”Hej McCann det var ett tag sen nu” sa Dylan helt orört och flinade smått.

  Jag kunde se hur Jasons käkar spändes och hans nävar lika så. Oh god det här skulle inte sluta bra.

  ”Vad gör du här?” frågade Jason igen och Dylan skratta kort innan han svarade lika kalt tillbaka. Han var uppenbarligen inte rädd för Jason vilket vilken normal person som helst hade vart. Vilket fick mig att förstå att den här Dylan killen är i samma liv som Jason. Så förmodligen så var han en fiende eller vad man nu kallar dem.

  ”Jag kom hit för att träffa dig. Amanda skickade hit mig” 

  Detta fick hela Jasons beteende att ändras. Han blev genast kall och hans ögon svartnade. Han kollade med inget annat än hat på Dylan. Hans röst var så hård och kylig när han sen började att prata igen att jag fick rysningar i hela kroppen. Speciellt då det var mig som han adresserade hans nästa mening.

  ”Brianna gå och sätt dig i bilen”

  ”Jason jag”

  ”Inga men Brianna snälla bara gå ut och sätt dig i bilen. Jag kommer en stund. Snälla bara lyssna på mig för en gångs skull utan att kämpa emot” sa han och räckte nycklarna mot mig. Hans blick låg dock fortfarande på Dylan som flinade stort.

  Jag reste mig upp och tog nycklarna ifrån Jasons hand innan jag ställde mig upp för att snabbt kyssa hans hals vilket fick honom att slappna av en aning ”Jag väntar i bilen” viskade jag smått och Jason nickade smått till svar innan han fortsatte att kolla på Dylan. Han var återigen spänd och jag suckade smått. Jag visste att det här inte skulle sluta bra. 

  Jag började gå bort mot utgången men nyfiken som jag var gömde jag mig bara bakom den lilla avskärmnings väggen som var i rygg med där Jason satt så att jag nu kunde höra vad dem sa. Inte för att någon utav dem sa något men jag antar att Jason satt sig ner då jag hörde ett litet knack. Dem satt tysta ett tag och jag började ge upp hoppet på att jag skulle höra något men Dylan avbröt tystnaden efter ett tag och Jason svar fick mitt hjärta att falla i tusen bitar.

Jasons perspektiv

  Brianna gick bort och jag kände hur jag slappnade av en aning. Hon var nu ur fara vilket hade vart min poäng med att skicka iväg henne. Plus hon behöver inte sitta och lyssna på allt skit som Dylan kommer med. Det kommer förmodligen vara om affärer och jag vill gärna inte göra affärer inför henne. Jag vet att hon är okej med det jag gör -eller så okej hon kan vara, hon accepterade det- men jag vill gärna inte sitta och prata om att döda folk inför henne. Hon är för oskyldig för det.

  "En ny flickvän?” frågade Dylan efter att vi suttit ett tag och bara kolla på varandra. Jag hade nu satt mig ner och jag fick tygla mig för att inte slänga mig över honom. Jag ville slita nacken utav honom. Han förtjänade det plus mycket mer. Men jag visste att det aldrig skulle sluta bra. 

  ”Haha Brianna? Åh nej, hon är bara ännu en utav mina tjejer. Du vet hur jag är när det kommer till tjejer” skrattade jag fram, eller försökte i alla fall. Brianna var så mycket mer för mig än bara en tjej jag träffat på klubben men jag måste få honom att tro det. För jag visste att om han visste att Brianna var mer skulle han använde henne emot mig. Eller snarare han skulle berätta för Amanda och hon skulle göra något för att skada Brianna. Vilket aldrig skulle hända, inte om jag har något med det att göra.

  ”Hon verkar vara mer med tanke på allt jag har hört om henne. Plus hon verkar väldigt fäst vid dig McCann”

  ”Vilken tjej blir inte för fast för mig när dem spenderar tid med mig Petterson?”

  ”Jag vet inte. Du brukar inte vara runt tjejer så här länge innan du går vidare till nästa så jag vet inte hur dem brukar vara”

  ”Det är sant. Men Brianna är ett bra ligg så varför slänga bort henne för. Plus hon är inte helt fel att hänga med och det kan vara rätt skönt att komma bort från killarna ett tag så” okej så ännu fler lögner bara flög ur min mun men jag var tvungen. Jag blev ju tvungen att gå igenom med min lögn för att han skulle tro på den. Det är bara tur att Brianna inte hör mig just nu.

