TIDIGARE KAPITEL:

  Jag kommer ihåg att hon nämnt att hennes bror dog för ett tag sen så hon kan kanske koppla till det jag gått igenom. Hon var den smartaste personen som jag kände och som jag sa till henne så föredrog jag henne förre killarna i det här tillfället. För ärligt talat så var jag rädd att öppna upp mig. Jag var rädd att jag skulle bryta ihop och jag ville inte göra det inför killarna. Jag vill inte vissa mig svag, inte inför killarna. Dem skulle aldrig förstå vad jag pratade om. Dem skulle förmodligen bara tycka att jag var dum i huvudet eller något.

  ”Okej jag kanske måste börja berätta från hela början för att du ska kunna hänge med” började jag och kollade upp på Brianna som nickade smått. Vi satt just nu bredvid varandra på min säng med en ganska tung tystnad som låg över oss. Vi hade suttit tysta ett tag nu och jag försökte komma på vad jag skulle säga. Det här var inte en lätt grej att berätta men jag måste öppna upp mig för eller senare. Och för en gångs skull så väljer jag nu istället för att skjuta upp på det.

  ”Okej så allt började väll egentligen med att mina och Alex föräldrar lämnade in oss till ett barnhem när vi var små. Liten och rädd som jag var då gömde jag mig bakom min bror. Jag var bara tre år när våra föräldrar satte in oss hos ett barnhem. Alex som var fyra år äldre än mig var då 7 och redan då var han rätt kaxig. Jag tror att det är rättvist att säga att han är anledningen till att vi blev runt flyttade hela tiden. Han hamnade hela i bråk med dem andra ungarna på barnhemmet. Det minsta lilla kunde göra honom irriterad” sa jag och skrattade kort åt ett minne när Alex blev sur för att en kille tagit hans plats i matsalen. Vilket kanske inte hade vart så konstigt om vi hade haft bestämda platser. Men det hade vi inte eller Alex hade sin plats och det visste alla. Eller åtminstone alla utom den nya killen.

  ”Han var den där stora starka killen som alla var rädd för och automatiskt var dem rädda för mig. Eller egentligen så var dem inte rädd för mig, dem var bara rädd att göra något mot mig som skulle få Alex arg. Alex tog alltid hand om mig, kanske inte alltid på dem bästa sätten enligt dem vuxna men han fanns alltid där för mig. Han hade alltid min rygg och det var därför som jag såg upp på honom. Han var min hjälte eller vad man ska säga. Dem flesta hade superhjältar men jag hade min bror. Det låter säkert jätte fånigt men jag var liten så” sa jag och Brianna skrattade smått.

  ”Det låter inte fånigt. Jag hade också min bror som min hjälte. Jag såg upp på honom och ville bli precis som honom när jag blev äldre. Jag gjorde allt som han gjorde. Förutom att dansa då, det var bara jag som gjorde det. Min bror var lite mer för sport, bilar och där av kan jag det jag kan när det kommer till bilar”

  ”Det är förståeligt då antar jag. Det kanske är en grej som vi alla gör när vi är små. Men i alla fall nu kom vi lite ur spår” sa jag och Brianna nickade instämmande innan jag fortsatte att prata.

  ”Jag vet faktiskt inte hur många olika barnhem som vi flyttades runt ibland mellan. Det fanns inte särskilt många kvar att flytta mellan när jag nådde åldern 14. Alex var då 17 och skulle fylla 18. Han väntade bara på att fylla 18 så att han kunde ta mig och sticka ifrån allt det där. Vi hade aldrig riktigt passat in någonstans och jag antar att jag på sett och viss skulle kunna skylla på Alex. Alla var alltid rädda för honom och som sagt så var det aldrig någon som vill bli kompis med mig. Arbetarna började märka det här och började fundera fall det verkligen var så bra att Alex tog hand om mig. Dem började fundera på att sära på oss. Men innan dem hann göra något fyllde Alex 18 år och tog mig då därifrån. Han hade lärt känna Mike under dem gångerna som han var ute och Mike tog emot oss med öppna armar. Han var redan inblandad i allt det här och det var även Alex. Mike hade fått med honom i allt det här och trots att ingen utav dem ville få mig inblandad så blev det så. Jag ville ju som sagt bli precis som min bror så när han började studera bomber och allt det där så gjorde även jag det” sa jag och skrattade kort åt minnet när Alex kom på mig med att sitta och läsa en utav hans bomb böcker. Han hade fått ett utbrott på mig och skrikit åt mig att det inte var min sak att röra hans grejer.

    ”I alla fall. När vi hade bott hos Mike ett tag så träffade jag Robert och efter en massa klagande och tjatande från min sida så gick Alex och Mike med på att ta in honom. Det var Alex som jag fick med mig först. Jag lyckades övertala honom att det skulle vara bra för mig, att jag då skulle kunna ha någon att vara med. Mike var helt emot det först men efter att jag gått med på att låta honom göra en bakgrund koll på honom så fick jag med mig honom också. Han gjorde även en bakgrunds koll på Chaz och Ryan när jag tog med mig dem hit”

  ”Så man skulle kunna säga att det var du som skapade eran grupp? Eller kanske inte skapade men valde personerna som var i den. Jag menar du tog hit Robert, Chaz Ryan vilket är hela gruppen om man bortser från dig och Mike som var med från början” frågade Brianna och jag skrattade kort.

  ”Man skulle väll kunna säga det. Dem jag har tagit hit tar upp nästan halva vårat gäng eller vad man ska kalla det. Vet inte riktigt vad jag ska kalla oss. Dem flesta känner till oss som The Bloody Ghosts. Det är namnet på vårat gäng skulle man väll kunna säga”

  ”Varför kallas ni The Bloody Ghosts om jag får fråga? Jag menar dem flesta gäng namn brukar vara kopplade till något. Så vad är eran förklaring?”

  ”Haha jag antar det. Alex brukade alltid säga att det var kopplat till att vi spillde mycket blod men aldrig blev tagna för det. Där av The Bloody Ghosts”

  ”Jag antar att det låter logiskt” sa Brianna och lät en aning obekväm om du frågar mig. Förmodligen för att jag pratade om att döda folk som att det vore en vardagsgrej. Vilket det var i mitt liv var. Men inte i Briannas liv och det skulle det förhoppningsvis inte bli heller.

  ”Brianna vi kommer inte skada dig så du har inget att oroa dig”

  ”Jag vet, jag oroar mig inte för det. Men bara en grej. Du sa att dem personer som du tagit hit tog upp nästan halva erat gäng. Men ni är ju bara fem och du har tagit hit tre killar. Då borde ju dem ta upp mer än hälften. Eller är det bara jag som tänker helt fel?”

