---

---

 

  ”Okej så vad är planerna inför ikväll då?” frågade mamma som satt tillsammans med mig nere i köket för att äta frukost. Vilket är väldigt ovanligt måste jag säga. Jag äter oftast ensam, vare sig fall det är frukost, lunch eller middag. Blair kan äta tillsammans med mig någon gång då och då men det är inte särskilt ofta. Så jag äter oftast ensam om inte en av våra arbetare ska äta. Mamma säger att det är opassande att äta tillsammans med arbetarna men det struntar jag i. Jag vill ha sällskap när jag äter och helt ärligt så är dem som jobbar i vårat hus väldigt trevliga. Två utav våra städare har jag kommit väldigt bra överens med så dem brukar ofta äta med mig om dem har tid. På senaste tiden har dem känts mer som en familj än min egen. Jag träffar aldrig någon i familjen. Vårat hus är så stort så vi hela tiden går cirklar runt varandra.

  ”Eh vi kommer göra det vanliga. Dem kommer och hämtar mig ett tag innan så åker vi till restaurangen och äter innan vi åker till dansen” ljög jag och gav henne ett litet leende. Jag visste att hon skulle köpa det för det var något jag och mina kompisar brukade göra varje dag. Men i år skulle jag gå med Jason och ville därför åka med honom dit. Och anledningen till att jag ljuger för mina föräldrar är för att dem inte vet om Jason än. Dem skulle nog aldrig få reda på honom. Kanske om vi var i en riktig relation med det skulle ju aldrig hände. Jason är inte den killen. Plus min pappa skulle aldrig tillåta det, han hatar Jason. Min pappa har försökt sätta in Jason bakom galler ett antal gånger nu men han har aldrig lyckats.

  ”Åh det är trevligt. Jag önskar att jag kunde vara här för att se dig i din klänning. Du kommer att bli jätte vacker älsklingen”
  ”Tack mamma. Men varför kan du inte vara här? Jag trodde att du sa att du inte hade något planerat idag för bara någon dag sen. Du lovade att du skulle hjälpa mig med mitt hår”

  ”Jag vet älskling. Men din pappa fick ett samtal igår och dem behöver honom borta i New York. Jag ska följa med honom för vi tänkte att vi då kunde passa på att ta en liten semester så vi kommer att vara borta i två veckor”

  ”Två veckor? Ni hade inte någon tanke på att ni borde ha pratat med oss först. Du lovade mig att du skulle hjälpa mig inför det här. Du lovade redan förra året att du skulle hjälpa mig då du även missade den gången. Det här är tredje gången som du kommer att missa det här. Kan ni inte åka lite senare?”

  ”Jag är ledsen Brianna men det går inte i år. Nästa gång kanske” sa mamma och kysste mig kort på pannan innan hon gick iväg till gud vet vart.

  Jag satt ensam kvar och kände hur tårarna spreds i mina ögon. Jag ville inte gråta, inte över det här. Jag borde ha vant mig med det här vid det här laget. Men jag blev minst lika sårad varje gång. Mina grejer var aldrig viktiga för dem. Dem kommer aldrig på mina uppvisningar för att kolla på mig. Jag tror inte ens att dem lyssnar på mig när jag berättar att jag ska ha uppvisning. 

 

  ”Gumman jag vet att det är irriterande men du kan inte låta det stoppa dig. Glöm det och fokusera på ikväll istället. Du kommer att ha jätte kul tillsammans med oss precis som alltid men en litet plus nu är ju att du även har en sexig man vid din sida. En sexig bad boy” sa Alexandra och jag skrattade smått. Jag hade berättat för henne om min mamma och hon hade direkt fått mig att känna mig bättre. Precis som hon alltid gjorde. Alexandra är den som jag har känt längst. Vi har känt varandra sen vi föddes då våra föräldrar var kompisar. Emily kom inte in i bilden förs än i femte klass eller något. Men jag älskar henne minst lika mycket och så gör Alexandra. Vi är den oförstörbara trion som ingen kunde sära på.

