh jag ska skjutsa hem henne”

  ”Jag trodde att du skulle träffas upp med socialen”

  ”Mike jag har redan fixat det. Socialen kommer inte att vara ett problem på ett bra tag. Dem tror att jag är någon mjukis nu som har fixat jobb på posten och funderar på att flytta här ifrån”

  ”Varför tror dem att du börjat bli en mjukis?”

  ”För att jag blev tvungen att ha ett”ögonvittne” till att jag blivit bättre och ni fyra skulle inte gillas då dem vet vilka ni är. Så jag hade inget annat väll än att säga att jag skaffat en flickvän” 

  ”En flickvän?” frågade Mike och kollade med stora ögon på mig som att jag hade två huvuden eller något. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke att jag och ordet flickvän inte riktigt hängde ihop.

  ”Ja en flickvän. Brianna gick precis förbi och den första tanken som slog mig var att säga att hon var min flickvän. Hon var ju ändå skyldig mig så”
  ”Vem är skyldig vem?” frågade Robert som nu kom ner trampandes från övervåningen. Han hade förmodligen tagit en dusch då hans hår var blött och han hade en handduk hängandes runt nacken. 

  Jag såg hur ett leende spreds på Roberts läppar när hans blick fastnade på Brianna men jag kan ju inte riktigt säga att henne reaktion var den samma. Hon stelnade snabbt till bredvid mig och henne ögon blev nästan dubbla storleken. 

  ”Du” var allt hon fick fram innan hon kollade nästan panikslaget runt sig. Efter vad visste jag dock inte. Men efter ett tag fick jag min fråga besvarad när hon drog in mig framför sig som någon slags sköld. Hon klängdes sig fast vid min arm och gömde sig bakom min rygg när Robert tog ett steg mot oss.

  ”Nej nej nej, snälla håll dig borta. Jag vill inte ha dig nära. Jag vill inte bli fastbunden i din säng” jag kunde höra paniken och rädslan i hennes röst och jag kollade frågandes på henne. Vad hade Robert gjort för att få henne så rädd för honom. Jag visste att det fanns en chans att han hade stött på henne och skrämt henne en aning. Men det här vart helt klart oväntat.

  ”Oh kom igen baby, jag lovar att jag kommer vara försiktig”

  ”Nej, det kommer inte hända. Så snälla bara baka undan, jag vill inte ha något med dig att göra. Speciellt inte på det sättet. Så bara snälla baka undan” bad Brianna en än gång och tryckte sig närmre mig. Trycket mot min arm ökade en aning och hennes naglar trycktes in i min bicep. 

  ”Kom igen Brianna. Jag vet att du vill det lika mycket som jag vill”

  ”Det enda jag vill ha från dig är att du håller dig undan från mig. Du skrämmer mig, äcklar mig och jag lovar att om du inte bakar undan nu så kommer jag sparka dig där solen inte skiner”

  ”Du vet att du måste komma över hit för att kunna göra det va? Vilket skulle leda till att jag skulle kunna få ett bra grepp om dem där höfterna av dina” sa Robert i en låg hes röst som jag var alldeles för van med. Det var den rösten som han använde när han försökte få en tjej och det funkade nästan alla gånger. 

  Men den här gången så fick det motsatt effekt. En rysning gick igen hennes kropp och inte av den bra sorten av vad jag kunde se. Hon pressade sig om möjligt närmre mig och hon såg livrädd ut och jag kände att det kanske var min tur att hoppa in i det här.  

  ”Okej det här var ju trevligt men jag borde noga köra hem Brianna nu”

  ”Åh ska du redan åka. Kan du inte stanna lite till Brianna vi kan ha lite kul tillsammans”

  ”Nej tack” sa hon fort innan hon vände om för att gå bort mot dörren. Hon hade fortfarande ett fast grepp om min arm vilket fick mig att ryckas bak en aning då jag inte var beredd på det. Men jag sa inget utan lätt henne dra ut mig till min bil. Men trotts att vi kommit bort från Robert så lotsades inte hennes grepp om min arm. Jag la min hand över hennes vilket fick hennes grepp att lotsa en aning och och flätade in mina fingrar med hennes för att lyfta bort den från min arm. Jag släppte hennes hand vid hennes sida och greppade istället tag om hennes ansikte för att vrid upp det mot sitt.

  ”Är du okej?” frågade jag och hon skakade på huvudet till svar.

  ”Hur kan ni vara kompis med honom? Han är. Jag kan inte ens hitta ord för att beskriva honom. Han skrämmer mig”

  ”Jag kunde se det”

  ”Kan du köra hem mig nu? Jag vill så långt bort från honom som möjligt” sa hon och jag skrattade kort. Dock nickade jag kort till svar och släppte mitt grepp om min ansikte för att istället hoppa in i bilen. Brianna följde mitt exempel och hon sjönk ner i sättet.

Briannas perspektiv

  Vi sa inte så mycket till varandra. Jag satt mest i mina tankar och försökte få bort dem hemska tankarna som fanns där. När jag hade sett den där killen igen hade jag nästan svimmat. Okej kanske inte riktigt då men hela jag stelnade till och jag kunde inte röra mig till en början. När jag sen väll kunde röra mig hade jag gömt mig bakom Jason. Bakom honom var det enda säkre stället jag kunde hitta och jag är nästan helt säker att jag lämnat märken på hans armar från mina naglar. Men jag visste inte vad jag annars skulle göra. Jag var livrädd för honom, jag fick kalla kårar igenom hela kroppen utav att bara titta på honom. Och då kan ni ju tänka er vad jag kände när han började prata med mig. Jag tror aldrig att jag vart så rädd i hela mitt liv.

  ”Jag är ledsen förresten” sa jag efter ett vi börjat närma oss mitt hus vilket fick Jason att vända sig chockat mot mig.

  ”Varför ber du om ursäkt för?”
  ”För det som hände där borta. Jag kan nästan lova att jag råkade lämna märken på din arm”

  ”Brianna det är ingen fara”

  ”Vad då ingen fara? Tänk om jag lämnade märken. Då kommer dem aldrig att försvinna”

  ”Allvarligt Brianna tänk inte på det. Det syns förmodligen inte ens” sa han med en enkel axelryckning och parkerade några hus ner från mitt då jag inte ville riskera att någon i min familj skulle se mig.

  ”Här låt mig se” sa jag och knäppte loss mig för att sen kunna vrida mig om så att jag nu satt åt Jason håll. Han kollade frågandes på mig men jag ignorerade honom lutade mig framåt för att kunna dra upp ärmen på hans t-shirt. Jag hade väntat mig att se märken efter mina naglar men blev istället chockad när jag inte såg några märken alls. Istället var allt jag kunde se en himla massa tattueringar som täckte hela hans arm. Jag lät mina fingrar glida över några små detaljer och jag hörde hur Jason skrattade smått.

  ”Hittar du några märken?”

  ”Nej men jätte många tattueringar istället. Hur många tattueringar har du ens?”

  ”Jag vet inte. Jag har tappat räkningen”

  ”Är det så många?”

  ”Ja jag antar väll det. Varför frågar du?”

  ”Jag är bara nyfiken. Tattueringar är in så vanligt här jag bor”

  ”Jag har märkt det” sa han och jag släppte hans arm. En liten stel tystnad spreds över oss och jag pillade smått med fingrarna på min tröja.

  ”Eh jag kanske borde gå nu. Jag har läxor att göra och jag är säker på att du har en hel del att göra hemma hos dig”

  ”För en gångs skulle så har jag faktiskt ingenting att göra”

  ”Det måste vara skönt. Jag skulle ge vad som helst för bara några dag av att slappna av och kolla på film eller något”

  ”Hektiskt schema?”

