Utan att säga något mer greppade jag tag om Briannas hand och drog med henne ut för dörren som jag slängt upp. Mitt grepp om Briannas hand var hårt, inte tillräckligt för att skada henne dock. Jag skulle aldrig skada henne. Men det var tillräckligt för att kunna dra med henne bakom mig.

  ”Vart ska vi någonstans?” frågade Brianna när vi äntligen kom bort till utgången av skolan och jag började styra våra steg mot min bil som stod en liten bit bort.

  ”Jag tar med dig hem till mig”

Briannas perspektiv

  Bilturen hem till Jason var i stort sätt under total tystnad utan under den gången som någon idiot trängde sig innan framför bilen så att Jason blev tvungen att tvärnita. Han hade då kastat ett antal olika svordomar efter personen och jag kunde inte låta bli att skratta kort. Jason hade verkligen inget tålamod när det kom till andra personer.

  Jason parkerade utanför hans hus och en stel tystnad spreds mellan oss. Ingen utav oss sa något på ett bra tag utan bara kollade ut för fönstret. Efter ett tag dock verkade Jason få nog på tystnaden som låg över oss då han snabbt hoppade ur bilen för att sen göra sin väg över till min sida. Jag kollade frågandes på honom men kunde inte sluta le när han öppnade upp dörren för mig. Han räckte mig hans ena hand och jag fnittrade smått innan jag tog den för att sen hoppa ur bilen. Men när jag började göra min väg bort mot huset blev jag stoppad utav Jason och han pressade istället upp mig mot bildörren.

  "Du vet inte hur gärna jag vill köra över till vägkanten så att jag kunde kyssa dig. Jag kunde inte få bort känslan av dina läppar över mina"

  "Så kyss mig nu" sa jag och Jason tvekade inte en sekund innan han pressade sina läppar mot mina. Känslan av hans läppar mot mina och hans händer på min kropp fick ett stön att lämna mina läppar. Jason verkade nöjd med resultatet då ett litet leende spreds på hans läppar. Men hans leende varade inte länge då jag pressade mina läppar hårdare mot hans.

  Mina händer hittade fort sin väg upp till Jasons hår som jag direkt började leka med. Jasons händer tog dock en annan väg och jag kände hur likt små fyrverkerier spreds genom hela min kropp. Jag rös utav välbehag och ännu ett stön lämnade min läppar. Efter ett tagg verkade Jasons händer äntligen hitta sitt mål då han greppade tag om mina lår så att han sen kunde lyfta upp mig till hans höfter för att sen dra mig om möjligt närmre. 

  Vi stod där ett tag ihop slingrade mot Jasons bil, våra läppar som rörde sig perfekt mot varandra innan Jason verkade få nog. Eller rättare sagt han verkade vilja ha mer då han i nästa sekund började styra oss upp mot huset och igenom dörren.

  Jag kunde höra ljud som kom från källaren och jag antar att killarna var där nere och planerade något. Om vad ville jag inte veta. Jason började styra sina steg uppför trappan och utan att tappa greppet om mig eller dra bort sina läppar från mina lyckades ha ta oss in i hans sovrum för att sen spraka igen dörren efter oss. Han pressade upp mig mot dörren för att komma närmre mig men behovet av luft verkade komma ikapp oss då vi blev tvungna att dras oss undan från varandra. Vi båda andades andfått efter våran intensiva kyss stund och mitt hjärta gick just nu i 180. Jason lutade sin panna mot min och efter ett tag möte hans blick mig. Hans blick som inte visade något annat än kärlek. Okej kanske en del lust också men för det mesta kärlek.

  ”Du vet inte hur mycket jag har saknat dig” mumlade Jason fram andfått och tog ett djupt andetag efter som att det vart jobbigt att bara prata.

  ”Jag tror att jag har en liten aning om vad du kände. Du vet inte hur många gånger jag satt med mobilen framför mig, ditt numer inslaget och väldigt nära, väldigt nära att ring”

  ”Så varför gjorde du inte det?”

  ”Jag var rädd för vad som skulle hända, jag var rädd för att du skulle såra mig ännu mer om jag gav dig en chans till att göra det”

  ”Tro mig Brianna jag hatade mig själv för att jag sårat dig, men jag kan lova dig att jag aldrig kommer såra dig igen. Jag älskar dig, jag älskar dig så mycket”

  ”Visa mig, visa mig hur mycket du älskar mig” andades jag fram och Jasons ögon kollade frågandes på mig ett tag för att ge mig chansen att ångra mig vilket jag inte skulle göra. Jag var säker på det här, jag litade på Jason. Jag älskade honom och han älskade mig. Det var så här det skulle vara.

  Efter ha gett mig chansen att backa undan pressade han sina läppar hungrigt mot mina. Han händer utforskade min kropp som att det vore för första gången och jag kunde inte låta bli att stöna när Jasons tunga kom in i mun. Jag vet inte vad han gjorde eller hur han gjorde det men han fick det att kännas som att min hud brann på något sätt. Vart han än rörde mig. Det här hade hänt förut men aldrig så här starkt, jag hade aldrig haft en sådant här behov av någon. Jag har aldrig behövt Jason på det här sättet förut och det skrämde mig. Jag visste att Jason vart med ett antal tjejer innan mig som förmodligen har mer erfarenhet än mig och vet vad dem ska göra. Medan jag är här och är nytt till allt, jag är rädd att jag ska göra något fel. Att jag antingen skada honom på något sätt eller att han inte skulle njuta utav det.

  Jag hade inte märkt att Jason börjat röra på sig för än jag kände något mjukt under min rygg och jag förstod att han lagt ner mig på hans säng. Men han la sig inte ner med mig utan han stod där vid sidan utav sängen och bara kollade på mig. Han intensiva blick fick mig att känna mig osäker och började fundera på om jag hade något i ansiktet eller om jag hade någon fläck på mina kläder. Vi sa inget på ett tag, vi bara kollade på varandra. Jason verkade paralyserad eller något då han knappt rörde på sig. Det enda beviset jag hade att han inte var död var den lilla rörelsen från hans bröstkorg när han andades.

  När Jason inte gjorde något tog jag problemet i mina egna händer. Jag kröp bort till kanten där Jason stad och ställde mig på knä framför honom så att jag sen kunde dra upp honom närmre mig. Han ögon kollade intensivt in i mina och jag släppte inte hans blick medan jag började dra mina händer från hans bröst ner till kanten på hans tröja. Jason gjorde ingenting för att stoppa mig utan lyfte bara lydigt på armarna när jag drog tröjan av från honom. När tröjan sen väll var av honom verkade jag ändå få lite liv i honom då han tog ett fast grepp om mina höfter. Men det var allt han gjorde och fortsatte bara att kolla ner på mig. Jag vet inte varför han betedde sig så konstigt helt plötsligt. Det var som att han var här men ändå så långt bort. Hade jag redan gjort något fel? Ville han inte ha mig på det sätet? Nej det kan inte stämma, han säger hela tiden att han skulle vilja ha sex med mig så det kan inte vara problemet. Så vad var det?

  ”Jason ta mig, jag behöver dig. Jag behöver dig nu, visa mig att du älskar mig” 

  ”Är du säker Brianna” frågade Jason allvarligt och han blick borrade sig ännu mer in i mina om det ens var möjligt ”För om vi inte slutar nu tror jag inte att jag kommer kunna dra mig undan. Jag ville ha dig så mycket just nu och tror inte att jag har den självkontrollen för att kunna dra mig undan från dig”

  ”Så gör inte det. Jag vill det här Jason. Jag älskar dig, jag litar på dig och just nu behöver jag dig. Det sägs att handlingar tynger mer än ord så visa mig. Visa mig att det du sa stämmer”

  ”Är du säker?”

  ”Ja, jag älskar dig och jag kan inte tänka mig att ha det med någon annan än dig. Jag älskar dig, det här känns rätt. Så snälla håll tyst och kyss mig” Jason var inte tvungen att bli tillsagd två gånger. Hans läppar låg inom kort över mina och stön flög från oss båda över känslan som spred inom oss. Mina händer började fumla med hans byxor men innan jag ens hann få upp knappen på dem låg jag återigen ner i sängen. Den här gången följde dock Jason med mig och hans händer var över hela min kropp.

  Det tog inte långt för oss att få bort alla kläder så att vi nu bara låg i underkläder vilket fick mig att rodna kraftigt när Jason lät sin blick glida över hela min kropp. Han hade aldrig sett mig naken förut så tänk om han inte skulle gilla det han såg, tänk om jag inte var tillräckligt bra för honom. Tankarna flög runt i mitt huvud och Jason verkade märka det också då han låg smått ner mot mig.

