---

---

 

Jasons perspektiv

  Jag kollade efter Brianna som gick upp för gången till hennes hus och jag suckade högt. Jag kunde se på henne att något var fel, men hon försökte gömma det. Hon har alltid vart dålig på att gömma det. Jag kunde alltid se igenom henne, vilket jag tar till min fördel oftast och tycker att det är en bra sak. Men den här gången hade jag nog hoppats att jag inte kunde se igenom henne. Jag såg att något störde henne men hon vägrade berätta vad det var. Vi brukar alltid prata med varandra, vi har alltid vart öppna med varandra. Så varför stänger hon ut mig nu för? Om det var något hon störde på sig så skulle hon säga det till mig. Eller hur?

  Jag menar det kan väll inte ha något med klubben att göra? Brianna är smart och hon måste väll inse att det inte betyder något. Hon vet att hon betyder allt för mig och att jag aldrig skulle göra något för att slänga bort det. 

  Fast jag betedde mig ju som mitt gamla jag. Jag flörtade runt med olika tjejer och för att vara helt ärlig så vet jag inte vad jag sett i någon utav dem där tjejerna. Dem alla är allt för sminkade, dem lämnar ingenting för ens fantasi. Dem visar nästan allt. Vilket jag brukade tycka om men nu så är det bara. Jag vet inte, äckligt. Dem borde ha mer respekt för sig själva.

  Men i alla fall om det har med klubben att göra så finns det inte särskilt mycket jag kunde göra. Jag kunde inte berätta för henne anledningen till att jag gjorde det. Men jag behöver nog inte oroa mig. Brianna är smart, hon kommer säkert lista ut vad det är som pågår snart.

  Eller det hoppas jag i alla fall. Jag visste att det bästa kanske skulle vara att berätta för henne. Men hon var smart och kommer att lista ut det. Det måste hon göra. För jag kan inte berätta för henne. För om jag berättar den här biten måste jag berätta för henne om biten att hon är hotad. Att det finns folk som vill döda henne för att komma åt henne och jag kan inte oroa henne på det sättet.

  För jag vet att det skulle få henne att lämna mig, jag menar bara en korkad person skulle stanna kvar om dem visste att deras liv stod på spel. Jag borde egentligen låta henne gå, släppa taget om henne så att hon inte är i fara. Men jag kan inte. Jag är en självisk person och jag kan inte släppa greppet om henne. 

  Fuck. varför måste alltid saker vara så jävla komplicerat för mig. Varför kan saker aldrig bara gå enkelt.

  Jag suckade hög och drog en frustrerad hand igenom håret. Jag tände en utav cigaretterna jag hade i fickan i hopp om att det skulle lugna ner mig som dem alltid gjorde. Men inte den här gången, inte den här gången när jag faktiskt behöver det. Jag gav hennes hus en sista blick innan jag hoppade in i bilen för att sen börja köra hemåt. Det fanns en hel del som jag behöver klura ut för det finns uppenbarligen något som inte stämmer här omkring.

 

  ”Jag menar det finns ju klara bevis här att dem har vart här några dagar. Det finns ju bilder, telefon samtal och kontobetalningar. Hur kan han inte ha sett det här om jag kunde hitta det här med bara några enkla knapp tryck” sa jag irriterat och drog en frustrerad hand igenom håret. Jag och Chaz satt nere i källaren och försökte lösa hur Wilich kunde missa den här informationen.

  Hur i helsike har Wilich kunnat missa det här? Det är ju mitt framför näsan på oss. Han har fått order att hålla koll på dem och han lovade att höra av sig om dem ens kom i närheten utav LA så att jag visste om det. Han visste att jag ville ha min hämnd på dem och döda Amanda. Dem andra i hennes gäng också då dem hjälpt henne men Amanda mest.

  Omg det är anledningen till att han inte berättat för mig. Han skyddar henne. Han skyddar dem. Av någon anledning jobbar han för dem. Han skuggar dem och jag lovar att han kommer att få ångra den dagen som han vände sin rygg mot mig. Jag litade på honom, jag fucking litade på honom och han gjorde så här mot mig. Vad fasiken har jag gjort mot honom för att få honom att göra det här? Jag har gett honom all utrustning som han behöver, alla pengar han behöver  för att klara sig plus mer. Vad i helsikte har fått honom att vända ryggen mot mig efter alla dessa år. Han brukade ju jobba för min bror också.

