---

---

 

  Vem annars än Dylan. Fan har inte den där skiten något bättre för sig än att följa efter mig hela tiden? Först följde han efter mig när jag var med Brianna förra veckan, sen var han på klubben också vilket är anledningen till att jag blev tvungen att vara som jag var. Sen fick jag reda på att han följt efter mig när jag åkt till Wilich. Men inte nog med det. Ryan lyckades även få reda på att han följt efter Brianna till skolan och gått på hennes dansuppvisning. Han har inte bara följt efter mig, han har fucking följt efter min flickvän också. Antar att han inte är helt övertygad om att jag inte är tillsammans med henne. Men jag lovar, jag kommer fucking döda honom om han ens kommer nära henne igen. Det här är mellan mig och Amanda. 

  Jag suckade högt och Brianna verkade märka ändringen i mitt beteende då hon kollade frågandes på mig innan henne blick följde min ”Är inte det där den där killen som satte sig vid mig när vi var ute förra veckan?” frågade Brianna och vände tillbaka blicken till mig.

  Jag nickade bara till svar men kollade inte på henne, jag kunde inte just nu. Jag hade inge annat än hat i blicken just nu. En dag, inte ens en dag kunde jag få med Brianna utan att någon skulle behöva sabba den. Och nu på hennes fucking födelsedag. Jag hade hoppats på att jag bara skulle kunna vara mig själv med henne, ge henne den födelsedagen som hon förtjänar så att hon glömmer bort sin gamla. Men jag antar att ingenting någonsin går min väg.

  ”Vi kan gå om du vill. Du verkar inte komma särskilt bra överens med honom så om du vill kan vi gå någon annanstans” sa Brianna och jag vände mig mot henne. Hon log smått upp mot mig och jag kände hur hatet försvann när min blick fastnade på henne. 

  Hon var så himla perfekt, hon var så mycket bättre än mig på alla stadier så vad har jag någonsin gjort för att förtjäna henne? Hon förtjänar så mycket mer än mig så varför stannar hon med mig? Hon skulle kunna få vem som helst men ändå stannar hon är med mig, jag som egentligen inte har något att erbjuda henne. Jag som just nu behandlar henne som skit, fast det var ju för hennes egna bästa. Genom att vara som jag är jag världens sämsta pojkvän för henne och jag hatade det. Men jag kunde inte släppa taget om henne och det här var mitt sätt att skydda henne på. Jag vet att det inte är det bästa sättet men jag visste inte hur jag annars skulle kunna skydda henne från dem.

  ”Det är lugnt baby. Vänta här ett tag så ska jag bara prata med honom snabbt. Du kan bestämma dig för vad du vill äta så kommer jag strax tillbaka” sa jag och log smått mot henne. Hon log smått tillbaka och jag mumlade ett kort ”kommer strax” innan jag gled ur sättet för att sen börja styra mina steg bort mot Dylan som flinade stort mot mig. Jag kollade irriterat på honom och fick fokusera mig hårt för att jag inte skulle slänga mig över honom och slå in lite vätt i hans skalle trots att han är ett omöjligtfall.

  ”Jag har ett meddelande från Amanda” sa Dylan enkelt när jag kom upp till honom och hans flin var fortfarande lika stort på hans läppar.

  ”Det har du säkert Dylan men det passar inte just nu. Jag är lite upptagen om du inte kan se det”

  ”Jo jag kan se att du är här med din lilla flickvän. Lite lustigt va? Vem hade kunnat ana att det store Jason McCann, känd för att ligga med nästan alla tjejer någonsin skulle skaffa sig en flickvän och vara i en riktig relation?”

  ”Hon är inte min flickvän, hon är bara en bra kompis. Jag är här för att fira att det är hennes födelsedag. Fast det vet ni nog redan. Jag menar ni har ju haft Wilich kolla upp en hel del så ni visste säkert redan att jag skulle ta med henne hit”

  ”Du vet McCann, du är inte så dum som du ser ut”

  ”Jag önskar jag kunde säga det samma men tyvärr så kan jag inte. Men säg mig, vad tyckte Amanda när hon fick reda på att jag dödat hennes lilla data snille?”

  ”Hon brydde sig inte särskilt mycket, Wilich blir lätt att ersätta” sa han och jag skrattade smått för jag kunde se på honom att han ljög. Haha man kunde tro att efter alla dessa år som han vart i det här livet borde han ha lärt sig att ljuga ordentligt. Men nu gjorde han det uppenbart för mig. Hans ögon flickade smått, ögonbrynen rynkades och hans röst höjdes en tonart. Vilket är tre tecken på att man ljuger.