  ”Hahah samma gamla Jason. Du har inte förändrats ett dug sen vi lämnade LA”

  ”Åh tro mig jag har förändrats en hel del Petterson. Jag har blivit smartare, starkare och jag tvivlar inte längre som jag gjorde när jag var yngre. Om det inte hade vart kameror här inne hade jag inte tvekat på att knäcka din nacke”

  ”Akta dig McCann. Du vill inte bli fiende med mig”

  ”Du är redan min fiende Petterson och det har du vart enda sedan du och ditt gäng döda min bror. Det är bara synd att ni stack iväg efter som dem små fegisarna ni är så att jag inte kunde få min hämnd. Jag är väldigt hämndlysten och nu när ni är tillbaka i staden så skulle jag akta min rygg. Det här är min stad nu och om du vet vad som är bäst för dig så springer du tillbaka till Amanda och säger åt henne att backa undan. För ser jag henne kommer jag inte tveka att döda henne. Jag har velat döda henne ett tag nu och det skulle kännas skönt att sätta en kula i hennes huvud”

  ”Jag tror att du glömmer bort vilka vi är. Vi är det gäng som enkelt dödade din bror och aldrig kollade oss om” sa han och jag skrattade högt. Den här idioten var för mycket. Jag kollade bort mot dem andra som satt i kafét kort innan jag vände mig tillbaka mot Dylan. Jag ville se att ingen kollade på oss innan jag gjorde mitt nästa steg. Detta gav mig även en blick vart kamerorna satt och hur jag skulle undvika dem.

  ”Lyssna” morrade jag fram och lutade mig framåt så att jag kunde greppade tag om hans tröja. Jag lyfta upp honom från hans säte så att han nu låg med överkroppen över bordet ”Jag skulle akta mig väldigt noga om jag var du. Jag har växt upp sen ni senast såg mig. Jag har lärt mig utav min brors misstag och blivit starkare utav dem. Jag har tagit över hela LA vilket ni förmodligen har hört. Jag styr det här stället från grunden och om ni tror att ni kan komma in och sabba det har ni fel. Det här är mina områden och jag skyddar det som är mitt. Ser jag någon utav er på mina marker kommer jag att skjuta vare sig vad era avsikter är. Jag har spenderat så mycket tid att kasta bort smuts som du från mina gator och är inte rädd att städa undan lite till”

  ”Amanda kommer att slakta dig” mumlade han fram nu med en aning rädsla i rösten. Det är rätt bitch, du ska vara rädd för mig. Och för att göra min poäng helt klar greppade jag tag om gaffeln som vi gått till muffinsen. Jag tog den i ett ordentligt grepp innan jag hög den i Dylans hand vilket fick honom att släppa ut ett plågsamt ljud. Ha, det här är bara början på vad du skulle känna om du inte lyssnade på mig.

  ”Det här är en varning Petterson. Om någon utav er sätter en fot på mina marker igen kommer det att sluta illa. Jag kommer få er att känna smärot på en nivå som ni inte trodde fanns. Ni kommer att be mig att skona er, att bara döda er. Men gissa vad, jag har inte ett hjärta så era böner kommer inte att hjälpa något. Ni kommer att plågas till döds och jag kommer att njuta utav varje sekund som jag ser er i smärta. Förstått?”

  Dylan nickade lite svar och jag mumlade ett kort "Duktig pojke" innan jag drog ur gaffeln ur hans hand. Men jag stack in den i hans hand igen kort innan jag drog ur den och stoppade den i fickan. Kunde inte direkt lämna några bevis kvar kunde jag.

  ”Det var trevligt att träffa dig igen Dylan. Låt oss bara hoppas att det inte händer igen” det här var det sista jag sa innan jag ställde mig upp för att sen göra min väg ut till parkeringen. Jag kollade runt mig och såg att ingen hade sett våran lilla scen vilket fick ett leende att spridas på mina läppar. Damn jag är bra. Och jag måste säga att det var skönt att släppa ut lite ilska. Jag har inte gjort något jobb eller något liknande på ett tag och helt ärligt så saknar jag det. Det var en del utav mig, en del utav mig som gjorde att jag kom närmre Alex. Det här var vad vi gjorde tillsammans, skapade vårat ryckte tillsammans och aldrig i livet att jag skulle låta det gå i spillo.