  Vänta min bror. Alex sa alltid att Wilich hade en svag punkt för Amanda. Att han gillade henne. Wilich har fucking jobbat för Amanda sen i början. Han fucking hjälpte henne att döda min bror för att kunna bli av med honom och nu planerar han att hjälpa Amanda att döda mig. Men gissa vad. Du kan inte döda någon om du blir dödad först.

 

  ”Fucking svara mig Wilich. När började du jobba för henne?” skrek jag i hans ansikte och han ryckte bakåt i stolen han satt i. Både hans händer och fötter var fast bundna så han kunde inte komma någon stans. Han var fast här med mig och han skulle inte komma undan för än jag var klar med honom. Om ens då. Det beror på om jag bestämmer mig för att döda honom eller inte.

  ”Jason jag vet inte vad du pratar om. Jag har aldrig arbetat för Amanda och det vet du. Hon skrämmer mig”
  ”Och det gör inte jag?” frågade jag och han skakade smått på huvudet. Jag hörde honom mumlade något som lät som ”Nej jag är inte rädd för dig för vi är vänner” vilket fick mig att fnysa högt. Det spelar ingen roll om jag är din vän eller inte, du ska vara rädd för mig.

  ”Okej vän, varför visar jag inte för dig just hur läskig jag kan bli”

  Kent kollade frågande upp på mig och jag kunde nu se en viss fruktan i hans ögon. Precis hur jag ville ha det. Jag gav honom ett falskt leende innan min knytnäve gjorde kontakt med hans högra kind vilket fick honom att skrika högt.

  ”What the fuck man?” skrek han högt utav smärta och ett flin spreds sig på mina läppar. Det hade känts skönt att slå honom. Inte bara för det han har gjort utan även pågrund utav all ilska som jag haft i mig ett tag. Brianna får mig att känna mig bättre, hon får mig att lugna ner mig. Fast det är bara tillfälligt. Så fort vi skiljdes åt kom allt skit tillbaka. Hon var mitt ljus och utan henne blev allt bara svart.

  ”Okej så jag kommer att fråga dig en gång till och det är bäst för dig att du ger mig det svar jag vill ha. Hur länge har du jobbat för henne?”

  ”Jason jag lovar, jag har inte hjälpt Amanda med något. Hon har bett mig att hjälpa henne men jag har sagt nej”

  ”Och det tror du att jag ska tro på?” frågade jag och skrattade högt när han nickade smått till svar ”Tror du att jag är en idiot Kent. Om du hade sagt nej till Amanda hade hon dödat dig. Så varför tar du inte och berättar det jag vill veta så kanske jag kan överväga att låta dig leva”

  ”Jason snälla, du vet att jag aldrig skulle göra något för få dig i trubbel eller få dig skadad” hetsade han fram och jag skrattade högt innan jag placerade ännu en smäll i hans ansikte. Han skrek högt utav smärta och spottade ut lite blod på golvet innan han kollade upp på mig igen. När han inte sa något smällde jag till honom igen fast den här gången hamnade mitt slag i hans mage vilket fick honom att shippa efter luft.

  ”Kent jag lovar dig, om du inte ger mig det jag vill veta så kommer den här natten bli väldigt lång för din del. Jag kommer inte att gå här ifrån förs än jag för det jag vill ha utav dig. Så om du vill undvika ännu mer smärta så tipsar jag dig att du ger mig det jag vill ha. För tro mig Kent, jag kan få dig att känna smärtor så hemska att du kommer att önska att jag dödade dig. Du kommer att be mig sluta, skrika utav smärta och din kropp kommer känna en sådan hög smärtnivå”

  ”Okej jag erkänner. Jag har jobbat för Amanda och dem” skrek han efter att jag slagit honom ännu en gång. Denna gång var det hans näsa som fick ta smällen och den hade knäckt under min hand. Vilket tydde på att hans näsa hade brutits.