  ”Vi båda vet att Amanda inte känner så. Wilich var hennes öron och ögon intill mitt gäng och utan honom kommer ni inte ha ett skit på oss. Jag skulle nog gissa att Amanda är ganska sur just nu, skulle nog inte vara helt ute och cykla om jag sa att hon dödade någon utav ilska” sa jag och sug hur ansiktsuttryck ändrades vilket gav mig vad jag behövde för att veta att jag hade rätt. Men Dylan återhämtade sig fort och hans ansiktuttryck blev genast mer seriöst.

  ”Okej så Amanda kanske blev en aning sur men det betyder inte att Wilich inte går att byta ut”

  ”Visst ni kan hitta en ny men ni kommer inte ha någon som har direkt inblick i det som händer runt mig. Vi berättade allt för Wilich, vilket var ett stort misstag utav oss. Men det var bra för er för han skickade vidare informationen till er direkt. Ni visste vad vi skulle göra och ni visste när vi skulle göra det också. Men nu när vi dödat erat vapen till att komma åt oss så har ni inget på oss”

  ”Jag tror att du underskattar oss McCann. Det går alltid att vända några fler utav dina legosoldater. Det är enledning till att det är bra att ha Amanda på sin sida. Hon ser bra ut och det vi båda. Hon kan manipulera nästan vilken kille som helst för att få ur information hon vill ha ifrån dem”
  ”Kanske. Men alla som har den informationen som ni söker på oss var nära min bror och hatar Amanda för det hon gjorde. Så om hon ens kom i närheten utav någon av våra närmsta arbetare skulle dem skjuta henne utan att tveka. Hon skulle inte ens komma åt dem” sa jag men blev avbruten när jag skulle fortsätta.

  ”Ursäkta mig jag vill inte störa, men din flickvän där borta undrar om du tänker komma snart. Hon ville beställa men hon ville inte göra det utan dig så” sa någon helt plötsligt bakom mig och jag vände mig om endast för att fastna med blicken på servitrisen som var vid oss tidigare.

  ”Kan du vänta lite bara och haha, eh hon är inte min flickvän. Hon är bara en bra vän” sa jag och log smått mot henne. Hon log stort tillbaka innan hon bet sig löst i läppen. Hon lät sin blick glida över min kropp innan hennes blick möte min igen.

  Hon tog ett steg närmre mig och hennes ena hand lades på min arm som hon tog ett fast grep om ”Så om du inte har någon flickvän antar jag att du inte har något emot om jag frågar om ditt nummer. Du vet så att vi kan höras någon gång” hennes hand drogs upp mot mitt bröst samtidigt som hon med hennes andra hand räckte mig sin mobil. Jag kollade på henne ett tag och hade lust att putta undan henne. Jag kände inget njutning utav hennes beröring, jag kände bara avsky men jag kunde inte puta undan henne. Inte nu när Dylan stod här precis bredvid mig.

  ”Visst, inga problem baby” sa jag och slog på ett flörtigt leende innan jag räckte mig efter hennes mobil. Jag började knappa in ett random nummer i henne mobil då jag inte ville att hon skulle ha mitt riktiga men jag kunde känna hur en blick brände på mig. Inga tvivel att det var Brianna som kollade och jag började rabbla alla möjliga svordomar i mitt huvud. Den här dagen bli bara värre och värre.

  ”Så där har du” sa jag och räckte tillbaka mobilen till tjejen som log stort mot mig. Jag gav henne ett leende tillbaka och skulle precis vända mig om för att börja prata med Dylan igen. Men innan jag kunde göra det och innan jag hann reagera pressade hon sina läppar kort mot mina. Hon mumlade ett snabbt ”Fram tills nästa gång” med ett stort flin på läpparna innan hon vände om för att sen börja jobba igen. Jag kollade chockat efter henne och det var inte förs än en hög smäll hördes som jag lyckades dra mig ur min chock.

  Jag kollade bort mot vart smällen kom ifrån och såg att det kom från vart Brianna stod. Jag såg hur hon böjde sig ner för att ta upp det som ramlat ner på marken vilket tydligen var ett saltkar. Hennes händer skakade ordentligt vilket ledde till att hon råkade tappa den två gånger till innan hon lyckades få tag på den ordentligt och la upp den på bordet. Hon vände sig sen mot sin väska och packade ner dem saker som hon tagit ur. Jag kände hur osäker jag blev när jag insåg att hon var påväg här ifrån. Hon skulle lämna.