  ”Du skulle bara veta” sa jag och gav honom ett litet leende innan jag vände mig om för att hoppa ur bilen. Men jag blev dock stoppad när Jason greppade tag om min handled för att dra in mig i bilen igen.

  ”Du vet jag har tänkt på en sak. Behöver du fortfarande en anledning att komma bort från den där Nate killen?”

  ”Jag kommer alltid att behöva en anledning för att komma bort från honom. Varför undrar du?”

  ”Det var bara en tanke som slog mig. Men vet du vad. Strunta i det, glöm bort att jag sa något”

  ”Åh kom igen Jason. Säg vara vad det är som du tänkte på. Det kan väll inte vara så himla farligt? Eller?”

  ”Jag tänkte bara på det att vi båda behöver en ursäkt att komma bort från våra liv. Okej kanske inte komma bort från våra liv men du förstår vad jag menar. Du vill komma bort från ditt ex och det blev du igenom att säga att du var tillsamman med mig. Och jag vill komma bort från socialen vilket jag blev efter att ha fått dem att tro att vi var tillsammans”

  ”Okej. Vart vill du komma med det här Jason”

  ”Allt jag menar är bara att vi kanske kan fortsätta så. Vara varandras täckmantlar du vet. Jag menar det verkar ju inte så troligt för någon utav dem vi lurar om vi helt plötsligt dyker upp med en annan som flickvän/pojkvän eller säger att vi gjort slut” 

  ”Så vad vill du att vi ska göra?” frågade jag och kollade med stora ögon på Jason som nu vände blicken mot mig.

  ”Jag menar att jag kommer hit till dig ibland för att synas framför folk så att dem tror att vi dejtar eller något och så gör du samma sak för mig. Vi behöver inte träffas jätte ofta men tillräckligt för att inte få folk att misstänka något”

Okej så det här kapitlet kom upp lite senar än jag hoppats men det är för att kapitlet blev lite längre än jag planerat. Men jag tror inte ni klagar på ett lite längra kapitel. Eller har jag fel?

I alla fall. Vad tycker ni om kapitlet? Brianna fick nu träffa Robert igen och ja, hon var rädd för honom precis som alla trott. Jason föreslog även att dem skulle ha en fejk relation vilket han inte riktigt fick svar på. Men vad tror ni? 

Sen en liten fråga då jag är lika nyfiken som alltid. hehe: Vad heter ni?

Jag själv heter Emelie för er som inte visste det redan :)

Tidigare kapitel:

”Tack igen, för allt. Förhoppningsvis så lämnar Nate mig ifred nu så att jag kan började leva mitt liv igen. Jag är skyldig dig”

  ”Det är inget problem babe, tänk inte på det” 

  Jag log smått mot honom och tackade honom än en gång vilket fick honom att skaka roat på huvudet innan han körde iväg. Jag kollade efter honom ett tag innan jag vände mig och började styra mina steg mot entrén. Kände allas blickar på mig medan jag gick men jag valde att ignorera dem. 

  Det var nu en vecka sen jag träffade Jason nu och jag vet inte om jag ska vara lättad eller ledsen över det. Det kanske var bra att vi inte träffades då det skulle sluta i katastrof, precis som jag sagt till Emily. Men jag kände mig besviken då det faktiskt kändes bra att vara runt Jason. Speciellt när hans läppar kysste mina perfekt. Jag skulle aldrig erkänna det för honom men det kändes liksom rätt att vara nära honom. Jag kände mig säker i när jag var i hans armar.

  Men jag hade knappt någon tid att njuta utav det då ryktet snabbt spridit sig i min skola och alla ville nu veta vem som var min ”pojkvän” Alexandra och Emily vill träffa honom men det är ju inte riktigt så att jag kan få dem att träffa Jason. För det första så vet jag inte hur jag skulle få tag på honom. För det andra så tror jag inte riktigt att det skulle vara så bra. Dem skulle se honom och förstå att det var Jason McCann, vilket absolut inte skulle sluta så bra.

  Dem har tjatat en massa om att jag ska berätta saker som när vi träffades, hur vi blev tillsammans. Våran första kyss och allt det där. Jag berättade inget för dem då det inte fanns något att berätta men det var inte nöjda. Men just nu sket jag i det. Även om mitt val att kyssa Jason hade många nackdelar så var det värt det. Nate hade bakat undan, han gav mig utrymme. Än så länge i alla fall. Men vi får se hur länge det håller.

Jasons perspektiv

  Jag vaknade utav en hög smäll ifrån undervåningen och satte mig upp med ett ryck. Huvud värken spreds i mitt huvud och jag stönade högt. Jag kollade runt i rummet för att endast hitta det tomt. Tjejen jag hade haft med mig var redan borta och jag log smått. Äntligen en tjej som fattade att man skulle sticka efter. Dem tre senaste tillsammans med Melissa har stannat efter och tyckt att vi ska ha en mysig stund i sängen samtidigt som vi kollade på någon film. 

  Fucking skit. När ska folk inse att jag inte är relationstypen. Jag tror inte ens på kärlek. Det är bara något trams som killar hittade på för att få det enklare till att ha sex. Det finns inget som kalls för evigt kärlek som kommer hålla i all evighet. Ni som tror på det, ja ni är bara ännu några fån som tror på det och det är ni som kommer bli besvikna i slutet när ni inte hittar det ni söker efter.

  Jag slängde mig ner med en suck i sängen och slöt ögonen. Mitt huvud dunkade som jag vet inte vad och dem där jävla tabletterna som jag tagit förra gången jag vaknade har inte hjälpt ett skit. Mitt huvud var om möjligt värre nu och jag insåg nu att det kanske inte var så smart att festa igår.

  Socialen skulle komma idag för att kolla om jag har gjort något framsteg sen senast jag träffade dem. Dem sa att om jag inte började bättre mig snart så skulle dem sätta in mig på ett hem för ungdomar. Dem säger att det skulle hjälpa mig att komma tillbaka, att sluta vara så deprimerad.

  Men gissa vad idioter. Jag är deprimerad. Visst jag har mina stunder när jag saknar Alex men jag är fucking inte deprimerad. Och mina föräldrar? Jag kände dem knappt. Så när jag fick reda på att dem dog så tog det inte särskilt mycket. Visst dem var mina föräldrar och allt det där men dem var anledningen till att jag och Alex hamnade i det liv vi hamnade. Om dem inte bara hade slängt bort oss som dem gjort kanske saker hade vart annorlunda. Men nu blev det så här. Våra föräldrar lämnade oss och vi fick åka in på en massa jävla olika barnhem. Jag vet inte hur många vi hamnade på tillslut men så fort Alex hade fyllt 18 så tog han med mig därifrån. Jag var då bara 14 år och visste inte bättre så jag följde med honom. Han tog med mig hit till Mike som var den enda som bodde här för tillfället. Alex hade tydligen lärt känna honom ett tag tillbaka när han hängde utanför barnhemmet och Mike hade lovat honom att vi kunde bo här så fort vi kom bort från det där stället.

  Alex var redan inblandad i allt den här skiten och även fast han ville att jag inte skulle bli delaktig i allt så blev det så rätt naturligt. Jag såg upp på Alex som liten, han var min idol och jag ville bli precis som honom när jag blev stor.  

