”Hej McCann det var ett tag sen nu” sa Dylan helt orört och flinade smått.

  Jag kunde se hur Jasons käkar spändes och hans nävar lika så. Oh god det här skulle inte sluta bra.

 

---

---

 

 

  ”Vad gör du här?” frågade Jason igen och Dylan skratta kort innan han svarade lika kalt tillbaka. Han var uppenbarligen inte rädd för Jason vilket vilken normal person som helst hade vart. Vilket fick mig att förstå att den här Dylan killen är i samma liv som Jason. Så förmodligen så var han en fiende eller vad man nu kallar dem.

  ”Jag kom hit för att träffa dig. Amanda skickade hit mig” 

  Detta fick hela Jasons beteende att ändras. Han blev genast kall och hans ögon svartnade. Han kollade med inget annat än hat på Dylan. Hans röst var så hård och kylig när han sen började att prata igen att jag fick rysningar i hela kroppen. Speciellt då det var mig som han adresserade hans nästa mening.

  ”Brianna gå och sätt dig i bilen”

  ”Jason jag”

  ”Inga men Brianna snälla bara gå ut och sätt dig i bilen. Jag kommer en stund. Snälla bara lyssna på mig för en gångs skull utan att kämpa emot” sa han och räckte nycklarna mot mig. Hans blick låg dock fortfarande på Dylan som flinade stort.

  Jag reste mig upp och tog nycklarna ifrån Jasons hand innan jag ställde mig upp för att snabbt kyssa hans hals vilket fick honom att slappna av en aning ”Jag väntar i bilen” viskade jag smått och Jason nickade smått till svar innan han fortsatte att kolla på Dylan. Han var återigen spänd och jag suckade smått. Jag visste att det här inte skulle sluta bra. 

  Jag började gå bort mot utgången men nyfiken som jag var gömde jag mig bara bakom den lilla avskärmnings väggen som var i rygg med där Jason satt så att jag nu kunde höra vad dem sa. Inte för att någon utav dem sa något men jag antar att Jason satt sig ner då jag hörde ett litet knack. Dem satt tysta ett tag och jag började ge upp hoppet på att jag skulle höra något men Dylan avbröt tystnaden efter ett tag och Jason svar fick mitt hjärta att falla i tusen bitar.

  

Jasons perspektiv

  Brianna gick bort och jag kände hur jag slappnade av en aning. Hon var nu ur fara vilket hade vart min poäng med att skicka iväg henne. Plus hon behöver inte sitta och lyssna på allt skit som Dylan kommer med. Det kommer förmodligen vara om affärer och jag vill gärna inte göra affärer inför henne. Jag vet att hon är okej med det jag gör -eller så okej hon kan vara, hon accepterade det- men jag vill gärna inte sitta och prata om att döda folk inför henne. Hon är för oskyldig för det.

  "En ny flickvän?” frågade Dylan efter att vi suttit ett tag och bara kolla på varandra. Jag hade nu satt mig ner och jag fick tygla mig för att inte slänga mig över honom. Jag ville slita nacken utav honom. Han förtjänade det plus mycket mer. Men jag visste att det aldrig skulle sluta bra. 

  ”Haha Brianna? Åh nej, hon är bara ännu en utav mina tjejer. Du vet hur jag är när det kommer till tjejer” skrattade jag fram, eller försökte i alla fall. Brianna var så mycket mer för mig än bara en tjej jag träffat på klubben men jag måste få honom att tro det. För jag visste att om han visste att Brianna var mer skulle han använde henne emot mig. Eller snarare han skulle berätta för Amanda och hon skulle göra något för att skada Brianna. Vilket aldrig skulle hända, inte om jag har något med det att göra.

  ”Hon verkar vara mer med tanke på allt jag har hört om henne. Plus hon verkar väldigt fäst vid dig McCann”

  ”Vilken tjej blir inte för fast för mig när dem spenderar tid med mig Petterson?”

  ”Jag vet inte. Du brukar inte vara runt tjejer så här länge innan du går vidare till nästa så jag vet inte hur dem brukar vara”

  ”Det är sant. Men Brianna är ett bra ligg så varför slänga bort henne för. Plus hon är inte helt fel att hänga med och det kan vara rätt skönt att komma bort från killarna ett tag så” okej så ännu fler lögner bara flög ur min mun men jag var tvungen. Jag blev ju tvungen att gå igenom med min lögn för att han skulle tro på den. Det är bara tur att Brianna inte hör mig just nu.