  Innan jag gick kollade jag tillbaka på Dylan som satt med ett smärtsamt ansiktuttryck. Det är vad man får om man bårkar med mig bitch. Bäst att du lär dig det.

  När jag hoppade in i bilen hade Brianna inte ens kollat på mig. Inte ens när jag tilltalade henne. Hon mumlade bara kort att hon ville hem men hade fortsatt att kolla ut ur fönstret. Jag antar att hon är sur att våran dejt blev avbruten. Det blev jag också, men kom igen. Överdriver hon inte en del nu? Det var ju inte mitt fel att Dylan kom eller hur? Var hon sur på att jag skickade iväg henne?

  Jag hade försökt prata med henne men hon vägrar att svara och kolla på mig. Vilket börjar bli jävligt frustrerande men det var inget jag kunde göra åt det undertiden som jag körde.  

  Det var när hon bara öppnade dörren utan att säga något till mig när kört upp till henne hus som jag fått nog. Hon kunde inte ens säga hejdå till mig. Vad är det för fel på henne? Hon kan väll inte vara så sur för att våran dejt blev inställd? Det var ju inte mitt fel för i helvete.

  Jag greppade tag om hennes handled vilket gjorde att hon inte kunde hoppa ur bilen. Jag ryckte även lite smått i den så att hon vreds åt mitt hål. Men hennes blick möte inte min utan hon kollade ner i sitt knä. Irriterat suckade jag och släppte mitt grepp om hennes hand så att jag istället kunde greppa tag om henne ansikte. Jag vinklade det så att hon nu möte min blick och jag kunde så hur hennes ögon var alldeles glansiga. Hade hon gråtit?

  ”Brianna prata med mig. vad är det som är fel? Var det något jag gjorde? Om det var för att jag skickade iväg dig så är jag ledsen. Jag gjorde det bara för ditt bästa jag lovar”

  ”Jason jag” började hon innan hon avbröt sig för att leta efter rätt ord och jag andades lättat ut. Nu pratade hon i alla fall med mig ”Det är inte det. Jag är bara trött och när du var inte och pratade med din kompis eller vad han är så ringde min syster. Hon har hamnat i knipa igen och jag behöver åka iväg och hämta henne”

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill”

  ”Nej jag behöver ta hand om det här själv Jason. Det här är familjeproblem och jag vill inte blanda in dig i det här. Det skulle bara starta en massa onödiga frågor bland min familj och jag tror inte att du är redo att träffa min pappa”

  ”Inte riktigt, det är ett möte jag gärna undviker”

  ”Det var det jag trodde. Men vi ses på fredag va?” frågade hon och jag nickade smått till svar.

  ”Ja jag hämtar dig efter skolan så se till att du har allt med dig dit så slipper vi åka hem till dig i mellan”

  ”Visst. Syns på fredag” sa hon och lutade sig närmre mig så att hon in nästa sekund kysste mig. Men det varade bara en kort stund innan hon drog sig undan. Jag mumlade ett kort hejdå innan hon hoppade ur bilen och hon hav mig ett kort leende innan hon gick upp till sitt hus.

  Jag visste att något inte var helt rätt med henne men just nu hade jag inte tid att ta reda på vad det var. Jag var nästan helt säker på att det skulle gå över till imorgon ändå så det är nog inget att oroa sig för. Just nu behövde jag ändå informera grabbarna att Amanda och hennes gäng är tillbaka i stan. Dem försvann kort efter att dem dödat min bror och vi har inte hört från dem sen dess. Vilket är den enda anledningen till att dem fortfarande lever. Jag kunde inte hitta dem hur mycket vi än letade. Men nu när dem är tillbaka i stan hade jag min chans att få min hämnd och det avslut som min bror förtjänar.

Briannas perspektiv

  Okej så att min syster var i trubbel var en stor fet lögn och jag är förvånad att Jason trodde mig. Han brukar alltid se på mig när jag ljuger så jag trodde inte att jag skulle lyckas som jag gjorde. Men i alla fall. 