  ”Brianna du är så himla vacker, jag älskar allt med dig. Men är du inte redo så kan vi sluta, vi har ingen brådska baby. Jag är härför att stanna”

  ”Jag vill det här, tro mig det är inget mer jag vill just nu. Men jag är orolig” erkände jag och kollade bort från Jason. Min blick hamnade istället på min hand som var nerpressad i sängen vid mitt huvud utav Jasons. Men min blick låg inte där särskilt länge innan den möte Jason igen då han lyckats vrida mitt huvud med hans ena hand.

  ”Du har inget att oroa dig för baby. Du är så vacker, så himla vacker”
  Jasons läppar började kyssa mina för jag vet inte hur många gånger men jag skulle aldrig tröttna på hans läppar. Om jag kunde skulle jag spendera varje dag och bara kyssa hans läppar om jag kunde. Jag kände hur Jasons hand gled upp min rygg för att sen enkelt knäppa upp min bh som föll löst över mitt bröst. Sakta och försiktigt drog han ner banden för att sen kasta den åt sidan. Men trotts att bh nu var av var Jasons blick fortfarande fast med min och han ögon var fyllada med inget annat än lust. Han intensiva blick fick känslan mellan mina ben att stärkas och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade aldrig haft den här känslan förut 

  Efter ett tag klarade jag inte av att hålla Jasons intensiva blick längre så jag drog ner honom mot mig så att jag kunde kyssa honom. Han började kyssa mig tillbaka direkt och för än gångs skulle var det jag som tog initiativ till att fördjupa den. Jag lutade huvudet åt sidan så att vi fick bättre vinkel innan jag pressade in min tunga i hans mun. Våra tungor började någon dans eller något med varandras och jag kunde känna Jasons händer över allt. Mina ben, midja, rumpa, ansikte, bröst. Han fortsatte att smeka mig på dem ställena innan han verkade märka att jag ville ha mer, att jag behövde med. Mina trosor drog han ner sakta för att ge mig chansen att backa undan. Men den här gången skulle jag inte backa undan från det här. Jag ville det här, jag behövde bekräftelsen på att Jason faktiskt älskade mig. Att han skulle stanna vid min sida. 

  Precis som när han tog av bh låg hans blick på min medan han drog ner mina trosor och jag låg nu naken i Jasons säng. Men jag antar att jag inte kunde förvänta mig att Jason inte skulle kolla på mig, han var en kille trotts allt och han har sagt att han längtar tills han kan se mig naken. Så nu är jag här. Jag såg hur Jasons blick gled över min kropp och jag kände hur rodnaden spreds på mina kinder. Hans blick gled ner till min nedre del och jag stängde snabbt ihop mina ben så att hans syn av min mest privata del försvann ur hans synfält. Vilket han inte verkade uppskata då ett högt nästan morrande ljud lämnade honom.

  ”Göm dig inte för mig Brianna. Du är vacker, hela du är vacker” sa Jason och satte sina händer på mina knän för att kunna sära på dem. Min rodnad blev om möjligt värre och jag blev tvungen att stänga ögonen för jag kunde inte kolla på honom just nu.

  Jag hörde hur Jason rörde på sig i sängen och i nästa stund kunde jag känna hans andetag på mitt öra ”Brianna du behöver inte göra något emot din vilja. Jag kan sluta om du vill, du måste komma ihåg att du inte behöver göra något du inte är redo för”

  ”Jag är redo Jason, jag vill ha dig. Jag är bara inte van med att folk ser mig naken. Utan min familj så är du den enda killen som sätt mig så här förutom när jag var tillräckligt liten för att ens orka bry mig”
  ”Och jag älskar att du inte vart med andra innan, jag älskar att jag är den första som rör dig på det här sättet, som kysser dig på det här sättet” sa Jason och jag suckade smått. Tyvärr kunde jag ju inte säga detsamma med honom. Men jag älskade honom och jag kan inte hålla hans förslutna emot honom. Han var med mig nu, han älskade mig och det var allt som betydde något.

  ”Jag är redo Jason”

  ”Jag måste förberedd först innan jag kan göra något” sa Jason och jag kollade frågandes på honom ”Jag måste få dig våt så att jag lättare kan röra mig i dig” förklarade Jason och jag kände hur mina kinder hettade till än en gång. Detta fick Jason att skratta smått innan han pressade sina läppar mot mina. Jag kunde känna hans ena hand över mitt vänstra bröst, masserade det smått medan jag kände hur hans andra hand gjorde sin väg ner för min mage och ner mellan mina ben. Ett högt stön lämnade mina läppar men dämpades då Jasons läppar låg över mina. Hans fingrar utforskade en aning innan jag kunde känna hur han pressade in två fingrar i mig. Ett högt stön lämnade mina läppar då en hög njutning spreds inom mig. Han började röra två fingrar ut och in i mig och det kändes lite konstigt, ovant i början. Men jag kunde inte låta bli att känna njutningen som jag fick utav det också. Flera stön lämnade mina läppar som Jason dämpa med sina. Kanske för att resten av killarna inte skulle höra oss men för tillfället kunde jag inte bry mig mindre än dem.

  ”Hur känns det?” frågade Jason  efter ett tag och fortsatte att stryka två fingrar in och ut ur mig.

  ”Ovant och lite konstigt. Men det känns bra på samma gång”

  Jason verkade slappna av pågrund utav mitt svar och drog sen ur sina fingrar ur mig. Jag kollade chocka på honom, kunde inte förstå varför han slutat. Det kände ju så bra, jag ville ha mer. Så varför slutade han. Den förlorade och tomma känslan jag kände när han drog sig undan försvann fort när jag kände mig hur Jason la sig över mig. Han pressade sina läppar hårt mot mina och hans händer drog bort dem få hårstråna som fallit ner i mitt ansikte

  ”Är du säker på det här Brianna, det här är sista gången gången jag frågar. Om du låter mig fortsätta nu kommer jag absolut inte kunna sluta”

  ”Så sluta inte då, jag vill ha dig Jason. Jag älskar dig, det här känns rätt” sa jag och pressade mina läppar hårt mot hans för att visa att jag menade det jag sa.

  Jason stönade in i min mun och kysste mig hungrigt innan han drog sig undan från mig. Han räckte sig över sängen för att dra upp något ur nattygsbordet. Efter ett tag insåg jag att det var en kondom som han dragit upp och inom kort drog på sig. Min blick gled ner mellan oss och jag svalde högt. Tusen tals frågor började flyga runt i mitt huvud. Hur skulle det kännas? Skulle det göra ont? Alexandra sa att det gjorde ont första gången.

  Jason verkade märka min nervositet då han låg smått mot mig ”Det kommer att göra ont i början eftersom du aldrig haft det förut men jag lovar att det kommer att gå över” jag nickade lite smått och Jason gav mig ännu ett litet leende innan han pressade sina läppar mot mina. Ja besvarade snabbt kyssen och i nästa sekund kände jag hur han trängde in i mig. 

  Ett högt stön lämnade båda våra läppar men av totalt olika anledningar. Jasons ifrån njutningen han fick av att äntligen ha sex efter alla dessa veckor, mitt ifrån smärtan som spreds i min nedre halva. Tårar spreds i mina ögon och mina naglar begravdes i Jasons rygg men Jason klagade inte. Istället log han bara smått mot mig när han dragit sig undan från mig en aning. Han verkade märka tårarna som lyckats rinna ner för mina kinder då han böjde sig ner igen för att kyssa bort dem.

  ”Försök att inte tänka på smärtan, det kommer snart gå över” sa han och jag nickade smått till svar. Han började röra sig sakta inom mig igen men den här gången var det inte alls lika smärtsamt som innan. Nu var det mest bara obehagligt och ovant. Men ju längre Jason höll på desto mindre blev den känslan och inom kort började njutning ta över mig. 

  Ett högt stön lämnade mina läppar och den här gången utav njutningen som började spridas i min kropp. Jason verkade ta det här som sin signal att kunna gå lite snabbare men även längre in i mig.

  ”Omg Jason” Ännu mer njutningen spreds inom mig och jag lindade mina ben runt hans midja för att kunna dra honom närmre mig. Mina händer låg vid hans axlar men gjorde snart sin väg ner till hans svank och jag tror att mina naglar lämnade märken på hans rygg på vägen ner. Jasons ena hand höll upp hans vikt för att han inte skulle mossa mig med hans vikt medan den andra smekte över min sida innan han greppade tag om mitt ansikte.

  ”Jag älskar dig Brianna”

  ”Jag älskar dig också” stönade jag fram och pressade mina läppar mot hans för jag kunde inte få nog utav honom ”Snabbare” bad jag och Jason tvekade inte en sekund innan han gjorde vad jag bad om.

  ”Du är så tajt” stönade han fram och började röra sig ännu lite fortare i mig. Känslan som nu spreds i min kropp var obeskrivlig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade inte längre kontroll på min kropp. Det var som att den rörde sig av sig själv.