  ”Haha nej din matte är helt korrekt baby. Men vi är faktiskt fler än fem personer i vårat gäng. Vi har flera personer som har mindre roller och som inte brukar hänga här runt med oss. Vilket är en av anledningarna till att du inte träffat dem. Men en utav dem kommer du nog att träffa väldigt snart skulle jag tro. Trish kommer tillbaka om någon vecka tror jag”

  ”Vem är Trish. Jag har inte hört er nämna henne förut. Eller förresten så har jag hört Mike nämna henne flera gånger. Vem är hon?”

  ”Det är Mike’s tjej. Hon har vart en del av gänget ett tag nu och är till väldigt stor användning då hon lät kan ta sig in på olika klubbar. Vissa killar är så uppenbara, tjejen visar lite hud och dem skulle göra allt för henne” sa jag och skakade smått på huvudet ”Patetiska och desperata jävlar”

   ”Har Mike en tjej? Jag trodde att ni alla var helt emot den här relation grejen”

  ”Ja han har en tjej och nej det är inte alla som inte tror på kärlek. Det är egentligen bara jag och Robert som inte tror på det. Chaz och Ryan tror att det finns men dem har inte hittat ”den rätta” Men i alla fall så kom vi ur spår igen” sa jag och skrattade smått åt Brianna som fnittrade smått. I vanliga fall skulle jag störa mig på en tjej som fnittrade och rodnade lika mycket som henne. Men på henne var det på något sätt, gulligt? Ja jag antar att det är så jag kan förklara det.

  ”Förlåt. Jag ska inte störa igen. Jag lovar” sa Brianna och låtsades dra igen sin mun med ett blixtlås, hänga på ett lås och slänga bort nyckeln. Vilket fick mig att skratta än en gång, gud hon var bara för sött.

  ”Okej så det var väll via Trish som Alex mötte Amanda egentligen. Hon presenterade dem för varandra på en fest som vi gick på allihopa. Dem klickade direkt och dem hade mycket gemensamt. Vi alla var dock väldigt misstänksamma mot henne först. Men Mike gjorde en av sin bakgrund kollar på henne och hon visade sig vara ren. Så vi lät dem vara men höll ett nära öga på henne. Men inget verkade vara konstigt så vi släppte ner våra murar. Där ibland även Alex. Han tänkte alltid som mig förut. Att kärlek bara är skit, att det bara var för folk som ville ha något att tro på. Att det var något som folk använde för att antingen glömma bort allt skit i världen eller för att få något utav någon. Vilket visades vara sant. Efter att dem dejtat ett tag, jag kommer inte ihåg hur länge men dem var ihop men länge var det i alla fall. Han hade planer på att fria till henne och han hade köpt ett hus till dem båda två. Ingen utav oss misstänkte något. Vi alla hade som sagt släppt ner våran mur runt henne och hon började bli en utav oss. Jag såg henne som min egen syster. Hon var en utav oss och vi gjorde allt för att skydda henne. Men jag antar att hon egentligen inte behövde skyddas. Hon kunde ta hand om sig själv visade det sig” sa jag och svalde hårt innan jag fortsatte att berätta. Nu kom till den svåraste delen utav allt. Den delen när jag fick reda på att min bror var död.

Tillbaka blick:

 Jag avslutade mitt samtal med Alex och slängde mobilen på sängen så att den kunde ligga där under tiden som jag bytte om. Jag drog på mig mina kläder och gick in i badrummet för att snabb fixa håret innan jag stack. 

  Alex hade bjudit in mig för att kolla in huset som han och Amanda hade köpt. Dem hade haft huset ett tag nu men Alex vill inte att någon utav oss skulle komma över dit förs än allt var klart. Förs än alla väggar var målade, alla möbler var på plats och all den där skiten. Jag kunde inte bry mig mindre om det var klart eller inte men Alex ville verkligen inte ha oss där förs än det var klart. Eller det är vad han säger i alla fall. Jag tror dock bara att det är en lam ursäkt för att säga att han har sex med henne på varenda liten yta som dem kunde hitta.

  Jag greppade tag om mina nycklar och mobil innan jag halvsprang ner för trappan. Jag orkade inte ens leta upp killarna för att säga hejdå till dem innan jag stack. Väll inne i bilen började jag köra bort mot adressen som Alex hade skickat mig för ett tag sen. Jag kollade på kartan och såg att jag började närma mig.

  Jag såg hur rök steg till himlen en bit bort och rynkade smått på pannan. Det kom från där Alex hus skulle stå. Jag trampade hårdare på pedalen för att komma bort till där det brann fortare. Men jag önskade nästan att jag inte hade åkt hit. Jag kände hur hela jag frös till is och mitt hjärta började slå i 180. Framför mig stod Alex hus i brand och jag kunde höra skrik inifrån huset, Alex skrik.

  Jag skakade av mig chocken och hoppade ur bilen. Mina steg började jag fort styra mot dörren när jag hörde ett högt skratt bakom mig. Jag vände mig fort om för att endast låta min blick falla på Amanda som stod med ett stort leende på läpparna vilket förvirrade mig.

  ”Amanda du måste hjälpa mig att få ut Alex”

  ”Haha det kommer inte att hända Jason. Det är försent. Alex har inte lång tid kvar så du kommer endast bara att dö om du försöker rädda honom”

  ”Snälla Amanda du måste hjälpa honom. Han kan inte dö, han är den enda jag har kvar” Snälla”

  ”Det kommer inte att hjälpa dig genom att be till mig”

  ”Varför inte? Varför vill du inte hjälpa mig att rädda honom?” frågade jag nu förvirrat och kollade med stora ögon på henne.

  ”För att det var jag som satte eld på huset. Det jag som velat döda din bror i alla dessa år. Ni alla var så himla lätt lurade. Allt jag behövde göra var att spela kär i din bror ett tag och jag hade era alla vid mina fötter. Ni gjorde det för lätt för mig, jag hade förväntat mig mer motstånd från er. Lite tveksamhet så att jag fick en liten utmaning. Men jag antar att jag bara är jävligt bra på det här spelet” skrattade hon fram och öppnade munnen för att säga något mer när ett högt skrik fick oss båda att kolla upp på huset. 

  Jag struntade i att Amanda fortsatte att prata och sprang istället upp till huset sen utan att tveka slängde jag min in i huset. Jag sprang ner till källaren där det var störst chans att han låg. Men ingen Alex kunde bli funnen där.

  Luften började bli allt tjockare och det började bli jobbigt att andas. Men jag kunde inte lämna Alex så jag fortsatte att leta. Jag kom in i det sista rummet där även alla möbler ni stod i eld men fortfarande ingen skymt utav Alex. Eller det var förs än min blick föll på halsbandet som låg på golvet. Halsbandet som hade hans bricka på. Alltså hans dogtag för att vara mer specifik. 

