Kapitel 1 - Vi ska inte skada dig

Tidigare kapitel:

 Men jag sa inte något, jag var inte på humör för att slåss med henne just nu. Jag var kåt och jag ville ha henne nu. Istället pressade jag mina läppar mot hennes samtidigt som jag började styra oss mot trappan som lede till andra våningen. Jag kände henne snubbla framför mig när vi började gå uppför trapporna och jag suckade. Var denna tjejen allvarlig. Hon har inte ens druckit så mycket men hon agerade som om hon hade druckit halva baren.

 Jag greppade tag om hennes rumpa och lyfte upp henne så att hon kunde linda sina ben runt min midja. Vilket gjorde det lättare för mig att gå upp för trapporna och slutligen komma till mitt sovrum. Jag slängde henne på min säng och gav henne ett stort flin innan jag kröp upp mot henne.

 



 

 

 

 

 "Jason" ropade Mike högt men jag ignorerade honom, borrade ner huvudet i kudden istället för att slippa oljudet som kom från andra sidan dörren. 

 "Jason" ropade han igen och när jag inte svarade honom verkade hans tålamod ta slut. Bara någon sekund senare slängdes min dörr upp och Mike kom in stampandes. 

 "What the fuck Mike. Jag försöker sova här"

 "Ja och vi försöker planera dem sista grejerna innan ditt uppdrag idag men det är lite svårt när din lilla bitch är nere i köket och "gör mat till sin man" som hon kallade det" 

 "Vad i helvete pratar du om?"

 "Jag pratar om din tjej från igår. Hon står just nu nere och lagar mat till dig"

 "Är den här bitchen seriös. Det här var bara ett engångsligg. Man stannar inte efter, utan man går hem till sig. Vad är det hon inte förstår?"

 "Jag vet inte, men enligt henne så hade du bett henne att stanna kvar igår"

 "Jag har aldrig bett henne att" började jag men avbröt mig själv mitt i meningen när ett kort minne från igår spelades i mina tankar. 

 

 Jag föll utmattat ner i sängen bredvid henne och täckte över oss båda med täcket. Jag lindade min ena arm runt hennes midja och drog hennes kropp tätt intill min. 

 "Du är så himla varm, du är som ett element. Jag önskar att jag kunde stanna i din famn för alltid" mumlade hon mot mitt bröst och jag skakade smått på huvudet. 

 "Jag också baby" okej så det där var rena rama lögnen. Jag ville inget hellre att hon skulle sticka härifrån. Hon var irriterande som in i helvete och sa dem mest dummaste sakerna någonsin. Plus, hon hade inte ens vart bra i sängen så det här var ju slöseri med tid. 

 Men trots det så kunde jag inte låta henne gå nu. Inte vid dem här tiden på natten. Klädd som hon var skulle jag nog inte vara den enda killen som fick något utav henne idag. 

 Inte för att jag egentligen brydde mig om henne men jag tror inte att skulle må så bra om jag såg i tidningen att hon blivit mördad eller något. Ja jag var hjärtlös men inte så hjärtlös. Så jag brukade låta tjejerna stanna över natten i alla fall. Kanske få en till omgång utav dem (om dem var bra) på morgonen men annars skulle dem helst vara borta när jag vaknade. 

 

 "Fucking shit" mumlade jag mest för mig själv och satte mig upp i sängen "Gå ner till killarna du. Jag ska bara ta på mig kläderna sen kommer jag ner" sa jag och Mike nickade lite smått till svar innan han gick ut ur rummet. Han smällde igen dörren efter och jag stönade klagande när en huvudvärk spreds i mitt huvud.

 Jag drog en frustrerad hand igenom håret och ställde mig upp för att sen göra min väg bort till min garderob för att dra på mig ett par boxer och mjukisbyxor. Jag lät byxorna hänga lågt på höfterna som jag alltid gör och kollade mig snabbt i spegeln för att se att jag såg bra ut innan jag gjorde min väg ner till vardagsrummet där killarna satt. 

 ”Jag kommer strax” sa jag bara kort och dem nickade lite till svar innan dem vände sig mot alla papper som låg på bordet igen.

 Jag vände mig om och gick in i köket där jag hörde hur någon stod och nynnade för sig själv. Eller jag behöver inte ens säga någon då jag vet vem det är. Och inte för att Mike berättat för mig att Melissa fortfarande var kvar här men även för att vi bara hade en tjej som annars var i det här huset. Och hon varken nynnade eller lagade mat till oss.