  ”Brianna” brast jag plötsligt ut och gick med snabba steg bort till där Brianna var. Jag ställde mig precis bakom henne och såg att hon packat ner alla sina saker nu ”Brianna” sa jag igen och greppade tag om hennes arm men hon skakade snabbt av sig min hand. Hon vände sig mot mig och kollade på mig äcklat.

  ”Du är ett ass, vet du det?” mumlade Brianna fram och jag kunde se hur tårar bildades i hennes ögon ”Du ville förbättra minna minnen om födelsedagar, du ville få mig att gilla det igen. Men gissa vad Jason, du gjorde det bara värre” sa hon och tårarna började nu rinna ner för hennes kinder och jag kände hur det hög till i hjärtat när jag såg henne så här. Speciellt med tanke på att det var jag som orsakade henne det här.

  ”Brianna” började jag men hon avbröt mig snabbt.

  ”Du vet inte hur mycket jag vill smälla till dig just nu, jag vill skrika en massa saker åt dig. Men det kan jag inte, vill du veta varför? För trotts detta så älskar jag dig, trotts att du gör allt det här så älskar jag dig och jag hatar mig själv för det. Du fick mig att tro att du var annorlunda från Nate men du är precis lika dan. Nej vänta, du är värre. Du lovade mig att du aldrig skulle såra mig men gissa vad. Du lyckades med just det” sa Brianna och jag kollade chockat på henne. Hon älskade mig? Sa hon nyss att hon älskade mig? Det kan inte stämma, hur skulle hon kunna älska ett sådant monster som jag. Fast det var ju det hon sa, hon sa att hon älskade mig och kände hur glädje spreds inom mig. Kanske fanns det hopp för oss ändå.

  ”Brianna du måste låta mig förklara”

  ”Det finns inget att förklara Jason. Jag är klar här” sa hon och slängde upp sin väska på axeln innan hon vände sig mot mig igen ”Grattis förresten, du lyckades göra mina minnen om födelsedagar om möjligt värre” sa hon och gav mig ett falskt leende innan hon gick bort ifrån mig. Jag hörde hur dörren in till restaurangen öppnades och sedan hur den stängdes men jag kunde inte göra något. Jag hade ingen kontroll över min kropp. Jag borde följa efter henne, jag borde verkligen springa efter henne och förklara hur allt egentligen var. Men jag kunde inte röra mig. Jag kollade ner på bordet som vi suttit vid och kände hur mitt hjärta föll. Jag kände hur tårar nästan spreds i mina ögon  men jag lyckades blinka tillbaka dem på något sätt för det är ju inte riktigt så att jag kunde gråta här. Speciellt inte inför Dylan för det skulle skapa en himla massa frågor.

  Men på bordet låg halsbandet. Halsbandet som jag gav henne som hennes födelsedagspresent. Hon måste ha tagit av sig det när hon såg mig med den servitrisen och bestämt sig för att hon nu fått nog.

 

  ”Jag bara fattar inte varför du går runt och flörtar med alla dess random tjejer. Jag trodde du sa att du älskade henne” sa Mike efter jag förklarat mitt problem för honom. Okej kanske inte hela mitt problem men jag berättade om att Brianna lämnat mig för att hon sätt mig med en massa andra tjejer.

  ”Och det gör jag Mike. Du av alla människor borde ju veta att om jag sa att jag älskade henne så menar jag det faktiskt. Jag tror inte på sådant skit, eller i alla fall inte förs än Brianna kom in i mitt liv. Hon har vänt på mitt liv helt och hållet. Hon har vänt det upp och ner. Men jag är glad att jag träffade henne, jag är glad att jag hoppade in i hennes fönster den där dagen”

  ”Okej så varför håller du på med andra tjejer för. Om du vill ha henne kan du inte hålla på med en massa andra tjejer. inget flörtande, blinkade, inga sex skämt och du kan absolut inte gå runt och kalla andra tjejer vackra. Din tjej verkar ju uppenbarligen göra allt för dig trott att du hållit på med andra tjejer. För jag menar jag såg hur du höll på med andra tjejer när vi var på klubben senast och jag kunde också så hur mycket det påverkade Brianna men hon stannade fortfarande vid din sida”