  När jag var sen var femton år så kom Robert in i allt det här. Jag träffade honom på klubben när jag försökte smyga in. Han försökte också smyga in så vi samarbetade. Vi lyckades inte komma in den gången men ända sen dess har vi vart oskiljaktiga. Vi gör nästan allt tillsammans för vi har samma intressen och all den där skiten.

  Chaz och Ryan vet jag inte riktigt hur dem kom in i allt det här men dem har vart här i snart tre år. Dem kom hit någon gång och sen så har dem inte lämnat sen dess. Inte för jag klagar för jag gillar dem båda. Som kompis då då.

  Men i alla fall. Tillbaka till poängen. Om socialen inte anser att jag har gjort något framsteg så kommer dem sätta in på mig på det där hemmet. Dem tycker att jag borde prata om Alex och mina föräldrars död. Men vad dem inte förstod är att jag inte skulle berätta ett skit för dem. Jag pratar knappt med killarna om det här så vad får dem att tro att jag skulle berätta något för dem. Jag litar inte på dem och jag skulle inte kunna berätta något utan att hamna i trubbel. Alex dog inte direkt av en bilolycka som mina föräldrar gjorde.

  Åh nej, Alex dog på grund av att han var indragen i allt det. Han litade på fel personer, trotts att vi varnade honom. Men han sa att han älskade henne. Han sa att dem älskade varandra. Bull shit. Som jag sa tidigare så finns inte kärlek. Hon använde det bara för att utnyttja min bror och när hon var klar med honom så döda hon honom. Och jag skulle få min hämnd. Jag bryr mig inte om vad jag måste göra för att få tag på henne men jag ska hämnas Alex. På ett eller ett annat sätt. Hon kommer att ångra dagen hon föddes när jag väll får mina händer på henne.

  ”Så som du ser så har så har saker blivit bättre för mig sen ni var här senast. Jag har fixat ett jobb som ni bad mig om. Jag har till och med börjat kolla på hus utanför orten för att komma bort från allt” sa jag till Simon som tog anteckningar på allt jag sa. Han var från social byrån och låt mig bara göra en sak klar för er. Allt jag nyss sa till honom är en stor enda lögn. Jag har inga planer på att flytta och absolut inte planer på att skaffa ett jobb. Jag får redan tillräckligt mycket pengar för det jag gör så varför skulle jag ens ha en tanke på att skaffa ett annat jobb.

  Men jag blev tvungen att ljuga för honom och han köpte varje ord jag sa åt honom. Vi gick till och med till en av mina kontakter som äger en postbyrå för att låtsas som att jag jobbade där. Vi tänkte att det var bäst att ta det jobbet då man inte spenderar så mycket tid på kontoret utan jag skulle vara mest ute och dela ut post. Vilket skulle göra det svårt för socialen att ”hälsa på mig på jobbet”

  ”Jag kan se det McCann men jag behöver fortfarande någon som kan konformera det. Och då kommer inte dina killkompisar som du bor med gillas. Vi vet vilka dem är och deras ord  skulle inte direkt bli tro värdigt. Vi behöver någon annan. Har du någon som skulle kunna konformera för oss om att du bättrat dig, att du börjar komma bort från allt det här?” frågade han och jag suckade högt. Varför kunde han inte bara ta det som jag sagt och sticka härifrån.

  ”Eh jag vet inte riktigt kanske” började jag och kollade runt lite diskret för att se fall det var någon som jag skulle kunna använde som mitt ”ögon vittne” för att jag bättrat mig. Min blick fastnade på en tjej en bit bort. Brianna.

  ”Ja det har jag föresten. Du kan få träffa min flickvän”

  ”Åh är hon här?”
  ”Ja hon är där borta. Vänta här så hämtar jag henne” sa jag och gav honom ett litet kort påklistrat leende innan jag började styra mina steg bort mot Brianna.

  ”Brianna” ropade jag när jag närmade mig och hon vände sig mot mig med ett ryck.

  ”Jason hej. Vad gör du är här?”
  ”Jag skulle kunna fråga dig det samma men just nu så har jag inte tid”

  ”Okej, så varför kom du över hit då?”

  ”För att göra det här” sa jag och greppade tag om hennes ansikte inan jag böjde mig ner för att pressa mina läppar mot hennes. Hon stod chockat framför mig och hennes händer hängde stelt längst hennes sidor.

  ”Kyss mig tillbaka, du är skyldig mig” viskade jag lågt mot hennes läppar och efter ett tag så lindades  hennes armar runt min midja. Hennes läppar började röra sig med mina och jag drog henne närmre mot mig. Men jag höll inte kyssen så länge då jag faktiskt skulle använde henne för mer än bara att kyssa henne. Hon skulle övertyga social killen att jag börjat bättra mig.

  ”Okej så när ska jag få min förklaring för det här då?” frågade hon och kollade upp på mig. Jag skakade smått på huvudet och kysste henne snabbt på läpparna innan jag la en arm runt hennes axlar. Började styra henne bort mot Simon som kollade med stora ögon på oss.

   Jag lutade mig neråt mot Brianna så att mina löppar var vid hennes öra när jag började prata ”Okej så här är din förklaring. Du ska spela min flickvän sen två månader tillbaka. Vi är jätte lyckliga och du har sett att jag börjat förbättra mig”

  ”Din flickvän? Och vad då förbättrat dig?”

  ”Alltså att jag inte håller på med bomber och allt det där längre”

  ”Men det gör du ju”

  ”Ja men han får inte veta det. Och juste, vi pratar mycket. Speciellt om döden av min familj”

  ”Jason jag vet inte om jag kan göra det här. jag suger på att ljuga”

  ”Så prata inte så mycket då. Låt mig sköta det mesta pratet. Jag behöver det här och du är skyldigt mig, kommer du ihåg?”

  ”Du sa ju att jag inte var skyldig dig något, att jag skulle glömma det”
  ”Oh gissa vad gullet, jag ljög. Så det är bäst för dig att du plockar fram ditt A game. För om du sabbar det här så kommer jag att göra ditt liv till ett helvete. Jag hjälpte dig med ditt liv och nu är det din tur att hjälpa mig” dem orden var det sista jag sa till henne innan vi nådde fram till Simon som kollade med stora ögon på Brianna som stod stelt bredvid mig. Jag klämde åt hennes axlar lite och hon slappnade av en anledning. Hennes blick möte min och jag log lugnande. 

  Fast vem jag försökte lugna vet jag inte riktigt. För just nu var jag livrädd att Brianna skulle sabba det här. Tänk om hon inte skulle spela med, eller tänk om han inte skulle löpa det. Vad skulle hända då? Skulle dem ta in mig då?

Här är kapitel 10 och dme träffas återigen. Även denna gång tillsammans med en kyss, hehe. Men i alla fall. Vad tycker ni om kapitlet?? Är själv inte helt hundra på det så hoppas att ni gillar det :)

Sen så har jag en liten fråga: Har ni något bra filmtips??

Jag och min ska ha filmkväll och vet inte riktigt vilka filmer vi ska välja. Så det skulle hjälpa jätte mycket om ni kunde tipsa någon bra film :)

Tidigare kapitel:

  ”Fortsätt drömma Robert, vi alla vet att hon snart kommer hänga klängandes efter McCann inom några dagar. Du har inte ens en chans, plus Jason har redan ett försprång på dig. Han pratar redan med henne, plus han kommer vara ensam med henne imorgon på hennes rum” sa Chaz och petade mig lätt i sidan.

  ”Jag har inget emot en utmaning. Plus, det måste ju finnas en första för allt.  Men bara en fråga, är det bara jag som tycker att hon påminner om den där tjejen som jag stötte på när vi åkte hem från klubben? Den där tjejen i danskläderna som försökte att låtsas som att vi inte fanns?”