  Men jag hittade inget mer. Inget tecken på honom någonstans och jag kände hur tårar började rinna. Jag kände hur något skrapade mot min kind och hur det brändes utav smärta. Men jag brydde, jag orkade inte bry mig. Jag hade förlorat den enda delen i mitt liv som gav mig en mening att leva. Alex var den enda jag hade kvar och just nu ville jag inget hellre än att dö jag också. Försvinna från den här planet. Sjunka igenom marken.

Tillbaka till nutid:

  ”Efter det så kommer jag inte ihåg något, allt blev svart och det nästa jag vet är att jag vaknade upp på sjukhuset. Jag hade svåra brännskador över hela kroppen och jag hade fått det här ärret på kinden” sa jag och pekade smått på mot min högra kind. Brianna nickade smått och höjde handen för att låta hennes fingrar smått följa mitt ärr på kinden innan hon flätade ihop sin hand med min.

  ”Jag är ledsen Jason. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men ingen borde behöva gå igenom det som du gått igenom. Men jag kan lova dig att jag inte är som hon Amanda. Jag kommer inte att skada dig, så länge du inte förtjänar det då” sa hon och jag skrattade kort. Vilket jag tror var hennes avsikt då hon log smått.

  ”Jag vet att du aldrig kommer att göra det som Amanda gjorde. Du har ett hjärta till skillnad från henne. Robert vill bara ha någon att skylla på. Han är bara sur för att jag inte längre är ute och jagar tjejer med honom. Han tycker att du har tagit mig ifrån honom och där av gillar han inte dig. Han ger dig en massa skit för att försöka få mig att stötta bort dig men det kommer inte att hända. Jag behöver dig och du behöver mig. Sen så har jag även blivit rätt fast vid dig. Du har blivit en bra vän till mig och jag känner att jag kan berätta saker för dig. Saker som det här” sa jag och hon nickade smått ”Han tror att du får mig att känna saker igen” vilket då var sant men det kunde jag ju inte erkänna för henne ”Och att jag kommer att bli svag som min bror. Men jag kommer inte att göra samma misstag som bror gjorde för jag tror att vi alla har lärt oss utav hans misstag.

Briannas perspektiv:

  Jag hade inte sett Jason sen den dagen som han berättade om hans bakgrund men vi hade hört som fortast över telefon. Han har haft fult upp med sina ”jobb” så vi hann inte prata särskilt länge men vi hann i alla fall fixa ihop en dag där han skulle träffa min kompisar. Eller bara Emily och Alexandra då men jag måste säga att dem blev överlyckliga när dem fick reda på att dem skulle träffa min ”man” som dem sa. Jag var dock inte lika taggad på det här. Eller alltså det skulle bli kul att se deras reaktioner när dem ser Jason men jag kan inte riktigt lista ut hur det här skulle gå. Det här skulle antingen sluta perfekt eller i katastrof.

  Så just nu satt jag tillsammans med Emily och Alexandra på Starbuck. Vi satt och väntade på Jason som skulle komma om bara någon minut. Hoppades jag i alla fall. Jason hade en förmåga att hela tiden komma försent.

  ”Bri lyssnar du ens på vad vi säger?” frågade Emily och jag drogs ur mina tankar. Jag kollade frågandes upp på henne och hon skrattade kort.

  ”Du verkar långt borta. Tänker du på en viss snygg kille som är på sin väg?”

  ”Nej eller ja. Jag vet bara inte riktigt hur den här dagen kommer att gå”

  ”Kom igen slappna av Bri. Jag är säker på att det här kommer att gå bra och jag är säker på att vi kommer att älska honom”

  ”Jag är inte lika säker. Jag gillar verkligen Jason men han är inte som dem vi brukar hänga runt. Han är annorlunda. Jag gillar det men jag är inte lika säker på att ni kommer att gilla det. Han är ganska ”bad” om jag ska säga så”

  ”Gumman du glömmer bort att jag var den personen som åkte och fixade en tattuering utan mina föräldrars tillstånd. Jag älskar att ta risker och mystiskt, lite farliga killar. Dem har bara ett visst sätt som får mig att gå. Om ni förstår vad jag menar?” frågade Emily och jag skrattade kort men nickade sen kort där efter. För ärligt så förstod jag vart hon kom ifrån. Jag älskade och det här lite farliga och mystiska hos Jason. Det var liksom det som gör honom till han om man ska säga så.

  ”Men i alla fall vad var det ni pratade om innan?”

  ”Vi frågade fall” var allt Alexandra sa innan hon tystnade. Jag kollade frågande på henne då hon satt med blicken fast klistrad på något. Jag märkte att Emily också satt och stirrade på något.

  ”Omg” mumlade Alexandra fram och jag kollade frågandes på dem. Jag rynkade smått på pannan men mina funderingar försvann fort när jag kände hur ett par armar lindades runt mig från bakifrån. Jag kände hur ett par läppar pressades mot min tinning och hur Jason mumlade ett kort ”Hej sexy” innan han slog sig ner bredvid mig på bänken som jag satt på. Han greppade tag om min kind i sin vänstra hand för att vrida mitt ansikte mot sitt innan han pressade sina läppar mot mina. Han kysste mig kort och placerade även en kyss på min nästipp vilket fick ett litet fnitter att lämna mina läppar innan vi båda vände oss mot Alexandra och Emily.

  Juste innan vi fortsätter kanske jag borde berätta att anledningen till att jag och Jason kysstes, spelade gulliga och allt det där är för att jag inte berättat för mina kompisar att det här bara är ett vist avtal. Jag vet att jag faktiskt borde berätta för dem men jag känner bara att om alla tror att vi är tillsammans så blir det mer verkligt. Inte för att vi någonsin kommer bli tillsammans då Jason aldrig kommer att ha samma känslor för mig. Men en tjej kan ju alltid drömma eller hur?

  ”Damn” mumlade både Emily och Alexandra fram samtidigt och Jason kollade frågandes på dem båda.

  ”Du är till och med snyggare än jag hade hade förväntat mig” sa Emily som var den första som pratade efter en stund tystnad med ett stort leende. Henne blick var fäst på Jason och det såg nästan ut som att hon försökte klä av honom kläderna med bara blicken. Inte för att jag klandrade henne. Jason var snygg och han var till och med snyggare när man såg honom utan tröja. Inte bara för hans vältränade kropp -som dock hade väldigt stor del i allt. men även för alla hans tattueringar. Jag har fått en viss kärlek till dem alla och jag älskade att bara kolla på dem olika små detaljerna, hur allt gick ihop. Låta fingrarna följa dem alla små linjerna för att ha en ursäkt att röra honom.

  Jason skrattade kort och mumlade ett kort ”tack” innan han kollade bort mot några killar som satt vid ett bord en liten bit bort. Hans käkar spändes en aning men jag la ingen vikt på det. Min blick föll istället på hans nacke. Han hade skaffat flera tattueringar sen jag såg honom senast. Hans tattueringar gick nu upp mer på nacken nu, i alla fall på högra sidan utav hans nacke. Jag kunde inte se hans vänstra sida så jag kunde inte säga fall han hade gjort något på den sidan också. 