  ”Jag tror att jag kommer”

  ”Jag också” sa Jason och i nästa sekund nådde vi både vårat klimax. Höga stön lämnade oss båda och Jason föll utmatta över mig. Men han låg inte där särskilt länge innan han la sig ner på rygg i sängen. Han drog med sig mig på vägen så att jag nu låg halv över honom.

  ”Tar du någonsin av dig kedjorna?” frågade jag efter att ha hämtat andan en aning och pillade på kedjorna som höll hans dogtags. Eller för att vara mer specifik, hans dogtag och hans bror. 

  ”Nej, jag tar aldrig av mig dem. Det är en av dem få grejerna som jag har kvar av min bror. Han tog heller aldrig av sig den så jag gör inte det heller. Jag vet att dem kanske inte dem mest mode inriktade som dina kläder men”

  ”Nej jag gillar dem” avbröt jag och Jason kollade frågandes på mig ”Jag vet inte, jag har bara börjat gilla dem. Det är något med deras mening som gör det. Dem betyder så mycket för dig och jag tycker att det är fint att du bär runt på Alex. Jag skulle också vilja ha en” mumlade jag helt plötsligt fram och pillade på kedjorna i mina händer.

  Jag kände hur Jason skiftade under mig och i nästa sekund kände jag något kalt runt min nacke. Chockat kollade jag ner och fann nu Jasons dogtag hägnades där. Jag pillade på den lite smått innan jag kollade upp på Jason som låg smått mot mig.

  ”Jason jag kan inte ta emot det här, det här betyder för mycket för dig. Jag vet hur mycket du gillar de, jag kan inte ta den”

  ”Brianna jag vill att du ska ha den. Se det som ett löfte från mig. Du har min själ, mitt hjärta i dina händer och det här är en sak för att symbolisera det. Jag är din, precis som du är min och du kommer alltid att ha mig. Jag kan inte se mig själv falla för någon annan, jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra.

  Jag log stort upp mot honom och kände hur tårar utav glädje spreds i mina ögon vilket fick honom att skratta smått åt mig. Men hur lite vet han om hur mycket det här betyder för mig. För jag ve hur mycket hans dogtags betyder för honom så att han anförtror mig med sin betyder mer än han anar.

  ”Jag måste gå och tvätta av mig” sa jag då jag kände mig rätt äcklig och började resa mig upp men blev snabbt tillbaka dragen in i Jasons famn ”Stanna” mumlade han fram och i just det ögonblicket hade jag inga planer på att flytta på mig. Jag var äntligen tillbaka där jag hörde hemma och jag har aldrig vart lyckligare. Det var hos Jason som jag hörde hemma hos och jag älskade honom mer än allt annat.

  ”Jason kan du lova mig att du inte kommer att fortsätta flörta med en massa olika tjejer?” frågade jag efter att vi legat i tystnade ett tag. Jag vet att det kanske sabbade stämningen en del men jag behövde veta. Jag hatade att se honom med alla dem andra tjejerna. Jag vet att han bara spelade men det gjorde inte dem. Dem ville ha honom och det skrämde mig för jag var rädd att han skulle hitta någon bättre.
  ”Brianna jag gör det här”
  ”Du gör det för mig jag vet. Men jag kan inte stå ut med tanken på dig med andra tjejer. Även fast jag vet att du inte är intresserade utav dem så gör det ont för mig att se dig med dem. Jag litar på dig, det är inte det. Det är dem som jag inte litar på”

  ”Brianna det är inget som kommer hända mellan mig och dem där tjejerna” 

  ”Jason jag vet det. Men det får inte känslan att försvinna. Känslan jag känner när du är med dem där tjejerna och håller på med dem. Det är samma känsla som du fick är du såg mig kyssa Nate. Bara att du är mer åt ilskna håller medan jag istället gråter och bryter ihop. Du vet inte hur mycket jag grät efter jag såg kyssen med den där tjejen. Om inte Alexandra tvingat ut mig hade jag nog fortfarande vart instängd på mitt rum. Det kanske låter patetiskt men Jason du är det bästa jag har och jag klarar inte av oron om att jag kommer förlora dig när som helst. Jag vet att du säger att det aldrig kommer hända. Men Jason det kommer alltid att finnas någon bättre, vackrare”

  ”Inte i mina ögon. Brianna du måste förstå att du är det vackraste som finns i mina ögon. Inte bara för ditt utseende men även för vem du är. Ingen annan tjej skulle stå ut med hälften av den skit du fått vart med om sen jag träffade dig. Jag älskar dig Brianna och om det betyder så mycket för dig så lovar jag att jag ska sluta med dem andra tjejerna. Jag får helt enkelt hitta på något annat sätt”
  ”Tack” andades jag fram och log tacksamt upp mot Jason som gav mig ett litet leende tillbaka innan han böjde sig ner för att kyssa mig.

  ”Allt för dig baby” var det sista jag hörde innan jag somnade in med ljudet utav Jasons hjärta i bakgrunden då mitt huvud nu låg på hans bröst.

  Jag kände hur jag började vakna upp pågrund utav ljuset som lyste mig rakt i ögonen. Jag stönade irriterat och försökte vrida på mig men kom inte särskilt långt då en arm låg runt min midja. Jag öppnade ögonen och blev tvungen att blinka några gånger innan jag kunde se ordentligt. Jag kollade runt i rummet och kunde inte förstå vart jag var någonstans förs än min blick fastnade på Jason. Han låg på rygg i sängen med hans vänstra arm runt min midja. Täcket täckte hans nedre halva vilket gav mig ett bra blick av hans vältränade överkropp.

  Jag följde hans magmuskler och upp mot hans bröst med mina fingrar för att sen följa musklerna i hans armar innan jag kollade upp på hans ansikte. Han såg så fridfull ut när han låg och sov, som att ingenting kunde komma åt honom. Jag lät min blick glida över hans ansikte igen och lät mina fingrar dras längst hans käke innan jag drog dem över hans perfekt formade läppar.

  Minnen från igår började spelas i mitt huvud och jag kunde inte låta bli att le. Jag vet att mina föräldrar skulle få hjärtattack när dem fick redo på att jag skolkat, jag skulle säkert få något straff av något slag men det var värt. Allt var värt det, jag skulle ta vilket straff jag än fick med ett leende på läpparna för jag kommer veta att jag tog det straffet för att jag följde med Jason vilket ledde till min bästa dag någonsin. Allt som hade med igår att göra var perfekt och jag tror inte att jag skulle kunna fråga om en bättre första gång. Och absolut inte med än bättre person att ha det med. Jason hade vart fantastisk igår vilket var en av anledningarna till varför jag inte kunde sluta kolla på honom. Han var perfekt på så många sätt, vare sig han vill inse det själv eller inte. Han var perfekt i mina ögon.

  ”Spanar du in mig baby?” frågade Jason helt plötsligt och jag hoppade till en aning då jag trott att han legat sovandes.

  ”Mm jag... Jag trodde att du” var allt jag hann säga innan Jasons läppar låg över mina för att tysta mig ”Jag har inget emot att du spanar in mig baby ”Jag är bara din om du kommer ihåg” mumlade han mot mina läppar innan han kysste mig igen. Hans ena hand i mitt redan rufsiga hår och den andra runt min midja för att dra mig närmre honom. Mina händer  låg på hans bröst och jag lät den ena flätas in i hans hår för att dra honom närmre mig innan jag lutade mig bakåt.

  ”Har du sovit gott?” frågade Jason med ett leende lekandes på hans läppar. Han pillade smått på mitt hår med fingrar  medan den andra ritade smått mönster på min vänstra höft.

  ”Bättre än på väldigt länge. Du?”

  ”Samma här. Jag tror det kan bero på att jag har dig i mina armar igen, jag har alltid sovit bättre när jag har dig nära mig. Du får mig att känna mig hemma” jag log stort upp mot honom och kysste honom än en gång innan jag la ner mitt huvud på hans bröst.

  Jag drog med fingrarna längst hans ena ögonbryn och kollade fundersamt på honom.

  ”Vad är det? Varför kollar du på mig så där?” frågade Jason och hävde sig upp på armarna så att han nu kunde kolla ner på mig. Jag fortsatte att dra fingret över hans ögonbryn en gång innan jag lät den falla ner på hans kind.

  ”Inget, jag bara. Jag tror du skulle passa med en percing i ögonbrynet” sa jag och Jason kollade chockat på mig. Det var nog inte riktigt vad han hade förväntat sig att jag skulle säga. Men efter ett tag verkade han återhämta sig och ett leende spreds på hans läppar.

  ”Så det tycker du?”