  Varför måste han göra det så svårt för mig att vara sur på honom, hata honom. Okej jag kan inte hata honom men jag kan inte få ut vad han sa till Dylan ur mitt huvud. Var det han sa till Dylan sanning? Såg Jason mig faktiskt bara som ännu en utav hans tjejer? Han ljög om att vi hade haft sex för det har vi ju absolut inte haft. Så betydde det att han ljög om resten. Eller överdrev han för att skryta inför killarna? Han kanske skämdes för att han inte haft sex med mig än.

  Nej det kunde väll inte vara så? Jason sa att han gillade mig och jag trodde honom, det gjorde jag. I alla fall vid tillfället. Nu tvekar jag en aning. Det var ju inte menat att jag skulle höra det så det kan ju vara sant. Det kanske var därför som han ville att jag skulle gå så att han kunde berätta sanningen för Dylan.

  Nej så kan det inte vara. Jag gillar mig och jag gillar honom. Vi har något speciellt, det sa han till mig. Han sa att han aldrig känt något liknande som när han är runt mig. Han säger att jag är vacker och speciell. Det måste ju betyda något. Jag överreagerade säkert bara.

  Men för att vara helt säker kunde det ju inte skada att vara lite uppmärksam på det som händer runt omkring oss.

Okej så här kom lite av Jason mörka sida fram och ja det är lite annorlunda från hur han är med Brianna. Men man kan ju förstå honom med tanke på vem Dylan egentligen är.

På tal om Dylan. Han tillhör ju Amandas gäng som ni vet nu och som jag sa förut så är han viktig att komma ihåg. Han kommer att komma tillbaka och Amanda lika så. Ni kommer att få reda på mer utav henne och henne gäng snart så ni behöver inte lista ut vilka dem är. Ni behöver bara lite tålamod så kommer det snart ;)

1, Men vad tycker ni om Jasons mörka sida? Det är inte lika illa som det kommer kunna bli men det här är en av dem få tillfällerna där man faktiskt får se hur han kan bli när han låter humöret går.

2, Sen vad tror ni kommer att hände med vad Brianna hörde? Hon hörde ju vad Jason sa om att hon bara var ännu än tjej och trotts att vi vet att han inte menade så vet inte hon.

  ”Okej” sa jag och efter en kort kyss var han ute ur huset. Jag kollade chockat efter honom och försökte få ett sammanhang på allt men inget gick ihop.

  Han verkade må bra i ena sekunden men i nästa så var han jätte konstigt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det men han hade världens humörsvängning och betedde sig jätte konstigt.

  ”Vad menar du med att du aldrig skulle ha dödat honom. Han var ett hot för oss och han kunde ha gjort stor skada för oss alla” skrek Chaz och kollade på mig med stora ögon.

  Jag har kommit hem för bara någon minut sen och fått en panikattack. Okej jag kanske inte kan kalla det de men jag hade sabbat nästan hela hallen. Spegeln hade jag slagit sönder i tusen bitar, bordet som stod där hade jag brutit på mitten och allting som stod på det var också sönder. Jag hade andats häftigt när Chaz kommit inrusande och jag kan väll inte direkt säga att han såg chockad ut när han såg mig. Det här är ju inte riktigt första gången jag har sabbat något rum i vårat hus. Vi hade bara stått där tysta ett tag innan jag skrek åt honom att dem aldrig skulle ha låtit mig döda Brandon och nu var vi här.

  ”Ja men tro mig konsekvenserna som lyder utav det här är värre. Jag skulle aldrig ha dödat honom. Jag fattar inte ens varför han var i den här livsstilen. Han hade ju alla pengar i världen, han hade ingen anledning att vara här”

  ”Hur vet du hur han hade det? Han bodde i ett hus med sitt gäng precis som oss. Han var precis som oss Jason”

  ”Det är där du har fel. Han hade hur mycket pengar som helst han skulle aldrig ens behöva jobba men ändå leva bättre än vi gör”

  ”Jason vad i helvete pratar du om. Du vet att Brandon var ett hot för oss. Han hade bevis på dig, på oss som skulle kunna skicka in oss i fängelset för gott”

  ”Nu när jag tänker efter så tror jag inte att han var så dum. Han skulle kunna ha gjort det tidigare men han gjorde det inte. För att han visste att om han satte dit oss skulle han åka dit själv och tro mig, det skulle han inte ha råd med i den familjen han bor”

  ”Jason vad är det du vet som du inte berättar för mig? Du verkade må hur bra som helst när vi åkte hem från Brianna. Vad hände där efter?”

