Tidigare kapitel:

  ”Du sa ju att jag inte var skyldig dig något, att jag skulle glömma det”

  ”Oh gissa vad gullet, jag ljög. Så det är bäst för dig att du plockar fram ditt A game. För om du sabbar det här så kommer jag att göra ditt liv till ett helvete. Jag hjälpte dig med ditt liv och nu är det din tur att hjälpa mig” dem orden var det sista jag sa till henne innan vi nådde fram till Simon som kollade med stora ögon på Brianna som stod stelt bredvid mig. Jag klämde åt hennes axlar lite och hon slappnade av en anledning. Hennes blick möte min och jag log lugnande. 

  Fast vem jag försökte lugna vet jag inte riktigt. För just nu var jag livrädd att Brianna skulle sabba det här. Tänk om hon inte skulle spela med, eller tänk om han inte skulle löpa det. Vad skulle hända då? Skulle dem ta in mig då?

 

---

---

 

 

  ”Så det här är alltså din flickvän?”

  ”Ja. Vi har vart tillsammans i två månader nu och hon har seriöst vart det bästa som har hänt mig. Hon har förändrat mig totalt. Det är hon som har pushat mig till att bli en bättre person” sa Jason och gav ett litet leende till killen som antog hette Simon då det stod så på hans tröja. Sättet Jason sa allt fick det nästan att låta som han menade det. Han var bra på att ljuga vilket gjorde mig ännu mer nervös. Jag brukade aldrig ljuga så jag vet inte riktigt hur jag är på det. Tänk om jag är hemsk som jag sa till Jason. Skulle jag sabba allt då? Och i sådana fall, vad skulle Jason göra med mig?” 

  ”Ja jag antar att om man är tillsammans med Brianna Smith så kan man inte bete sig hur som helst” både jag och Jason stelnade till nu och jag kunde se en nästan panikslagen blick i hans ögon. Han svarade inte direkt, visste säkert inte vad han skulle säga så jag hoppade in. Jag skulle ju tvungen att säga något så småningom ändå.

  ”Jag vill bara vad som är bäst för honom, Men ja det underlättar en hel del att han börjat komma bort från allt med tanke på mina föräldrar. Dem är inte riktigt lika förstående och öppen sinnad som jag är”

  ”Har Jason träffat dina föräldrar?”

  ”Oh nej” sa jag och skrattade smått. Hoppades innerligt att det inte lät för falskt innan jag fortsatte ”Och det kommer han förmodligen inte att göra på ett tag heller. För det första så är inte pappas bild utav Jason så bra efter alla anklagelser som har vart mot Jason. Även fast dem inte är sanna. Sen så har min pappa också en liten regel om att jag och min syster inte får börja dejta förs än vi är 18. Helst längre om han skulle få bestämma. Du vet ju hur pappor är med sin döttrar”

  ”Ja jag vet. Har själv två döttrar och jag skulle gärna hålla dem borta från killar tills dem var i alla fall 20 men tyvärr så har den ena redan börjat. Det är bara svårt för oss att inse att våra döttrar inte är våra små tjejer. Vi menar inget illa”

  ”Ibland är det svårt att tro” sa jag och nu var det hans tur att skratta roat.

  ”Så ni två har alltså vart tillsammans i” började Simon men avslutade inte meningen då han ville att jag skulle fylla i den. Då han ville kolla om mitt svar skulle stämma överens med Jasons.

  ”I två månader”

  ”Oh okej. Vart träffades ni någonstans om jag får fråga”

  ”Vi träffades faktiskt via mitt jobb, eller det kan man väll säga” sa Jason och jag kollade frågandes upp på honom. Visste inte riktigt hur jag skulle kunna lägga till något då jag inte visste vad det var för ”jobb” han pratade om. 

  ”Det var när jag var ute och lämnade post. Det var första dagen på jobbet för mig och jag hade vart sen så jag var jätte stressad för att få ut allt i rätt tid. Vilket lede till att jag råkade köra på Brianna”

  ”Du körde på henne?” frågade Simon nästan skräckslaget och jag försökte mig på ett litet skratt.

  ”Alltså det var väll mitt eget fel om jag får säga så. Jag kollade mig inte för när jag skulle gå över vägen då jag hade brotom och ja. Vi råkade då krocka”

  ”Det kanske inte var det mest romantiska sättet att träffas på”

  ”Kanske inte, men för mig så duger det mer än väll. Jag bokstavligt talat föll för henne” sa Jason och jag kände hur en rodnad spreds på mina kinder. Jag vet att han inte menade det på riktigt, att allt det här var något som vi bara hittade på. Men jag kunde inte låta bli, det var nog det mest romantiska någon någonsin sagt till mig. Det är bara synd att det inte var sant och att det kom ifrån Jason av alla personer.

  För att dölja rodnaden på mina kinder vred jag på mig och pressade in mitt ansikte i Jasons bröst. Han skrattade kort åt mig och jag antog att han hade hunnit se rodnaden på mina kinder. Han drog mig närmre sig och placerade en snabb kyss på min panna innan han vände sig mot Simon igen.

  Dem fortsatte att prata om någon men jag hörde inte vad. Jag brydde mig inte, fast egentligen borde jag väll fokusera på vad dem sa i fall dem sa något viktigt. Men jag kunde inte tänkta på något annat än hur bra det kändes att stå i Jason armar. Han var så varm och hans famn var på något sätt beskyddande.

  ”Okej en sista fråga innan jag går och kan lämna er ifred. Pratar han med dig?” frågade Simon och jag antog att den här frågan var riktad mot mig. Jag kollade frågandes upp på Jason för att få ett svar och han gav mig en kort menande blick. Jag kopplade fort vad han menade och vände mig mot Simon.

  ”Menar du om hans familj och sånt?”

  ”Ja precis”

  ”Ja han pratar med mig. Det tog ett tag innan han öppnade sig men när han väll gjorde det så ja. Vi pratar om det ibland men jag vill inte pressa honom på den fronten så jag låter han komma till mig istället. Det är svårt att förlora någon man står nära, det är ett känsligt ämne. Speciellt om man förlorar dem i en olycka eller något som man inte kan göra något åt”

 

Jasons perspektiv

  Simon kollade en aning chockat på Brianna och jag måste erkänna att jag kollade en aning frågandes på henne också. Men vi det var av olika anledningar som vi kollade chockat på henne. Simon kollade så på henne då han förmodligen hade väntat sig att hon inte skulle ha något att säga. Att jag inte har berättat om mina föräldrar, vilket jag då inte har gjort men hon verkade veta ett och annat i alla fall. Förmodligen pågrund av hennes pappa.

  Jag och andra sidan kollade chockat på henne då hon innan vi kommit hit sagt att hon inte var något bra på ljuga. Och just nu står hon här framför mig och gör det som att det är något hon gör dagligen. Hon spelade den perfekta flickvännen. Inte för att jag riktigt vet vad man gör som ett par då jag aldrig vart i ett riktigt förhållande. Men om jag hade sett henne göra det här med en annan kille så hade jag helt klart trott på det.

  ”Okej är det något mer som du vill fråga oss eller kan vi gå nu. Jag ska ta ut Brianna på middag och jag har bokat bord så jag vill inte bli sen” sa jag efter att vi stått tysta ett medan Simon tog några sista anteckningar i sitt block. Han vände upp blicken mot oss och lätt blicken pendla från oss båda. För sökte säkert hitta något som inte hörde hit så att han kunde sätta ditt mig. Men inget verkade vara ur plats, i alla fall vad han kunde se.

  ”Ja ni kan gå. Men vi syns snart igen McCann” sa han och sträckte fram handen mot mig. Jag skakade den kort innan jag vände mig fult mot Brianna som redan kollade upp på mig. Jag la armarna runt hennes midja och drog upp henne mot mig. Hon kollade med en nästan frågande blick på mig och jag skakade smått på huvudet innan jag lutade mig framåt. Jag visste att Simon fortfarande kollade på oss så jag var tvungen att fortsätta vårat lilla ”spel” eller vad man ska kalla det.

  Briannas läppar började inom kort röras i synk med mina i samband som hennes armar hittade sin väg runt min nacke. Vi stod så ett tag innan Brianna drog sig undan. Men jag var inte nöjd, jag ville ha mer. Men Brianna stoppade mig snabbt genom att placera händerna på mitt bröst ”Jason han är borta. Vi behöver inte fortsätta att spela”

  ”Nej men vi behöver inte sluta för det” sa jag men hon skakade smått på huvudet till svar. Jag kollade chockat på henne och hon skrattade kort innan hon gick ur min famn.

  ”Ja det här var kul men jag ska åka hem nu. Jag har redan missat den bussen jag skulle ta så jag missar gärna inte den som kommer nu. Så hejdå Jason” sa hon och vände om för att gå bort mot buss stationen. Och av någon anledning så ville jag inte att hon skulle gå, att hon skulle försvinna. För om hon stack nu skulle jag förmodligen aldrig träffa henne igen.

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill”

  ”Det är lugnt. Jag kan bara ta bussen. Det tar inte så lång tid ändå”

  ”Åh kom igen. Vi båda vet att det skulle gå mycket snabbar om jag skjutsade dig. Du skulle slippa att byta två gånger” sa jag och hon såg ut att tänka på saken ett tag innan hon suckade kort.

  ”Visste men bara om vi tar bilen. Jag sätter mig inte på den där motorcykel saken igen. Den skrämmer skiten ur mig”

  ”Som du vill baby” 

 

  Vi hade nu kommit fram till mitt hus och om jag ska vara ärligt så var det väldigt lätt att prata med Brianna. Visst hon kom fram som lite bitchig och snobbig ibland vilket gick på mina nerver. Men hon var inte alls lika snobbig och allt det där som jag trodde att hon skulle vara. Hon var väldigt enkel att prata med men hon verkade ha lite svårare att prata med mig dock. Hon fick flera gånger börja om då hon nästan börjat stamma fram meningen och rodnade flera gånger när jag kallade henne saker som baby, babe vilket alltid fick ett belåtet flin att spridas på mina läppar.

  ”Eh jag måste bara hämta mina nycklar och berätta för killarna att jag sticker iväg. Du kan antingen följa med eller så kan du stanna här ute” sa jag och Brianna tvekade inte en sekund innan hon sa att hon skulle följa med in. Hon sa även något om att det här området skrämde henne vilket än en gång fick mig att skratta.

  Jag öppnade upp dörren intill huset och släppte in Brianna först innan jag följde efter henne in. Skratt och prat hördes ifrån vardagsrummet och jag styrde fort mina steg ditåt för att hitta killarna framför tv. Dem spelade något spel som jag inte la så mycket vikt på men spelet pausades snabbt när dem såg oss komma in i rummet.

  ”Nej men kolla vad katten har släpat in” skrattade Chaz fram med blicken på Brianna som vred på sig lite obekvämt ”Vad gör hon här?”

  ”Eh jag ska skjutsa hem henne”

  ”Jag trodde att du skulle träffas upp med socialen”

  ”Mike jag har redan fixat det. Socialen kommer inte att vara ett problem på ett bra tag. Dem tror att jag är någon mjukis nu som har fixat jobb på posten och funderar på att flytta här ifrån”

  ”Varför tror dem att du börjat bli en mjukis?”

  ”För att jag blev tvungen att ha ett”ögonvittne” till att jag blivit bättre och ni fyra skulle inte gillas då dem vet vilka ni är. Så jag hade inget annat väll än att säga att jag skaffat en flickvän” 

  ”En flickvän?” frågade Mike och kollade med stora ögon på mig som att jag hade två huvuden eller något. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke att jag och ordet flickvän inte riktigt hängde ihop.

  ”Ja en flickvän. Brianna gick precis förbi och den första tanken som slog mig var att säga att hon var min flickvän. Hon var ju ändå skyldig mig så”
  ”Vem är skyldig vem?” frågade Robert som nu kom ner trampandes från övervåningen. Han hade förmodligen tagit en dusch då hans hår var blött och han hade en handduk hängandes runt nacken. 

  Jag såg hur ett leende spreds på Roberts läppar när hans blick fastnade på Brianna men jag kan ju inte riktigt säga att henne reaktion var den samma. Hon stelnade snabbt till bredvid mig och henne ögon blev nästan dubbla storleken. 

  ”Du” var allt hon fick fram innan hon kollade nästan panikslaget runt sig. Efter vad visste jag dock inte. Men efter ett tag fick jag min fråga besvarad när hon drog in mig framför sig som någon slags sköld. Hon klängdes sig fast vid min arm och gömde sig bakom min rygg när Robert tog ett steg mot oss.

  ”Nej nej nej, snälla håll dig borta. Jag vill inte ha dig nära. Jag vill inte bli fastbunden i din säng” jag kunde höra paniken och rädslan i hennes röst och jag kollade frågandes på henne. Vad hade Robert gjort för att få henne så rädd för honom. Jag visste att det fanns en chans att han hade stött på henne och skrämt henne en aning. Men det här vart helt klart oväntat.

  ”Oh kom igen baby, jag lovar att jag kommer vara försiktig”

  ”Nej, det kommer inte hända. Så snälla bara baka undan, jag vill inte ha något med dig att göra. Speciellt inte på det sättet. Så bara snälla baka undan” bad Brianna en än gång och tryckte sig närmre mig. Trycket mot min arm ökade en aning och hennes naglar trycktes in i min bicep. 

  ”Kom igen Brianna. Jag vet att du vill det lika mycket som jag vill”

  ”Det enda jag vill ha från dig är att du håller dig undan från mig. Du skrämmer mig, äcklar mig och jag lovar att om du inte bakar undan nu så kommer jag sparka dig där solen inte skiner”

  ”Du vet att du måste komma över hit för att kunna göra det va? Vilket skulle leda till att jag skulle kunna få ett bra grepp om dem där höfterna av dina” sa Robert i en låg hes röst som jag var alldeles för van med. Det var den rösten som han använde när han försökte få en tjej och det funkade nästan alla gånger. 

  Men den här gången så fick det motsatt effekt. En rysning gick igen hennes kropp och inte av den bra sorten av vad jag kunde se. Hon pressade sig om möjligt närmre mig och hon såg livrädd ut och jag kände att det kanske var min tur att hoppa in i det här.  

  ”Okej det här var ju trevligt men jag borde noga köra hem Brianna nu”

  ”Åh ska du redan åka. Kan du inte stanna lite till Brianna vi kan ha lite kul tillsammans”

  ”Nej tack” sa hon fort innan hon vände om för att gå bort mot dörren. Hon hade fortfarande ett fast grepp om min arm vilket fick mig att ryckas bak en aning då jag inte var beredd på det. Men jag sa inget utan lätt henne dra ut mig till min bil. Men trotts att vi kommit bort från Robert så lotsades inte hennes grepp om min arm. Jag la min hand över hennes vilket fick hennes grepp att lotsa en aning och och flätade in mina fingrar med hennes för att lyfta bort den från min arm. Jag släppte hennes hand vid hennes sida och greppade istället tag om hennes ansikte för att vrid upp det mot sitt.

  ”Är du okej?” frågade jag och hon skakade på huvudet till svar.

  ”Hur kan ni vara kompis med honom? Han är. Jag kan inte ens hitta ord för att beskriva honom. Han skrämmer mig”

  ”Jag kunde se det”

  ”Kan du köra hem mig nu? Jag vill så långt bort från honom som möjligt” sa hon och jag skrattade kort. Dock nickade jag kort till svar och släppte mitt grepp om min ansikte för att istället hoppa in i bilen. Brianna följde mitt exempel och hon sjönk ner i sättet.

 

Briannas perspektiv

  Vi sa inte så mycket till varandra. Jag satt mest i mina tankar och försökte få bort dem hemska tankarna som fanns där. När jag hade sett den där killen igen hade jag nästan svimmat. Okej kanske inte riktigt då men hela jag stelnade till och jag kunde inte röra mig till en början. När jag sen väll kunde röra mig hade jag gömt mig bakom Jason. Bakom honom var det enda säkre stället jag kunde hitta och jag är nästan helt säker att jag lämnat märken på hans armar från mina naglar. Men jag visste inte vad jag annars skulle göra. Jag var livrädd för honom, jag fick kalla kårar igenom hela kroppen utav att bara titta på honom. Och då kan ni ju tänka er vad jag kände när han började prata med mig. Jag tror aldrig att jag vart så rädd i hela mitt liv.

  ”Jag är ledsen förresten” sa jag efter ett vi börjat närma oss mitt hus vilket fick Jason att vända sig chockat mot mig.

  ”Varför ber du om ursäkt för?”
  ”För det som hände där borta. Jag kan nästan lova att jag råkade lämna märken på din arm”

  ”Brianna det är ingen fara”

  ”Vad då ingen fara? Tänk om jag lämnade märken. Då kommer dem aldrig att försvinna”

  ”Allvarligt Brianna tänk inte på det. Det syns förmodligen inte ens” sa han med en enkel axelryckning och parkerade några hus ner från mitt då jag inte ville riskera att någon i min familj skulle se mig.

  ”Här låt mig se” sa jag och knäppte loss mig för att sen kunna vrida mig om så att jag nu satt åt Jason håll. Han kollade frågandes på mig men jag ignorerade honom lutade mig framåt för att kunna dra upp ärmen på hans t-shirt. Jag hade väntat mig att se märken efter mina naglar men blev istället chockad när jag inte såg några märken alls. Istället var allt jag kunde se en himla massa tattueringar som täckte hela hans arm. Jag lät mina fingrar glida över några små detaljer och jag hörde hur Jason skrattade smått.

  ”Hittar du några märken?”

  ”Nej men jätte många tattueringar istället. Hur många tattueringar har du ens?”

  ”Jag vet inte. Jag har tappat räkningen”

  ”Är det så många?”

  ”Ja jag antar väll det. Varför frågar du?”

  ”Jag är bara nyfiken. Tattueringar är in så vanligt här jag bor”

  ”Jag har märkt det” sa han och jag släppte hans arm. En liten stel tystnad spreds över oss och jag pillade smått med fingrarna på min tröja.

  ”Eh jag kanske borde gå nu. Jag har läxor att göra och jag är säker på att du har en hel del att göra hemma hos dig”

  ”För en gångs skulle så har jag faktiskt ingenting att göra”

  ”Det måste vara skönt. Jag skulle ge vad som helst för bara några dag av att slappna av och kolla på film eller något”

  ”Hektiskt schema?”

  ”Du skulle bara veta” sa jag och gav honom ett litet leende innan jag vände mig om för att hoppa ur bilen. Men jag blev dock stoppad när Jason greppade tag om min handled för att dra in mig i bilen igen.

  ”Du vet jag har tänkt på en sak. Behöver du fortfarande en anledning att komma bort från den där Nate killen?”

  ”Jag kommer alltid att behöva en anledning för att komma bort från honom. Varför undrar du?”

  ”Det var bara en tanke som slog mig. Men vet du vad. Strunta i det, glöm bort att jag sa något”

  ”Åh kom igen Jason. Säg vara vad det är som du tänkte på. Det kan väll inte vara så himla farligt? Eller?”

  ”Jag tänkte bara på det att vi båda behöver en ursäkt att komma bort från våra liv. Okej kanske inte komma bort från våra liv men du förstår vad jag menar. Du vill komma bort från ditt ex och det blev du igenom att säga att du var tillsamman med mig. Och jag vill komma bort från socialen vilket jag blev efter att ha fått dem att tro att vi var tillsammans”

  ”Okej. Vart vill du komma med det här Jason”

  ”Allt jag menar är bara att vi kanske kan fortsätta så. Vara varandras täckmantlar du vet. Jag menar det verkar ju inte så troligt för någon utav dem vi lurar om vi helt plötsligt dyker upp med en annan som flickvän/pojkvän eller säger att vi gjort slut” 

  ”Så vad vill du att vi ska göra?” frågade jag och kollade med stora ögon på Jason som nu vände blicken mot mig.

  ”Jag menar att jag kommer hit till dig ibland för att synas framför folk så att dem tror att vi dejtar eller något och så gör du samma sak för mig. Vi behöver inte träffas jätte ofta men tillräckligt för att inte få folk att misstänka något”

 

---

---

 

Okej så det här kapitlet kom upp lite senar än jag hoppats men det är för att kapitlet blev lite längre än jag planerat. Men jag tror inte ni klagar på ett lite längra kapitel. Eller har jag fel?

 

I alla fall. Vad tycker ni om kapitlet? Brianna fick nu träffa Robert igen och ja, hon var rädd för honom precis som alla trott. Jason föreslog även att dem skulle ha en fejk relation vilket han inte riktigt fick svar på. Men vad tror ni? 

 

Sen en liten fråga då jag är lika nyfiken som alltid. hehe: Vad heter ni?

Jag själv heter Emelie för er som inte visste det redan :)