  ”När du säger det så jo. Men jag hoppas för din skull att det inte är. För efter som hon redan är livrädd för dig och tror att du är ett creep så tror jag att du skulle få det rätt svårt att haffa in henne” sa Ryan och Robert nickade smått åt sig själv.

Briannas perspektiv

  Jag sprang bort till Alexandra och Emily som stod och kollade på mig med stora ögon. Jag gick bara med snabba steg förbi dem och började gå bort mot bilen som stod en liten bit bort.

  ”Hej Brianna vänta på oss” ropade Emily efter mig men jag ignorerade dem och hoppade in i bilen. Dem kom med snabba steg till bilen och nästan slängde sig in i bilen när dem väll kom fram till den.

  ”Okej du har en hel del att förklara för oss Brianna. Vem tusan var den där killen som du stod där nere med? Han såg inte riktigt ut som den typiska killen som vi umgås med”

  ”Det är för att han inte är det. Han är ingen speciell”

  ”Han såg inte ut som bara ingen speciell. Du stod väldigt nära honom och han verkade inte vilja släppa dig. Hans ögon kunde knappt släppa dig när du gick bort från honom”

  ”Det är inget i mellan oss, jag lovar. Vi träffades förut när jag följde med på en av allas pappas affärs resor”

  ”Jag tycker inte att det såg ut som bara någon person som du har träffat. Jag tyckte nog att jag såg en liten glöd i mellan” sa hon och jag kollade med stora ögon på henne. Hon kunde ju inte vara seriös. Det fanns absolut ingen glöd mellan oss. 

  ”Det är inget i mellan oss. Det var bara ett tag sen vi träffades så jag gick över ditt för att prata med honom. Och anledning till att vi stod så där nära var för att vi precis hade kramats. Absolut inget mer, okej?”

  ”Visst vad du än säger. Så om du inte har något med honom kanske du inte har något emot om jag tog honom. Han var snygg och jävligt sexig”

  ”Tro mig Emily, han är inget annat än trubbel. Håll dig borta från honom” sa jag och hon skrattade kort åt mig innan hon startade bilen.

  ”Brianna vi alla vet att jag gillar att söka trubbel. Trubbel är mitt andra namn baby”

  ”Tro mig Emily det skulle inte sluta bra” sa jag och kollade bort mot där Jason satt tillsammans med sina kompisar. Jag kollade på honom ett tag innan jag lät min blick glida över hans kompisar. Min blick fastnade på en av dem men jag hann inte kolla på honom så länge innan Emily svängde. Men en sak visste jag. Jag kände igen honom, jag vet inte vart ifrån. Men jag hade ingen bra känsla av det.

  Skolklockan ringde ut för sista gången idag och jag packade snabbt ner mina saker i min väska innan jag började gå bort mot mitt skåp. Alexandra och Emily gick tillsammans med killarna i våran klass och prata glatt om något som jag inte la någon vikt på. Just nu ville jag bara komma ut här ifrån, hitta Jason och sticka innan någon hann se mig tillsammans med honom. Jag skulle inte skämmas om jag sågs med honom men det skulle skapa en massa onödiga rykten som jag inte behövde. 

  "Brianna lyssnar du ens på vad vi säger?" frågade Oscar som skrattade roat åt mig när jag vände mig med ett ryck mot dem. 

  "Nej förlåt jag har lite mycket i huvudet. Vad pratade ni om?"

  "Vi pratade om dansen som är snart och vi har planer om att gå ut och äta innan"

  "Precis som vi alltid gör" sa jag och han skrattade kort.

  ”Ja vi gör väll det. Men vill du följa med eller inte?”

  ”Visst det blir kul. Fast jag förstår inte varför ni planerar redan nu. Det är ett tag kvar om ni inte redan visste det. Jag anar att Alexandra har något med det här att göra”

  ”Varför skulle du tro det för?” frågade Alexandra nästan sårat och kollade på mig.

  ”För att du är den som planerar mest av oss. Speciellt när det kommer till att planera långt framåt”

  ”Det gör jag ju inte alls”

  ”Så du menar att du inte hade något med det här att göra?” frågade jag och hon öppnade munnen för att svara men stängde den lika fort.

  ”Det var det jag trodde”

  När jag äntligen kom bort till mitt skåp slängde jag snabbt in dem saker jag inte skulle ha. Sa snabbt hejdå till alla innan jag med snabba steg gick bort mot skolgården i hopp om att jag skulle finna Jason där. Men ingen sådan lycka hade jag självklart då det var tomt på parkeringen utanför. Tänk om han inte ens skulle komma. Tänk om han inte gick på det jag sa, tänk om han bara skulle stanna hemma.

  Jag avbröts mitt i mina tankar när någon knackade mig på min axel och jag vände mig om för att se vem det var. En hög suck lämnade mina läppar när jag såg att det var Nate men han verkade inte märka det då han log stort mot mig.

  ”Hej Brianna. Vad ska du göra nu?”
  ”Jag ska hem och byta om så att jag sen kan åka till dansen” sa jag och vände mig om för att gå men han stoppade mig genom att greppa tag om min handled.

  ”Brianna snälla, jag tänkte fråga dig fall du vill göra något tillsammans. Jag vet att du säger att det är slut i mellan oss men jag tror verkligen att vi skulle kunna få det att funka igen. Om du bara ger mig en andra chans. jag lovar jag kommer göra allt för att få dig lycklig”

  ”Nate hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte vill bli tillsammans med dig. Jag vill inte ens vara nära dig egentligen. Men jag måste tyvärr det då vi dansar tillsammans och vi har samma kompisar. Det räcker med att träffa dig då så snälla. Låt mig bara vara”

  ”Brianna snälla lyssna på mig. Du vet inte hur mycket jag ångrar det jag gjorde mot dig. I fucked up”

  ”Oh nej. Det var vad du gjorde med henne” sa jag och skakade äcklat på huvudet av bara tanken på Nate med Kiely.

  ”Brianna”

  ”Det kommer inte att hända Nate. För det första så blir jag bara äcklad utav att titta på dig. Plus så har jag en pojkvän nu och jag tror inte att han skulle bli särskilt glad om han fick reda på att du håller på att försöka övertyga mig igen. Han vet vad du gjorde mot mig och jag kan väll inte direkt säga att han blev glad” sa jag och borrade in min blick in hans. Han släppte sitt grepp om min handled men bakade fortfarande. Men det var ett framsteg i alla fall.

  ”Har du en pojkvän? Sen när?”

  ”Sen någon vecka tillbaka nu”

  ”Verkligen? Vad kan denna kille heta då? Är det någon som jag känner?”

  ”Nej du känner honom inte. Du vet inte ens vem det är”

  ”Haha ja det låter ju troligt. Att du känner någon som jag inte vet vem det är. Vi har samma vänner om du inte kommer ihåg det” sa han och jag öppnade munnen för att motargumentera mot honom när ett högt murande hördes. Jag såg hur en motorcykel körde upp på skolans parkering och jag såg direkt vem det var. Han behövde inte ens ta av sig hjälmen för att jag skulle veta vem han var. Det var ingen mindre än Jason McCann.

  Ett stort leende spreds på mina läppar när en liten plan spreds i mitt huvud.

Jasons perspektiv

  ”Så du ska verkligen göra det här? Du ska hämta revolvern?”

  ”Ja Robert jag ska hämta den. Hur många gånger ska jag behöva säga det innan ni får in det i era huvuden”

  ”Några gånger till förmodligen. Det är bara lite ovanligt att den store Jason McCann är rädd och känner sig hotad. Speciellt utav en tjej. Jag tror faktiskt aldrig att det har hänt förut. Har det hänt förut?”