  Utan att tänka på vad jag gjorde sträckte jag ut handen för att låta mina fingrar glida över hans tattuering. Jason ryste till en aning under min beröring och jag hoppas att det var av välbehag och inte att han kände sig obekväm. Jag lät mina fingrar glida längst linjerna på hans nya tattuering och Jason vände sig mot mig. Han gjorde ingen avsats till att ta bort min hand så jag fortsatte min undersökning utav hans nacke. Jag greppade tag om hans haka för att vrida det mer åt sidan så att jag även kunde se andra sidan utav hans nacke och även där var det en ny tattuering som påminde om den på andra sidan.

  ”Du har skaffat fler” sa jag och släppte mitt grepp om hans nacke. Jag lät mina fingrar glida en sista gång längst hans hals innan jag lät den falla tillbaka i mitt knä där den låg innan.

  ”Haha ja jag gjorde dem dagen efter att jag var med dig. Jag har planerat på att göra dem ett tag nu men har inte orkat åka förs än nu”

  ”Har dem någon betydelse? Jag menar står dem för något?”

  ”Egentligen så betyder inte själva betydelsen av tattueringen något för mig men Alex hade en likadan och jag tyckte att det var snyggt. Han älskade meningen med den. Även fast ingen annan kunde förstå den”

  ”Vad var meningen med den”

  ”Den står enligt honom för livet. Att det hela tiden finns olika vägar att ta, inget är förutsagt och livet är ett evigt band. Han trodde på att man hade ett liv efter det här. Han var inte troende men han sa alltid att efter man dog så började men om på nytt. Det är ganska töntigt om du frågar mig men den ser bra ut och den betydde mycket för Alex och där av betyder den mycket för mig”

  ”Det är inte töntigt. Jag gillar det” sa jag och lutade mig fram för att placera en kort kyss på hans hals innan jag lutade mig bakåt igen ”Jag tycker att det är väldigt gulligt att du gör en grej som din bror gjort” det här fick Jason att himla smått med ögonen och jag fnittrade smått.

  Okej så kanske inte allt var spelande i mellan oss. Eller inte för mig i alla fall. Jag hade börjat få starka känslor för Jason och jag fejkar inget med honom längre. Om något så fejkar jag att jag inte känner något för honom.

  ”Okej när ni två är klara med att vara gullig och all den där skiten kan ni prata med oss for ever alone personer här borta” sa Alexandra och jag tillsammans med Jason skrattade roat åt henne. Men vi släppte ämnet och vände oss mot dem. 

  Emily började direkt förhöra honom om hans liv och jag måste säga att Jason skötte sig väldigt bra. Emily har en förmåga att börja ställa alldeles för privata grejer och för många frågor. Vilket i vanliga fall brukar irritera Jason till den punkt till där han spricker. Men just nu höll han lugnt -men kokade säkert på insidan- och svarade på alla hennes frågor. Okej kanske inte alla frågor då han hade en jävla förmåga att undvika frågor och få in dem på något helt annat ämne. Jag förstår varför polisen har haft så svårt att sätta in honom. Jason säger inte ett ord fel. Hans äger allt så naturligt. Utan att stamma eller ta för lång tid på sig att svara. Vilket är stor skillnaden i jämförelse med mig då jag alltid får panik när jag ska ljuga för någon. Det var verkligen något som jag behövde förbättra. Jag har mina tillfällen när jag lyckas övertyga folk. Men det kan lika gärna gå åt skogen. Jag börjar stamma, upprepa mig och mina meningar har absolut ingen sammankoppling.

  ”Okej men du måste hålla det här nu. Jag förväntar mig att du fixar det här inom en kort framtid” sa Emily och pekade menande på Jason som skrattade kort.

  ”Ja jag lovar att jag ska fixa ihop dig med en av mina kompisar och ser till att han är en riktig ”bad boy” som du säger” skrattade Jason fram och kollade roat på Emily.

  Okej så undrar ni vad som har hänt? okej låt mig berätta kort vad som har hänt. Fikat gick jätte bra. Dem alla kom jätte bra över ens. Alexandra är dock lite skeptisk till Jason men det gick bra ändå. Vi satt pratandes, skrattandes nästan hela tiden och jag kunde inte få bort leende som hade vart placerat på mina läppar under hela tiden. Jason hade suttit med en arm runt min midja hela tiden och hade då och då placerat kyssar över hela mitt ansikte. Vare sig det var min panna, tinning, näsa, kind eller läppar så fick det ett visst pirer att gå igenom min kropp. Allt var bara så perfekt och jag ville inte att det skulle ta slut. Men tyvärr så har allt sitt slut och nu hade den här fikat sitt slut. Vi stod alla vid Jasons bil för att säga hejdå till honom innan jag tillsamman skulle hem med tjejerna för att plugga lite inför vårat prov som skulle ha imorgon.

  Just innan ni kan komma tillbaka till nutid så borde ni veta att Emily har pressat Jason att para ihop henne med en av sina kompisar. Hon var avundsjuk på mig som hade Jason och ville ha sin egen bad boy.

  ”Det är bäst för dig Jason om du vill behålla dina bollar som jag är helt hundra på att håller kärt” var det sista som hon sa till Jason innan hon tillsamman med Alexandra gick bort till min bil som stod en bit bort. Lämna mig ensam med Jason så att vi kunde säga hejdå ifred.

  Vi båda kollade chockat efter henne innan Jason valde att bryta tystnaden ”Okej så dina kompisar är”

  ”Knäppa, galna och dumma i huvudet” avlutade jag åt honom och han skrattade kort.

  ”Jag tänkte säga annorlunda och konstiga men dina grejer funkar också”
  ”Jag tror faktiskt att mina grejer passar bättre in på dem”

  ”Kanske” sa Jason och skrattade kort innan han flinade stort mot mig. Han lindade sina armar runt min midja och drog upp mig mot sig.

  ”Förresten killarna undrar om du vill hänga med på fredag?”

  ”Ut på klubben igen. Nej tack jag står nog gärna över. Vi alla vet ju hur det slutade senaste jag var där” sa jag och Jason skakade smått på huvudet med ett litet skratt.

  ”Kom igen var ingen drama queen. Så illa var det inte. Plus jag vill ha dig där och jag lovar att inte gå runt till andra tjejer. Jag behöver dig där. Folk börjar ifrågasätta våran relation då dem flesta inte sätt oss tillsammans mer än en gång och därför tror dem inte att vi är tillsammans. Dem behöver se oss ihop oftare så att dem faktiskt börjar tro att vi är tillsammans och att du inte bara är ett engångsligg. Så snälla”

  ”Okej visst jag följer med. Men jag har dansträning på fredag så ni får i sådana fall hämta mig vid studion efter för jag orkar inte åka hem i mellan. Det blir världens omväg”
  ”Inget problem baby. Säg bara tid så är vi där” sa Jason med ett stort leende placerat på hans läppar och jag smälte inombords. Hans leende var så himla vackert. Det skulle få vilken tjej som helst på fall utan tvekan.