 När jag kom in i köket såg jag hur hon dansade smått till en rytm som hon hade i huvudet. Hon hade endast på sig min tröja (som jag haft igår)  som räckte henne ner till knäna. Man kunde se hennes lilla figur i genom tröjan pågrund av ljuset som fick min tröja att bli en aning genomskinlig. Hon var så sexig just nu och det tog allt inom mig att inte ta uppe henne till mitt rum igen.

 Men jag visste att vi hade en del planering kvar att göra inför jobbet som jag skulle göra och jobb gick före tjejer varje gång. Det spelar ingen roll vad det är. Så länge det är jobb så går det förre allt annat.

 ”Melissa” sa jag efter att ha stått och kollat på henne ett tag och lutade mig mot dörrkarmen.

 ”Åh Jason du är vaken. Du hade inte behövt komma ner. Jag tänkte komma upp med maten till dig så att vi kunde mysa lite i din säng och kanske kolla på någon bra film”

 ”Melissa vad gör du kvar här?” frågade jag och hon vände sig nu chockat mot mig.

 ”Vad menar du? Du bad ju mig att stanna igår” 

 ”Melissa jag var inte seriös. Jag sa det bara för att du inte skulle tjafsa med mig igen. Jag var trött på att bråka med dig och jag behövde verkligen sova”

 ”Så du gav mig falska förhoppningar så att du skulle kunna sova?”

 ”Vad då falska förhoppningar? Det vi hade igår var bara en engångsgrej. Ett engångsligg du vet. Du har väll hört talas om det? Eller är det ännu en grej som du inte förstår?”

 ”Jag vet vad ett engångsligg är ditt pucko”

 ”Är du säker? För jag kan förklara det för dig om du vill?”

 ”Omg du är otrolig”

  ”Haha säg mig något jag inte vet. Du är inte direkt den första tjejen som jag har haft i min säng skrikande just det”

 ”Ditt jävla äckel” sa hon och skakade äcklat på huvudet samtidigt som hon slog armarna om sig själv för att täcka sig mer från mina giriga ögon. 

 ”Det var inte vad du kallade mig igår” sa jag nu med ett stort flin på läpparna då jag kunde märka på henne att jag gick på hennes nerver.

 ”Jag kan inte fatta att jag höll på att falla för dig. Du är ett riktigt svin, vet du det?”

 ”Haha jag vet. Och menar du med att du nästan föll för mig. Du har redan fallit för mig och det har du erkänt själv shawty” skrattade jag fram och kollade roat på henne. Hon kollade irriterat på mig och muttrade något för sig själv innan hon kollade upp på mig igen.

 ”Vet du vad? Jag är trött på dig. Jag ska bara hämta mina saker sen så sticker jag härifrån”

 ”Gör det du, jag kommer inte att stoppa dig. Så länge du inte vill gå för en andra omgång” sa jag och fick hålla tillbaka ett högt skratt när jag såg hennes min. Jag tänkte inte göra det men att jäklas med den här tjejen var bara för roligt för att jag skulle kunna låta bli.

 ”Inte ens i dina vildaste drömmas Jason” spottade hon fram innan hon stampade förbi mig och upp till mitt rum för att hämta sina saker.

 Jag kollade bara roat efter henne innan jag gick bort till vardagsrummet där killarna kollade på mig med roade ansikten. Vilket betydde att dem hade hört hela samtalet. Inte för att det gjorde mig något då jag mer än gärna pratade om tjejerna jag vart med. För det var något som vi alltid gjorde. Men vi hade jobb att göra och det var viktigare. 

 

Briannas perspektiv

 ”Brianna sträck på benen mer” ropade Miss Brickers som stod i ena hörnet inne i dansrummet som vi just nu var i.

 Jag hade vart här i två timmar här inne och ingenting hade gått rätt. Jag gjorde fel danssteg hela tiden och säkert var femte steg var ogiltigt som våran danslärare kallar det. När hon säger ogiltigt menar hon att det inte är godkänt. Alltså om vi skulle inte få något bra poäng om vi skulle bli poäng satta. För på den här nivån som jag dansar och tävlar på måste allt sitta perfekt. Ett sned steg, då är du körd. Sträcker du inte på benen ordentligt, jo då kan din vinst rycka. Om det är tävla som man håller på med så klart. Om det är under ett uppvisande som man har kan man istället förlora en plats på en skola som man vill inte på då det kan vara olika talangscouter i publiken.

 ”Brianna vad är det med dig idag? Du är helt borta. Har det hänt något?” frågade Miss Brickers efter att jag missat ännu ett steg och jag suckade högt.  