  ”Nej det har inte hänt förut och det händer inte nu heller. Jag är inte rädd för Brianna. Jag är bara inte redo att riskera något. Jag stannar gärna utanför fängelset tack”

  ”Vad du än säger Jason. Allt jag säger är bara att du verkar rädd för henne” sa Robert och jag spände käkarna hårt. 

  Jag släppte det jag hade i händerna och vände mig om. Jag tog en handfull utan Roberts tröja för att kunna trycka upp honom mot väggen bakom. Min fria arm pressade jag mot hans hals vilket gjorde det svårt för honom att andas.

  ”Okej jag erkänner, jag kanske känner mig en aning hotad utav Brianna. Och vill du veta varför? För att hennes pappa är James Smith och han skulle enkelt kunna sätta in oss alla med dem här bevisen som hon har. Men vill du veta en till sak?” frågade jag och ställde mig nu så pass nära honom att våra näsor nästan snuddade innan jag fortsatte ”Jag är inte rädd för dig och om du fortsätter att gå på mina nerver så kommer du snart ligga på golvet blödandes. Du vet att jag inte gillar uppnosiga personer som ska lägga sig i. Och bara för att du är min broder så betyder det inte att du kan göra vad du vill. Är det förstått”

  Han nickade bara smått till svar och jag log belåtet innan jag släppte honom. Han föll andlöst ner till golvet och hans händer flög snabbt upp till hans hals.

  Var jag lite hård mot honom. Kanske, men han visste bättre än att hålla på att tjafsa med honom. Han vet konsekvenserna så han får ju skylla sig själv lite. 

  Jag gav honom en sista blick innan jag greppade tag om mina saker och började gå ut ur huset. Jag greppade tag om mina nycklar på vägen ut och hälsade snabbt hejdå till killarna som satt inne i vardagsrummet. Spelade något spel som jag inte la någon vikt på att kolla vad det var.

  Jag parkerade utanför Briannas skola och såg hur både tjejer och killar kom ut från entrén. Alla i klädda deras skoluniform. 

  Jag hoppade av mig motorcykeln och ställde den till rätta innan jag drog av mig min hjälm, stoppade in den under sättet så att jag slapp hålla i den. Min blick fastnade på några tjejer som gick förbi och skrattade åt något. Den ena tjejen kollade upp på mig och jag gav henne ett litet leende. Hon fnittrade smått till och jag såg hur en rodnad spreds på hennes kinder. Gud tjejerna här var ju till och med ännu mer på verkade här. Allt jag behövde göra var att le åt dem. Patetiska. Fast bra för mig om jag skulle bli trött på tjejerna i vårt område.

  Jag drogs ur mina tankar när jag hörde hur någon ropade mitt namn. Min blick flög snabbt och jag kollade runt lite kort innan min blick fastnade på Brianna som kom gåendes mot mig.

  ”Jason snälla snälla bara spela med, jag lovar att jag förklarar senare” sa hon stressat medan hon kom upp mot mig och jag kollade frågandes på henne. Men jag hann inte säga något förs än hennes läppar var pressade mot mina. 

  Jag stod lite chockat framför henne ett tag medan hennes händer greppade tag om mitt ansikte. Till slut tog jag mig ur chocken och började kyssa henne tillbaka. Fortfarande nyfiken på varför hon kysste mig men jag klagar inte. Det kändes bra.

  Mina händer greppade tag om hennes höfter och pressade upp henne närmre mig. Hon stönade smått mot mina läppar när jag drog med tungan längst hennes läppar och jag tog det här som min chans att stoppa in min tunga i hennes mun. Det förvånade mig en aning när jag kände hur hennes tunga fort började röra sig mot min. Hon kanske inte var så oskyldig som jag trott.

  Efter ett tag drog vi oss undan för att hämta andan och Brianna drog sig  undan en liten bit. Eller så långt hon kunde då jag fortfarande hade ett fast grepp om hennes höfter.

  ”Okej inte för att jag klagar på det som precis hände men bara en grej. Varför?” frågade jag och hon suckade kort.

Briannas perspektiv

  ”Eh det är komplicerat”

  ”Det är lugnt, jag har tid. Plus jag tycker nog att jag förtjänar en förklaring på vad det här än var”

  ”Visst, jag kan berätta lite kort fattat då. Eh, det började med att jag och min pojkvän gjorde slut”

 ”Varför gjorde ni slut?” frågade Jason nyfiket och jag skakade smått på huvudet. Jag kunde väll inte berätta som det var för honom. Jag kände ju honom inte. Fast å andra sidan, vad skulle det skada.

  ”Han var otrogen, han låg med en annan tjej. Så jag gjorde slut med honom. Men han verkar inte förstå att jag inte vill ha något med honom att göra. För han försöker hela tiden övertala mig att bli tillsammans med honom igen, att han älskar mig. Men om han verkligen hade älskat mig hade han inte vart otrogen från hela början”

  ”Han verkar som ett svin” sa Jason och jag skratta kort.

  ”Det är han”

  ”Okej, men det här förklarar fortfarande inte varför du kysste mig”

  ”Åh juste. Okej så idag när jag kom ut från skola för att vänta på dig så började han prata med mig. Jag försökte gå därifrån men han stoppade mig, fortsatte att säga hur mycket han älskade mig och allt det där. Så jag fick nog. Jag sa att det var över mellan oss och att jag gått vidare till en annan kille. Att jag skaffat en pojkvän” 

  ”Och jag är din pojkvän?”

  ”Nej alltså, Nate tror det nu. Men jag hade ingen annan val möjlighet. Han trodde mig inte för att vi känner samma personer så jag kunde ju inte direkt säga att jag var med en av dem. Så när jag såg dig så kanske jag råkade säga att det var dig jag var tillsammans med. Och nej det betyder inget, det är bara det att du var den enda killen här som Nate inte känner så” sa jag och nu var det hans tur att skratta.

  ”Det är lugnt baby, jag har inget emot att kyssa dig. Men bara en fråga. Vem är det som är Nate?”

  ”Killen med det blond/bruna håret med grön väska och längst utav dem alla killarna”

  ”Den killen som stirrar på oss?” frågade Jason och jag kollade snabbt över axeln för att se att det Jason sa var sant. Jag nickade kort till svar och kollade tillbaka på Jason.

  Utan förvarning lutade sig Jason fram mot mig och pressade sina läppar mot mina.

  ”Jason vad håller du på med?” 

  ”Jag visar för den där Nate killen att du nu är upptagen” sa Jason innan han pressade sina läppar mot mina. Jag besvarade snabbt kyssen och lindade mina armar runt hans nacke för att kunna fläta in mina fingrar i hans hår. Hans händer gled bort från mina höfter och ner mot min rumpa som han tog ett fast grepp om. Min reflex var att putta bort honom men jag tyglade mig. Jag blev tvungen att övertyg Nate att jag gått vidare och jag antog att Jason tog det till sin fördel. 

  Men jag tänkte inte klaga. Att kyssa Jason kändes bra, det kändes mer än bra. Hans läppar som kysste mina perfekt och hans händer som var på min kropp. Det kändes på något sätt rätt.

  Jasons tunga hittade sig än en gång in i min mun och jag möte den snabbt med min egna. Jag drog lätt i Jasons hår och det var nu hans tur att stöna. Jag log lite belåtet men drog mig snabbt undan när ett högt tutande hördes. 