  ”Det är inget jag inte redan visste Wilich. Så ut med språket. När började du jobba för henne och varför?”

  ”Jag började jobba för henne ungefär den tiden som din bror började dejta henne. Jag var så himla avundsjuk på honom. Jag hade haft en stor crush på henne ett tag då men hon visste inte vem jag var förs än någon i henne gäng nämnt mig”
  ”Så du hjälpte henne döda min bror så att du skulle kunna få henne för dig själv”

  ”Nej självklart inte. Jag gillade din bror och det vet du. han var som en bror till mig” sa han och stannade kort innan han fortsatte att prata ”När Amanda kom till mig så visste jag inte att hon var ute efter Alex. Dem saker hon bad mig att ta reda på hade inget med honom att göra. Så jag anade inget förs” avbröt han sig vilket irriterade mig. Det var nu som det intressanta började och jag ville veta allt: Jag gav hans revben en hård smäll innan jag skrek honom att fortsätta prata.

  ”Så när Amanda bad mig att se till stänga av alla kameror runt deras hus och en bra bit till runt det där området gjorde jag det utan att tveka. Det jag inte visst var att hon bad mig göra det så att hon inte blev sedd när hon döda Alex i det där huset. Och eftersom det inte finns några bildbevis så kunde poliserna inte sätta dit henne”

  ”Så det du säger att du hjälpte henne att döda min bror?”

  ”Jason jag visste inte att det var för att döda Alex. Jag skulle aldrig skada någon utav er”
  ”Men ändå så hjälper du häxan som vill döda mig nästan lika mycket som jag vill döda henne. Och jag måste säga att det är ganska uppenbart att du valde hennes sida med tanke på att det är dem som du skyddar. Så jag antar att det bara finns en grej kvar här att göra” sa jag och drog snabbt upp min revolver. Jag riktade den mot hans huvud, mitt emellan ögonbrynen vilket var lite utav min grej. Det var alltid där jag siktade. 

  ”Snälla Jason gör inte det här. Jag är ledsen, jag gör vad som helst”

  ”Tyvärr så är du lite sent ute Wilich. Det var kul att göra affärer med dig” sa jag och utan att tveka tröck jag på avtryckaren och i nästa sekund var han död. Hans huvud föll livlöst framåt och ett leende spreds på mina läppar. Det här är vad man får om man bråkar med mig

  Om ni vill veta varför jag döda honom så här har du.

  Inte nog med att han dödade min bror, satte mig i fara, han satt mitt gäng i fara. Han satte Brianna i fara. För hade jag vart förvarnade att dem var tillbaka här hade jag kunnat lösa det bättre med Brianna. Nu får jag bara hoppas att jag kan reda ut den här jävla skiten innan Brianna lämnar mig eller ännu värre. Amanda och dem dödar henne.

 

Briannas perspektiv

  ”Jag är inte ens säker på att jag vill gå längre” muttrade jag fram till Alexandra som satt i andra änden utav samtalet och pilade smått med mina naglar.

  ”Brianna vi båda vet att det där inte är sant. Du skulle göra vada som helst för att bara spendera någon minut med honom. Du är galen i honom och det skulle vara kul att se hur långt du skulle gå för honom”

  ”Tro mig jag skulle gå långt för att få vara med honom. Men det är inte poängen. Han har bettet sig konstigt. Jätte konstig. I fredags när vi var på klubben så började han flörta med andra tjejer. Han betedde sig som han var när jag precis lärde känna honom. Men den här gången är det värre. Alexandra vet du hur mycket det tar när du hör och ser din pojkvän flörta runt med en massa andra tjejer”

  ”Tyvärr gumman men det gör jag inte. Jag har ingen pojkvän. Men jag önskar att jag kunde veta vad du kände så att jag kunde veta vad jag skulle göra för att få dig att känna dig bättre”