  ”Bra och det är bäst för dig att jag inte kommer att ångra det här McCann”
  ”Tro mig Smith du kommer att ha ditt livs kväll” sa han och jag skakade smått på huvudet.

  Jag kysste honom kort innan vi sa våra hejdå och jag gick bort till Alexandra och Emily som kollade med stora ögon på mig.

  ”Jag förstår verkligen inte hur du inte kan ha haft sex med honom än. Han är ju fan en vandrande sexgud” sa Emily och jag skrattade högt åt hennes smeknamn på honom. För ärligt talat så stämde det bra in på honom.

  Jason var en vandrande sexgud och jag slår vad om att om jag faktiskt hade vart den tjejen som hade sex med olika killar så skulle jag ha haft sex med honom för länge sen. Men nu är jag inte den personen. Jag ville i alla fall vara tillsammans med killen som jag tappar min oskuld till och Jason kommer ju aldrig falla för mig så det kommer ju aldrig hända att jag har sex med honom.

Paul Wesley är Alex.

Sasha Pieterse spelar Trish.

Nina Dobrev spelar Amanda. 

Okej så det här är det längsta kapitlet jag har skrivit någon sin tror jag. Det är över 5000 ord!!!! :O Mina andra kapitel brukar ligga mellan 2000-3000 så det här är typ dubbelt så långt. Jag tänkte först dela in det i två men tänkte att efter som ni väntat så länge så får ni hela på direkten vilket jag hoppas uppskattas. 

Det blev även en himla massa bilder men det var nödvändigt för att ni skull få ihop alla personer och liknande. Men jag hoppas att ni inte har något emot det. Det flesta brukar alltid gnälla på att jag borde ha fler bilder så här har ni. Nu kan ni inte gnälla på att jag har för lite bilder ;)

Jag har jobbat stenhårt för att få till det här kapitlet bra och jag hoppas verkligen att jag lyckades bra. Jason har nu berättat vad som hände med Alex och han har äntligen mött hennes kompisar.

Men vad tycker ni om kapitlet? Var det vad ni hade väntat mig eller något helt annorlunda. Jag hoppas då att det är något onväntat då jag vill ta något som ingen haft tidigare. Lyckades jag? KOMMENTERA

Sen till frågorna då:

1, Vad tycker ni om det som Jason berättade om Alex och allt det där?

2, Vad tycker ni om Briannas kompisar?

3, Vad tycker ni om gäng namnet The Bloddy Ghosts på Jasons gäng? Blir det bra eller har ni något annat bra alternativ?

4, Ställde även den här frågan på min andra blogg. Men tycker ni att jag ska börja med en bestämd dag? att jag bestämmer att TORSDAGAR är kapitel dagar så att nu vet att varje torsdag kommer det komma upp ett kapitel. Jag ska ju självklar lägga upp fler kapitel i veckan men torsdagar kommer i alla fall vara bestämt för kapitel.

TIDIGARE KAPITEL:

”Ja men skillnaden på oss är att jag inte behöver tvinga mig själv på en tjej för att få henne” sa jag och såg hur Roberts blick svartnade. Han spände på händerna och käkarna hårt. Kollade med inget annat än hat på mig.

  Jag gav honom ett kort leende innan jag vände mig om för att gå upp till mitt rum. Men jag blev stoppad tvärt när Robert satte en rak höger i mitt ansikte. Jag log kort och skakade smått på huvudet.

  Han borde inte ha gjort det där.

Ingens perspektiv

  Jason vände sig med inget annat än hat i blicken. Men han kunde inte stoppa det lilla leende som spreds på hans läppar. För även om han kände en viss smärta i käken så var han glad att Robert gjorde det. Han och Robert slogs ofta förut och han fick alltid en viss adrenalin kick.

  Robert åh andra sidan började ångra sitt drag. Han visste att Jason aldrig skulle låta det här gå. Jason backade aldrig undan från en fight och det visste Robert mycket väll. Han visste även att Jason skulle vinna, Jason vann alltid i slut endan och han själv slutade alltid i små smärtor. Men trots det så skulle han inte lägga sig utan en fight. Det låg inte i hans natur.

  ”Du borde inte ha gjort det där” sa Jason med ett sjukt flin på hans läppar innan han slängde sig över Robert. Ett slag ifrån Jason var allt som behövdes för att få Robert ur balans vilket Jason tog till sin fördel och slog honom gång på gång.

  Dem båda hörde ett högt knack efter att Jason slagit Robert rakt i ansiktet och dem båda förstod att det var Roberts näsa som tagit smällen. Och förmodligen brutits med tanke på smärtan som Robert kände.

  ”What the fuck” spottade Robert klagande fram och la en hand över ansiktet. Blod började ringa likt floder från hans näsa och Jason log belåtet åt hans verk. Han var inte ens klar med Robert än. Inte ens i närheten.

  Deras bråk brukade aldrig sluta med att någon var ordentligt skadad. Det brukade sluta med att dem båda brast ut i skratt över något och blev bästa kompisar igen direkt efter. Men inte den här gången. Den här gången hade Robert gått för långt. Han har klantat sig BIG TIME när det kommer till deras affärer, han har börjat välja tjejer före möten och annat. Men speciellt, han verkar inte kunna hålla sig borta från Brianna. I början var det rätt roligt när Robert retades med Brianna men nu tog han det ett steg för långt. Eller flera.

  ”Vad då? Kan du inte ta ett slag Robert? Kom igen, mer än så här måste du väll kunna ta. Eller? Jag menar till och med den där Brandy killen som jag döda för ett tag sen kunde stå upp mot mig längre. Jag trodde att du i alla fall kunde ta mer än det här. Men jag antar att jag hade fel om dig” skrattade Jason fram och såg hur Roberts ögon svartnade. Jason ville få Robert sur och det här verkade vara tricket. För just nu så kokade Robert utav ilska. Vilket Jason märkte och log stort. Han hoppades att Robert skulle fortsätta slåss. Han saknade att slåss, han saknade adrenalinet som han alltid fick utav det.

  Blodet som rann ner för hans ansikte torkade Robert fort bort innan han slängde sig mot Jason som inte var beredd på hans utbrott.

  Jason hamnade på rygg på golvet med Robert över honom som riktade slag efter slag mot Jasons ansikte. Men Jason parerade slagen, eller dem flesta i alla fall. Robert lyckades få till ett slag till Jason vänstra öga och han stönade utav smärtan. Det var även då som Jason fick nog. Han puttade av sig Robert som flög ner i ena bordet som gick sönder under hans vikt. En hög duns hördes i hela huset och Robert stönade klagande när han kände hur en bit ifrån bordet skavde in i hans rygg.