  ”Japp” sa jag bara enkelt och han skrattade smått innan han snurrade runt så att han nu hamnade över mig. In i mellan mina ben med armarna på varsin sida utav mitt huvud för att hålla sig uppe. Han lutade sig ner mot mig men istället för att kyssa mig som jag trodde att han skulle göra vred han huvudet åt sidan så att han istället kunde viska in i mitt öra.

  ”Vilken tur att jag redan funderat på att göra det då”

Jasons perspektiv

  ”Vilken tur att jag redan funderat på att göra det då” sa jag och placerade sen mina läppar mot huden precis under hennes öra. Hon rös till under mig och ett stön lämnade hennes perfekta läppar när jag fortsatte att kyssa henne ner för halsen. Mina händer hade ett fast grepp om hennes höfter som nu var bara då hennes tröja glidit upp. Hennes små händer drog smått i mitt hår när jag fortsatte ner mot hennes nyckelben och sen ner över hennes bröst efter att jag fått av henne min tröja. Hon stönade högt när jag började massera hennes bröst och jag kände hur jag blev hård bara utav att höra henne stöna. Den effekten som hon hade på mig är något som någon aldrig haft på mig förut. Och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt om jag gillar det. Jag är van att vara i kontroll och när jag är runt henne så tappar jag allt, jag har inte längre kontroll över mg själv. Jag gillar inte känslan av att inte vara i kontroll över mig själv men om det är vad som krävs för att jag ska ha Brianna vid min sida så får det va så. Jag skulle ge upp allt för henne, mig inklusive.

  ”Hur känner du dig?” frågade jag och kollade upp på Brianna som kollade frågandes på mig ”Jag menar känner du dig öm eller något?”

  ”Jag är lite öm, men jag skulle kunna gå för en omgång till”

  Jag kollade en aning chockat på henne men jag tvekade inte innan jag böjde mig ner för att fortsätta min lite massage utav hennes bröst. Hennes fingrar hittade sin väg in mitt hår som hon sen drog i.

  ”Älska mig Jason” stönade hon fram och jag kunde inte låta bli att le när minnen från igår började spelas i mitt huvud. Igår hade vart så perfekt på så många sätt. Jag hade fått tillbaka Brianna igen, jag erkände att jag älskade henne för första gången (eller till henne direkt i alla fall) och hon var äntligen redo för att ha sex. Bara det att det var så mycket mer än sex med Brianna.

  Jag skyndade mig med att ta av mig shortsen som jag dragit på mig innan jag la mig ner över Brianna igen. Jag kysste hennes läppar (som var en aning svullna efter allt kyssande) hungrigt och trängde försiktigt in i henne för det här var bara hennes andra gång. Dessutom var hon lite öm från igår och om jag gick på för hårt nu skulle det bara bli värre. Den här gången vande sig Brianna mycket snabbare med att ha mig i sig och stön lämnade inom kort oss båda.

  Jag fortsatte att stötta in i henne och jag kunde inte dra bort blicken från Brianna som låg under mig. Hon var perfekt, hela hon var det. Jag älskade henne, jag vet att jag inte förtjänar henne men jag skulle göra allt i min makt för att vara värdig henne. Hon förtjänade så mycket mer än jag kunde erbjuda henne och även om hon säger att hon nöjer sig med bara mig så vet jag att hon vill ha mer. Och även om hon inte vill ha mer så förtjänar hon mer. Hon förtjänade världen och om jag kunde skulle jag ge den till henne. Om hon bad mig om en stjärna skulle jag komma på något sätt att ge henne dem.

  Men för den lilla stunden som jag var i henne, som vi var sammanlänkade kände jag mig äntligen värdig henne. Jag fick henne att känna något som ingen annan kille skulle få göra om det var upp till mig. För hon var min och även om jag visste att det var bättre att släppa henne så kunde jag inte. Jag var en självisk person och Brianna var det bästa jag hade så jag skulle inte släppa taget om henne så enkelt. För hon är det närmsta jag kan komma till lycka och paradis. Så länge jag hade henne vid min sida skulle jag vara glad och jag skulle dö en nöjd man.

  Ett högt stön från Brianna fick mig att dras ur mina tankar och jag kollade ner på Brianna som såg ut att tappa allt under mig. Hennes huvud var slängt i kudden under henne, hennes ögon hårt stängda, läppar öppna för att kunna hämta andan och hennes händer var på min rygg. Jag kunde känna hennes naglar grävas ner i min hud men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Jag skulle ta den lilla smärtan jag fick utav det och märkena som skulle bli lämnade på min rygg vilken dag som helst om det betydde att jag kunde ha sex med Brianna. För sex med Brianna var så mycket mer än bara sex. Jag vet inte hur jag skulle förklara det men allt var bara bättre. Jag älskade hur hon kändes runt mig. Känslan jag fick utav hennes händer och läppar mot min kropp. Jag älskade hur hennes ögon hittade mina ibland och jag älskade dem små grejerna hon viskade i mina öron, stönen som lämnade hennes läppar.

  Jag drogs ur mina tankar än en gång när dörren intill rummet flög upp och någon gjorde sin väg in.

Okej så det här är helt klart mitt längsta kapitel någonsin och det här skulle vara ett kort. Haha det slutade på 8 sidor och nästan 6000 ord!! Mina kapitel brukar annars ligga på runt 3000 ord så det här är dubbelt så långt. Förhoppningsvis gör det kanske upp för den långa väntan.

1, Okej så många har väntat på den här biten nu så vad tycker ni nu när dem äntligen haft det?

2, Vad tycker ni om att Jason gav henne sin dogtag?

3, Hur tycker ni om att Jason skaffar en piercing i ögonbrynet?

4, Sen sist men inte minst. Vad hände där på slutet? Vem tror ni att det är?

Jag hoppas att ni gillar kapitlet och snälla lämna en kommentar om vad ni tycker! :) <3

  Nate kysste mig, men inte nog med det. Jag kysste honom tillbaka.

  Jag satt tillsammans med Ryan och Chaz bland dem främre raderna och jag kunde inte slita min blick ifrån henne. Hon var så himla vacker, det var hon alltid men jag var chockat utav vad hon gjorde. Hur hon rörde sig. Jag visste att hon var rörlig men got damn. Hon kan vrida kroppen på sätt som borde vara omöjligt.

  ”Jason inser du hur mycket grejer du skulle kunna göra med henne i sängen?” frågade Ryan och jag vände mig kort för att kolla irriterat på honom. Irriterad över att hans ens tänkte på Brianna på det sättet. Jag kanske var lite överbeskyddande men jag ville inte att andra killar skulle tänka på henne, jag ville inte ens att dem skulle titta på henne. Men jag vet att jag inte kunde ställa sådana krav. Plus jag gillade att se de avundsjuka blickarna som jag får när jag är tillsammans med Brianna. Var enda kille skulle skratta sig lycklig om han var i mina skor. Men hon var min och det spelar ingen roll hur sur hon är på mig, jag ska göra allt för att fixa det här. 

  Brianna sprang av scenen än en gång och en något yngre grupp kom upp på scenen. Jag kollade uttråkat på dem och tog istället upp mobilen för att börja knappa på den. Jag gillade inte att kolla på ballett och andra olika dans grejer. Om det är något jag ska kolla på är det sport. Om det inte vore för att Brianna dansade här skulle jag aldrig ha kommit hit. Tanken på att kolla på en ballett uppvisning skulle inte ens slå mig. Aldrig i livet. Så så fort Brianna gick av scenen kom mobilen upp och åkte inte ner för än Ryan eller Chaz sa att det var Briannas tur att dansa igen. För jag skulle inte missa det för allt i världen just nu. För att se henne där uppe på scenen nu får mig att se en sida utav Brianna som jag själv inte sett så mycket utav dem senaste dagarna och jag visste att det mesadels var mitt fel.

  Men nu när jag kollade upp på Brianna så såg hon rakt igenom lycklig ut. Hon hade ett stort leende på läpparna och det såg ut som att hon hörde hemma där uppe. Jag kommer ihåg för någon vecka sen när jag hämtade upp henne från en utav hennes danslektioner och hon hade förklarat för mig att scenen som hon dansade på var ett andra hem för henne. Hon hade spenderat så mycket tid där att det hade blivit som ett andra hem för henne. Hon kände sig säker där och hon kunde göra det hon älskade. Hon sa även att innan hon träffade mig så var det hit hon rymde när hon behövde komma hemifrån. Okej kanske inte rymde då vi alla vet att Brianna aldrig gjorde något fel innan hon träffade mig. Men det var hit hon kom för att kunna komma undan från allt och jag älskade att se henne så här. Hon såg så avslappnad och glad ut där uppe vilket nästan fick mig att känna mig avundsjuk för jag ville vara den som satte ett leende på hennes läppar. Men nu på senaste tiden så har jag inte orsakat henne något annat än smärta.

  ”Brianna ska upp igen och det här är tydligen den sista dansen på hela uppvisningen” mumlade Chaz till mig och puttade lite smått på mig. 

