Tidigare kapitel:

”Tack igen, för allt. Förhoppningsvis så lämnar Nate mig ifred nu så att jag kan började leva mitt liv igen. Jag är skyldig dig”

  ”Det är inget problem babe, tänk inte på det” 

  Jag log smått mot honom och tackade honom än en gång vilket fick honom att skaka roat på huvudet innan han körde iväg. Jag kollade efter honom ett tag innan jag vände mig och började styra mina steg mot entrén. Kände allas blickar på mig medan jag gick men jag valde att ignorera dem. 

 

---

---

 

  Det var nu en vecka sen jag träffade Jason nu och jag vet inte om jag ska vara lättad eller ledsen över det. Det kanske var bra att vi inte träffades då det skulle sluta i katastrof, precis som jag sagt till Emily. Men jag kände mig besviken då det faktiskt kändes bra att vara runt Jason. Speciellt när hans läppar kysste mina perfekt. Jag skulle aldrig erkänna det för honom men det kändes liksom rätt att vara nära honom. Jag kände mig säker i när jag var i hans armar.

  Men jag hade knappt någon tid att njuta utav det då ryktet snabbt spridit sig i min skola och alla ville nu veta vem som var min ”pojkvän” Alexandra och Emily vill träffa honom men det är ju inte riktigt så att jag kan få dem att träffa Jason. För det första så vet jag inte hur jag skulle få tag på honom. För det andra så tror jag inte riktigt att det skulle vara så bra. Dem skulle se honom och förstå att det var Jason McCann, vilket absolut inte skulle sluta så bra.

  Dem har tjatat en massa om att jag ska berätta saker som när vi träffades, hur vi blev tillsammans. Våran första kyss och allt det där. Jag berättade inget för dem då det inte fanns något att berätta men det var inte nöjda. Men just nu sket jag i det. Även om mitt val att kyssa Jason hade många nackdelar så var det värt det. Nate hade bakat undan, han gav mig utrymme. Än så länge i alla fall. Men vi får se hur länge det håller.

 

Jasons perspektiv

  Jag vaknade utav en hög smäll ifrån undervåningen och satte mig upp med ett ryck. Huvud värken spreds i mitt huvud och jag stönade högt. Jag kollade runt i rummet för att endast hitta det tomt. Tjejen jag hade haft med mig var redan borta och jag log smått. Äntligen en tjej som fattade att man skulle sticka efter. Dem tre senaste tillsammans med Melissa har stannat efter och tyckt att vi ska ha en mysig stund i sängen samtidigt som vi kollade på någon film. 

  Fucking skit. När ska folk inse att jag inte är relationstypen. Jag tror inte ens på kärlek. Det är bara något trams som killar hittade på för att få det enklare till att ha sex. Det finns inget som kalls för evigt kärlek som kommer hålla i all evighet. Ni som tror på det, ja ni är bara ännu några fån som tror på det och det är ni som kommer bli besvikna i slutet när ni inte hittar det ni söker efter.

  Jag slängde mig ner med en suck i sängen och slöt ögonen. Mitt huvud dunkade som jag vet inte vad och dem där jävla tabletterna som jag tagit förra gången jag vaknade har inte hjälpt ett skit. Mitt huvud var om möjligt värre nu och jag insåg nu att det kanske inte var så smart att festa igår.

  Socialen skulle komma idag för att kolla om jag har gjort något framsteg sen senast jag träffade dem. Dem sa att om jag inte började bättre mig snart så skulle dem sätta in mig på ett hem för ungdomar. Dem säger att det skulle hjälpa mig att komma tillbaka, att sluta vara så deprimerad.