  ”Det känns hemsk Alexandra. Att se Jason med alla dem där tjejerna fick det att kännas som att någon hög mig gång på gång. Som att dem hög mig med en kniv och snurrade runt den för smärtan jag kände innan det räckte inte. Han kallade dem vackra, han kallade dem baby och kramade om dem ordentligt. Han pussade till och med viss på kinden och deras jävla läppstift fastna på hans kind. Det fick mig att vilja spy, jag ville greppa tag i hans hår och släppa ut honom från klubben så att jag kunde slå in lite vätt i hans skalle”

  ”Så varför gjorde du inte det? Hade jag vart du så hade jag lugnt gjort det”

  ”Jag borde ha gjort det. Men jag är rädd. Jag vill inte förlora Jason och om jag säger till honom att han inte får leva på ett visst sätt kanske han lämnar. Dem har ju uppenbarligen något som jag inte kan ge honom”

  ”Brianna du måste skämta? Vi alla kan se att Jason är galen i dig. Om du inte kan se det själv är du ju blind”

  ”Så varför gör han så här för. Han visar mer intresse för dem än för mig. Och jag är den som ska föreställa hans flickvän. Inte för att det verkar som det just nu. Han har inte ens ringt eller sms:at för att höra det gick på dansen”

  ”Han är säkert bara upptagen med att känna pengar eller döda folk. Gud vad hemsk jag låter” sa hon och jag skrattade smått. Det var första gången som jag skrattade på vad som kändes som en väldigt lång tid.

  ”Men helt ärligt gumman sluta oroa dig. Det är din födelsedag och du borde njuta utav den. Gå ut med Jason och prata med honom. Kanske ta honom hem sen för lite kul”

  ”Haha kommer inte hända Alexandra”

  ”Jag förstår mig verkligen inte på dig. Du har en av dem snyggaste killarna som jag någonsin sett och du är fortfarande oskuld efter alla dessa veckor. Jag skulle ha låtit honom ta mig på första dejten”

  ”Alexandra sluta prata om dig och Jason. Jag börjar få upp bilder i huvudet som jag inte vill ha där” sa jag och nu var det hennes tur att skratta.

  Jag öppnade munnen för att säga något när någon plingade på dörren och det var inga tvivel på vem det var. Jason ”Alexandra jag måste gå. Jason kom nyss så jag får prata med dig imorgon”
  ”Bra, jag vill ha alla detaljer imorgon på vad som händer ikväll”
  ”Inget kommer att hända ikväll Alexandra”

  ”Ja ja, ha så kul nu älsklingen så syns vi imorgon”
  ”Det gör vi” sa jag och med det sagt avslutades samtalet. Jag suckade smått och kollade mig en sista gång i spegeln som jag satt framför innan jag ställde mig upp. Jag greppade tag om min cardigan som jag drog på mig och min lilla väska som jag hängde över axeln innan jag gick ner till dörren. Dörren som Jason stod på andra sidan om. Dörren som var det enda som skiljde oss åt.

  Så fort jag öppnade dörren mötes jag av ett stort leende innan Jason drog in mig hans famn och jag måste säga. Det kändes bra att vara i hans armar igen. Jag kände mig trygg, precis som jag alltid gjorde när jag var runt Jason. Vilket kanske var konstigt med tanke på vem han är. Men jag visste att han aldrig skulle skada mig. Med flit i alla fall.

  ”Grattis på födelsedagen baby” mumlade Jason mot min nacke och gav den en liten kyss som fick ett pirar att gå igenom min kropp.

  Jason drog sig undan från mig och hans blick gled över min kropp innan hans blick fastnade i min ”Du är så himla vacker baby” sa han la sina armar runt min midja igen för att dra mig till sig igen. Fast den här gången pressade han sina läppar mot mina och med den kyssen var det att allt var bort glömt. Det var den effekten som Jason hade på mig.

  Efter ett tag drog Jason sig undan från mig och mumlade ännu en komplimang till mig innan han tog ett steg bak. Han började gräva i sina fickor, efter vad visste jag inte. En nästan orolig blick fann sig till Jason ansikte men försvann lika fort som den kom när han verkade hitta vad han letade efter. Vilket var en liten box som han räckte över till mig. Boxen hade en liten roset på ovan sidan och ett band som gick runt den.