  Min mobil stoppade jag fort ner i min ficka igen och kollade upp på scenen i lagom tid för att se hur Brianna gjorde sin väg upp på scenen. Hon hade nu bytt kläder så att hennes utstyrsel var lite mer gammeldags.

  Jag satt och kollade fascinerat på Brianna som tyvärr dansa med Nate men jag måste säga att han var okej på att dansa. Det kan jag i alla fall ge honom. Och när han sen faktiskt lyckades med hoppet som jag sett honom misslyckats med tidigare kunde jag andas ut då jag vart orolig för det lyftet. Jag vet att Brianna sa att han lyckats med lyftet förra vecken men det fick inte mig att sluta oroa mig. För jag litade in på honom.

  Och efter några sekunder till utav dansade så fick jag mitt svar besvarat till varför jag inte kunde lita på honom. Han lutade sig framåt så att hans läppar låg över Briannas vilket jag visste inte tillhörde framträdandet så Brianna försäkrat mig utav det. Men det som verkligen förvånade mig var det som hände därefter. När Brianna besvarade kyssen och dem stod så där ett tag innan dem drog sig undan. 

  Jag kunde se ett stort belåtet leende på Nates läppar medan Brianna såg en aning ångerfull ut. Vilket hon fucking gjorde rätt i. Vi har inte gjort slut officiellt så vad i helvete håller hon på med. Går runt och kyssar killar. Speciellt Nate som sårade henne så för ett tag sen och är inget annat än ett stort svin. Men hon verkade inte ångra sig särskilt länge då hon sen ställde sig på tå för att ge honom en kyss på kinden 

  ”Vad gör du här?” frågade Brianna chockat när jag kom stampandes in backstadge med Chaz och Ryan följande.

  ”Vad gör jag här? Jag sa ju att jag skulle komma och kolla på din dans uppvisning, jag lovade ju att jag skulle komma”

  ”Ja det gjorde du. Men jag menar du har ju inte vart särskilt bra på att hålla dina andra löften så varför skulle du hålla just det här? Jag menar du lovade mig att du inte var som Nate men ändå så visade det sig att du var precis som honom” 

  ”Brianna jag är ingenting som honom och på tal om det där kräket. Vad i helvete gör du? Gå runt och kysser honom så där?” sa jag och kände hur min röst sprack och Brianna verkade märka det också då hon skakade på huvudet.

  ”Det var inte planerat så men jag kunde inte putta undan honom, jag blev tvungen att gå med på det för att inte sabba mina chanser att komma in på någon bra skola. Plus jag ser inte vad den stora grejen är. Det är ju uppenbart att det vi har inte är en riktig relation så om du kan gå runt med en massa olika tjejer varför kan jag inte gå runt med en massa olika killar?”

  ”För att jag inte går till en massa tjejer. Det är inte så”

  ”Nej du har rätt. Det är inte så. Det är förmodligen mycket värre. Jag menar med tanke på vem du är och vad jag har sett skulle det inte förvåna mig om du hade sex med dem också. Jag menar du hade ju det med dem förut så vad säger att du inte har haft det under hela tiden vi vart tillsammans?”

  ”För att jag inte fucking har vart otrogen mot dig”

  ”Kyssen med den där servitrisen och alla dem andra flingarna du haft med andra tjejer säger annat” sa Brianna kalt och jag såg att hon försökte hålla en stark front men hon kunde inte lura mig. Jag kunde inte se rakt igenom henne och se att något inte stod rätt till. Hon var sårad, hon var arg och framför allt hon var förvirrad. Jag kollade medlidande på henne och tog ett steg närmre henne vilket bara ledde till att hon backade bakåt för att hålla avståndet mellan oss.

  ”Brianna snälla låt mig förklara, det här verkar mycket värre än det är. Jag lovar, om du bara lyssnar på mig så lovar jag att berätta allt”

  ”Det är det som är grejen Jason. Jag vill inte höra vad du har att säga. Du lovade mig att du inte skulle vara den nästa Nate, du lovade mig att du inte skulle skada mig som han gjorde och jag antar att du hade rätt. Du skadade mig inte som Nate, du gjorde det värre”

  ”Brianna snälla. Du måste lyssna på mig, du måste låta mig förklara”

  ”Okej så förklara” sa Brianna och flängde ut med armarna. Hennes blick brände in i min och tårar fyllde återigen hennes ögon. Jag kollade med stora ögon på henne och kände hur det än en gång hög till i hjärtat när jag såg henne så här. Jag hatade att se hennes gråta, speciellt när jag visste att det var jag själv som är orsaken till det. Men jag kunde lösa det, jag kunde göra saker bättre igen. Om hon bara kunde lyssna på mig.

  ”Jag kan inte förklara, inte här” sa ja jag och kollade runt på alla personer som stod runt oss. Dem alla kollade med stora ögon på oss.

  ”Varför inte Jason? Varför kan du inte förklara anledningen till att du har vart otrogen mot mig inför alla här. Jag menar det är ju ingen chock för någon utav dem. Alla här inne hade räknat med det här, dem slog vad om hur lång tid det skulle ta för dig innan du föll tillbaka till ditt gamla jag. Tills du inte ville ha mig längre. För uppenbarligen så är sex allt du vill ha och eftersom jag inte gett det till dig så går du till andra. Precis som Nate gjorde”

  ”Jag är inte ett skit som den där jäveln Nate så sluta jämför mig med honom”

  ”Du har rätt, du är inte som honom. Du är värre. Du såg hur mycket det hade sårat mig när Nate var otrogen mot mig. Jag pratade med dig om det och du lovade mig att du aldrig skulle göra det samma. Fast jag antar att det är jag som är idioten egentligen. Jag var den som trodde att du hade förändrats, jag trodde att du hade förändrats bara för mig. Men för dig så verkar det som att jag bara var ännu ett ligg. Jag menar det är ju vad du sa till den där killen på kafét. Vilket jag tycket är lite konstigt med tanke på att vi inte ens har haft det. Men skäms du så mycket att du inte lyckats få det med mig att du måste gå runt och ljuga om det” spottade Brianna äcklat fram och jag kollade chockat på henne. Mike hade haft rätt, jag borde bara ha berättat för henne från hela början. Nu tror hon att jag har vart otrogen mot henne plus bara utnyttjat henne för sex. Vilket inte var sant, inte på något sätt. Men jag antar att med det hon hörde och det hon sett så verkar det så.

  ”Brianna jag” var allt jag kunde få fram innan min röst svek mig och jag kollade vädjande på henne.

  ”Det är över Jason. Du behöver inte låtsas längre, det här betydde ju uppenbarligen ingenting för dig ändå så det är lär väll bara vara skönt för dig att slippa det här. Slippa hänga runt mig hela tiden, jag menar enligt dig så har jag ju vart väldigt klängig. Fast det har ju alla tjejer du haft vart. Jag menar du är ju den stora Jason McCann, tjejer bara slänger sig efter dig. Skillnaden mellan mig och dem bara är att jag faktiskt föll för dig. Jag älskade dig faktiskt, vilket var mitt största misstag” sa hon och gav mig ett falsk leende innan hon vände om för att sen göra sin väg bort till omklädningsrummet. Jag kollade chockat efter henne och kunde inte få in vad som hade hänt. Hon hade gjort slut med mig, Brianna hade gjort slut med mig och det var allt mitt fel. Jag sabbade det. jag borde bara ha vart ärlig mot henne från hela början så hade det här aldrig hänt. 

  ”Jag älskar dig också” sa jag lågt och såg hur hon försvann bort ifrån mig. Jag pillade smått med hjärthalsbandet som låg i min ficka, halsbandet som jag planerat att ge tillbaka till henne.

  Jag fortsatte att kolla efter henne och jag kunde känna allas blickar på mig vilket fick mig ännu mer irriterad än jag redan var ”Har ni inget bättre för er? Sköt era egna grejer istället” spottade jag ilsket fram innan jag vände mig om för att gå bort mot utgången men stannade tvärt när min blick fastnade på något. Eller snarare någon som fick mitt blod att koka. 

  Bara någon meter bort från mig stod Nate med ett stort leende på läpparna medan han pratade med någon annan utav dansarna. Han skrattade högt och vred huvudet lite så att hans blick möte min. Han slutade genast skratta men ett stort flin spreds istället på hans läppar. Efter att vi bara stått där och kollat på varandra ett tag så vred han smått på huvudet för att sen kunna peka på hans högra kind. Först kunde jag inte förstå vad han syftade på men när jag kollade mer ordentligt kunde jag se läppstifts avtryck på hans kind. Ingen fråga om att det var från Brianna också då han visade det för mig. Han visste att jag och Brianna bråkade så han vill trycka upp det i mitt ansikte att han kysst henne. Sjuka jävel, han kommer att få betala för det här. Brianna är min, vare sig Brianna vill det eller inte. Jag kommer inte låta någon annan komma åt henne för jag är en självisk jävel.