  ”Hahah samma gamla Jason. Du har inte förändrats ett dug sen vi lämnade LA”

  ”Åh tro mig jag har förändrats en hel del Petterson. Jag har blivit smartare, starkare och jag tvivlar inte längre som jag gjorde när jag var yngre. Om det inte hade vart kameror här inne hade jag inte tvekat på att knäcka din nacke”

  ”Akta dig McCann. Du vill inte bli fiende med mig”

  ”Du är redan min fiende Petterson och det har du vart enda sedan du och ditt gäng döda min bror. Det är bara synd att ni stack iväg efter som dem små fegisarna ni är så att jag inte kunde få min hämnd. Jag är väldigt hämndlysten och nu när ni är tillbaka i staden så skulle jag akta min rygg. Det här är min stad nu och om du vet vad som är bäst för dig så springer du tillbaka till Amanda och säger åt henne att backa undan. För ser jag henne kommer jag inte tveka att döda henne. Jag har velat döda henne ett tag nu och det skulle kännas skönt att sätta en kula i hennes huvud”

  ”Jag tror att du glömmer bort vilka vi är. Vi är det gäng som enkelt dödade din bror och aldrig kollade oss om” sa han och jag skrattade högt. Den här idioten var för mycket. Jag kollade bort mot dem andra som satt i kafét kort innan jag vände mig tillbaka mot Dylan. Jag ville se att ingen kollade på oss innan jag gjorde mitt nästa steg. Detta gav mig även en blick vart kamerorna satt och hur jag skulle undvika dem.

  ”Lyssna” morrade jag fram och lutade mig framåt så att jag kunde greppade tag om hans tröja. Jag lyfta upp honom från hans säte så att han nu låg med överkroppen över bordet ”Jag skulle akta mig väldigt noga om jag var du. Jag har växt upp sen ni senast såg mig. Jag har lärt mig utav min brors misstag och blivit starkare utav dem. Jag har tagit över hela LA vilket ni förmodligen har hört. Jag styr det här stället från grunden och om ni tror att ni kan komma in och sabba det har ni fel. Det här är mina områden och jag skyddar det som är mitt. Ser jag någon utav er på mina marker kommer jag att skjuta vare sig vad era avsikter är. Jag har spenderat så mycket tid att kasta bort smuts som du från mina gator och är inte rädd att städa undan lite till”

  ”Amanda kommer att slakta dig” mumlade han fram nu med en aning rädsla i rösten. Det är rätt bitch, du ska vara rädd för mig. Och för att göra min poäng helt klar greppade jag tag om gaffeln som vi gått till muffinsen. Jag tog den i ett ordentligt grepp innan jag hög den i Dylans hand vilket fick honom att släppa ut ett plågsamt ljud. Ha, det här är bara början på vad du skulle känna om du inte lyssnade på mig.

  ”Det här är en varning Petterson. Om någon utav er sätter en fot på mina marker igen kommer det att sluta illa. Jag kommer få er att känna smärot på en nivå som ni inte trodde fanns. Ni kommer att be mig att skona er, att bara döda er. Men gissa vad, jag har inte ett hjärta så era böner kommer inte att hjälpa något. Ni kommer att plågas till döds och jag kommer att njuta utav varje sekund som jag ser er i smärta. Förstått?”

  Dylan nickade lite svar och jag mumlade ett kort "Duktig pojke" innan jag drog ur gaffeln ur hans hand. Men jag stack in den i hans hand igen kort innan jag drog ur den och stoppade den i fickan. Kunde inte direkt lämna några bevis kvar kunde jag.

  ”Det var trevligt att träffa dig igen Dylan. Låt oss bara hoppas att det inte händer igen” det här var det sista jag sa innan jag ställde mig upp för att sen göra min väg ut till parkeringen. Jag kollade runt mig och såg att ingen hade sett våran lilla scen vilket fick ett leende att spridas på mina läppar. Damn jag är bra. Och jag måste säga att det var skönt att släppa ut lite ilska. Jag har inte gjort något jobb eller något liknande på ett tag och helt ärligt så saknar jag det. Det var en del utav mig, en del utav mig som gjorde att jag kom närmre Alex. Det här var vad vi gjorde tillsammans, skapade vårat ryckte tillsammans och aldrig i livet att jag skulle låta det gå i spillo.

  Innan jag gick kollade jag tillbaka på Dylan som satt med ett smärtsamt ansiktuttryck. Det är vad man får om man bårkar med mig bitch. Bäst att du lär dig det.

 

  När jag hoppade in i bilen hade Brianna inte ens kollat på mig. Inte ens när jag tilltalade henne. Hon mumlade bara kort att hon ville hem men hade fortsatt att kolla ut ur fönstret. Jag antar att hon är sur att våran dejt blev avbruten. Det blev jag också, men kom igen. Överdriver hon inte en del nu? Det var ju inte mitt fel att Dylan kom eller hur? Var hon sur på att jag skickade iväg henne?

  Jag hade försökt prata med henne men hon vägrar att svara och kolla på mig. Vilket börjar bli jävligt frustrerande men det var inget jag kunde göra åt det undertiden som jag körde.  

  Det var när hon bara öppnade dörren utan att säga något till mig när kört upp till henne hus som jag fått nog. Hon kunde inte ens säga hejdå till mig. Vad är det för fel på henne? Hon kan väll inte vara så sur för att våran dejt blev inställd? Det var ju inte mitt fel för i helvete.