  ”Jag hade tänkt att slå in den helt men när jag försökte så gick det inget bra. Det blev bara jätte konstigt så det fick bli lite snöre bara. Jag hoppas att det blir bra”

  ”Jason det blir jätte bra. Men jag trodde att jag sa att jag inte vill några presenter”

  ”Jag vet att du sa det men jag kunde inte låta bli. När jag såg det där så tänkte jag på dig. Plus alla borde få något när dem fyller år. Plus det här är bara en liten grej. Så öppna nu så att vi kan åka sen” sa Jason och pillade nervöst på med fingrarna. Det här var nog första gången jag såg Jason nervös och jag måste säga att jag gillade det. Han var väldigt gullig, väldigt gullig att oroa sig fall jag skulle gilla presenten eller inte. Fast jag var redan säker på att jag skulle gilla det. Jason kände mig väll så jag oroade mig inte.

  Jag gav honom ett litet leende innan jag snabbt började jobba på att få bort snöret från boxen för nu måste jag erkänna att jag var väldigt nyfiken på vad Jason har get mig. När snöret väll var borta öppnade jag upp boxen och ett stort leende spreds på mina läppar.

  I boxen låg ett halsband med ett hjärta hängandes ifrån kedjan. Den glittrade smått i ljuset och mitt leende blev ännu större. Jag älskade glitter. Och jag älskade den här presenten. Hjärtat var väldigt enkelt men ibland kan det enklaste vara det vackraste.

  ”Gillar du det?” 

  ”Jason jag älskar det. Tack så mycket” sa jag och slängde mina armar runt hans nacke så att jag kunde dra honom till mig. Hans armar lades runt min midja och jag ställde mig upp på tå för att placera en kyss på hans nacke. På hans svaga punkt där jag visste att han älskade att bli kysst på. Han rös smått i mina armar och ett belåtet leende spreds på mina läppar.

  ”Kan du hjälpa mig på med det?” frågade jag när jag släppt mitt grepp om honom och räckte halsbandet i hans riktning. Han nickade smått och greppade tag om halsbandet. Jag vände mig om så att min rygg nu var vänd åt honom och jag drog allt mitt hår över en axel för att det skulle bli lättare för Jason att sätta på halsbandet.

 

Jasons perspektiv

  ”Förresten hur gick det på dansen igår. Jag skulle ringa dig men jag somnade direkt när jag kom hem från vårt jobb igår. Jag skulle bara lägga mig i sängen för att sträcka ut lite men somnade direkt. Jag hade tänkt ringa men som sagt så somnade jag så jag hann aldrig ringa dig” började jag rabbla fram och Brianna skrattade smått innan hon tystade mig effektivt igenom att pressa sina läppar mot mina.

  ”Det gick bra. Nate kom ur takt vid en bit men det var inget farligt. Tror inte att någon märkte det. Dock kommer jag mörda honom om han gör fel på lördag när vi har uppvisning igen. Det kommer då komma in en massa talang scouter från olika skolor och det kommer då vara viktigt att allt sitter perfekt om man vill ha en chans att komma in på någon bra skola”

  ”Du kommer nog in ska du se. Dem skulle vara idioter om dem inte valde dig Du är perfekt och det är allt du gör också” sa jag och jag och en bedorande rodnad spreds på hennes kinder. Jag skulle precis luta mig ner för att kyssa henne när jag hörde hur dörren intill restaurangen plingade till. Signalerade att någon kom in. Jag vred huvudet i riktning till dörren och önskar nästan att jag inte gjort när jag såg vem det var som kom in.

 

---

---

 

Så nu är det äntligen här. Jag hade planerat att det skulle vara längre men jag är så himla trött just nu så det skulle inte bli något bra om jag försökte skriva något. Men jag hoppas att ni gillar kapitlet.

 

1, Jasons mörka sida kommer börja komma fram mer och mer nu när Amanda och dem är tillbaka. Så min fråga är Vad tycker ni om det? Och hur mycket detaljer vill ni ha? När det kommer till misshandel och sådan?

2, Sen vem tror ni det är som har kommit in?