  Jag kände hur ilskan jag känt innan kom tillbaka och jag var bered att slänga mig över honom. Jag vill smälla till honom så hårt så att han glömde bort vem han var. Kanske ge honom en rejäl blåtira så att han skulle kunna se bevisen på hans misstag ett tag. För varje gång han skulle kolla sig i spegeln eller någon skulle nämna det skulle han minnas mig och smärtan som jag gav honom. 

  Men innan jag ens han göra något, innan jag ens han ta ett steg till mot honom kände jag hur någon greppade tag om in arm för att hålla mig tillbaka. Jag vred mig irriterat mot personen som höll mig tillbaka och min blick fastnade på Ryan som gav mig en menande blick ”Jason släpp det, han är inte värd det. Jag förstår att du hatar honom för det han gjorde men du kommer inte att göra något bättre genom att slå honom. Det kommer förmodligen bara att göra saker värre för Brianna och vi alla vet att du inte vill sabba hennes chanser till vad det nu är hon vill in på”

  ”Ryan jag kan inte släppa det här, han fucking kysste henne. Ännu värre än det, hon kysste honom tillbaka för ge igen för att jag kysste den där tjejen på restaurangen. Som jag faktiskt inte kysste utan hon kysste mig”

  ”Mannen jag vet det men det här kommer inte att lösa något. Du kommer bara att sabba allt. Det finns vakter häromkring och om dem ser att du drar igång någon slags fajt så kommer dem att ringa polisen. Och polsen är verkligen det sista som vi behöver just nu”

  ”Du såg vad han gjorde, du såg precis som jag gjorde att han kysste henne. Du vet även vad han gjorde mot henne, anledningen till att dem två gjorde slut. Han var fucking otrogen mot henne och han ska få sota för det”
  ”Jason jag vet att han var otrogen mot Brianna vilket är ännu större anledning till att du ska backa undan från det här. Just nu tror Brianna att du vart otrogen mot henne också så du borde fokusera på att fixa sker och ting mellan dig och Brianna istället. Plus om du lyckas få tillbaka Brianna efter det här kan du trycka upp det här i Nates ansikte och jag skulle nog tro att det skulle svida mer. Speciellt med tanke på att han försökt få tillbaka henne ett tag nu” sa Ryan och jag fnös smått men jag visste att han hade en poäng. Eller en massa poäng. Att börja slåss här inne med Nate skulle inte ge mig något annat än mer problem. Plus det skulle kunna sabba för Brianna på något sätt.

  Så utan att säga ett ord till så vände jag om och började gå bort mot utgången som lede ut till parkeringen där min bil stod.

  ”Hej Brianna det är jag igen. Eh jag ringer nog dig för typ tjugonde gången nu och jag har väll egentligen inget nytt att säga” sa jag och var tyst ett tag innan jag fortsatte att prata igen ”Jag vet att jag har sårat dig och jag är ledsen, det är jag verkligen. Du måste lita på mig Bri. Jag skulle aldrig skada dig med mening. Du betyder så mycket för mig och jag vet att jag låter som värsta tönten här nu men det är sant” sa jag och tog en liten paus till innan jag fortsatte ”Jag vet att jag har gjort mycket fel, det vet jag. Det är inte bara i våran relation som jag pratar om för jag har gjort så mycket annat fel i mitt liv. Jag har gjort så många fel beslut och det finns ingen chans för mig att komma tillbaka nu. Jag är fast i det här livet och jag kan inte komma ur det. Det finns ingen annan väg ur det liv jag lever utan döden. Det är en mörk livsstil som jag lever men du har på något sätt lyckas göra den ljusare. Du har fått mig att se världen på ett helt annat sätt och du har fått mig att känna något som jag aldrig har känt förut. Innan dig var jag känslokall, jag brydde mig inte om andra och jag pratade aldrig om mina känslor. Men med dig, allt är bara annorlunda med dig. Jag kunde prata med dig, du fick mig att prata om allt vilket i slutänden alltid fick mig att känna mig bättre. Du fick mig att inse att jag kunde bry mig om fler personer är bara mig, du fick mig att tro på kärlek. Något som alla som kände mig trodde var omöjligt. Alla tror att jag kommer att dö ensam och ingen tror på det mer än jag. Eller det var fram tills jag träffade dig. Du fick mig att känna saker som jag aldrig känt förut och även fast det skrämde mig i början så är du det bästa som har hänt mig Brianna. Du är det bästa som har hänt mig och jag vet inte vad jag ska göra utan dig. Så baby snälla, snälla ge mig en chans till eller i alla fall prata med mig. Jag vet att jag kan fixa allt om du bara låter mig förklara. Så snälla Brianna prata med mig, det här är inget jag vill ta över telefon. Det är komplicerat och jag vill se dig” sa jag och men avbröt mig själv då min röst svek mig. Jag visste inte vad mer jag kunde göra för att få henne att förstå. Jag visste inte ens om hon lyssnade på dem här röstmeddelandena. Jag andades häftigt ut och stängde ögonen hårt för att hålla tillbaka tårarna som ville spridas i mina ögon. Jag var inte personen som grät. Med en liten suck sa jag sen dem fyra orden som jag inte verkade kunna sluta säga ”Jag älskar dig Brianna” innan jag avslutade ännu ett röstmeddelande.

  Jag klämde om mobilen hårt i handen och hade lust att kasta den över hela rummet så att den skulle slå i väggen men lyckades att hålla mig. Om jag sabbade min mobil var det ännu mindre chans att jag skulle höra från Brianna. Inte för att jag tror att hon kommer att höra av sig för hon har ju trotts allt inte gjort det än. Jag har ju som sagt lämnade säkert 20 röstmeddelanden när jag säger nästan exakt samma sak. Den här sista blev dock mycket mer slarvig och jag bara babblade på. Desperat för att Brianna skulle förlåta mig. Men hon har säkert inte ens lyssnat på något utav dem och kommer förmodligen inte att göra det heller.

  ”God dammit snälla säg inte att du ska börja gråta nu också” hörde jag någon säga bakom mig och jag vände mig om för att se hur Robert tillsammans med Mike gjorde sin väg in i mitt rum där jag satt ”Jag menar kom igen Jason. Det är en tjej, det finns tusentals andra där ute som bara väntar på att få vara med dig” 

  ”Grejen är bara Robert att jag inte vill vara med dem. Jag vill vara med Brianna”

  ”Men uppenbarligen så vill ju hon inte vara med dig. För hade hon velat det så hade hon ringt dig vid det här laget. Men hon har fortfarande inte hört av sig och det lär hon inte göra heller”

  ”Jag bryr mig inte. Hon måste lyssna på mig och vill hon inte vara med mig efter att jag sagt allt så visst. Då kan jag släppa taget om henne men det kan jag inte göra nu. Hon måste veta sanningen, hon måste veta att jag inte är den nästa Nate”

  ”Jason kom igen, du låtar som världens största pussy just nu. Vad hände med dig? Du brukade älska att gå från tjej till tjej, vi brukade alltid gå ut och festa. Men nu? Nu sitter du och ringer desperat efter en tjej som uppenbarligen inte vill ha dig längre. Så varför går du inte bara vidare och hittar någon ny tjej du kan sitta på. Visst Brianna ser bra ut men det gör också tjejerna på klubben. Så hon kan ju inte vara så svår att ersätta ska du se” sa Robert och det var det sista jag kunde ta innan jag sprack. Allt det här med Brianna har stressat mig något enormt och enda sedan Ryan stoppade mig från att slå sönder Nate så har jag velat smälla till någon.

  Utan att tveka slängde jag mig mot honom och hade honom uppressad mot väggen på bara någon sekund. Han kollade chockat på mig och försökte slita bort min arm som jag pressat mot hans strupe.

  ”Nu ska du lyssna på mig Robert och lyssna jävligt noga. Jag är trött på att du hela tiden ber mig att gå till andra hela tjejer och vill att jag ska släppa Brianna. Du bryr dig bara om dig själv och vill att jag skaffa tjejer åt dig så du kan inte ens se att din så kalla bästa kompis faktiskt är lycklig. Vilket är första gången sen Alex dog. Brianna får mig att må bättre och på något mirakulöst sätt så älskar hon mig. Jag är så fucked up på så många sätt så hon borde inte göra det. Men nu gör hon det och jag tänker inte slänga bort det bara så där. Att festa och ligga runt med en massa tjejer var kul medan det varade men jag har gått vidare och det borde du också. Jag kommer inte gå tillbaka till det livet och ju fortare du inser det desto bättre för oss alla” nästan morrade jag fram och Robert kollade chockat på mig. Jag kunde även känna Mikes blickar på mig men jag sket i det och fokuserade på Robert som fortfarande försökte ta sig ur mitt grepp. Men jag släppte honom inte, inte på ett bra tag i alla fall. När han väll började shippa efter luft släppte jag mitt grepp och han föll hjälplöst till marken medan han försökte hämta andan.