  Dunsen som kom nerifrån hörde även Brianna och hon rynkade smått på pannan. Undrade vad tusan det var som drog henne ur hennes tankar.

  För hon hade suttit och försökt tänka ut fall det här avtalet eller vad man nu ska kalla det som hon hade med Jason faktiskt var värt det.

  Visst Nate hade backat undan en aning vilket var allt hon ville. Men var det värt det om man visste att man skulle bli sårad och skadad i slut endan.

  Robert skrämde henne och efter idag så visste hon inte hur långt han verkligen skulle gå för att få det som han ville ha. Vilket för tillfället verkade vara henne. Vilket var en sak som hon inte kunde förstå. För även om Robert skrämde henne så kunde hon inte neka att han såg bra ut. Synd bara att hans fula personlighet förstörde hans utseende.

  I alla fall den andra faktorn som gav henne en anledning till att tveka var Jason. Hon hade börjat få väldigt starka känslor för honom och hon hatade det. Hon visste att det aldrig skulle bli något mellan dem. Jason trodde inte på kärlek och sånt där skit. Hans ord inte hennes.

  Så varför skulle hon stanna? Antingen skulle Robert göra något mot henne eller så skulle hon gå där ifrån med ett brutet hjärta. Hon var den dumma ”fina tjejen” som föll för en bad boy. Varje tjejs dröm. Att falla för en bad boy som även skulle gilla henne. Han skulle var hård, kal mot andre men gullig, snäll och omtänksam till bara henne. 

  Det var alla tonårstjejers dröm. Men nu var det här inte en dröm eller film så hon visste att det aldrig skulle hände. Men man kunde väll alltid drömma. Eller? 

Jasons perspektiv

  Jag vet inte hur vi hamnade här. Allt gick så himla fort. Men jag stod nu med armen hårt pressad mot Roberts strupe medan jag hade honom uppressad mot ena väggen i vardagsrummet. Hans händer försökte att få bort min arm men den skiten skulle inte gå. 

  ”Snälla Jason släpp” Robert bön eller vad man ska kalla det kom bara fram som en låg viskning då jag kapade av hans luft tillgång.

  ”Varför skulle jag släppa dig? Så att du kan gå upp och fortsätta dina försök med Brianna? När ska du inse att hon inte vill ha dig. Hon är rädd för dig och det du gjorde idag var över gränsen. Så håll dig borta från henne om du vet vad som är bäst för dig”

  ”Så det här har med Brianna att göra? Jag trodde att du sa att du inte gillade henne”

  ”Jag gillar inte Brianna. Jag gillar inte tjejer och det vet du. Jag tror inte på kärlek om du inte kommer ihåg”

  ”Åh jag vet men just nu verkar det som att allt det där bara var bullshit. Hon har dig virad runt sitt lilla lillfinger och du kan inte ens se det”

  ”Det finns ingenting att se.Vi båda vet att det är långt ifrån sanningen att jag har fallit för henne. Hon irriterar mig hälften av tiden som vi är tillsammans och den andra halvan så kysser vi bara varandra för att det är någon runt omkring oss som vi måste lura” spottade jag fram och borrade in min blick i hans för att visa att jag pratade sanning. Även fast det jag sa var långt ifrån sanningen. Jag hade börjat falla för Brianna och det var hårt. Jag gillade att vara runt henne, även fast hon drog mig till vansinne nästan hela tiden. Hon var helt annorlunda från mig och det gillade jag. Hon tog heller inte min skit utan tjafsade tillbaka dem gånger som vi kom i ett litet bråk. Och hennes läppar. Åh hennes läppar, dem kändes så rätt mot mina. Men jag kunde inte gå för mina känslor, jag bara kunde inte. Det gick inte ihop med mitt liv. Plus det var bara en liten chrush som inom kort skulle gå över. Hoppas jag i alla fall.

  ”Så varför går du inte efter henne då? Varför har du inte bara sex med henne och går vidare”

  ”För att det inte skulle funka med vårat avtal. Du fattar väll hur stelt det kommer att vara efter. Du vet att jag inte är med samma tjej flera gånger”

  ”Så hon kan väll vara den första. Jag menar hon verkar ju vara din första allt. Din första riktiga tjej kompis förutom Trish, den första tjejen som du spenderar tid med utav att ha sex med, din första kärlek”

  ”God hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte är kär i Brianna”

  ”Inget du säger kommer att få oss att tro annat. Vi kan se det på dig. Precis som vi såg på Alex att han gillade Amanda”

  ”Blanda inte in Alex i det här din jävla skit. Han har inget med det här att göra. Så om du” var allt jag han säga innan någon annan hann före mig. 

  ”Vad fan är det som händer här?” frågade Chaz chockat när hans blick föll på mig och Robert. Ryan och Mike kom in efter Chaz och kollade med stora ögon på oss.

  ”Jason släpp Robert nu. Vad i helvete håller ni på med? Du kommer att döda honom snart om du inte låter honom få luft”

  ”Bra då behöver jag inte hålla så mycket längre då” sa jag och log smått mot Robert som nu började få svårt att andas. Han började bli röd i ansiktet och hans grepp om min arm började lätta.

  ”Jason jag hoppas att du inte har något emot att jag lånade en utav dina tröjor?” frågade Brianna helt plötsligt och jag kollade upp i lagom tid för att se Brianna börja göra sin väg ner för trappan. Hennes blick var fast på mobilen i hennes händer så hon hade uppenbarligen inte sett vad som på gick här nere.

  Dock så flög hennes blick fort upp när jag inte svarade henne och hon kollade chockat på oss. Hennes mun öppnades som att hon skulle säga något men hon verkade inte få fram något. Jag lät min blick glida över hennes kropp och svalde högt när jag såg vad hon hade på sig. Hon hade på sig en av mina tjocktröjor som nästan räckte hennes ner till knäna och det var allt som hon hade på sig. Om man inte räknade med underkläderna som hon förmodligen hade på sig och strumporna som hon hade på fötterna. Men på benen hade hon inget och jag svalde högt igen. Hennes ben var så långa, slimade, solbrända. Helt enkelt jävligt sexiga.

  Jag kollade upp på hennes ansikte och såg att hon nu torkat bort sminket ifrån igår. Jag har sett henne ett antal gånger utan smink men jag kunde inte låta bli att bli förbluffad varje gång. Hon var så himla vacker, till och med utan all den där skiten som hon satte på sig varje morgon. Hon var en naturlig skönhet, det var bara synd att hon inte kunde se det själv.

  ”När man pratar om djävulen” skrattade Robert smått fram som verkade märka min ändring i beteende då han tog det här till sin nytta och puttade bort mig. Jag staplade bak några steg och gav Brianna en sista blick innan jag kollade tillbaka på Robert.