  ”Vi satte oss ner och pratade”

  ”Och?” pushade Chaz och kollade frågandes på mig. När jag inte svarade honom suckade han högt och kom upp till mig. Jag kände en hand på min axel men jag möte inte hans blick nu, min blick låg i marken ”Jason vad var det ni pratade om?”

  ”Du vet att Brandon hade en syster va? Fast vi kunde aldrig hitta henne då han gömde henne på något ställe?”

  ”Ja, jag kommer ihåg hur frustrerad du var när du inte kunde hitta henne, Men vad har det med det här att göra?”

  ”Fattar du inte?” frågade jag och kollade nu upp på Chaz som bara kollade frågandes på mig ”Brianna var hans syster. Det var Brianna som han gömde undan så bra för oss och helt ärligt så är jag glad att han gjorde ett sådant bra jobb att gömma henne”

  ”Vänta lite här. Brandon och Brianna är syskon?”

  ”Ja. Det är ganska uppenbart också om du frågar mig. Jag kan inte fatta att jag inte kopplade det tidigare. Jag menar jag visste att hennes brorsa hette Brandon och försvann för nästan exakt ett år sen. Hur många Brandon försvinner just under samma tid?”

  ”Väldigt få antar jag. Men vad ska du göra nu? Med Brianna menar jag” 

  ”Jag kan inte berätta det här för henne, det är bättre om hon inte vet att jag dödade honom”

  ”Jason hon förtjänar att veta. Du borde berätta för henne vad det var som egentligen hände honom. Du är skyldig henne så mycket”

  ”Jag vet att jag borde berätta för henne men jag kan inte. Jag är för självisk när det kommer till Brianna och jag vet att om jag berättar det här så kommer jag att förlora henne. Hon kommer aldrig att förlåta mig efter det här och jag kan verkligen inte förlora henne. Hon är det enda bra i mitt liv just nu”

  ”Jag vet det men tycker du inte att hon åtminstone förtjänar att veta vad som hände med hennes bror?”

  ”Det är klart att hon förtjänar det, hon förtjänar så mycket mer än vad jag kan ge henne. Men jag kan inte släppa taget om henne Chaz. Jag vet att jag inte känt henne så jätte länge men jag kan inte släppa henne nu. Jag kan lita på henne, jag kan säga allt till henne och jag vet att hon kommer att lyssna. Hon vet att jag har dödat ett X antal personer men hon står fortfarande vid min sida. Hur många tjejer skulle man kunna säga så om? Dem flesta skulle springa iväg så fort dem fick reda på vem jag är”

  ”Mannen jag förstår vart du kommer ifrån men” började han men jag avbröt honom. Jag visste vad han skulle säga och jag ville inte höra det.

  ”Chaz jag vet att hon förtjänar att veta, jag vet det. Men jag kan inte. Jag är en självisk jävel och jag kan inte släppa henne. Att berätta det här för henne skulle få henne att hata mig”

  ”Jason hon kommer inte hata dig”

  ”Det är klart att hon skulle. Jag är killen som dödade hennes bror. Jag vet hur det är att få reda på att ens bror är död och tro mig man gillar inte personen som dödade honom”
  ”Men det är ju stor skillnad mellan Amanda och dig. För det första så gjorde du det för att skydda dig. Sen för det andra så är du tillsammans med Brianna. Jag vet inte fall du har insett det än men hon gillar dig mannen. Hon är galen i dig och jag tror inte att hon skulle släpa taget om dig så lätt. Erkänn bara dina känslor för henne så väger du upp problemet lite” sa Chaz som att det vore världens bästa ide och jag harklade mig smått. Chaz kollade frågandes på mig och jag kliade mig smått i nacken.

  ”Vänta har du berättat för henne? När? Var? Hur? Vad gjorde hon? Hur reagerade hon?” frågorna bara flög ur Chaz och jag skrattade smått. Jag hade ingen chans att svara honom så fort han pratade.