  ”Jag vet att det påverkar Brianna men vad ska jag annars göra? Jag måste skydda henne på något sätt och det enda sättet att skydda henne på är om jag lyckas lura folk att Brianna inte är min flickvän. För så fort Amanda tror annorlunda så kommer hon att gå efter Brianna. Hon kommer att gå efter henne för att såra mig och jag kan inte låta henne bli skadad”

  ”Så varför berättar du inte för henne vad du gör. Jag menar Brianna är smart, hon skulle förstå och då kanske hon inte skulle bli lika sårad när hon ser dig med andra”

  ”Och låta henne gå runt och oroa sig att nästa person hon möter kanske vill döda henne. Jag kan inte göra så mot henne, jag kan inte oroa henne så”

  ”För det här är bättre?” frågade Mike och höjde rösten en aning innan han började prata igen ”Jason hon tror att du är fucking otrogen mot henne och jag skulle nog säga att det skadar henne mer”
  ”Jag vet, jag bara. Jag vet inte vad jag ska göra”

  ”Älskar du henne?”

  ”Mike jag älskar henne så mycket att det gör ont”
  ”Har du sagt det till henne?” frågade han och höjde ett ögonbryn. Jag skakade på huvudet till svar och han suckade smått till svar.

  ”Mannen du måste berätta för henne, det är sådant här skit som tjejer vill höra. Dem vill höra hur vackra vi tycker att dem är, dem vill höra hur mycket vi älskar dem och allt sådant där. Det får dem att känna sig speciella och jag tror att det är vad Brianna behöver just nu. Hon behöver dig mannen. Hon behöver dig vid sin sida och inte iväg flörtandes med en massa andra tjejer”

  ”Mika det är inget mer jag hellre vill göra än att bara vara med Brianna men jag kan inte. Hur kan jag göra det om jag vet att det kan skada henne?”

  ”Jason om du älskar henne tillräckligt kommer det att räcka för dig som kraft att hålla henne vid liv och du kan tame fasiken räkna med att vi kommer hjälpa dig. Jag gillar Brianna, hon är bra för dig och hamnar hon i knippa så kommer jag vara bland dem första där för att hjälpa henne. Du vet att du kan lita på oss så varför är du så rädd för? Du vet att vi aldrig skulle låta något hända henne”

  ”Jag vet, jag bara”

  ”Du bara ingenting Jason. Du måste berätta för henne vad det egentligen är som står på och du måste säga att du älskar henne”

 

  ”Vad gör vi här?” frågade Ryan och kollade sig runt i den stora salen som var fylld utav en massa personer som pratade glatt med varandra. Jag spanade ut över alla i hopp om att jag skulle se Brianna någonstans men ingen sådan tur hade jag. Vilket kanske inte var så konstigt, hon var ju förmodligen backstadge för att göra sig i ordning för uppvisningen. 

  ”Briannas uppvisning är idag och jag lovade att jag skulle komma. Plus jag behöver prata med henne, hon svarar inte när jag ringer henne och undviker mig hela tiden så jag hoppas att jag får tag på henne idag” sa jag med en hög suck och fortsatte att kolla runt mig men jag kunde fortfarande inte se henne. Jag behövde verkligen prata med henne, jag har inte pratat med henne sen i söndags när hon lämnade mig där på restaurangen och nu är det lördag. Så det är nästan en vecka sen jag pratade med henne och hon har undvikit mig sen dess. Jag har försökt ringa henne, skickat sms, jag har kommit till hennes hus men hon vägrar att släppa in mig. Jag har till och med åkt till hennes skola för att prata med henne men hon hade bara vänt om och gått andra hållet när hennes blick hade landat på mig. Det var ganska uppenbart att hon inte ville prata med mig men jag vägrade att ge upp. Brianna är min och jag tänker hålla det så.

  ”Om hon inte redan pratat med dig är det inte ganska uppenbart att hon inte vill prata med dig?”
  ”No shit Ryan. Det är så klart att hon inte vill prata med henne, jag har vart en riktigt skitstövel mot henne men jag kommer att få tillbaka henne. På ett eller ett annat sätt”

  ”Så ska det låta McCann, go get her” sa Chaz och jag skakade smått på huvudet åt mina kompisar. Dem kan vara världens konstigaste men man måste älska dem.