  ”Det är det här jag pratar om Jason. Du tappar allt när hon är runt omkring. Du var precis på väg att kväva mig till döds men så fort du la dina ögon på henne så tappade du allt. Du lät mig gå och om det här hade vart men någon annan så hade du vart död vid det här laget. Dem hade inte skonat dig”

  ”Jag vet att jag hade vart död om det här hade vart på riktigt. Men nu så är det inte det och tror du verkligen att Brianna skulle vara där om jag skulle vara iväg på en av våra uppdrag”

  ”Förmodligen inte men det är inte poängen. Brianna är din Amanda. Amanda fick Alex och tappa allt och se vart det tog honom” skrek Robert och jag skakade ilsket på huvudet.

  ”Vad har jag sagt om att prata om Alex. Och Brianna är inte ens nära Amanda. Hon skulle inte skada en fluga och om jag kollade senast så var hon med i något gäng som var ute efter oss”

  ”Nej men hon är dotter till en av dem advokater som har försökt sätta in dig i fängelset ett antal gången nu. Och nästan lyckats om jag får tilläga. Vad säger att hon inte kommer att springa iväg och skvallra allt hon vet om oss till sin pappa när hon är klar med dig huh? Du kommer att åka in och om jag har rätt så skulle du hellre dö än att åka in i fängelset. Så kanske är Brianna till och med värre än Amanda. Jag menar, det är ju dem tysta och lugna som man ska akta sig för. Var inte det vad Alex alltid sa till dig?” frågade Robert med ett stort leende på läpparna men jag skakade bara ilsket på huvudet

  Men innan jag kunde göra något så kände jag en liten hand på mitt bröst. Jag kollade ner på Brianna som nu stod framför mig -jag hade inte ens märkt att hon kommit ner- och kollade upp på mig med stora ögon ”Han är inte värd det Jason. Lyssna inte på vad han säger. Han är din bästa kompis och ingen utav er menar det ni säger just nu. Ni är båda arga” började hon men jag avbröt henne snabbt.

  ”Brianna du förstår inte, det här har legat mellan oss långe nu och det är inget som kommer att gå bort över några timmar. Vi båda behöver ta ut det. Vi har redan väntat länge nog”

  ”Om ni har väntat så länge på att få slå in ansiktena på varandra så kan ni nog vänta lite till”

  ”Nej jag kan” var allt jag hann säga innan hon tystande mig genom att pressa sina läppar mot mina. Hon kysste mig kort och gav mig ett kort leende innan hon greppade tag om min hand i sin. Hon log smått bort till killarna -utan Robert då- som kollade med stora ögon på oss medan Brianna drog med mig upp för trappan. 

  Dem alla var nog bara chockade att hon lyckats lugna ner mig och ärligt talat så var jag det också. Visst jag var fortfarande sur men jag andades normalt igen. Hennes beröring fick mig att slappna av och hennes kyss fick mig att glömma bort allt. Även fast det bara var en kort kyss. Gah jag hatar dem här effekterna som hon har på mig.

  Det brukade i vanliga fall ta ett tag för mig att lugna ner mig när jag blir så här. Killarna brukade låta mig riva nästan hela stället i tur att jag skulle lugna ner mig. Och det brukade oftast fungera. Oftast. Men om jag var ärlig så fungerade det här bättre om jag får säga så själv.

  Brianna drog med mig upp till mitt rum och stängde försiktigt dörren efter oss. Hon vände sig mot mig och en stel tystnad spreds över oss båda. Hon skiftade smått på fötterna och pillade nästan nervöst med fingrarna framför sig. Jag har inte sett henne så här nervös sen  vi precis började träffas och ärligt talat så skrämde det mig en aning. Har ingen aning varför för jag visste inte vad det var hon var nervös för. Men jag bara var det.

  ”Jason jag tror att vi borde sluta med det här lilla avtalet eller vad det nu är vi har” sa Brianna efter ett tag och jag kollade chockat på henne. Men hon möte inte min blick utan hon kollade ner i golvet och allt annat som inte var jag.

  ”Vad menar du med att vi borde sluta med det här?”

  ”Precis det jag säger. Visste det har blivit jätte bra grejer utav den här grejen som att jag slipper Nate och du slipper socialen. Men är det värt det om någon blir skadad i slutendan?”

  ”Vem skulle bli skadad utav det här?”

  ”Vi, dem personer som är runt omkring oss. Mina kompisar har börjat ifrågasätta mig eftersom att dem inte har träffat dig och du går runt och slåss med din så kallade bästa kompis på grund av mig. Är det här verkligen värt det om vi sätter våra vänskaper på spel”

  ”Vi sätter det inte på spel Brianna. Att dina kompisar ifrågasätter dig kan vi enkelt fixa, jag kan komma och hämta upp dig efter skolan någon dag så att jag kan träffa dem. Och när det kommer till mig och Robert så är det inte ditt fel. Du kanske var det sista stråt men det här har legat mellan mig och Robert ett tag. Jag älskar Robert och jag skulle ta ett skott för honom vilken dag som helt men det här är vilka vi är. Vi bråkar ofta och löser det sen. Enda skillnaden nu är att det kanske kommer att ta lite längre tid” sa jag och kollade hoppfullt på henne. Men hon vägrade fortfarande att möta min blick och jag suckade högt. Jag ville inte att vi skulle sluta med det här. Det här var den enda anledningen till att jag faktiskt spenderade tid med henne. För vi lär ju inte direkt spendera någon tid med varandra om vi bryter det här och jag ville ha henne nära. Jag visste att det kanske skulle straffa mig i slutendan men just nu kunde jag inte bry mig mindre.

  ”Brianna snälla lyssna på mig. Jag tror inte att det kommer att hjälpa någon utav oss om vi bryter det här. Vi båda behöver det här och det har blivit bättre för oss båda. Och helt ärligt så vill jag inte avsluta det heller för jag gillar att ha dig runt omkring. Du är den enda vettiga personen häromkring och om man bortser från dem gånger som vi bråkar så gillar jag att vara med dig” 

  Nu kollade hon äntligen upp på mig och jag kunde se hur ett leende spreds på hennes läppar. Jag tog dem få stegen som behövdes för att komma fram till henne och drog upp henne mot mig. Hennes armar lindades inom kort runt min nacke och började leka med mitt hår där medan mina händer smekte hennes sidor. Jag lutade mig framåt och pressade min läppar kort mot hennes.

  ”Så stanna, snälla” bad jag henne och kysste henne igen. Gud jag lät patetisk men jag kunde inte låta henne försvinna.

  ”Jag antar att jag skulle kunna stanna ett tag till, bara för att du bad så snällt” fnittrade hon smått fram och jag log stort ner mot henne. Jag mumlade ett kort ”bra” innan jag kysste hennes igen. Den här gången med lite mer kraft än dem tidigare.