  Jag greppade tag om hennes handled vilket gjorde att hon inte kunde hoppa ur bilen. Jag ryckte även lite smått i den så att hon vreds åt mitt hål. Men hennes blick möte inte min utan hon kollade ner i sitt knä. Irriterat suckade jag och släppte mitt grepp om hennes hand så att jag istället kunde greppa tag om henne ansikte. Jag vinklade det så att hon nu möte min blick och jag kunde så hur hennes ögon var alldeles glansiga. Hade hon gråtit?

  ”Brianna prata med mig. vad är det som är fel? Var det något jag gjorde? Om det var för att jag skickade iväg dig så är jag ledsen. Jag gjorde det bara för ditt bästa jag lovar”

  ”Jason jag” började hon innan hon avbröt sig för att leta efter rätt ord och jag andades lättat ut. Nu pratade hon i alla fall med mig ”Det är inte det. Jag är bara trött och när du var inte och pratade med din kompis eller vad han är så ringde min syster. Hon har hamnat i knipa igen och jag behöver åka iväg och hämta henne”

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill”

  ”Nej jag behöver ta hand om det här själv Jason. Det här är familjeproblem och jag vill inte blanda in dig i det här. Det skulle bara starta en massa onödiga frågor bland min familj och jag tror inte att du är redo att träffa min pappa”

  ”Inte riktigt, det är ett möte jag gärna undviker”

  ”Det var det jag trodde. Men vi ses på fredag va?” frågade hon och jag nickade smått till svar.

  ”Ja jag hämtar dig efter skolan så se till att du har allt med dig dit så slipper vi åka hem till dig i mellan”

  ”Visst. Syns på fredag” sa hon och lutade sig närmre mig så att hon in nästa sekund kysste mig. Men det varade bara en kort stund innan hon drog sig undan. Jag mumlade ett kort hejdå innan hon hoppade ur bilen och hon hav mig ett kort leende innan hon gick upp till sitt hus.

  Jag visste att något inte var helt rätt med henne men just nu hade jag inte tid att ta reda på vad det var. Jag var nästan helt säker på att det skulle gå över till imorgon ändå så det är nog inget att oroa sig för. Just nu behövde jag ändå informera grabbarna att Amanda och hennes gäng är tillbaka i stan. Dem försvann kort efter att dem dödat min bror och vi har inte hört från dem sen dess. Vilket är den enda anledningen till att dem fortfarande lever. Jag kunde inte hitta dem hur mycket vi än letade. Men nu när dem är tillbaka i stan hade jag min chans att få min hämnd och det avslut som min bror förtjänar.

 

 

Briannas perspektiv

  Okej så att min syster var i trubbel var en stor fet lögn och jag är förvånad att Jason trodde mig. Han brukar alltid se på mig när jag ljuger så jag trodde inte att jag skulle lyckas som jag gjorde. Men i alla fall. 

  Varför måste han göra det så svårt för mig att vara sur på honom, hata honom. Okej jag kan inte hata honom men jag kan inte få ut vad han sa till Dylan ur mitt huvud. Var det han sa till Dylan sanning? Såg Jason mig faktiskt bara som ännu en utav hans tjejer? Han ljög om att vi hade haft sex för det har vi ju absolut inte haft. Så betydde det att han ljög om resten. Eller överdrev han för att skryta inför killarna? Han kanske skämdes för att han inte haft sex med mig än.

  Nej det kunde väll inte vara så? Jason sa att han gillade mig och jag trodde honom, det gjorde jag. I alla fall vid tillfället. Nu tvekar jag en aning. Det var ju inte menat att jag skulle höra det så det kan ju vara sant. Det kanske var därför som han ville att jag skulle gå så att han kunde berätta sanningen för Dylan.

  Nej så kan det inte vara. Jag gillar mig och jag gillar honom. Vi har något speciellt, det sa han till mig. Han sa att han aldrig känt något liknande som när han är runt mig. Han säger att jag är vacker och speciell. Det måste ju betyda något. Jag överreagerade säkert bara.

  Men för att vara helt säker kunde det ju inte skada att vara lite uppmärksam på det som händer runt omkring oss.

 

---

---

 

 

Okej så här kom lite av Jason mörka sida fram och ja det är lite annorlunda från hur han är med Brianna. Men man kan ju förstå honom med tanke på vem Dylan egentligen är.

 

På tal om Dylan. Han tillhör ju Amandas gäng som ni vet nu och som jag sa förut så är han viktig att komma ihåg. Han kommer att komma tillbaka och Amanda lika så. Ni kommer att få reda på mer utav henne och henne gäng snart så ni behöver inte lista ut vilka dem är. Ni behöver bara lite tålamod så kommer det snart ;)

 

1, Men vad tycker ni om Jasons mörka sida? Det är inte lika illa som det kommer kunna bli men det här är en av dem få tillfällerna där man faktiskt får se hur han kan bli när han låter humöret går.

2, Sen vad tror ni kommer att hände med vad Brianna hörde? Hon hörde ju vad Jason sa om att hon bara var ännu än tjej och trotts att vi vet att han inte menade så vet inte hon.