kapitel 3 - Du kunde inte motstå va?
Tidigare kapitel:
”Jag är ledsen killar, jag hade gärna stannat och pratat lite men jag vill gärna överleva den här dagen så att jag kan se morgon dagen” med det sagt bakade jag ut ur rummet och stängde dörren efter. Sen med en enkel ryckning i hand taget så lossnade det vilket resulterades i att dem inte skulle kunna komma ut.
Jag gav dem ett sista leende innan jag sprang upp för trappan och ut på trädgården där jag nu inte orkade bry mig om fall jag fastnade på film. Ingen skulle ändå se det då huset skulle sprängas och kamerans minnet med det.
Men när jag kom ut på gatan så hörde jag ett ljud som jag hoppats att jag inte skulle höra innan jag både kände och hörde hur huset sprängdes bakom mig. Ett ljud som fick mitt blod att börja koka. Ett ljud som kopplades till det människor som jag hatar mer än alla andra.
Poliser.
Ljudet utav syrener kom närmre och närmre snart kunde jag se dem blinkade lamporna längre ner på gatan. Jag suckade irriterat och drog snabbt upp luvan på min tjocktröja så att jag täckte så mycket som möjligt utav mitt ansikte så att dem inte skulle kunna se vem jag var. Jag gav polis bilarna en sista blick innan jag med började gå åt motsatt håll ifrån poliserna. Men jag kom inte särskilt långt innan jag hörde hur en bil körde upp jämsides med mig.
"Det här är polisen. Stanna där du är, dra av dig luvan så att vi kan se vem du är och håll sen upp händerna så att vi kan se dem" ropade ena polis mannen och jag skrattade kort för mig själv. Trodde dem verkligen att jag skulle stanna här och låta dem ta mig. Haha idioter.
Jag ökade bara takten och borrade ner blicken i marken vilket gjorde det svårare för dem att se vem jag var.
"Det här är polisen. Vi är beväpnade och om du inte stannar nu blir vi tvungna att använda dem"
Jag sneglade lite kort upp mot dem och såg att det var Bob och Jim som satt inne i bilen. Om ni undrar hur jag vet deras namn så ät det för att jag känner dem flesta poliserna här i stan. Eller känner och känner, jag vet vilka dem är. Dem har alla försökt stoppa in mig i fängelset men ingen har lyckats att få i mig. Ingen har hittat tillräcklig mycket bevis på mig för att det ska hålla i rätten. Det var en gång som någon hade fejkat bevis på mig. Dem hade lagt fram det men i slutändan hade det inte räckt.
Jag gav dem en liten sista blick innan jag utan förvarning började springa åt andra hållet (vilket skulle ge mig extra tid då dem skulle behöva vända) innan jag efter några meter svängde höger.
Jag fortsatte att svänga åt olika håll och för att göra det svårare för polisbilen att följa efter mig. Dem var mig hack i häll just nu och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Det här var den enda delen utav staden som jag inte kunde. Resten av staden kunde jag nästan lika bra som baksidan av min hand och kunde därför enkelt ta mig runt och komma bort från polisen. Jag visste var enda liten genväg och liten vrå som man kunde gömma sig. Men jag brukar inte vara här. Jag har liksom ingen avsikt att vara här i det ”finare” området. Dem jag brukar göra affärer med brukar ju bo i mina områden eller i alla fall i närheten.
Jag började känna hur jag blev en aning andfådd och vet inte riktigt hur länge till jag skulle klara av att springa. Jag har sprungit ett tag nu och verkligen tagit i allt jag kan i försök att komma bort från dem. Men jag kunde bara inte skaka av mig dem. Jag brukade springa från polisen men en jakt har aldrig pågått så här länge. Jag vet egentligen inte hur lång tid det har gått men det kändes som timmar.
Efter att ha sprungit ännu ett litet tag såg jag en liten gång eller vad man ska kalla det i mellan två hus. Det var en liten grusgång som var alldeles för liten för att bilen skulle kunna komma in. Jag svängde av till höger och inom bara någon sekund så var jag bort vad grusgången. Jag sprang i den lilla gången ett tag men stannade snabbt när jag såg en annan polisbil åka förbi på andra sidan utav gången. Jag suckade högt och drog en frustrerad hand i genom mitt hår och kollade runt mig efter en utväg. Men jag hittade inget, nej vänta.
På huset på min högra sida så var ena fönstret helt vid öppet och nästan skrek åt mig att klättra in. Jag kollade runt mig snabbt för att se att polisen inte såg mig innan jag klättrade upp för staketet som skiljde huset från den lilla gången. När jag kommit upp vid fönstret tvekade jag inte ens en sekund innan jag hoppade in. Vilket lede till att jag stötte in i något. Eller ska jag säga någon med tanke på skriket som sen fyllde rummet.
Briannas perspektiv
När jag kom hem var jag fortfarande kalsvetig och strippade snabbt av mig mina kläder innan jag hoppade in i duschen. Hoppades att det skulle lugna mina nerver en aning.
Så fort det varma vattnet började rinna ner för min kropp kände jag hur alla muskler i min kropp började slappna av och inom kort kände jag även hur mina hjärna började slappna av eller vad man ska kalla det. Det kände mig i alla fall inte lika stressad längre och det var hela poängen med det hela.
Jag stod i duschen i säkert en timme om inte mer. Bara stod där och njöt utav vattnet som rann ner längst min kropp. Jag stod just nu framför spegeln och gjorde min vanliga kvällsrutin eller vad man ska kalla det. Tog bort sminket, tvättade ansiktet ordentligt. Men jag hann inte borsta tänderna innan jag hörde polis syrener en liten bit bort. Vi brukade aldrig ha några poliser som åkte runt här. Det här var ett lungt område med ingen brottslighet. Vad man visste om i alla fall.
Med endast en handduk virad runt min kropp och håret uppsatt i en slarvig bulle gick jag tillbaka till mitt rum för att kolla ut ur fönstret. I hopp om att jag skulle se vad som försiggick här.
Men än en gång så blev jag stoppad i det jag gjorde när någon hoppade in i genom mitt fönster och rakt in i mig. Ett kort skrik lämnade mina läppar i samband som jag föll till golvet vilket fick en liten smärta att spridas i min höft. Vilket var kroppsdel som jag hade ramlat på.
Efter ett tag när smärtan lagt sig och jag kunde äntligen ta mig upp igen tog ställde jag mig upp. Höll handduken i ett dödsgrepp (rädd att den skulle fall) samtidigt som jag lät min blick glida upp mot personen som hoppat in i rummet. Jag ville skrika åt personen att hen var dum i huvudet som kom in hit och att om personen inte lämnade mitt rum med ögonaböj så skulle jag ringa polisen. Men inget kom fram. Istället stod jag med munnen öppen och kollade som ett fån på killen som stod framför mig.
Jag lät min blick glida över honom från topp till och låt mig säga. Han var vacker. Han hade ett par svarta byxor på sig som matchade hans svarta supras som han hade på fötterna. Han hade en svart tjocktröja på sig vilket fick den vita t-shirten han hade under att sticka ut smått. Han hade en väll tränad kropp och jag slår vad om att han var minst 190 lång om inte mer. Hans hår var ljusbrunt och stod uppåt i mitten medan sidorna var kortare. Han hade hade tydliga käkar, läppar som var nästan perfekt formade, ögonbryn som var tjocka och satt över dem där perfekta ögonen av hans.
”Säg till när du är klar att spana in mig shawty” sa han roat och jag drogs ur mina lilla koma. Jag kände hur rodnaden spreds på mina kinder och kollade snabbt ner i marken för att dölja det.
Jag hörde hur han skrattade roat åt mig och jag sneglade smått upp på honom. Och det var inte förs än nu som jag såg dem röda fläckarna på hans tröja och pistolen som han höll i högra handen. Vilket gjorde att dem röda fläckarna var väldigt sannolikt blod.
Bara tanken fick mig att frysa till och jag kollade vettskrämt upp på honom nu. Var han här för att döda mig? Var han här för att våldta mig? Kanske hålla mig gissla för att få ut något från polisen? Frågorna bara strömmade runt i mitt huvud och jag höll än en gång på att bli galen. När jag kollade upp på honom igen och kollade lite noggrannare på honom kände jag inom kort igen honom.
Han var Jason McCann. Kände för att bomba och döda folk till vardag. Men han har aldrig blivit tagen utav polisen då dem aldrig har haft bevis så att det räcker för att kunna sätta in honom. Jag kände hur en klump bildas i min mage och hur min hals drog ihop sig. Jag ville skrika, skrika och förvarna att han var här men det känns bara som att det skulle bli värre för mig. Och inte tala om dem personer som kom upp springandes här. Jason skulle förmodligen döda oss alla och jag lever gärna några år till.
”Vad vill du? Vad gör du här?” stammade jag smått fram och tog ett fastare grepp pm min handduk när jag såg hur hans blick föll ner mot min kropp.
”Åh jag tänkte stanna här ett tag. Stanna över natten och ta det lite lugnt. Så länge du inte har något emot det så klart” sa han och viftade med pistolen åt mitt håll. Gjorde det klart för mig att jag egentligen inte riktigt hade något val. Sa jag nej så skulle det förmodligen sluta illa för min del och om jag sa jag kanske jag hade en liten liten chans att klara mig i alla fall.
Oförmögen att kunna svara med ord, nickade jag bara lite kort till svar vilket fick ett stort flin att spridas på hans läppar ”Tack så mycket” sa han kort innan han kollade runt i rummet.
Jasons perspektiv
”Du har inget emot om jag tar mig friheten att kolla runt här va?” frågade jag och hon svarade bara än en gång med en enkel nickning. Sen när jag tog ett steg mot henne tog hon ett steg bakåt, bort från mig. Haha den här bitchen var livrädd för mig. Precis som jag vill ha det.
Men jag måste erkänna, hon var rätt snygg. Nej vänta stryck det. Hon var sexy as fuck. Hon hade långa slimade ben och om jag inte hade fel så verkade hon ha en rätt snygg kropp. Hon hade mörkt hår som just nu var uppsatt i en bulle, fylliga läppar som jag måste säga såg väldigt inbjudande ut. Hennes ögon var mörka och hade ett visste djup i dem vilket nästan fick mig att drunkna i dem. Dem var vackra, hela hon var det.
Vänta. Kallade jag just en tjej vacker? Och sa att jag drunknade i hennes ögon? What the fuck, sådant skit händer inte mig. Det är tjejer som drunknar i mina ögon. Det är tjejer som brukar spana in mig och stirra. Inte jag. Vad fan är det här?
Jag skakade bort tankarna och tog ännu ett till steg vilket fick henne att ta ett till steg bak. Jag log roat åt henne och fortsatte att gå mot henne tills jag hade henne upp pressad mot väggen. Hon kollade nästan skräckslaget upp på mig och jag gav henne ett stort leende innan jag lutade mig framåt.Jag satte upp mina händer på varsin utav hennes huvud och hade nu lutat mig framåt tillräckligt så att mina läppar var vid hennes öra. Jag kände hennes andetag mot min nacke och kunde höra hur dem blev djupare och djupare ju längre vi stod så här.
”Okej så lyssna på mig och snälla lyssna jävligt noga. Det skulle vara en sådan skam att behöva sabba ett sådant här vackert ansikte” sa jag och drog en hand över hennes kind. Hon svalde högt och jag skrattade smått åt henne. Att manipulera den här tjejen skulle bli lättare än jag trodde.
”Jag ska ta en titt runt här i ditt rum och kanske låna ditt badrum för att kunna tvätta av mig. Du ska bara hålla dig i det här rummet och göra det som du i vanliga fall brukar göra. Om du ropar på någon eller om jag märker att du försöker att kontakta någon så är du död”
”Vad händer om jag blir hungrig och behöver gå ner för att hämta något att äta” frågade hon trotsigt och jag kollade chockat på henne innan jag slog in handen irriterat i väggen precis bredvid hennes huvud. Vilket fick henne att hoppa till en aning. Här står jag och hotar henne om att jag ska döda henne och hon börjar att trotsa mig. Jävla bitch. Vet hon inte vem jag är eller?
”Om du blir hungrig så får du svälta. Du lämnar inte det här rummet och jag tipsar dig att du håller dig borta från din dator och mobil om du inte vill att det ska sluta illa. Är det förstått?” frågade jag och hon nickade nu stelt till svar. Jag log belåtet mot henne och tog ett steg bakåt från henne. Lät min blick glida över hennes kropp en gång till innan jag vände mig mot rummet.
Det var stort och nästan exakt vad man kunde tänka sig att ett tjejs sovrum skulle se ut i det här området. Dem alla har så mycket pengar att dem inte ens vet vad dem ska göra av det. Rummet var vitmålat över allt vilket gav rummet ett väldigt öppet intryck. Hon hade en stor säng borta i botre endan utav rummet med två nattygsbord på vardera sida. Någon soffliknande sak vid fotänden, sen några fåtöljer som stod mitt emot varandra med ett litet runt bord i mitten. Vid hennes fönster hade hon som en liten sittsektion med några hyllor som var fyllda utav olika böcker som jag inte kunde se vad det var. Men det var förmodligen bara en massa kärleksromaner eller något annat skit. Det var tre dörrar i rummet och den på min högra sida antog jag gick in till resten av huset. Den ena var ett badrum av vad jag kunde se igenom den halvt öppna dörren eller något men det tredje hade jag verkligen ingen aning om.
”Okej så jag tänker låna dit badrum lite och skölja bort det här. Det är bäst för dig att du är kvar här när jag kommer tillbaka”
Jag vände mig kort mot henne och gav henne en varnande blick innan jag viftade smått mot min revolver mot henne. Vilket fick hennes ögon att växa till nästan den dubbla storleken. Jag log stort mot henne innan jag vände om och började gå bort till badrummet. Men kunde inte låta bli att kolla in i den tredje dörren som tydligen också var öppen. Och jag kan väll inte direkt säga att jag blev särskilt chockad när jag såg att det var en WIC fylld med så mycket kläder att jag var helt säker på att hon inte ens visst vad allt var där inne.
När jag kom bort till badrummet skakade jag än en gång på huvudet. Den här ungen var ju bara för bortskämd. Det här badrummet var ju fan lika stort som mitt sovrum var. Det hade en dusch, ett badkar, en stor spegel med en stor bänk under där två handfat var placerade. Det var till och med en liten soffa placerade mot ena väggen och ett stort skåp bredvid.
Briannas perspektiv
Han försvann bort mot mitt badrum och jag stod fast frusen kvar på min plats. Kunde inte dra bort blicken från dörren där han just försvunnit in bakom. Det kändes som att mitt hjärta just nu satt uppe i halsgropen och jag kunde höra hur det bultade i öronen. Jag kunde höra min egen puls. Det var så rädd jag var för honom och alla hans hot.
Jag ville skrika eller föröka få tag på min mamma men jag vågade inte. Jag tvekade inte en sekund på att han skulle göra det han lovade vilket skrämde mig ännu mer. Jag var rädd, rädd att irritera honom eller något vilket skulle få honom att göra något. Skada mig eller vad som helst. Jag hade inte menat att ställa min fråga om mat högt. Jag visste att det var korkat men jag kunde inte låta bli. Det hann ut innan jag hann stoppa det.
Jag skakade smått på huvudet och började med försiktiga steg gå bort till min WIC där jag snabbt stängde dörrarna bakom mig. Jag gick sen med snabba steg bort till där jag hade alla mina underkläder och släppte ner handduken innan jag drog på mig det som jag valt ut. Sen efter att stått här i säkert tio minuter och tänkt på vad jag skulle ha på mig drog jag på mig en av pappas gamla tröjor som jag snott utav honom.
Men när jag sen skulle gå ut tvekade jag en aning. Kunde jag verkligen gå runt så här? I bara en tröja som räckte mig ungefär ner till knäna när Jason var här? Jag menar, jag har hört ryktena om honom och hans olika tjejer. Polisen har förhört flera utav tjejerna som Jason vart med i hopp om att få ut något utav dem men dem alla ha sagt samma sak. Dem har träffat Jason på en klubb eller något, pratat med honom ett tag innan dem lät Jason ta med dem hem. Hade lite kul där innan dem åkte hem till sig. Inte exakt så då men jag orkar inte berätta hela historierna om honom och hans sexliv.
Efter ett tag bestämde jag mig för att det här fick funka. Jag skulle ju ändå bara sova nu typ och Jason skulle väll inte stanna här så länge. Han skulle väll bara fräscha till sig lite sen så skulle han väll sticka. Det skulle han väll?
När jag gått in till mitt rum hörde jag inte längre ljudet utav duschen utan det var helt tyst. Dörren stod öppen och jag kunde inte se Jason någonstans. Vilket förmodligen betydde på att han redan hade gått.
Jag suckade lite lättat ut och gick bort mot badrummet för att borsta tänderna. Men än en gång blev jag stående med stora ögon och kollade på Jason som fortfarande var i mitt badrum. Han hade endast en handduk lindad runt midjan vilket gav mig en klar bild utav hans överkropp som var fylld utav ett antal tattueringar. Hela hans armar var täckta, en liten bit upp på högra sidan av nacken, han hade två på bröstet. En vid skulderlbaden, nere vid midjan och så en bak på axeln. Det var en hel del tattueringar och jag slår vad att han har till och med fler som jag inte kunde se.
”Eh förlåt det var inte meningen” sa jag efter ett tag när jag tagit mig ur min koma och vände mig snabbt runt ”Eh dörren var öppen och jag hörde dig inte så jag trodde att du hade gått” fortsatte jag och hörde hur han skrattade roat åt mig.
”Det är lugnt shawty. Jag är precis klar i duschen och tyckte att det blev lite varmt här inne så jag öppnade dörren. Plus jag har inget emot att du kollar”
Jag svalde hårt och försökte stå emot instinkten att vända mig om men misslyckades totalt. Efter bara några sekunder vända jag mig och och lät min blick glida över hans kropp. Men kunde ni skyla mig? Han var sexig och förmodligen den snyggaste killen jag någonsin sätt.
”Du kunde inte motstå va?” frågade han självsäkert och vände sig mot mig så att jag nu kunde se hans ansikte. Jag kollade bara på honom, visste inte riktigt vad jag skulle säga vilket fick ett nästan belåtet leende att spridas på hans läppar innan han började prata igen ”Du ser inte så dum ut du heller om det hjälper”
Jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder och kollade snabbt ner i marken i ett försöka att dölja det. Vilket inte verkade funka så bra då Jason återigen skrattade roat.
Okej så de thär blev ett väldigt långt kapitel. Över 3000 ordvilket jag är väldigt imponerad utav mig själv efter som jag fick upp det snabbare än väntat. Jag hade räknat med att det skulle komma om en dag eller något men lyckades få ihop det till idag.
I alla fall. Vad tycker ni?? Jason och Brianna har träffats nu för första gången och på ett litet oväntat och annorlunda sätt om ni frågar mig, hehe.
KOMMENTERA MYCKET och nästa kapitel kommer komma snabbare. Skriv vad ni tycker ska hända nu när dem är med varandra och vad ni tycker om novellen än så länge :)
Grym!!
Jävligt bra!!
Sjukt bra!
SJUKT BRA! Jason är så seeeexxxiiii ;)
Jätte bra! :)