  Men gissa vad idioter. Jag är deprimerad. Visst jag har mina stunder när jag saknar Alex men jag är fucking inte deprimerad. Och mina föräldrar? Jag kände dem knappt. Så när jag fick reda på att dem dog så tog det inte särskilt mycket. Visst dem var mina föräldrar och allt det där men dem var anledningen till att jag och Alex hamnade i det liv vi hamnade. Om dem inte bara hade slängt bort oss som dem gjort kanske saker hade vart annorlunda. Men nu blev det så här. Våra föräldrar lämnade oss och vi fick åka in på en massa jävla olika barnhem. Jag vet inte hur många vi hamnade på tillslut men så fort Alex hade fyllt 18 så tog han med mig därifrån. Jag var då bara 14 år och visste inte bättre så jag följde med honom. Han tog med mig hit till Mike som var den enda som bodde här för tillfället. Alex hade tydligen lärt känna honom ett tag tillbaka när han hängde utanför barnhemmet och Mike hade lovat honom att vi kunde bo här så fort vi kom bort från det där stället.

  Alex var redan inblandad i allt den här skiten och även fast han ville att jag inte skulle bli delaktig i allt så blev det så rätt naturligt. Jag såg upp på Alex som liten, han var min idol och jag ville bli precis som honom när jag blev stor.  

  När jag var sen var femton år så kom Robert in i allt det här. Jag träffade honom på klubben när jag försökte smyga in. Han försökte också smyga in så vi samarbetade. Vi lyckades inte komma in den gången men ända sen dess har vi vart oskiljaktiga. Vi gör nästan allt tillsammans för vi har samma intressen och all den där skiten.

  Chaz och Ryan vet jag inte riktigt hur dem kom in i allt det här men dem har vart här i snart tre år. Dem kom hit någon gång och sen så har dem inte lämnat sen dess. Inte för jag klagar för jag gillar dem båda. Som kompis då då.

 

  Men i alla fall. Tillbaka till poängen. Om socialen inte anser att jag har gjort något framsteg så kommer dem sätta in på mig på det där hemmet. Dem tycker att jag borde prata om Alex och mina föräldrars död. Men vad dem inte förstod är att jag inte skulle berätta ett skit för dem. Jag pratar knappt med killarna om det här så vad får dem att tro att jag skulle berätta något för dem. Jag litar inte på dem och jag skulle inte kunna berätta något utan att hamna i trubbel. Alex dog inte direkt av en bilolycka som mina föräldrar gjorde.

  Åh nej, Alex dog på grund av att han var indragen i allt det. Han litade på fel personer, trotts att vi varnade honom. Men han sa att han älskade henne. Han sa att dem älskade varandra. Bull shit. Som jag sa tidigare så finns inte kärlek. Hon använde det bara för att utnyttja min bror och när hon var klar med honom så döda hon honom. Och jag skulle få min hämnd. Jag bryr mig inte om vad jag måste göra för att få tag på henne men jag ska hämnas Alex. På ett eller ett annat sätt. Hon kommer att ångra dagen hon föddes när jag väll får mina händer på henne.

 

  ”Så som du ser så har så har saker blivit bättre för mig sen ni var här senast. Jag har fixat ett jobb som ni bad mig om. Jag har till och med börjat kolla på hus utanför orten för att komma bort från allt” sa jag till Simon som tog anteckningar på allt jag sa. Han var från social byrån och låt mig bara göra en sak klar för er. Allt jag nyss sa till honom är en stor enda lögn. Jag har inga planer på att flytta och absolut inte planer på att skaffa ett jobb. Jag får redan tillräckligt mycket pengar för det jag gör så varför skulle jag ens ha en tanke på att skaffa ett annat jobb.

  Men jag blev tvungen att ljuga för honom och han köpte varje ord jag sa åt honom. Vi gick till och med till en av mina kontakter som äger en postbyrå för att låtsas som att jag jobbade där. Vi tänkte att det var bäst att ta det jobbet då man inte spenderar så mycket tid på kontoret utan jag skulle vara mest ute och dela ut post. Vilket skulle göra det svårt för socialen att ”hälsa på mig på jobbet”

  ”Jag kan se det McCann men jag behöver fortfarande någon som kan konformera det. Och då kommer inte dina killkompisar som du bor med gillas. Vi vet vilka dem är och deras ord  skulle inte direkt bli tro värdigt. Vi behöver någon annan. Har du någon som skulle kunna konformera för oss om att du bättrat dig, att du börjar komma bort från allt det här?” frågade han och jag suckade högt. Varför kunde han inte bara ta det som jag sagt och sticka härifrån.

  ”Eh jag vet inte riktigt kanske” började jag och kollade runt lite diskret för att se fall det var någon som jag skulle kunna använde som mitt ”ögon vittne” för att jag bättrat mig. Min blick fastnade på en tjej en bit bort. Brianna.

  ”Ja det har jag föresten. Du kan få träffa min flickvän”

  ”Åh är hon här?”
  ”Ja hon är där borta. Vänta här så hämtar jag henne” sa jag och gav honom ett litet kort påklistrat leende innan jag började styra mina steg bort mot Brianna.

  ”Brianna” ropade jag när jag närmade mig och hon vände sig mot mig med ett ryck.

  ”Jason hej. Vad gör du är här?”
  ”Jag skulle kunna fråga dig det samma men just nu så har jag inte tid”

  ”Okej, så varför kom du över hit då?”

  ”För att göra det här” sa jag och greppade tag om hennes ansikte inan jag böjde mig ner för att pressa mina läppar mot hennes. Hon stod chockat framför mig och hennes händer hängde stelt längst hennes sidor.

  ”Kyss mig tillbaka, du är skyldig mig” viskade jag lågt mot hennes läppar och efter ett tag så lindades  hennes armar runt min midja. Hennes läppar började röra sig med mina och jag drog henne närmre mot mig. Men jag höll inte kyssen så länge då jag faktiskt skulle använde henne för mer än bara att kyssa henne. Hon skulle övertyga social killen att jag börjat bättra mig.

  ”Okej så när ska jag få min förklaring för det här då?” frågade hon och kollade upp på mig. Jag skakade smått på huvudet och kysste henne snabbt på läpparna innan jag la en arm runt hennes axlar. Började styra henne bort mot Simon som kollade med stora ögon på oss.

   Jag lutade mig neråt mot Brianna så att mina löppar var vid hennes öra när jag började prata ”Okej så här är din förklaring. Du ska spela min flickvän sen två månader tillbaka. Vi är jätte lyckliga och du har sett att jag börjat förbättra mig”

  ”Din flickvän? Och vad då förbättrat dig?”

  ”Alltså att jag inte håller på med bomber och allt det där längre”

  ”Men det gör du ju”

  ”Ja men han får inte veta det. Och juste, vi pratar mycket. Speciellt om döden av min familj”

  ”Jason jag vet inte om jag kan göra det här. jag suger på att ljuga”

  ”Så prata inte så mycket då. Låt mig sköta det mesta pratet. Jag behöver det här och du är skyldigt mig, kommer du ihåg?”

  ”Du sa ju att jag inte var skyldig dig något, att jag skulle glömma det”
  ”Oh gissa vad gullet, jag ljög. Så det är bäst för dig att du plockar fram ditt A game. För om du sabbar det här så kommer jag att göra ditt liv till ett helvete. Jag hjälpte dig med ditt liv och nu är det din tur att hjälpa mig” dem orden var det sista jag sa till henne innan vi nådde fram till Simon som kollade med stora ögon på Brianna som stod stelt bredvid mig. Jag klämde åt hennes axlar lite och hon slappnade av en anledning. Hennes blick möte min och jag log lugnande. 

  Fast vem jag försökte lugna vet jag inte riktigt. För just nu var jag livrädd att Brianna skulle sabba det här. Tänk om hon inte skulle spela med, eller tänk om han inte skulle löpa det. Vad skulle hända då? Skulle dem ta in mig då?

 

---

---

 

Här är kapitel 10 och dme träffas återigen. Även denna gång tillsammans med en kyss, hehe. Men i alla fall. Vad tycker ni om kapitlet?? Är själv inte helt hundra på det så hoppas att ni gillar det :)

 

Sen så har jag en liten fråga: Har ni något bra filmtips??

Jag och min ska ha filmkväll och vet inte riktigt vilka filmer vi ska välja. Så det skulle hjälpa jätte mycket om ni kunde tipsa någon bra film :)