 Inget hade verkligen gått som jag ville och jag orkade inte mer. Jag hade inte fått någon sömn alls i natt. Både på grund av det som hände med Nate men jag tror nog mest att det beror på vad som hände när jag var på väg hem. Jag fick bara kalla kårar genom att tänka på det.

 

 Jag hade nu gått i ungefär en kvart eller något när jag hörde hur en bil tutade bakom mig. Jag ignorerade det bara och fortsatte bara att gå. När jag gått någon sekund till hörde jag hur bilen körde upp bakom mig och till min fruktan saktade dem in så att dem nu åkte i samma takt som jag gick. Jag försökte ignorera dem och fäste min blick i ett träd en liten bit bort.Jag hörde hur bilrutan åkte ner och svalde hårt. Hoppades innerligt att det här bara var en dröm som jag snart skulle vakna upp ur.

 ”Så du ska bara fortsätta ignorera oss shawty” skrattade killen som satt närmast glaset fram och jag skakade smått på huvudet.

 ”Åh kom igen baby, vi ska inte skada dig. Vi tänkte bara erbjuda dig skjuts hem. En vacker tjej som du borde inte gå ensam så här sent på natten”

 ”Nej tack det är lugnt. Jag är hemma snart ändå” ljög jag och hoppades att dem skulle tro på det. Att dem skulle åka vidare och låta mig vara. Men med den turen som jag har så går inget min väg och han skrattade bara kort.

 ”Oh kom igen, spela inte svårflörtad. Vi båda vet att du skulle vara mycket bekvämare inne i en varm och mysig bil”

 ”Nej tack. Jag klarar mig fint som det är”

 ”Det tror jag säkert. Men om jag ska vara ärlig så hade jag ingen tanke på att ta hem dig. Jag ville egentligen ta med dig hem, spänna fast dig i min säng och fucka skiten ur dig” sa han nu med ett äckligt flin på läpparna och jag kände hur en kalkår gick ner längst min ryggrad. Jag tog ett steg åt sidan så att jag nu var en liten längre bit bort från dem och han skrattade roat åt mig. 

 ”Haha du kan ta det lugnt. Jag bits inte. Än i alla fall” sa han och jag skulle precis svara honom när ett högt tut hördes bakom oss. Jag vände mig om för att se hur en lastbil kom upp bakom deras bil vilket fick dem att börja åka fortare. Och i samband med att dem behövde åka snabbare så åkte dem längre bort från mig. 

 Men inte förs än killen han skrika en sista mening åt mig, en mening som skulle jaga mig för alltid ”Vi syns snart shawty, det kommer jag se till. Du kommer inte undan förs än jag har dig fastbunden i min säng” 

 

 ”Brianna?” frågade hon än en gång och jag rycktes ur mina tankar. 

 Jag märkte nu att jag satt ner på golvet alldeles kall svettig. Mina händer höll ett fast grepp om mina ben som var hårt pressade mot mitt bröst.

 ”Eh det är inget, jag har bara inte fått så bra sömn på senaste tiden. Kollade på en skräckfilm för ett tag sen och kan inte få bort den från min hjärna” sa jag snabbt och gav henne ett kort leende innan jag halv sprang ut ur lokalen. Packade snabbt ihop mina saker innan jag sprang ut ur byggnaden för att få lite friskluft. Hoppades att det skulle hjälpa mig att rensa tankarna för jag kunde inte fortsätta så här. Jag behövde min sömn och jag behövde den nu.

 



 

Så nu är det äntligen uppe och jag ber så mycket om ursäkt för det absolut hemska uppdateringen som vart. Men jag har haft väldigt mycket att göra men jag lovar att jag ska försöka bättre mig. 

 

Men nog med mig, vad tycker ni om kapitel 1 och vad tycker ni om huvudkaraktärerna än så länge. Man kanske inte känner dem så väll än men är lite kul att veta bara ;)

 

Det är heller inte igenom läst så ber om ursäkt om  det är mycket fel :)


Kommentarer
Postat av: Ebba

Jättebra :)

2013-06-28 @ 02:31:18
Postat av: Emelie

Jätte bra! :)

2013-06-28 @ 15:31:19
Postat av: Maria :*

Sjukt bra! Meeeeer

2013-06-28 @ 18:05:45
Postat av: Vickan

Föör bra meeer!

2013-06-28 @ 18:44:24
Postat av: Anonym

Jätte braa mer

2013-06-29 @ 09:02:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback