Tidigare kapitel:

  ”Fortsätt drömma Robert, vi alla vet att hon snart kommer hänga klängandes efter McCann inom några dagar. Du har inte ens en chans, plus Jason har redan ett försprång på dig. Han pratar redan med henne, plus han kommer vara ensam med henne imorgon på hennes rum” sa Chaz och petade mig lätt i sidan.

  ”Jag har inget emot en utmaning. Plus, det måste ju finnas en första för allt.  Men bara en fråga, är det bara jag som tycker att hon påminner om den där tjejen som jag stötte på när vi åkte hem från klubben? Den där tjejen i danskläderna som försökte att låtsas som att vi inte fanns?”

  ”När du säger det så jo. Men jag hoppas för din skull att det inte är. För efter som hon redan är livrädd för dig och tror att du är ett creep så tror jag att du skulle få det rätt svårt att haffa in henne” sa Ryan och Robert nickade smått åt sig själv.

 

---

---

 

 

Briannas perspektiv

  Jag sprang bort till Alexandra och Emily som stod och kollade på mig med stora ögon. Jag gick bara med snabba steg förbi dem och började gå bort mot bilen som stod en liten bit bort.

  ”Hej Brianna vänta på oss” ropade Emily efter mig men jag ignorerade dem och hoppade in i bilen. Dem kom med snabba steg till bilen och nästan slängde sig in i bilen när dem väll kom fram till den.

  ”Okej du har en hel del att förklara för oss Brianna. Vem tusan var den där killen som du stod där nere med? Han såg inte riktigt ut som den typiska killen som vi umgås med”

  ”Det är för att han inte är det. Han är ingen speciell”

  ”Han såg inte ut som bara ingen speciell. Du stod väldigt nära honom och han verkade inte vilja släppa dig. Hans ögon kunde knappt släppa dig när du gick bort från honom”

  ”Det är inget i mellan oss, jag lovar. Vi träffades förut när jag följde med på en av allas pappas affärs resor”

  ”Jag tycker inte att det såg ut som bara någon person som du har träffat. Jag tyckte nog att jag såg en liten glöd i mellan” sa hon och jag kollade med stora ögon på henne. Hon kunde ju inte vara seriös. Det fanns absolut ingen glöd mellan oss. 

  ”Det är inget i mellan oss. Det var bara ett tag sen vi träffades så jag gick över ditt för att prata med honom. Och anledning till att vi stod så där nära var för att vi precis hade kramats. Absolut inget mer, okej?”

  ”Visst vad du än säger. Så om du inte har något med honom kanske du inte har något emot om jag tog honom. Han var snygg och jävligt sexig”

  ”Tro mig Emily, han är inget annat än trubbel. Håll dig borta från honom” sa jag och hon skrattade kort åt mig innan hon startade bilen.

  ”Brianna vi alla vet att jag gillar att söka trubbel. Trubbel är mitt andra namn baby”

  ”Tro mig Emily det skulle inte sluta bra” sa jag och kollade bort mot där Jason satt tillsammans med sina kompisar. Jag kollade på honom ett tag innan jag lät min blick glida över hans kompisar. Min blick fastnade på en av dem men jag hann inte kolla på honom så länge innan Emily svängde. Men en sak visste jag. Jag kände igen honom, jag vet inte vart ifrån. Men jag hade ingen bra känsla av det.

 

  Skolklockan ringde ut för sista gången idag och jag packade snabbt ner mina saker i min väska innan jag började gå bort mot mitt skåp. Alexandra och Emily gick tillsammans med killarna i våran klass och prata glatt om något som jag inte la någon vikt på. Just nu ville jag bara komma ut här ifrån, hitta Jason och sticka innan någon hann se mig tillsammans med honom. Jag skulle inte skämmas om jag sågs med honom men det skulle skapa en massa onödiga rykten som jag inte behövde. 

  "Brianna lyssnar du ens på vad vi säger?" frågade Oscar som skrattade roat åt mig när jag vände mig med ett ryck mot dem. 

  "Nej förlåt jag har lite mycket i huvudet. Vad pratade ni om?"

  "Vi pratade om dansen som är snart och vi har planer om att gå ut och äta innan"

  "Precis som vi alltid gör" sa jag och han skrattade kort.

  ”Ja vi gör väll det. Men vill du följa med eller inte?”

  ”Visst det blir kul. Fast jag förstår inte varför ni planerar redan nu. Det är ett tag kvar om ni inte redan visste det. Jag anar att Alexandra har något med det här att göra”

  ”Varför skulle du tro det för?” frågade Alexandra nästan sårat och kollade på mig.

  ”För att du är den som planerar mest av oss. Speciellt när det kommer till att planera långt framåt”

  ”Det gör jag ju inte alls”

  ”Så du menar att du inte hade något med det här att göra?” frågade jag och hon öppnade munnen för att svara men stängde den lika fort.

  ”Det var det jag trodde”

  När jag äntligen kom bort till mitt skåp slängde jag snabbt in dem saker jag inte skulle ha. Sa snabbt hejdå till alla innan jag med snabba steg gick bort mot skolgården i hopp om att jag skulle finna Jason där. Men ingen sådan lycka hade jag självklart då det var tomt på parkeringen utanför. Tänk om han inte ens skulle komma. Tänk om han inte gick på det jag sa, tänk om han bara skulle stanna hemma.

  Jag avbröts mitt i mina tankar när någon knackade mig på min axel och jag vände mig om för att se vem det var. En hög suck lämnade mina läppar när jag såg att det var Nate men han verkade inte märka det då han log stort mot mig.

  ”Hej Brianna. Vad ska du göra nu?”
  ”Jag ska hem och byta om så att jag sen kan åka till dansen” sa jag och vände mig om för att gå men han stoppade mig genom att greppa tag om min handled.

  ”Brianna snälla, jag tänkte fråga dig fall du vill göra något tillsammans. Jag vet att du säger att det är slut i mellan oss men jag tror verkligen att vi skulle kunna få det att funka igen. Om du bara ger mig en andra chans. jag lovar jag kommer göra allt för att få dig lycklig”

  ”Nate hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte vill bli tillsammans med dig. Jag vill inte ens vara nära dig egentligen. Men jag måste tyvärr det då vi dansar tillsammans och vi har samma kompisar. Det räcker med att träffa dig då så snälla. Låt mig bara vara”

  ”Brianna snälla lyssna på mig. Du vet inte hur mycket jag ångrar det jag gjorde mot dig. I fucked up”

  ”Oh nej. Det var vad du gjorde med henne” sa jag och skakade äcklat på huvudet av bara tanken på Nate med Kiely.

  ”Brianna”

  ”Det kommer inte att hända Nate. För det första så blir jag bara äcklad utav att titta på dig. Plus så har jag en pojkvän nu och jag tror inte att han skulle bli särskilt glad om han fick reda på att du håller på att försöka övertyga mig igen. Han vet vad du gjorde mot mig och jag kan väll inte direkt säga att han blev glad” sa jag och borrade in min blick in hans. Han släppte sitt grepp om min handled men bakade fortfarande. Men det var ett framsteg i alla fall.

  ”Har du en pojkvän? Sen när?”

  ”Sen någon vecka tillbaka nu”

  ”Verkligen? Vad kan denna kille heta då? Är det någon som jag känner?”

  ”Nej du känner honom inte. Du vet inte ens vem det är”

  ”Haha ja det låter ju troligt. Att du känner någon som jag inte vet vem det är. Vi har samma vänner om du inte kommer ihåg det” sa han och jag öppnade munnen för att motargumentera mot honom när ett högt murande hördes. Jag såg hur en motorcykel körde upp på skolans parkering och jag såg direkt vem det var. Han behövde inte ens ta av sig hjälmen för att jag skulle veta vem han var. Det var ingen mindre än Jason McCann.

  Ett stort leende spreds på mina läppar när en liten plan spreds i mitt huvud.

 

Jasons perspektiv

  ”Så du ska verkligen göra det här? Du ska hämta revolvern?”

  ”Ja Robert jag ska hämta den. Hur många gånger ska jag behöva säga det innan ni får in det i era huvuden”

  ”Några gånger till förmodligen. Det är bara lite ovanligt att den store Jason McCann är rädd och känner sig hotad. Speciellt utav en tjej. Jag tror faktiskt aldrig att det har hänt förut. Har det hänt förut?”

  ”Nej det har inte hänt förut och det händer inte nu heller. Jag är inte rädd för Brianna. Jag är bara inte redo att riskera något. Jag stannar gärna utanför fängelset tack”

  ”Vad du än säger Jason. Allt jag säger är bara att du verkar rädd för henne” sa Robert och jag spände käkarna hårt. 

  Jag släppte det jag hade i händerna och vände mig om. Jag tog en handfull utan Roberts tröja för att kunna trycka upp honom mot väggen bakom. Min fria arm pressade jag mot hans hals vilket gjorde det svårt för honom att andas.

  ”Okej jag erkänner, jag kanske känner mig en aning hotad utav Brianna. Och vill du veta varför? För att hennes pappa är James Smith och han skulle enkelt kunna sätta in oss alla med dem här bevisen som hon har. Men vill du veta en till sak?” frågade jag och ställde mig nu så pass nära honom att våra näsor nästan snuddade innan jag fortsatte ”Jag är inte rädd för dig och om du fortsätter att gå på mina nerver så kommer du snart ligga på golvet blödandes. Du vet att jag inte gillar uppnosiga personer som ska lägga sig i. Och bara för att du är min broder så betyder det inte att du kan göra vad du vill. Är det förstått”

  Han nickade bara smått till svar och jag log belåtet innan jag släppte honom. Han föll andlöst ner till golvet och hans händer flög snabbt upp till hans hals.

  Var jag lite hård mot honom. Kanske, men han visste bättre än att hålla på att tjafsa med honom. Han vet konsekvenserna så han får ju skylla sig själv lite. 

  Jag gav honom en sista blick innan jag greppade tag om mina saker och började gå ut ur huset. Jag greppade tag om mina nycklar på vägen ut och hälsade snabbt hejdå till killarna som satt inne i vardagsrummet. Spelade något spel som jag inte la någon vikt på att kolla vad det var.

 

  Jag parkerade utanför Briannas skola och såg hur både tjejer och killar kom ut från entrén. Alla i klädda deras skoluniform. 

  Jag hoppade av mig motorcykeln och ställde den till rätta innan jag drog av mig min hjälm, stoppade in den under sättet så att jag slapp hålla i den. Min blick fastnade på några tjejer som gick förbi och skrattade åt något. Den ena tjejen kollade upp på mig och jag gav henne ett litet leende. Hon fnittrade smått till och jag såg hur en rodnad spreds på hennes kinder. Gud tjejerna här var ju till och med ännu mer på verkade här. Allt jag behövde göra var att le åt dem. Patetiska. Fast bra för mig om jag skulle bli trött på tjejerna i vårt område.

  Jag drogs ur mina tankar när jag hörde hur någon ropade mitt namn. Min blick flög snabbt och jag kollade runt lite kort innan min blick fastnade på Brianna som kom gåendes mot mig.

  ”Jason snälla snälla bara spela med, jag lovar att jag förklarar senare” sa hon stressat medan hon kom upp mot mig och jag kollade frågandes på henne. Men jag hann inte säga något förs än hennes läppar var pressade mot mina. 

  Jag stod lite chockat framför henne ett tag medan hennes händer greppade tag om mitt ansikte. Till slut tog jag mig ur chocken och började kyssa henne tillbaka. Fortfarande nyfiken på varför hon kysste mig men jag klagar inte. Det kändes bra.

  Mina händer greppade tag om hennes höfter och pressade upp henne närmre mig. Hon stönade smått mot mina läppar när jag drog med tungan längst hennes läppar och jag tog det här som min chans att stoppa in min tunga i hennes mun. Det förvånade mig en aning när jag kände hur hennes tunga fort började röra sig mot min. Hon kanske inte var så oskyldig som jag trott.

  Efter ett tag drog vi oss undan för att hämta andan och Brianna drog sig  undan en liten bit. Eller så långt hon kunde då jag fortfarande hade ett fast grepp om hennes höfter.

  ”Okej inte för att jag klagar på det som precis hände men bara en grej. Varför?” frågade jag och hon suckade kort.

 

Briannas perspektiv

  ”Eh det är komplicerat”

  ”Det är lugnt, jag har tid. Plus jag tycker nog att jag förtjänar en förklaring på vad det här än var”

  ”Visst, jag kan berätta lite kort fattat då. Eh, det började med att jag och min pojkvän gjorde slut”

 ”Varför gjorde ni slut?” frågade Jason nyfiket och jag skakade smått på huvudet. Jag kunde väll inte berätta som det var för honom. Jag kände ju honom inte. Fast å andra sidan, vad skulle det skada.

  ”Han var otrogen, han låg med en annan tjej. Så jag gjorde slut med honom. Men han verkar inte förstå att jag inte vill ha något med honom att göra. För han försöker hela tiden övertala mig att bli tillsammans med honom igen, att han älskar mig. Men om han verkligen hade älskat mig hade han inte vart otrogen från hela början”

  ”Han verkar som ett svin” sa Jason och jag skratta kort.

  ”Det är han”

  ”Okej, men det här förklarar fortfarande inte varför du kysste mig”

  ”Åh juste. Okej så idag när jag kom ut från skola för att vänta på dig så började han prata med mig. Jag försökte gå därifrån men han stoppade mig, fortsatte att säga hur mycket han älskade mig och allt det där. Så jag fick nog. Jag sa att det var över mellan oss och att jag gått vidare till en annan kille. Att jag skaffat en pojkvän” 

  ”Och jag är din pojkvän?”

  ”Nej alltså, Nate tror det nu. Men jag hade ingen annan val möjlighet. Han trodde mig inte för att vi känner samma personer så jag kunde ju inte direkt säga att jag var med en av dem. Så när jag såg dig så kanske jag råkade säga att det var dig jag var tillsammans med. Och nej det betyder inget, det är bara det att du var den enda killen här som Nate inte känner så” sa jag och nu var det hans tur att skratta.

  ”Det är lugnt baby, jag har inget emot att kyssa dig. Men bara en fråga. Vem är det som är Nate?”

  ”Killen med det blond/bruna håret med grön väska och längst utav dem alla killarna”

  ”Den killen som stirrar på oss?” frågade Jason och jag kollade snabbt över axeln för att se att det Jason sa var sant. Jag nickade kort till svar och kollade tillbaka på Jason.

  Utan förvarning lutade sig Jason fram mot mig och pressade sina läppar mot mina.

  ”Jason vad håller du på med?” 

  ”Jag visar för den där Nate killen att du nu är upptagen” sa Jason innan han pressade sina läppar mot mina. Jag besvarade snabbt kyssen och lindade mina armar runt hans nacke för att kunna fläta in mina fingrar i hans hår. Hans händer gled bort från mina höfter och ner mot min rumpa som han tog ett fast grepp om. Min reflex var att putta bort honom men jag tyglade mig. Jag blev tvungen att övertyg Nate att jag gått vidare och jag antog att Jason tog det till sin fördel. 

  Men jag tänkte inte klaga. Att kyssa Jason kändes bra, det kändes mer än bra. Hans läppar som kysste mina perfekt och hans händer som var på min kropp. Det kändes på något sätt rätt.

  Jasons tunga hittade sig än en gång in i min mun och jag möte den snabbt med min egna. Jag drog lätt i Jasons hår och det var nu hans tur att stöna. Jag log lite belåtet men drog mig snabbt undan när ett högt tutande hördes. 

  Jag kollade runt mig för att se vem det var och jag kan väll inte direkt säga att jag blev förvånad när jag såg att det var Nate. Jag skakade irriterat på huvudet men bakade undan från Jason.

  ”Eh vi kanske borde åka nu så att du kan hämta, ja du vet vad” sa jag efter att vi stått i tystnad ett tag. Jason nickade lite till svar och jag pillade nervöst med mina fingrar. Ja det här var ju stelt.

  ”Visst, hoppa upp”

  Jag kollade upp på Jason igen och tänkte inte förs än nu igenom att han faktiskt hade en motorcykel och inte en bil. Jag hade ju sett det innan men jag hade inte tänkt på det.

  ”Tror du att jag kommer att sätt mig på den där saker?”

  ”Ja, vad är problemet”

  ”Problemet är att jag inte vill dö. Jag tänker inte sätta mig på den där saken”

  ”Okej som du vill. Då kan ju du gå hem så syns vi där” sa Jason och svingade ett ben över motorcykeln innan han startade den. 

  Han kollade frågandes på mig och räckte mig en hjälm som jag inte ens sett att han tagit upp. Jag suckade kort innan jag drog åt mig hjälmen. Jag satte på mig den och kollade lite frågandes på motorcykeln. Hur skulle jag komma upp på den där saken på ett smidigt sätt då.