  Jag kollade runt mig för att se vem det var och jag kan väll inte direkt säga att jag blev förvånad när jag såg att det var Nate. Jag skakade irriterat på huvudet men bakade undan från Jason.

  ”Eh vi kanske borde åka nu så att du kan hämta, ja du vet vad” sa jag efter att vi stått i tystnad ett tag. Jason nickade lite till svar och jag pillade nervöst med mina fingrar. Ja det här var ju stelt.

  ”Visst, hoppa upp”

  Jag kollade upp på Jason igen och tänkte inte förs än nu igenom att han faktiskt hade en motorcykel och inte en bil. Jag hade ju sett det innan men jag hade inte tänkt på det.

  ”Tror du att jag kommer att sätt mig på den där saker?”

  ”Ja, vad är problemet”

  ”Problemet är att jag inte vill dö. Jag tänker inte sätta mig på den där saken”

  ”Okej som du vill. Då kan ju du gå hem så syns vi där” sa Jason och svingade ett ben över motorcykeln innan han startade den. 

  Han kollade frågandes på mig och räckte mig en hjälm som jag inte ens sett att han tagit upp. Jag suckade kort innan jag drog åt mig hjälmen. Jag satte på mig den och kollade lite frågandes på motorcykeln. Hur skulle jag komma upp på den där saken på ett smidigt sätt då.

  ”Sätt din högra fot på stödet där, ta stöd på mina axlar och släng över med ditt vänstra ben” sa Jason som verkade se min osäkerhet.

  Jag nickade lite kort innan jag gjorde som han sa åt mig. Vilket lede till att jag nu satt tätt intill honom bakifrån. Jag lät mina armar hänga slappt vid min sida, visste inte riktigt vart jag skulle göra av dem.

  ”Det är bäst att du håller i dig hårt”

  ”Håller i mig i vad?” frågade jag panikslaget när Jason gasade lite.

  ”I mig baby och håll inte tillbaka” han gav mig ett litet flin innan han vände sig mot vägen igen och körde iväg.

  När vi väll kom fram till mig skakade jag nästan. Vi hade inte krockat eller något men Jason körde inte direkt, säkert om man ska säga så.

  Jag hade bett Jason att vänta vid baksidan av huset då jag inte vill att någon av städarna skulle se honom. Jag gick upp för gången som lede till vårt hus och öppnade det fort innan jag med snabba steg gick upp för trappan och bort till mitt rum. 

  Jag hann knappt öppna upp fönstret ordentligt förs än Jason hoppade in och gick med snabba steg bort till min WIC för att hämta sin revolver. Han kom tillbaka med den i handen och verkade inspektera den kort innan han stoppade ner den i byxkanten där bak.

  ”Så vad ska vi göra nu?” frågade Jason och jag skakade smått på huvudet. Det här var så stelt.

  ”Eh jag ska bara byta om sen måste jag sticka till min träning. Så”

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill?”

  ”Det behövs inte, jag kan gå. Det tar inte så lång tid”

  ”Kom igen, bara den här gången. Jag vet att du egentligen gillade att åka på motorcykel”
  ”Nej det gjorde jag inte, men visst. Så länge det inte är till något problem”

  ”Ta det lugnt baby, jag har inget bättre för mig idag. Så varför går du inte och byter om så skjutsar jag dig sen”

  ”Okej, jag kommer strax” sa jag och gick bort till min WIC för att byta om.

  ”Tack igen för skjutsen” sa jag för säkert femte gången nu och Jason skrattade kort. Han parkerad utanför dansstudion och jag hoppade snabbt av. Nu lite smidigare än förra gången. Jag räckte honom hjälmen och kollade bort mot ingången för att se Nate tillsammans med några andra från våran dans grupp.

  Jag kände en hand bakom min nacke och vände mig fort mot Jason. Han drog mig närmre sig och pressade sina läppar mot mina för tredje gången idag. Men den här kyssen var inte som dem andra, den här var kortare och inte alls lika intensiv. Men jag var tacksam ändå. Jason hade ingen anledning att hjälpa mig med mitt problem efter att jag hotat honom om att sätta honom i finkan. Men han hade hjälpte mig med det här och det var jag tacksam över.

  ”Tack igen, för allt. Förhoppningsvis så lämnar Nate mig ifred nu så att jag kan började leva mitt liv igen. Jag är skyldig dig”

  ”Det är inget problem babe, tänk inte på det” 

  Jag log smått mot honom och tackade honom än en gång vilket fick honom att skaka roat på huvudet innan han körde iväg. Jag kollade efter honom ett tag innan jag vände mig och började styra mina steg mot entrén. Kände allas blickar på mig medan jag gick men jag valde att ignorera dem. 

Så vad tycker ni?? Det var någon som gissade att dem skulle kyssas och ja, det gjorde dem ju. Hehe.

I alla fall ska börja med nästa kapitel direkt ochska försöka få upp det i helgen men vi får se. Har en hel del planerat till helgen. Men jag hoppas att ni gillar kapitlet och lämna gärna en kommentar om vad ni tycker. Det betyder jätt emycket ocg jag blir verkligen jätte glad när jag ser att det är så många som kommenterar<3

Blev även ett lite längre kapitel på över 3400 ord så jag hoppas det uppskatas<3

Okej sen en liten fråga då då jag är lite nyfiken: Vilka andra noveller läser ni??

Jag själv läser Danger serien, B.R.O.N.X, Die for us på JBFF, dem alla är jätte bra och jag rekomenderar dem verkligen.

Tidigare kapitel:

  ”Jag är ledsen att göra dig besviken baby men jag kommer inte att hämta den idag. Jag har viktigare saker för mig, som att fixa min bil som lägger av när jag kommer upp till 250” sa Jason som att det var en dålig sak. Vilket det kanske var för honom då han ville köra fort, men för mig kändes det nästan bättre att veta att dem inte kunde åka fortare ”Så så länge du länge du inte kan fixa min bil så har jag inget mer att prata med dig om. Jag har en bil att fixa”

  Jag skakade smått irriterat på huvudet. Jag tänkte inte ge mig på det här, han skulle hämta den senast imorgon. Fast det verkade ju inte som att han skulle ge sig heller. Jag skakade smått på huvudet och kollade bort mot salongen där Alexandra och Emily satt innan jag kollade tillbaka på Jason. 

  Jag satte upp mitt hår i en tofs och drog av mig min tjocktröja som jag räckte till Jason. Han kollade frågandes på mig och men jag skakade bara på huvudet innan jag gick runt honom. Jag greppade tag om handduken som han hade hängandes över axeln och hängde den över min egen axel istället.

Jasons perspektiv

  Jag kollade frågandes på Brianna som hängde min handduk som jag torkade händer på över axeln och ställde sig framför huven. Hon rullade upp ärmarna på skjortan som hon hade på sig innan hon böjde sig ner för att kolla närmre på motorn.

  ”Vad håller du på med Brianna. Det här är ingen leksak du bara kan rota runt bland”

  ”Oh jag vet Jason, du är inte den enda som kan något om bilar. Du har förmodligen bara ett glapp mellan motorn och gasen som inte tillåter dig att komma över 250. Eller så är det bara säkringen som har gått tillbaka och gör så att du inte kan komma upp över det” sa hon och vred på huvudet för att ge mitt ett litet leende innan hon kollade ner i huven igen.

  Jag kollade chockat på henne kort innan jag kollade bort mot killarna som kollade med stora ögon på henne. Förmodligen lika attraherad utav hennes som jag var just nu. Jag visste ju att hon var snygg. Men en tjej som kan prata och fixa med bilar är nästan lika sexigt som när en tjej prata snuskigt

  Jag passade på att låta min blick glida över hennes kropp som än en gång var ikläd en skoluniform. Jag bet mig löst i läppen och kollade på hennes rumpa som hon stod och putade med en aning så att hon skulle kunna nå det hon höll på mig. Damn hon var sexig.

  ”Så nu borde det vara fixat” sa Brianna efter ett tag och ställde sig till rätta. Hon låg lite belåtet och torkade snabbt av sig händerna på handduken innan hon räckte mig den. Jag gav tillbaka hennes tjocktröja och hon ställde sig nu framför mig med armarna i kors.

  ”Okej så nu när du har lite tid över. Kan vi prata om den pistol som ligger hemma hos mig?”

  ”Hur vet jag att du faktiskt fixat bilen och inte bara gjorde det värre?”

  ”Oh jag fixade, jag vet hur man hanterar bilar. Och om du inte litar på mig, varför låtar du inte en av dina små kompisar där borta test köra den ett litet varv?”

  ”Varför kan inte jag testa den då?”
  ”För att jag vill att du ska stanna här så att du inte kan försvinna någonstans”

  ”Litar du inte på mig?” frågade jag och putade smått med underläppen samtidigt som jag borrade in min blick i hennes. En blick som oftast brukade få tjejer knäsvaga. Men tydligen inte Brianna för hon skakade bara smått på huvudet.

  ”Åh nej Jason det gör jag inte. Så varför sätter sig inte en av dina kompisar i bilen och provkör den. Den kan väll inte vara så himla svårt. Om ingen av dem gör det så gör jag det själv”

  ”Visst som du vill. Chaz” ropade jag och inom kort stod han vid min sida ”Ta ett varv runt för att se om problemet är fixat eller inte” sa jag och räckte mina nycklar till honom.

  ”Är du säker Jason? Ska jag köra din bil?” 

  ”Ja är det ett problem eller? Är det för jobbigt för dig att sätta dig i bilen och köra ett varv? Ska jag be någon annan göra det istället?”

  ”Oh nej det är inget problem, jag vill köra din bil. Det är bara det att du inte brukar låta oss köra dina bilar. Du skulle döda oss om vi rörde dina bilar i vanliga fall”

  ”Och nu kommer jag döda dig om du repar den eller något. Så  jag tipsar dig om att du inte repar den” sa jag och han nickade kort till svar innan han gick bort till bilen. Han stängde snabbt motorhuven innan han hoppade in i bilen och körde iväg. Vi alla följde bilen med blicken till vi inte längre kunde se den eller höra den.

  ”Så kan vi prata nu?” frågade Brianna efter ett tag och jag kollade ner på henne.

  ”Inte än baby. Chaz måste komma tillbaka först så att jag vet fall problemet är fixat eller inte” hon suckade irriterat och jag log smått ner mot henne.

  ”Det är fixad. Jag kan lägga allt jag äger på att den är fixad. Det var bara en säkring som hade hoppat tillbaka. Det är inte en svår grej att fixa”

  ”Kanske inte men jag vill fortfarande vara säker. Du kan ju lika gärna ha sabbat den”

  ”Omg du är omöjlig vet du det”

  ”Det är inget jag inte har hört förut babe” sa jag och hon stönade klagande.

  Jag hörde mullret från min bil innan jag kunde se den komma runt hörnet. Chaz som satt bakom ratten hade ett stort leende på läpparna och gjorde en snabb U sväng för att sen ställa bilen på samma plats som tidigare.

  ”Jason seriöst din bil är ju helt sjuk att köra. Jag förstår att du hela tiden vill köra den. Det spelar knappt någon roll ur fort man kör. Jag kom upp till 280 och hade nästan samma väghållning som om jag körde i 100” sa Chaz uppspelt så fort han hoppat ur bilen och räckte mig nycklarna.

  ”Så hon har fixat problemet?”

  ”Ja helt klart. Jag tror även att hon fixade något annat för jag hade inte det där problemet med växellådan som du har pratat om”

  ”Har hon fixat växellådan också?” frågade jag och kollade chockat ner på Brianna.

  ”Ja jag lättade på trycket lite vilket ska göra det lättare att växla” sa hon och jag nickade imponerat på huvudet. Det här hade jag aldrig väntat mig när jag träffade henne för första gången. Snacka om att inte döma boken från ens omslag.

  ”Vart har du lärt dig allt det här? Du verkar inte riktigt som tjejen som meckar med bilar”

  ”Det är jag inte. Men min pappa och bror var det och som liten såg jag upp på min bror. Jag antar att lärt mig en del från alla dagar jag spenderat med dem i garaget”

  ”Tydligen” sa jag och bakade bak för att sen sätta mig ner på huven till min bil.

  Jag lät min blick glida över hennes kropp och bet mig löst i läppen. Varför var hon tvungen att vara så himla sexig för. Eller rättare sagt, varför var hon tvungen att vara oskuld för så att hon inte lät mig göra något åt det. Inte för att jag hade något emot en utmaning. Men hon var snygg och just nu ville jag ha henne på mer än ett sätt.

  ”Men nu när det är ur vägen. Kan vi prata nu?”

  ”Visst. Vad vill du prata om?” frågade jag och hon suckade irriterat.

Briannas perspektiv

  ”Gash, du vet mycket väll vad jag vill prata om Jason. Du vet att jag vill prata om din revolver eller vad tusan det än är du lämnade hemma hos mig”

  ”Åh juste den. Vad är det med den som är så viktigt?”

  ”När ska du hämta den? För du har väll tänkt att hämta den någon gång va?”

  ”Ja jag ska hämta den, jag sa ju att jag behöver den till ett jobb”

  ”Bra. Alltså inte bra att du ska använde den men bra att du ska hämta den. Så när kommer du?”

  ”Om någon dag kommer jag” sa ha och jag skakade snabbt på huvudet.

  ”Nej Jason det går inte om någon dag. Du måste komma senast imorgon och hämta den annars kommer det att sluta illa”

  ”Erkänn bara Brianna, du vill bara få mig ensam i ditt rum så vi kan fortsätta det vi påbörjade här om dagen”

  ”För det första nej, det minsta jag vill är att bli ensam med dig då du skrämmer mig. Och för det andra så finns det inget att fortsätta på då det inte hända något”

  ”Är det vad du intalar dig själv babe?”

  ”Ja det gör jag, för ingenting hände i mellan oss. Så varför släpper vi inte det här bara så att vi kan bestämma när du kan hämta din pistol imorgon”

  ”Och om jag inte vill hämta den imorgon då?”

  ”Vill du verkligen veta det?”

  ”Ja det vill jag” sa han och jag kollade uppmanande mot honom. Jag skakade egentligen inombords men jag blev tvungen att spela lugn och säker för att få min poäng igenom. Det skulle inte riktigt funka annars.

  Jag tog dem få stegen som behövdes för att komma fram till Jason och ställde mig mellan hans redan särade ben som hängde över huvens kant ”Låt mig bara säga att det skulle sluta illa för din del” sa jag och lutade huvudet lite åt sidan.

  ”Så det säger du?”

  ”Ja” sa jag bara kort och han skrattade smått innan han satte sig upp ordentligt. Han greppade tag om min midja och drog mig närmre sig så att det nu bara var någon decimeter mellan oss.

  ”Vad är det som kommer sluta så illa för mig då?”