  ”Det hände när vi var på den där dans saken. Jag ville inte dansa då jag inte vet hur och kom igen, alla vet att sådant skit inte är min grej. Men i alla fall. Eftersom jag inte ville dansa med henne ville hon dansa med någon annan. Vilket jag inte tillät, jag ville inte ha någon annan kille nära henne”

  ”Okej låt mig bara dubbel kolla. Du ville inte dansa med henne, men hon fick inte dansa med någon annan heller?” frågade Chaz och jag nickade smått med huvudet. Jag har nu insett hur dumt det egentligen var men jag är en avundsjuk jävel när det kommer till Brianna. Hon är min.

  ”Ja jag vet att det var korkat nu men det lönade ju sig. Eller först så bråkade vi lite då Brianna var sur på mig för att jag inte lät henne dansa och sen så typ erkände jag att jag gjorde det pågrund utav att jag gillade henne”
  ”Omg jag kan inte fatta det här. Den store Jason McCann har erkänt för en tjej att han gillar henne. Men var svarade hon?”

  ”Är det inte ganska uppenbart? Vi var hos henne idag”

  ”Hon erkände att hon gillade dig också?” frågade Chaz glatt och jag nickade smått till svar ”Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Jason McCann är i en relation och med en tjej som han inte använder för bara sex”

  ”Ja ja men kan vi snälla sluta prata om Brianna. Jag måste börja fundera på något annat. Har vi inte något jobb som jag kan arbeta med eller något?”

  ”Vi har ett jobb nästa vecka som behöver planers inför och sen så har du fortfarande några bomber att göra till det där gänget vi träffade förut”

  ”Bra. Jag går ner och fixar bomber. Samla killarna under tiden så kan vi ha ett möte inför nästa vecka”

  Chaz nickade bara kort till svar innan han gick iväg och jag gjorde min väg ner till källaren för att börja med bomberna. I hopp om att mina tankar på Brianna skulle försvinna. Vilket dem förmodligen inte skulle göra. Kanske några men det är två frågor specifikt som snurrar runt i mitt huvud.

  Ska jag berätta för henne? Kommer hon någonsin att kunna förlåta mig?

Briannas perspektiv

  ”Jason kan du inte berätta för mig varför du helt plötsligt försvann efter att jag berättat för dig om min bror?” frågade jag och Jason skakade smått på huvudet vilket lede till att jag suckade högt. Han kan vara så himla envis ibland vilket är himla irriterande för jag ville veta vad det var som hände för jag har inte kunnat komma fram till en bra förklaringen än.

  Det var två dagar sen han sprang iväg, alltså det är tisdag. Jag hade inte fått tag i honom förs än i dag då jag gick genom Chaz. Chaz hade sagt att dem hade jobb att göra och jag inte borde störa. Men jag kunde inte stanna borta och ville ha svar. Så jag lyckades få tag på honom och han bad mig att möta honom här så att vi kunde prata. Men det stoppade inte mig från att försöka att hitta en förklaring på det här men jag kunde inte. Jag kunde inte hitta någon koppling till att han hade reagerat som han hade gjort. Var det något jag hade sagt eller gjort? Hade jag sårat honom på något sätt? Kanske hade han börjat tänka på Alex när jag pratade om Brandon. Jag vet att Alex och Jason var tajta så jag vet att han vet hur det känns att förlora sin bror. 

  ”Brianna det är inget jag lovar dig, du jagar bara upp dig i onödan. Jag blandade bara ihop honom med en kille som jag brukade jobba med”

  ”Men du verkade så himla upprörd”

  ”Det är för att jag inte ville se dig så nere, jag känner igen känslan Bri så jag vet hur svårt saker kan bli. Sen så när jag såg bilden på honom ville jag dubbel kolla att en av mina killar inte hade dött” sa Jason och jag nickade smått. Jag litade inte helt på honom men det fanns ingenting jag kunde göra åt det. Jag visste bättre än att hålla på att tjata på Jason. Det skulle bara få honom irriterad och vi skulle verkligen inte komma någonstans.