  ”Du har rätt. Jag ska bara glömma bort mamma och fokusera på ikväll”

  ”Det är min flicka” skrattade hon fram vilket fick ett leende att spridas på mina läppar ”Förresten när kommer Jason och hämtar dig?”

  ”Han kommer om en halvtimme ungefär. Om han nu kommer i tid, har har ju en förmåga att hela tiden komma försent”

  ”Jag känner inte Jason då jag inte har träffat honom särskilt mycket men jag tror faktiskt inte att han skulle bli försenad idag. Han vet hur mycket det här betyder för dig vilket gör att det betyder mycket för honom också. Det är så det är att vara ett par” kanske men nu var vi ju inte ett par så.

  ”Vi får se. Men jag borde lägga på. Jag ska fixa lite små grejer med håret och sminket innan jag sätter på mig kläderna”

  ”Gör du det gumman så syns vi sen vackra och fantastiska” sa hon med någon konstig dialekt vilket fick mig att skratt.

  ”Det gör vi baby, syns sen” sa jag och samtalet avslutades. Jag la ner mobil på sängen innan jag gick bort till badrummet för att som ja sa till Alexandra fixa det sista lilla. 

  Jag drog ett extra drag med maskara över fransarna för att få dem att stå upp ytligare. Det röda läppstiftet jag hade bättrade jag på innan jag sprutade parfym över mig. Jag kollade mig själv i spegeln och såg att en hårslinga lossnat så jag satte fast den med en hårnål innan jag gick tillbaka till mitt rum. Bort till sängen gick jag då min klänning låg placerad på den och mina skor fint ställda under den.

  Försiktigt greppade jag tag i klänning och gled lite smidigt i den, rättade till den så att den satt rätt innan jag även tog på mig skorna. Mina steg riktade jag sen bort till helkropps spegeln som satt på sidan utav dörren intill min WIC. Eller en utav alla speglar i alla fall.

  Ett litet leende spreds på mina läppar när min blick fastnade på min spegelblick. Jag kände mig vacker, jag var faktiskt nöjd med hur jag såg ut just nu. Det hände inte så ofta, att jag var helt nöjd alltså. Men den här gången var allt perfekt, enligt mig i alla fall.

  Mitt hår hade jag lockat i stora lockar som föll ner för mitt bröst och rygg. Mitt ansikte hade jag faktiskt inte sminkat överdrivet. Jason sa att han hatade när tjejer bara spacklade på med smink så jag lät det vara rätt naturligt. Men fortfarande tillräckligt för att dölja små ”fel”. Jag hade en lätt guldi ögonskugga som fick mina ögon att sticka ut lite tillsammans med eyelinern som jag hade dragit runt ögonen, både under och över. Inte särskilt tjockt men ja ja. Mina läppar hade jag målat röda och det var nog allt skulle jag tro. 

  Men till mina kläder. På fötterna hade jag ett par svarta klackskor som var väldigt enkla. Men i alla fall nu till min favorit grej. Min klänning. Det hade vart kärlek vid första ögonkastet när jag såg den. Den var så himla vacker. Det var en svart lång klänning med spets över hela. På överkroppen satt den tajt och ärmarna gick ut till mitten av mina underarmar ungefär. I fram satt den rätt hög men i ryggen så var den öppen vilket jag tycker i skit snyggt på klänningar. Sen så föll klänningen löst från min midja och nedåt med en skåra i sidan vilket gick upp till mitten av mitt lår för att visa mitt ben.

  Jag hörde hur min mobil vibrerade på sängen och kollade snabbt bort från spegeln för att gå bort till min säng. Jason namn lös upp på skärmen vilket fick ett stort leende att spridas på mina läppar.

  ”Hej Jason” sa jag allt för fort och glatt vilket Jason måste ha märkt då han skrattade smått.

  ”Hej baby. Jag står utanför ditt hus nu så du kan komma ut är du är klar. Du behöver inte stressa om du inte är klar men ville bara informera dig om det”

  ”Det är lugnt jag är alldeles strax klar. Jag kommer ut om bara någon minut”

  ”Okej syns snart” sa han innan han la på samtalet.