  ”Åh det är enkelt. Du skulle hamna i fängelse”

  ”Jag är ledsen satt behöva spräcka din lilla bubbla babe men jag åker inte in i fängelset. Har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det heller. Jag dör hellre än att åka in i fängelset”

  ”Men tror du inte att du kommer att hamna där om en viss liten revolver hamnar i polisernas händer? Det skulle väll vara rätt bra bevismaterial för dem. En revolver med dina avtryck på och offrens blod intorkat på”

  ”Du skulle inte” sa Jason smått irriterat och borrade in sin blick i min.

  ”Och vad får dig att tro att jag inte skulle göra det?”

  ”För att om du lämnar in den så skulle du hamna i trubbel också. Och jag tror inte att du är reda att ge upp ditt perfekta liv som du har”

  ”Åh nu är det du som har fel. Om jag skulle lämna in den skulle jag komma undan rätt lindrigt”

  ”Det skulle du inte. Du skulle fällas som medbrottsling för att ha hållit mig undangömd för polisen”

  ”Ja om man berättar det så ja. Jag gillar dock berättelsen där du håller mig fången och hotade mig att om jag gick till polisen om det här så skulle du döda mig. Vilket gjorde att jag inte gick till polisen direkt då jag var rädd”

  ”Det skulle aldrig gå igenom. Det skulle vara mitt ord mot ditt”

  ”Ja och jag har rätt många bra ståndpunkter. Plus, vem tror du att dem skulle lita på? Advokatens dotter eller killen som spänger upp halva stan?”

  ”Är din pappa advokat?” frågade Jason och jag kunde nu höra rädslan i hans röst. Okej kanske inte rädsla men han verkade nu inte vara lika säker på sin sak.

  ”Ja. Min pappa är James Smith. Jag tror att ni har träffats förut”

  ”Är din pappa James Smith?”

  ”Ja och med dem bevisen som jag har blir det nog väldigt lätt för honom att sätta in dig. Och det skulle ju vara en skam om det här vackra ansiktet blev sabbat. För jag skulle nog gissa att du har en hel del fiender inne i fängelset. Eller så skulle du skapa några rätt fort” sa jag och drog lätt med fingrarna över hans högra kund där ett litet ärr redan var placerat. Han öppnade munnen för att prata men stängde den snabbt när någon hann förre.

  ”Brianna” ropade Emily och jag kunde höra nyfikenheten i hennes röst. Jag suckade smått irriterat då jag hade hoppats att hinna tillbaka till salongen innan Emily var klar så att dem inte skulle kunna se mig här. Jag ropade snabbt tillbaka att jag kommer strax innan jag vände mig mot Jason igen.

  ”Så vad säger du? Kommer du att hämta den imorgon eller inte?”

  ”Visst. När ska jag komma?”

  ”Hämta mig vid min skola klockan fyra” sa jag och backade undan från honom.

  ”Hur ska jag vet vilken skola du går på?”

  ”Du är Jason McCann. Det borde inte vara så svårt för dig att ta reda på”

Jasons perspektiv

  ”Du är Jason McCann. Det borde inte vara så svårt för dig att ta reda på” sa hon och gav mig en nästan lekfull blick innan hon sprang bort till sina kompisar.

  Jag kollade med stora ögon på henne och bet mig löst i läppen. Den här tjejen skulle bli min död. Samtidigt som hon gick på mina nerver och drev mig tillvansinne så var det något med henne som drog mig mot henne. Jag vet inte vad det var, jag har aldrig känt så här runt någon förut. 

  Men en saker var säker. Även fast det gjorde min intresserad så skrämde skiten ur mig.

  ”Så jag antar att hon är tjejen du var hemma hos här om dagen” sa Mike och skrattade smått. Jag skakade på huvudet och gav Brianna en sista blick innan jag vände mig mot killarna som kollade med roade blickar på mig.

  ”Ja det är hon. Vad avslöjade henne?”

  ”Oh jag vet inte. Antingen så var det det faktum att hon inte verkade vara rädd för dig och sa emot dig. Eller så var det för att hon är den första tjejen som vart så nära dig som vi inte sett försökt trycka in sin tunga i din mun” sa Chaz och jag skrattade högt.

  ”Ja hon är något speciellt hon”

  ”Ja det är hon verkligen. Men vad ska du göra nu då?”

  ”Vad menar du?” frågade jag och kollade frågandes på Mike som kollade menande på mig. Men det hjälpte inte då jag fortfarande inte kopplade vad han pratade om.

  ”Hur ska du göra med pistolen?”

  ”Åh det. Eh jag åker och hämtar den imorgon”

  ”Varför? Jag trodde att vi kom överens om att det var säkrast att låta den ligga där ett tag till. I alla fall tills polisen inte misstänker dig längre”

  ”Ja men det där var innan jag fick reda på att hennes pappa är fucking James Smith. Killen som nästan satt in mig två gånger. Han är den bästa här och om han skulle få all den här informationen skulle jag helt klart att åka in”

  ”Ja och det skulle hon också. Som du sa. hon skulle åka in för att ha hjälpt dig”

  ”Nej det kommer hon inte. För det skulle bli mitt ord mot hennes och hon har rätt. Dem skulle halt klart tro på henne över mig. Plus hon har rätt bra bevis. Så jag har egentligen inget val”

  ”Du har en poäng. Plus följer du med henne hem kanske du kan få något utav henne” sa Robert helt plötsligt medan han kom ut ifrån affären han just vart i. Han slängde en öl till mig och jag log smått mot honom. Det var nog inte så stor chans att det skulle hända något med Brianna. Men vem vet, jag har ju haft fel förut.

  ”Så vad missade jag medan jag var inne och handlade?” frågade Robert som nu satte sig ner bredvid Mike och tog en klunk från sin öl.

  ”Åh inget speciellt, Jason träffade bara den där tjejen Brianna som han pratade om”

  ”Ja jag såg att du stod och pratade med en tjej här ute förut. Var det hon?”

  ”Ja, tyvärr”

  ”Haha damn, hon är till och med snyggare än du beskrev henne. Långa sexiga ben och om jag inte har helt fel så hade hon rätt fylliga bröst och rumpa. Jag skulle helt klart banga henne”

  ”Fortsätt drömma Robert, vi alla vet att hon snart kommer hänga klängandes efter McCann inom några dagar. Du har inte ens en chans, plus Jason har redan ett försprång på dig. Han pratar redan med henne, plus han kommer vara ensam med henne imorgon på hennes rum” sa Chaz och petade mig lätt i sidan.

  ”Jag har inget emot en utmaning. Plus, det måste ju finnas en första för allt.  Men bara en fråga, är det bara jag som tycker att hon påminner om den där tjejen som jag stötte på när vi åkte hem från klubben? Den där tjejen i danskläderna som försökte att låtsas som att vi inte fanns?”

  ”När du säger det så jo. Men jag hoppas för din skull att det inte är. För efter som hon redan är livrädd för dig och tror att du är ett creep så tror jag att du skulle få det rätt svårt att haffa in henne” sa Ryan och Robert nickade smått åt sig själv.

Äntligen uppe och det blev ett rätt längt kapitel. Nästan 3000 ord. Jag hoppas att ni gillar det och kommentera gärna. Jag har jobbat jätte hårt på det här och har redan börjat på nästa så jag hoppas att få upp det så fort som möjligt.

Vet att slutet på det förra kapitlet var lite konstigt också men jag hoppas verkligen att ni förstår vad som hände nu när fortsättning kom. Om inte så kan ni skriva till mig så förklarar jag :)

Sen bara en liten fråga. Ni behöver absolut inte svara men jag är bara lite nyfiken: Vart bor ni alla någonstans??

Jag själv bor i Stockholm :)