  Jag stod där utan att säga något precis som dem andra gjorde ett tag innan Mike valde att bryta tystnaden ”Eh Jason vi kom faktiskt upp hit för att säga till dig vi tänkte ha ett möta. Vi behöver prata igenom hela den här Amanda grejen”

  ”Visst jag kommer strax. Jag ska bara skicka iväg ett meddelande till Brianna”

  ”Jason jag är ledsen över att behöva säga det här. Men om hon svarar dig när du ringer henne. Vad säger då att hon kommer att svara dig om du skickar ett meddelande?”

  ”Det är inte säkert men det är värt ett försök. För ett röstmeddelande kan hon bara enkelt slänga bort medan hon helt klart kommer att se en del utav meddelandet. Det första jag kommer skriva i meddelandet kommer att synas på hennes skärm redan när den är låst så det gör att hon i alla fall ser något” sa jag och Mike nickade smått till svar. Jag såg på honom att han vill säga något men han gjorde rätt i att hålla tyst. 

Briannas perspektiv

  "Jag älskar dig Brianna" hörde jag Jason mumla fram innan röstmeddelandet avslutades och jag kände hur tårarna som jag lyckats hålla tillbaka ett tag nu började rinna ner för mina kinder. Jag ville inte gråta mer, jag var trött på att gråta. Det har jag gjort så det räcker för ett bra tag nu. Men jag kunde inte hålla tillbaka det. Inte efter allt Jason sa. Han sa att jag gjort hans värld ljusare, att jag gjorde hans liv bättre och han sa att han älskade mig. Något jag aldrig trodde att jag skulle höra från honom.

  Jag ville ringa honom, jag ville höra hans röst. Höra honom säga jag älskar dig igen. Men jag kunde inte få för mig att slå in hans numer. Så fort jag tänkte på honom nu kommer bilder upp på när han kysste den där servitrisen, när han flörtade med andra tjejer. Hur kunde jag lita på det han sa, hur kan jag ta hans ord till hjärta när jag sett honom flörta runt med andra tjejer. Han kallar dem vackra, sexiga, snygga och jag kan inte låta bli att känna mig dålig. Visst han säger sådana saker till mig också men om du hör en person säga samma sak till en massa andra så betyder det inte lika mycket längre. Det var ett bevis att jag uppenbarligen inte betydde lika mycket för honom som jag trodde. Jag betydde uppenbarligen inte lika mycket för honom som han betydde för mig.

  Det värsta med det här också är att jag har blivit varnad. Det har konstant kommit upp folk till mig och sagt att Jason bara spelar mig, att han bara ville ha sex med mig. Men jag trodde dem inte, jag var idioten som trodde att jag kunde ändra på honom. Jag är sådan idiot, hur kunde jag ens tro det. Jag visste redan från början att Jason bara var ute efter sex men jag släppte ner den muren till honom. Jag började lita på honom och jag föll för honom. Men jag antar att när jag inte hade sex med honom så gick han vidare till nästa. 

  Jag torkade bort tårarna som stannat på min kind och skulle precis gå bort till badrummet när jag kände hur min mobil vibrerade i min hand. Fort föll min blick ner på den och jag kände hur det hög till i hjärtat än en gång när jag såg att det var ett meddelande ifrån Jason. Men innan jag hann stoppa mig själv så hade jag öppnat det och lät mina ögon glida över det. 

   Från: Jason <3

Jag är så hopplöst förälskad i dig.

I dina ögon.

Ditt skratt.

Din röst.

Ditt leende.

Jag lovar att jag kan vara allt du vill att jag ska vara om du ger mig chansen.

  Jag läste igenom meddelandet några gånger innan jag kände hur tårarna började forsa igen och jag begravde mitt ansikte i mina händer. Ville Jason såra mig mer än han redan gjort eller vad? Jag har försökt att inte tänka på honom men att se honom igår vid min dans uppvisning hade knäckt mig och jag hade exploderat. Sen när jag kom hem försökte jag att få in i mitt huvud att jag gjort slut med Jason för att han var en skit stövel. Men nu kommer han här och påstår att han älskar mig.

  Han kan inte göra så här mot mig, inser han inte hur fucking mycket det sårar mig? Men jag antar att han inte bryr sig. För om han hade gjort det och faktiskt älskar mig så hade han aldrig gått runt till alla dem där andra tjejerna.

Okej så det här var nog inte riktigt vad ni hade förväntat er, många trodde att dem skulle lösa problemet där efter dansen men så blev det ju inte. Brianna vägrade lyssna på Jason förklaring men jag klandrar henne inte. Hade nog gjort samma sak. Fast vad ver jag, kanske skulle var svårt att hålla sig sur på en såndan snygg kille som Jason.

1. Vad tycker ni om Briannas och Jasons gräll/fight?

2. Vad tyvkte ni om Jasons röstmeddelande och sen det lilla meddelandet som han skickade?

3. Vet att jag ställe typ samma fråga förra veckan men tar den igen nu när saker och ting har ändrats. Hur lång tid tror ni att det tar för Jason att vinna tillbaka Brianna?

  Vem annars än Dylan. Fan har inte den där skiten något bättre för sig än att följa efter mig hela tiden? Först följde han efter mig när jag var med Brianna förra veckan, sen var han på klubben också vilket är anledningen till att jag blev tvungen att vara som jag var. Sen fick jag reda på att han följt efter mig när jag åkt till Wilich. Men inte nog med det. Ryan lyckades även få reda på att han följt efter Brianna till skolan och gått på hennes dansuppvisning. Han har inte bara följt efter mig, han har fucking följt efter min flickvän också. Antar att han inte är helt övertygad om att jag inte är tillsammans med henne. Men jag lovar, jag kommer fucking döda honom om han ens kommer nära henne igen. Det här är mellan mig och Amanda. 

  Jag suckade högt och Brianna verkade märka ändringen i mitt beteende då hon kollade frågandes på mig innan henne blick följde min ”Är inte det där den där killen som satte sig vid mig när vi var ute förra veckan?” frågade Brianna och vände tillbaka blicken till mig.

  Jag nickade bara till svar men kollade inte på henne, jag kunde inte just nu. Jag hade inge annat än hat i blicken just nu. En dag, inte ens en dag kunde jag få med Brianna utan att någon skulle behöva sabba den. Och nu på hennes fucking födelsedag. Jag hade hoppats på att jag bara skulle kunna vara mig själv med henne, ge henne den födelsedagen som hon förtjänar så att hon glömmer bort sin gamla. Men jag antar att ingenting någonsin går min väg.

  ”Vi kan gå om du vill. Du verkar inte komma särskilt bra överens med honom så om du vill kan vi gå någon annanstans” sa Brianna och jag vände mig mot henne. Hon log smått upp mot mig och jag kände hur hatet försvann när min blick fastnade på henne. 

  Hon var så himla perfekt, hon var så mycket bättre än mig på alla stadier så vad har jag någonsin gjort för att förtjäna henne? Hon förtjänar så mycket mer än mig så varför stannar hon med mig? Hon skulle kunna få vem som helst men ändå stannar hon är med mig, jag som egentligen inte har något att erbjuda henne. Jag som just nu behandlar henne som skit, fast det var ju för hennes egna bästa. Genom att vara som jag är jag världens sämsta pojkvän för henne och jag hatade det. Men jag kunde inte släppa taget om henne och det här var mitt sätt att skydda henne på. Jag vet att det inte är det bästa sättet men jag visste inte hur jag annars skulle kunna skydda henne från dem.

  ”Det är lugnt baby. Vänta här ett tag så ska jag bara prata med honom snabbt. Du kan bestämma dig för vad du vill äta så kommer jag strax tillbaka” sa jag och log smått mot henne. Hon log smått tillbaka och jag mumlade ett kort ”kommer strax” innan jag gled ur sättet för att sen börja styra mina steg bort mot Dylan som flinade stort mot mig. Jag kollade irriterat på honom och fick fokusera mig hårt för att jag inte skulle slänga mig över honom och slå in lite vätt i hans skalle trots att han är ett omöjligtfall.

  ”Jag har ett meddelande från Amanda” sa Dylan enkelt när jag kom upp till honom och hans flin var fortfarande lika stort på hans läppar.

  ”Det har du säkert Dylan men det passar inte just nu. Jag är lite upptagen om du inte kan se det”

  ”Jo jag kan se att du är här med din lilla flickvän. Lite lustigt va? Vem hade kunnat ana att det store Jason McCann, känd för att ligga med nästan alla tjejer någonsin skulle skaffa sig en flickvän och vara i en riktig relation?”