  Jag kände hur ett stort leende spreds på mina läppar, eller hur mitt leende blev ännu större då jag redan hade ett leende på läpparna. Jason var äntligen här, tio minuter tidig också. Jag hade sett fram emot det här enda sedan vi bestämde det. För det första så vill jag se hur Jason såg ut i kostym. Han skulle säkert se väldigt stilig ut eller sexig rättare utsagt.  Sen så vill jag veta vad han tyckte om mig. Jason har bara träffat mig vanliga dagar så han har aldrig sett mig uppklädd och fixad. Jag ville veta vad han tyckte, men jag var på samma gång nervös till det. Det här är så långt bort från hans livsstil att han kanske bara tyckte att det såg konstigt ut .

  Jag slog bort tanken och greppade tag om min handväska. Jag gav mig själv en sista blick innan jag gick ner till undervåningen. Alla arbetare hade redan gått hem och jag hade gett dem ledigt imorgon också så jag skulle vara helt ensam i huset då mina föräldrar är borta och min syster skulle till sin kompis. 

  En sista blick runt i huset för att se att allt var bra innan jag larmade och gick ut. Dörren låste jag fort innan jag började göra min väg bort till Jason som jag kunde se lutade sig mot sin bil. Mitt leende blev ännu större när jag såg hur bra han såg ut i kostymen. Shit han var snygg. Jason ser skit bra ut i sina andra kläder också men det här var något speciellt. Speciellt då han sagt att han inte haft på sig en kostym sen Alex begravning och hade dåliga minnen utav dem.

  ”Det var väll inte så himla illa va? Du ser väldigt stilig ut” sa jag när jag kommit ut från grinden -låst den efter mig- och Jasons blick föll på mig.

  Hans mun var lite öppen och hans ögon följde min kropp med blicken. Men han sa inte något och jag kände hur nervositeten kom tillbaka. Han gillade det inte, han tycker att det är jätte fult. Kanske hade Emily rätt, jag borde ha kört på någon kort klänning som visade mycket hud. Jason skulle ha gillat det bättre. Emilys ord spelades om och om i mina tankar ”så vill du att han ska gilla det du har på dig” 

  ”Så vad tycker du?” frågade jag efter ett tag när vi stått där tysta och bara kollat på varandra.

  Jason kollade på min kropp igen och svalde högt innan han svarade ”Det ser bra ut” sa han och mitt hjärta föll just där. Han gillade det inte. Han avskydde det. Men han hade ju kunnat ljuga i alla fall eller åtminstone sagt att jag ser bra ut och inte det. Min hand skakade smått och jag kände hur tårar spreds i mina ögon. Men jag lät dem inte falla, jag ville inte låta honom se hur mycket det påverkade mig.

 

 

Jasons perspektiv

  Jag stod framför spegeln och kollade ner på min kropp. Jag såg inte ut som mig själv. Jag såg rätt konstig ut om du frågar mig. Ganska snygg då, lite James Bond känsla. Okej kanske inte. Men jag såg faktiskt bättre ut i kostym än jag kom ihåg.

  Mitt hår var upp spikat som vanligt men det var nog det enda som var typiskt mig. Okej jag hade mina svarta supras. Ingen av killarna hade finskor som jag kunde låna, inte för att jag hade haft på mig dem ändå.

  Men annars var allt annat lånat. Jag hade inte tagit på mig Alex kostym av flera anledningar så jag lånade av Mike som hade kvar sin. Chaz hade också en men han var mindre än mig så den satt inte bra.

  Så just nu stod jag i ett par svarta finbyxor, en vit skjorta under den svarta kostymen som jag hade matchat med den svart slipsen. 

  Jag gav mig själv en sista blick i spegeln innan jag greppade tag i min mobil och gick ner till hallen där killarna satt. 

  "Ja det här är något man inte är ser varje dag. Jag menar slips och allt. Det enda som gör att man ser att du inte är brat är tatueringarna" skrattade Mike fram när deras blickar flög upp på mig. Jag himlade snabbt med ögonen och satte mig ner bredvid Chaz som satt i ena soffan. 