  Vi låg just nu tillsammans i min säng -nej ingenting hände så håll era tankar i styr- och Brianna ritade små osynliga figurer på mitt bröst. Mina fingrar drog jag smått över hennes arm medan jag låg i mina  egna tankar. Jag antar att även Brianna låg i sina tankar för även hon såg ut att vara en bit bort och hade inte sagt något på ett tag. Vilket var väldigt olikt henne. För enda sedan vi faktiskt börjat känna varandra så har hon börjat bli mer framåt och en sak som jag har märkt mer Brianna är att hon inte gillar när det är tyst för länge. Hon har hela tiden något att prata om. Inte alltid jätte intressanta grejer för mig att prata om hela tiden men ändå.

  ”Kan jag bara så fråga en liten grej? Du behöver absolut inte svara om du inte vill. Jag är bara nyfiken och om det är något som du inte vill prata om så är det helt okej. Som sagt så” började Brianna efter en lång stunds tystnad och jag skrattade smått innan jag pressade mina läppar mot hennes för att tystna henne.

  ”Ställ bara frågan”

  ”Okej. Så jag funderade bara på det som Robert sa tidigare. Om att jag var som någon tjej Amanda och jag kan bara”

  ”Babe tänk inte på det. Amanda var en lögnaktig bitch och du kommer aldrig att kunna bli som henne. Vilket är en positiv sak”

  ”Ja jag förstod att hon var problem med tanke på hur ni nästan spottade fram hennes namn som att det vore gift eller något” sa hon med ett litet skratt innan hon fortsatte ”Men det var inte det som jag funderade på. Jag undrar bara vad det är som Robert tror att jag ska göra med dig. Han sa att hon Amanda var anledningen till vad som hände med Alex och jag undrade bara hur. Jag trodde att det var en kille som dödade honom, det var ju en kille som åkte dit för mordet på din bro” började Brianna rabbla fram och jag stelnade smått till när hon började prata om min bror. Men inte på vilket sätt som helst, nej hon pratade om hur han dog.

  Brianna måste ha känt min förändring i beteende för hon kollade fort sorgset upp på mig ”Jason jag är ledsen. Jag menade inte att såra dig. När jag blir nyfiken så börjar bara rabbla en massa och vill inte sluta förs än jag får reda på det jag vill. Jag är verkligen ledsen Jason, det var inte meningen”

  ”Brianna det är lugnt. Min bror är ett känsligt ämne för mig men det kanske är dags för mig att berätta om honom för dig. Du ska ju trotts allt föreställe min flickvän. Plus killarna och socialen tror att det är bra om jag pratar med någon om det här. Dem tror att det kommer få mig att må bättre och ärligt talat så pratar jag hellre med dig än killarna. Dem skulle säkert bara skratta åt mig om jag berätta hur jag känner”

  ”Jag tror inte att dem skulle skratta men jag finns här om du vill prata. Du behöver inte om du vill men jag finns här om du vill”

  ”Jag vill prata om det, det är nog på tiden att jag gör det. Jag har inte känt mig redo tidigare. Det har bara känts som att ju mer jag skjuter på det och inte tänker på det desto falskare blir det. Att det skulle vara en dröm så att när jag öppnade ögonen igen så skulle Alex fortfarande vara vid liv. Men vi kanske borde fixa lite mat till dig innan. Det är en väldigt lång historia och kommer ta ett tag att berätta” sa jag och Brianna nickade lite smått till svar. Hon drog en tröstande arm längst min arm innan hon ställde sig upp och började gå ner till köket för att fixa något att äta.

  Jag satt dock kvar en stund och tänkte igenom vad som nyss hade hänt. Jag hade lovat Brianna att jag skulle berätta för henne om Alex. Jag sa att jag var redo att öppna upp mig men ärligt talat så var jag livrädd. Jag har aldrig pratat om Alex särskilt mycket sen han dog. Jag antar att jag har vart i förnekelse och hoppats att inget skulle vara sant. Jag måste ju förr eller senare inse att Alex faktiskt är borta. Att min bror var borta. Även fast det var svårt så var jag tvungen och jag hoppades att prata med Brianna kanske skulle hjälpa mig med det. Jag kommer ihåg att hon nämnt att hennes bror dog för ett tag sen så hon kan kanske koppla till det jag gått igenom. Hon var den smartaste personen som jag kände och som jag sa till henne så föredrog jag henne förre killarna i det här tillfället. För ärligt talat så var jag rädd att öppna upp mig. Jag var rädd att jag skulle bryta ihop och jag ville inte göra det inför killarna. Jag vill inte vissa mig svag, inte inför killarna. Dem skulle aldrig förstå vad jag pratade om. Dem skulle förmodligen bara tycka att jag var dum i huvudet eller något.

Okej så OTROLIGT lång väntat på det här kapitlet nu men som sagt så har jag haft en jobbig period. Uppdateringen ska förhoppningsvis bli bättre och jag hoppas att kunna uppdatera snart igen.

I alla fall så blev det här ett väldigt långt kapitel. Nästan 4000 ord vilket är nåstan dubbelt så långt som vissa andra kapitel :O Jag ville kompletera för den dåliga uppdateringen och jag hoppas att ni gillar kapitlet. Har lagt mycket tid på det för att få det bra och jag hoppas verkligen att ni gillar det.

Men nu. vad tyckte ni om kapitelt?

Jason och Robert bråkad. Jason erkände återigen att han började få käsnlor för Brianna och den här gången sa han även att han började falla hårt WOOP WOOP bara jag som är exided.  Jason börjar även öppna upp sig mer som ni kanske märker och i nästa kapitel kommer ni även få reda på vad som egentligen hända Alex och vem den här Amanda är ;P

SNÄLLA KOMMENTER MYCKET NU!!!! jag har jätte jobbigt nu och vill verkligen veta vad ni tycker. Era åsikter betyder allt och det är lite svårt att veta vad ni tycker om ni inte kommenterar. Jag kan inte direkt läsa tankar även om jag skulle vilja det :D <3

Fick även en liten fråga om jag inte kunde ställa en fråga efter varje kapitel som jag gjorde förut och jag antar att jag skulle kunna göra det. vet dock inte vad jag skulle kunna fråga. Några förslag kanske? Ska det vara frågor om kapitlerna eller annat.

I alla fall så har jag två frågor till nu faktiskt som ni skulle kunna svara på:

1, Vad tror ni att det var som hände med Alex?

2, Vad tycker ni om Heartbreaker? 

Svar: Jag svarar nu bara på fråga 2 då jag inte kan ansvlöja någo :P Men i alla fall så ÄLSKAR jag Heartbreaker. Jag kan inte säga exakt vad det är som jag gillar för jag gillar allt. Rytmen, texten hans röst. Åh hans röst, jag vill bara dö. Hans röst är så himla sexig. Jag har haft låten på repeat och om ni inte har hört låten än så tipsar jag er verkligen att lyssna på den.

Okej så nu ska jag sluta prata innan jag spårar ur. Men hoppas att ni gillar kapitelt, kommentera.

Puss puss<3