  ”Låt oss bara hitta några platser” 

 

Briannas perspektiv

  ”Hur ser publiken ut?” frågade jag Emily som nyss kommit in i tjejernas omklädningsrum. Jag hade precis fixat det sista och var nu helt klar för mitt uppträdande. Nu var det bara att vänta tills alla andra är klara så att vi kan dra igång. För ju snabbare vi drar igång desto snabbare kan jag få ut Jason ur mitt huvud. För just nu verkar dans vara det enda hjälpmedel för att inte tänka på honom.

  ”Det är helt fullsatt där ute, det är verkligen helt sjukt mycket folk. Det är till och med folk som sitter i trappan för att kunna se” sa Emily och ett leende spreds på mina läppar ”Jag tror till och med att jag kunde se Jason där ute med några av hans kompisar” och där försvann mitt leende lika fort som det kommit. 

  Jag har lyckats undvika Jason hela den här veckan och jag hade gärna hållit det så, men nu var han här. Han kom hit och jag måste säga att jag blev lite glad utav det för att han faktiskt kom ihåg det. Men jag hade ändå hoppats att han inte skulle vara här. För dansen var mitt sätt att glömma bort honom, men hur tusan ska jag kunna glömma honom om jag vet att han sitter ute i publiken, bara några meter bort. Tänk om jag ser honom. Kommer jag bryta ihop då? Eller kommer jag inte reagera alls. 

  Got dammit varför var han tvungen att komma hit för?

 

  Jag gjorde dem sista få dans stegen som jag hade i det här numret innan jag sprang av scenen för att sen endast springa till backstadge för att byta om till nästa outfit. På vägen bort till omklädningsrummet fick jag slita av mig det jag kunde och när jag väll var där var det bara att slänga av sig klänningen jag hade på mig. Personerna som jobbade här bak med kläderna började direkt fixa med min nästa outfit och jag kände hur folk började slita i mig. Det var stressig här bak, det var det alltid. Men det var det alltid värt också för när man väll sen kom upp på scenen såg man fantastiskt ut och jag fick göra det jag älskade att göra mer än något annat.

  ”Hon är klar, ni kan ta bort henne till scenen” ropade en av stilisterna efter ett tag till någon och nästa sekund var det någon som greppade tag om min hand för att sen börja släppa med mig bort till scenen. 

  Den yngre dansgruppen avslutade sitt nummer och sprang av scenen. Dem alla log stort mot mig och mumlade ett ”lycka till” till mig innan dem fortsatte bakåt. Dem hade inga numer kvar att uppträda då det endast var mitt och Nates nummer kvar men dem var tvungna att hålla sig ur vägen för alla dem som jobbade här bak med annat.

  ”Om 1. 2. 3” sa en kille innan musiken började spelas och i samband med det så kom Nate in springandes på scenen. Jag väntade någon sekund innan jag gjorde mitt väg ut på scenen och jag möte honom ungefär halvvägs ut på scenen. Musiken spelades högt i högtalarna och jag kunde känna hur basen nästan gick igenom kroppen vilket gjorde det lättare för en att hitta rytmen.

  Jag kollade ut ur publiken men jag såg bara mörker. Dem hade mörklagt läktarna så vi kunde inte se något. Vilket jag tog till min fördel då jag nu inte kunde se Jason och då även lättare låtsas som att han inte är här.

  Jag och Nate hade dansat nästan hela vårat nummer nu och vi var framme vid det ‘stora lyftet’. Jag tog sats och fick en liten nickning från Nate innan jag gjorde mitt språng mot honom. Han fick enkelt upp mig den här gången och jag hängde där upp i luften ett tag innan han långsamt sänkte ner mig. När jag sen nästan nuddade vid golvet flängde han runt mig och föll ner på knä så att vi nu hamnade ja. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men det Nate gjorde där efter chockade mig men det jag gjorde sen var nog ännu mer chockerande. 

  Nate kysste mig, men inte nog med det. Jag kysste honom tillbaka.

 

---

---

 

 

Här är det och slutet hörrni?!?! Nate kysste henne och Brianna kysste honom tillbaka OMG!!!

Haha jag flippar här i lilla bagis ;)

Har haft den sista lilla delen planerad sen i början utan novellen och är glad att den äntligen är med :D

 

1. Okej så vad tycket ni om Briannas reaktion på restaurangen när hon stack? 

2. Hur lång tid tror ni det tar innan Jason lyckas få tag på Brianna? Hon verkar ju unvika honom ;)

3. Och vad tycket ni om kyssen då? Vad tror ni kommer hända och hur tror ni Jason kommer att reagera? :O