  "Väldigt roligt. Ni vet inte hur obekväma dem här är. Man känner sig instängd och man kan inte röra sig ordentligt"

  "Så varför har du på dig den då? Varför kör du inte bara på din ökända jeans och skinnjacka. Kanske lite kedjor som matchar"

  "För att det här är en formel dans och Brianna skulle döda mig om jag inte kom uppklädd. Det här är viktigt för henne så jag antar att jag får stå ut. Plus jag menar hon måste ju alltid klä upp sig, eller klä ner sig kanske man ska säga när hon kommer hit"

  "Got dammit McCann" mumlade Robert fram och jag kollade frågandes på honom. Vi hade inte pratat särskilt mycket sen våran fight så jag är chockad att han ens yttrade sig just nu. 

  "Du är så uppe i hennes arsle att du inte kan se det själv. Hon har dig virad runt sitt lillfinger"

  "Vi båda vet att det inte är sant"

  "Vet vi verkligen det?"

  "Vad fasiken ska det betyda? Jag har inte förändras, jag är samma Jason som jag var för bara någon vecka sen"

  "Det är det här jag menar. Du kan inte se att du förändras precis framför våra ögon. Jag menar innan Brianna kom satte så hade du sex med varje tjej som kastat sig din väg men nu. Du har börjat ignorera tjejer, hur länge har du ens gått nu utan att ha sex. Senast var väll den där tjejen inne på toaletten vilket är veckor sen"

  "Och? Varför bryr du dig ens? Du borde ju vara glad eller hur. Nu kan du välja och vraka som du vill, du har äntligen chans på dem tjejerna som du vill ha då dem inte kan ha mig" jag såg hur hans käkar spändes, händer knöts och hörde hur han blåste ut genom näsan. Jag vet att jag träffade en öm punkt men helt ärligt så kunde jag inte bry mig mindre. 

  "Visst låt den här tjejen dra ner dig. Sabba allt som vi har byggt upp. Men kom inte till oss och gnäll när hon har dumpat ditt patetiska arsle. För helt ärligt, tror du verkligen att hon kommer gilla dig tillbaka? Att hon kommer att älska dig? Jag menar hon är smart. Hon kommer snart att inse vilket vrak du är. Vilket monster du är" sa Robert och nu var det min tur att knyta nävarna. Jag kände hur hat och ilska for igenom mig på samma gång. Mina ögon smalnade och mina andetag blev djupare. Men innan jag hann göra något släpade Chaz ut mig ur huset för att låta mig lugna ner mig lite innan jag stack iväg.

 "Vill du ha?" frågade Chaz och sträckte fram en påse med gräs i men jag skakade smått på huvudet. 

  "Nej jag tänker inte bli hög även om jag vill. Det här är som sagt viktigt för Brianna så tänker hålla mig ren. En dag kan jag gå utan det. Men jag tar gärna en cigg om du har. Mina är slut"

  "Visst här" sa han och räckte över ett packet tillsammans med en tändare innan han fortsatte att prata "Du vet om det betyder något så gillar vi andra Brianna. Vi tror att hon är bra för dig. Du har lugnat ner dig sen hon kom in i ditt liv och för en gångs skull så ler du faktiskt ett riktigt leende"

  "Jag vet, det är synd bara att det aldrig kommer att funka i längden"

  Jag gav honom ett litet leende innan jag gick bort till bilen för att köra bort till Brianna. Jag skulle ju ändå hämta henne snart så kunde ju lika gärna åka nu. Väll ute på vägen tände jag en cigarett innan jag slängde paketet tillsammans med tändaren på passagerarsättet. Jag drog in ett djupt andetag och kände hur mina nerver lugnade ner sig. 

 

  Jag satt utanför grinden intill Briannas hus och väntade på att hon skulle komma ut. Jag hade ringt henne för bara någon minut sen och sagt att jag var här. Hon skull bara fixa något sen skulle hon komma ut. 