  ”Sätt din högra fot på stödet där, ta stöd på mina axlar och släng över med ditt vänstra ben” sa Jason som verkade se min osäkerhet.

  Jag nickade lite kort innan jag gjorde som han sa åt mig. Vilket lede till att jag nu satt tätt intill honom bakifrån. Jag lät mina armar hänga slappt vid min sida, visste inte riktigt vart jag skulle göra av dem.

  ”Det är bäst att du håller i dig hårt”

  ”Håller i mig i vad?” frågade jag panikslaget när Jason gasade lite.

  ”I mig baby och håll inte tillbaka” han gav mig ett litet flin innan han vände sig mot vägen igen och körde iväg.

 

  När vi väll kom fram till mig skakade jag nästan. Vi hade inte krockat eller något men Jason körde inte direkt, säkert om man ska säga så.

  Jag hade bett Jason att vänta vid baksidan av huset då jag inte vill att någon av städarna skulle se honom. Jag gick upp för gången som lede till vårt hus och öppnade det fort innan jag med snabba steg gick upp för trappan och bort till mitt rum. 

  Jag hann knappt öppna upp fönstret ordentligt förs än Jason hoppade in och gick med snabba steg bort till min WIC för att hämta sin revolver. Han kom tillbaka med den i handen och verkade inspektera den kort innan han stoppade ner den i byxkanten där bak.

  ”Så vad ska vi göra nu?” frågade Jason och jag skakade smått på huvudet. Det här var så stelt.

  ”Eh jag ska bara byta om sen måste jag sticka till min träning. Så”

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill?”

  ”Det behövs inte, jag kan gå. Det tar inte så lång tid”

  ”Kom igen, bara den här gången. Jag vet att du egentligen gillade att åka på motorcykel”
  ”Nej det gjorde jag inte, men visst. Så länge det inte är till något problem”

  ”Ta det lugnt baby, jag har inget bättre för mig idag. Så varför går du inte och byter om så skjutsar jag dig sen”

  ”Okej, jag kommer strax” sa jag och gick bort till min WIC för att byta om.

 

  ”Tack igen för skjutsen” sa jag för säkert femte gången nu och Jason skrattade kort. Han parkerad utanför dansstudion och jag hoppade snabbt av. Nu lite smidigare än förra gången. Jag räckte honom hjälmen och kollade bort mot ingången för att se Nate tillsammans med några andra från våran dans grupp.

  Jag kände en hand bakom min nacke och vände mig fort mot Jason. Han drog mig närmre sig och pressade sina läppar mot mina för tredje gången idag. Men den här kyssen var inte som dem andra, den här var kortare och inte alls lika intensiv. Men jag var tacksam ändå. Jason hade ingen anledning att hjälpa mig med mitt problem efter att jag hotat honom om att sätta honom i finkan. Men han hade hjälpte mig med det här och det var jag tacksam över.

  ”Tack igen, för allt. Förhoppningsvis så lämnar Nate mig ifred nu så att jag kan började leva mitt liv igen. Jag är skyldig dig”

  ”Det är inget problem babe, tänk inte på det” 

  Jag log smått mot honom och tackade honom än en gång vilket fick honom att skaka roat på huvudet innan han körde iväg. Jag kollade efter honom ett tag innan jag vände mig och började styra mina steg mot entrén. Kände allas blickar på mig medan jag gick men jag valde att ignorera dem. 

 

---

---

 

Så vad tycker ni?? Det var någon som gissade att dem skulle kyssas och ja, det gjorde dem ju. Hehe.

I alla fall ska börja med nästa kapitel direkt ochska försöka få upp det i helgen men vi får se. Har en hel del planerat till helgen. Men jag hoppas att ni gillar kapitlet och lämna gärna en kommentar om vad ni tycker. Det betyder jätt emycket ocg jag blir verkligen jätte glad när jag ser att det är så många som kommenterar<3

Blev även ett lite längre kapitel på över 3400 ord så jag hoppas det uppskatas<3

 

Okej sen en liten fråga då då jag är lite nyfiken: Vilka andra noveller läser ni??

Jag själv läser Danger serien, B.R.O.N.X, Die for us på JBFF, dem alla är jätte bra och jag rekomenderar dem verkligen.