  ”Du oroar dig bara för mycket babe, du måste sluta övertänka allt”

  Jag nickade återigen smått till svar innan jag hoppade ur bilen vi satt i. Vi hade parkerat utanför ett litet cafe som låg i närheten utav vart min skola låg. Vilket är en ungefär 15 minuter ifrpn vart jag bor. Jason hade bestämt sig för att ta med mig ut för våran första riktigt dejt. Jag hade först vart tveksam med tanke på vad som hände senast vi var tillsammans. Men jag tror att vi alla vet att jag inte kan hålla mig borta från Jason. Så han hade hämtat upp bara tio minuter efter att han övertygat mig, jag antar att han var i närheten för så fort går det inte att komma från honom till mig. Men nu är vi här och efter att ha pratat ostört i bilen i ungefär tio minuter så valde vi att äntligen gå in och äta. Äntligen jag håller på att svälta i gäl.

  ”Du kan gå och ta ett bord så beställer jag” sa Jason när vi kom in i cafet och jag mumlade ett kort ”okej” innan jag gick bort till ett ledigt bord. Jag satte mig på den bänken som var vänd åt Jasons håll så att jag kunde spana in honom ordentligt. 

  Han hade par mörka slitna jeans som hängde under rumpan -som alltid då- och jag måste erkänna att jag faktiskt börjat tycka att det är snyggt. Till det hade han en en tajt svart t-shirt och en skinnjacka. Han hade även en guldkedja tillsammans med hans två dogtags hängandes runt halsen. Sen så får vi ju inte glömma glasögonen som täckte hans vackra ögon. Åh jag ville se hans ögon, men han hade inte velat ta av solglasögonen då det var för soligt ute.

  ”Ursäkta är det här sättet upptaget?” frågade någon bredvid mig och jag kollade upp för att se att det var en kille något år äldre än mig som kollade ner på mig där jag satt. Han såg bra. Hans blåa ögon som stack ut då han hade en väldigt solbrun kropp. Hans hår var kort vilket var ett minus, jag gillade att leka med killars hår -speciellt när man kysser- Han verkade även vara rätt vältränad men det var inget i jämförelse med Jason. Han kunde inte mäta sig med Jason. Jason var så himla vacker på så många olika sätt. Jag vet att han inte gillar att bli kallad vacker -då det är något bara killar säger till tjejer- men jag kunde inte komma på något annat ord att beskriva honom med. Perfekt? Ja det skulle kunna funka men vacker är bättre enligt mig.

  ”Eh faktiskt så” var allt jag hann säga innan han slog sig ner mitt emot mig med ett kort ”tack” från hans sida.

  ”Eh jag är ledsen men jag är faktiskt här med någon och jag måste tyvärr säga att du inte kan sitta här”

  ”Vad då kommer din pojkvän att bli avundsjuk om han ser dig tillsammans med mig?”

  ”Nej han har inget att oroa sig för så det kommer inte att vara nödvändigt”

  Jag skulle precis öppna munnen för att svara honom men någon annan han före mig. Och med någon annan menar jag Jason som nu stod bredvid mig med två muggar och muffins på en bricka som han fort ställde ner på bordet.

  ”Vad gör du här Dylan?” spotade Jason fram och jag kunde höra hatet i hans röst. Okej så uppenbarligen så känner dem varandra och med tanke på hur Jason reagerade så gillade dem inte varandra. Snarare motsatsen om man tänker på sättet dem kollar på varandra. Det är som att dem är redo att döda den andra vilket sekund som helst.

  ”Hej McCann det var ett tag sen nu” sa Dylan helt orört och flinade smått.

  Jag kunde se hur Jasons käkar spändes och hans nävar lika så. Oh god det här skulle inte sluta bra.

Här är det!! Kapitel 26 och man fick nu reda på att Jason dödade Brandon. Det var många som hade gissat det så hehhe, ja.

Eh i alla fall, det här kapitlet kanske inte verkar jätte roligt men det är ganska viktigt. Speciellt Dylan som kommer komma tillbaka senare då han kommer att ha en rätt stor del i novellen ;)

Dylan spelas utav Cam Gigande!!

1, Vad tror ni kommer hända nu? Mellan Jason och Dylan menar jag.

2, Hur tror ni Jason kommer göra nu? Med hela "jag har dödat Briannas bror" saken.