  Under tiden som jag väntade passade jag på att kolla på hennes hus. Jag har aldrig sett huset från framsidan. Jag har bara sett det från sidan då det är vägen som jag har tagit mig in och ut ur huset. Eller Briannas rum för att vara mer exakt. Det här huset var sjukt stort och såg jävligt lyxigt ut. Skulle vara kul att inse insidan någon gång. Jag skulle förmodligen inte få chansen någon gång men ändå.

  ”Det var väll inte så himla illa va? Du ser väldigt stilig ut” sa någon framför mig och jag kollade upp för att mötas utav Briannas ögon. Hennes ansikte var sminkat, inte överdrivet på något sätt. Bara lagom. Hennes ögon stack ut en aning och jag antog att det var meningen med sminket. Hennes läppar hade hon målat röda och det tog mig allt att inte gå fram och kyssa henne här och nu.

 

  Min blick gled ner till hennes kropp där en svart klänning var placerade. Den kramade åt hennes överkropp perfekt innan den föll fritt ner över hennes ben. Jag kunde även se lite av hennes ben så jag antar att hon har en av dem där klänningarna som var öppna på sidan. vilket var jävligt sexigt om du frågar mig.

  Men för att sammanfatta Brianna krävdes bara ett ord. Perfekt. Hon var så himla vacker och jag ville berätta det för henne. Men jag kom ihåg mitt samtal som jag hade med Mike när jag åkte hit. Han sa att jag borde gå för Brianna men om jag väljer att inte göra det så kunde jag inte leda in henne på det. Vi har bettet oss som ett riktigt par på senaste tiden. Inte för att jag klagar då men om det nu fanns en liten chans att Brianna gillade mig så kunde jag inte låta henne tro att det fanns något här -även fast det fanns det- för det skulle bra skada henne i slutendan.

  Så utan att egentligen tänka mumlade jag fram ett ”Det ser bra ut” och jag kunde direkt se på Brianna att det sårat henne. Jag ångrade mig direkt och svor åt mig själv i huvudet. Hon hade säkert spenderat timmar för att fixa till sig och allt jag kunde säga var det ser bra ut. Som att jag vore hennes brorsa eller något. Tårar bildades i hennes ögon men hon lät dem inte falla. Scenen framför mig fick mig att känna mig som världens sämsta person. 

  Jag öppnade munnen för att säga något men Brianna skakade bara på huvudet och gick runt bilen för att hoppa in men jag stoppade henne genom att greppa tag om hennes handled ”Brianna jag” var allt jag hann säga innan hon drog sig ur mitt grep och vände sig mot mig.

  ”Spara det Jason”

 

  Vi hade suttit under tystnad hela vägen till hennes skola och ärligt talat har det aldrig vart så här stelt i mellan oss. Inte ens när vi träffades första gången. Jag visste att det var mitt fel och banade mig själv för att ha sårat henne.

  Brianna satt och kollade ut genom fönstret hela vägen och hoppade ur bilen så fort jag parkerat den. Men till min förvåning så väntade hon ändå på mig vid trappan som lede upp skolan. Jag la min hand på mitten av hennes rygg för att börja styra henne in och märkte nu att hennes rygg var bar. Min blick gled lite diskret till hennes rygg för att få min fråga besvarad. Hennes klänning var öppen i ryggen.

  Vi kom in i salen som var dekorerad -enligt mig för mycket- i glitter, lampor, ballonger och mycket annat. Det var överdrivet men jag antar att det är så här när man lever här. Vi lyckades skymta Alexandra och Emily en bit bort tillsammans med några andra som Brianna mumlade fram var hennes andra kompisar. Jag började leda henne bort dit och kollade hela tiden runt omkring mig. Tjejerna kollade med stora ögon på mig och viskade något till sin kompis bredvid medan killarna gav mig nästan äcklade blickar. Jag passade inte in här och det visste vi alla.

  ”Omg Brianna du är här och gud vad vaket du är” ropade någon och jag drogs ur mina tankar. Jag kollade upp på tjejen som pratat men visste dock inte vem hon var. Jag hade aldrig sett henne i hela mitt liv. 

  ”Oh tack du också. Jag älskar skorna” 

  ”Tack så mycket. Men du, ska du inte presentera den snygga killen som du klänger fast vid. Jag antar att det är kända Jason” sa hon och log lite flörtigt mot mig. Som att Brianna som skulle föreställa min flickvän inte stod precis bredvid mig. Jag antar att Brianna märkte det också då hon nu greppade tag om min arm och pressade upp sig mot min sida. 

  "Ja det här är Jason alla. Jason det här är Erin, Kendall, Max, Martin och Daniel. Alexandra och Emily har du ju redan träffat så" presenterade Brianna oss och vi alla sa snabb hej innan dem började prata om någon person från deras skola. Jag stod dock bara och kollade Brianna. Både för att jag inte ens visste vem dem pratade om, men sen även för att Brianna var så himla vacker att jag inte kunde dra bort min blick ifrån henne. 

  "Jag måste bara säga en grej för jag har stått och tänkt på det enda sedan ni kom. Brianna har du tänkt på att Jason liknar Justin. Justin Bieber alltså" sa en av Briannas kompisar vilket fick alla blickar att vändes åt mig. Där ibland Brianna som kollade ordentligt innan ett litet leende spreds på hennes läppar. 

  "Omg jag har inte tänkt på det men du hat rätt. Om man tar bort tatueringarna, tar bort lite från din längd och muskler så"

  ”Jag ser inte ut som Justin” sa jag fort och kollade misstroget på dem alla. Jag var inte lik honom, inte ett dug. 

  ”Jo det gör du, jag är ledsen att behöva sabba din bubbla baby men du ser ut som honom. Jag kan inte förstå att jag inte sett det tidigare” skrattade Brianna fram och hade nu ett leende på läpparna. Vilket var det första sen jag hämtade upp henne. Dem andra har vart på klistrade. Dem andra kanske inte märkte det. men jag kunde se det på henne. Hennes ögon glittrade inte lika mycket som dem annars brukade göra.

  ”Eh baby jag tänkte gå och hämta något att dricka. Vill du hade något?” frågade jag Brianna och hon skakade smått på huvudet ”Är du säker”

  ”Ja jag är säker Jason, jag behöver ingen dricka”

  Jag nickade lite kort och placerade mina läppar vid hennes tinning för att ge henne en snabb kyss där innan jag gick bort till bordet där all dricka stod.

 

Briannas perspektiv

  Okej så just nu ångrar jag att jag tog med mig Jason hit. Han har inte gjort något annat än att sabba min kväll. Först kan han inte ens ge mig en ordentlig komplimang, sen så står han och pratar med skolans slampa och flörtas med henne när han skulle hämta dricka till sig. Men vet ni vad, det är inte allt. Nej, nej det är mer. Han vill inte dansa med mig, vilket jag kan förstå då det inte är hans grej men lyssna här. Jag får inte dansa med andra killar heller utan att han skrämmer iväg dem. Jag har inte haft en enda dans med en kille. Jag har fått dansa med tjejerna. Men ärligt talat så vill man ju dansa med en kille. Speciellt då min skola bara spelade lugn musik. För nu i alla fall. Lärare skulle sticka om ett tag men så länge dem är här så kommer lugn musik att spelas.

  ”Vad fan är ditt problem Jason” skrek jag åt honom när han dragit mig undan från ännu en kille och jag suckade högt. Jag hade sett Jason gå på toa och tänkte ta det i akt för att kunna få min dans. Men nej nej, han var ju tvungen att se det och släppa ut mig ut till ett tomt klassrum som låg en liten bit bort ifrån salen som dansen var i.

  ”Du har betet dig konstigt hela kvällen. Du har börjat att vara dryg mot mig, du kan inte ens ge mig en ordentlig komplimang. Du står och flörtar med en tjej borta vid drickan, jag menar hon har förmodligen fått mer action utav dig än jag ikväll. Sen så vill du inte dansa, visst jag kan acceptera det. Men låt mig åtminstone dansa med någon annan då. Jason jag gör allt för att folk ska tro att vi är ett par hos dig men du gör inte ett skit för mig. Jag anstränger mig, jag gör allt som du ber mig om och du kan inte ens låta mig få en jädrans dans. Jag är ledsen om det här inte är hur du vill spendera din fredag då det här är något jätte tråkigt i dina ögon. Men det här är mitt liv Jason och du kan väll åtminstone låtsas för en kväll att du trivs här”

  ”Det är inte riktigt så att jag passar in här. Alla kollar konstigt på mig vad jag än gör”

  ”Precis som att alla kollade konstigt på mig när jag började hänga i ditt område. Men folk vande sig med mig och det kommer folk att göra med dig också. Så det är inte någon ursäkt. Det förklarar fortfarande inte varför du har betet dig som världens skitstövel hela kvällen och flörtade runt med massa tjejer”

  ”Den enda tjej som jag har pratat med utan att du stått bredvid mig var den där ”blonda slampan” som du kallade henne och det är allt hon är. Jag pratade bara med henne. Hon försökte mer, hon bad mig att följa med henne till toaletten men jag nekade henne. Jag sa att jag var tillsammans med dig och det var det sista jag sa till henne innan jag kom tillbaka till dig”

  ”Som att jag skulle tro på det Jason. Jag såg hur du kollade på henne, hur du tog hennes kropp in. Jag antar att du hade mer att säga om henne än om mig också” sa jag och kände hur tårar spreds i mina ögon. Gud jag var så himla patetisk. Jason var ju inte ens min riktiga pojkvän men vi beter oss som ett riktigt par, även fast det inte är någon runtomkring.

  ”Det enda som är stämplat på henne är hora i pannan. Och mina ögon låg inte på henne för jag hade någon annan in tankarna”

  ”Och vem skulle det kunna vara då? Någon från klubben? Någon gammal flamma? Eller någon gammal sex kompis?”

  ”Det var du som var på mina tankar got dammit. Jag har inte kunnat tänka på annat sen du kom ut från ditt hus alldeles perfekt och vacker. Jag har aldrig sett någon så vacker förut och jag ville berätta det för dig, jag ville kyssa dig men jag kunde inte. Mike sa att jag skulle ta ett steg tillbaka så att jag inte skulle ge dig falska förhoppningar om en relation eller något trotts att jag gillar dig. För han sa att det bara skulle skada någon utav oss i slutendan. Men du gjorde det så svårt för mig när du kom ut i din klänning och såg alldeles perfekt ut. Jag ville bara åhhh” nästan skrek Jason åt mig och drog en frustrerad hand i genom hans hår. Jag kollade chockat på honom och försökte få in det han sa. Han sa att jag var perfekt, att jag var vacker, att han inte kunde sluta tänka på mig. Men det var inte allt han sa va? Nej det var det inte. Han sa något om att han gillade mig. Vänta, gillade Jason mig?

 

---

---

 

Okej så det här blev försenat men det blev mycket längre än planerat och om ni följer bloggen på instagram så vet ni också anledningen till att kapitlet är försenat. Om ni inte redan föjer bloggen på instagram gör det nu bloggen heter @biebermyworldnovell :)

 

Okej men i alla fall. Det här var ett väldigt händelse rikt kapitel. JASON ERKÄNDE ATT HAN GILLADE BRIANNA!!!!! Hihihi jag är så hypad, har haft det här planerat ett tag och jag hoppas att ni gillar det. Kom inte riktigt ut som jag hade tänkt mig men ändå. Det blir oftast inte så ändå ;)

 

1, Men vad tycker ni om klänningen som ni hade? vet att många röstade för kort men jag och min kompis satt och täntke fram den här klänningen. Kanske inte beskriver klänning jätte bra men jag har en väldigt tydlig bild i huvudet.

2, Hur tror ni att Brianna kommer att reagera? Nu när Jason har erkänt att han gillar henne?

3, Vad tycker ni om hennes familj nu när ni fått reda på en del om dem i novellen?

4, Vad tyckte ni om Jason och Roberts bråk?