  ”Hon är inte min flickvän, hon är bara en bra kompis. Jag är här för att fira att det är hennes födelsedag. Fast det vet ni nog redan. Jag menar ni har ju haft Wilich kolla upp en hel del så ni visste säkert redan att jag skulle ta med henne hit”

  ”Du vet McCann, du är inte så dum som du ser ut”

  ”Jag önskar jag kunde säga det samma men tyvärr så kan jag inte. Men säg mig, vad tyckte Amanda när hon fick reda på att jag dödat hennes lilla data snille?”

  ”Hon brydde sig inte särskilt mycket, Wilich blir lätt att ersätta” sa han och jag skrattade smått för jag kunde se på honom att han ljög. Haha man kunde tro att efter alla dessa år som han vart i det här livet borde han ha lärt sig att ljuga ordentligt. Men nu gjorde han det uppenbart för mig. Hans ögon flickade smått, ögonbrynen rynkades och hans röst höjdes en tonart. Vilket är tre tecken på att man ljuger.

  ”Vi båda vet att Amanda inte känner så. Wilich var hennes öron och ögon intill mitt gäng och utan honom kommer ni inte ha ett skit på oss. Jag skulle nog gissa att Amanda är ganska sur just nu, skulle nog inte vara helt ute och cykla om jag sa att hon dödade någon utav ilska” sa jag och sug hur ansiktsuttryck ändrades vilket gav mig vad jag behövde för att veta att jag hade rätt. Men Dylan återhämtade sig fort och hans ansiktuttryck blev genast mer seriöst.

  ”Okej så Amanda kanske blev en aning sur men det betyder inte att Wilich inte går att byta ut”

  ”Visst ni kan hitta en ny men ni kommer inte ha någon som har direkt inblick i det som händer runt mig. Vi berättade allt för Wilich, vilket var ett stort misstag utav oss. Men det var bra för er för han skickade vidare informationen till er direkt. Ni visste vad vi skulle göra och ni visste när vi skulle göra det också. Men nu när vi dödat erat vapen till att komma åt oss så har ni inget på oss”

  ”Jag tror att du underskattar oss McCann. Det går alltid att vända några fler utav dina legosoldater. Det är enledning till att det är bra att ha Amanda på sin sida. Hon ser bra ut och det vi båda. Hon kan manipulera nästan vilken kille som helst för att få ur information hon vill ha ifrån dem”
  ”Kanske. Men alla som har den informationen som ni söker på oss var nära min bror och hatar Amanda för det hon gjorde. Så om hon ens kom i närheten utav någon av våra närmsta arbetare skulle dem skjuta henne utan att tveka. Hon skulle inte ens komma åt dem” sa jag men blev avbruten när jag skulle fortsätta.

  ”Ursäkta mig jag vill inte störa, men din flickvän där borta undrar om du tänker komma snart. Hon ville beställa men hon ville inte göra det utan dig så” sa någon helt plötsligt bakom mig och jag vände mig om endast för att fastna med blicken på servitrisen som var vid oss tidigare.

  ”Kan du vänta lite bara och haha, eh hon är inte min flickvän. Hon är bara en bra vän” sa jag och log smått mot henne. Hon log stort tillbaka innan hon bet sig löst i läppen. Hon lät sin blick glida över min kropp innan hennes blick möte min igen.

  Hon tog ett steg närmre mig och hennes ena hand lades på min arm som hon tog ett fast grep om ”Så om du inte har någon flickvän antar jag att du inte har något emot om jag frågar om ditt nummer. Du vet så att vi kan höras någon gång” hennes hand drogs upp mot mitt bröst samtidigt som hon med hennes andra hand räckte mig sin mobil. Jag kollade på henne ett tag och hade lust att putta undan henne. Jag kände inget njutning utav hennes beröring, jag kände bara avsky men jag kunde inte puta undan henne. Inte nu när Dylan stod här precis bredvid mig.

  ”Visst, inga problem baby” sa jag och slog på ett flörtigt leende innan jag räckte mig efter hennes mobil. Jag började knappa in ett random nummer i henne mobil då jag inte ville att hon skulle ha mitt riktiga men jag kunde känna hur en blick brände på mig. Inga tvivel att det var Brianna som kollade och jag började rabbla alla möjliga svordomar i mitt huvud. Den här dagen bli bara värre och värre.

  ”Så där har du” sa jag och räckte tillbaka mobilen till tjejen som log stort mot mig. Jag gav henne ett leende tillbaka och skulle precis vända mig om för att börja prata med Dylan igen. Men innan jag kunde göra det och innan jag hann reagera pressade hon sina läppar kort mot mina. Hon mumlade ett snabbt ”Fram tills nästa gång” med ett stort flin på läpparna innan hon vände om för att sen börja jobba igen. Jag kollade chockat efter henne och det var inte förs än en hög smäll hördes som jag lyckades dra mig ur min chock.

  Jag kollade bort mot vart smällen kom ifrån och såg att det kom från vart Brianna stod. Jag såg hur hon böjde sig ner för att ta upp det som ramlat ner på marken vilket tydligen var ett saltkar. Hennes händer skakade ordentligt vilket ledde till att hon råkade tappa den två gånger till innan hon lyckades få tag på den ordentligt och la upp den på bordet. Hon vände sig sen mot sin väska och packade ner dem saker som hon tagit ur. Jag kände hur osäker jag blev när jag insåg att hon var påväg här ifrån. Hon skulle lämna.

  ”Brianna” brast jag plötsligt ut och gick med snabba steg bort till där Brianna var. Jag ställde mig precis bakom henne och såg att hon packat ner alla sina saker nu ”Brianna” sa jag igen och greppade tag om hennes arm men hon skakade snabbt av sig min hand. Hon vände sig mot mig och kollade på mig äcklat.

  ”Du är ett ass, vet du det?” mumlade Brianna fram och jag kunde se hur tårar bildades i hennes ögon ”Du ville förbättra minna minnen om födelsedagar, du ville få mig att gilla det igen. Men gissa vad Jason, du gjorde det bara värre” sa hon och tårarna började nu rinna ner för hennes kinder och jag kände hur det hög till i hjärtat när jag såg henne så här. Speciellt med tanke på att det var jag som orsakade henne det här.

  ”Brianna” började jag men hon avbröt mig snabbt.

  ”Du vet inte hur mycket jag vill smälla till dig just nu, jag vill skrika en massa saker åt dig. Men det kan jag inte, vill du veta varför? För trotts detta så älskar jag dig, trotts att du gör allt det här så älskar jag dig och jag hatar mig själv för det. Du fick mig att tro att du var annorlunda från Nate men du är precis lika dan. Nej vänta, du är värre. Du lovade mig att du aldrig skulle såra mig men gissa vad. Du lyckades med just det” sa Brianna och jag kollade chockat på henne. Hon älskade mig? Sa hon nyss att hon älskade mig? Det kan inte stämma, hur skulle hon kunna älska ett sådant monster som jag. Fast det var ju det hon sa, hon sa att hon älskade mig och kände hur glädje spreds inom mig. Kanske fanns det hopp för oss ändå.

  ”Brianna du måste låta mig förklara”

  ”Det finns inget att förklara Jason. Jag är klar här” sa hon och slängde upp sin väska på axeln innan hon vände sig mot mig igen ”Grattis förresten, du lyckades göra mina minnen om födelsedagar om möjligt värre” sa hon och gav mig ett falskt leende innan hon gick bort ifrån mig. Jag hörde hur dörren in till restaurangen öppnades och sedan hur den stängdes men jag kunde inte göra något. Jag hade ingen kontroll över min kropp. Jag borde följa efter henne, jag borde verkligen springa efter henne och förklara hur allt egentligen var. Men jag kunde inte röra mig. Jag kollade ner på bordet som vi suttit vid och kände hur mitt hjärta föll. Jag kände hur tårar nästan spreds i mina ögon  men jag lyckades blinka tillbaka dem på något sätt för det är ju inte riktigt så att jag kunde gråta här. Speciellt inte inför Dylan för det skulle skapa en himla massa frågor.

  Men på bordet låg halsbandet. Halsbandet som jag gav henne som hennes födelsedagspresent. Hon måste ha tagit av sig det när hon såg mig med den servitrisen och bestämt sig för att hon nu fått nog.

  ”Jag bara fattar inte varför du går runt och flörtar med alla dess random tjejer. Jag trodde du sa att du älskade henne” sa Mike efter jag förklarat mitt problem för honom. Okej kanske inte hela mitt problem men jag berättade om att Brianna lämnat mig för att hon sätt mig med en massa andra tjejer.

  ”Och det gör jag Mike. Du av alla människor borde ju veta att om jag sa att jag älskade henne så menar jag det faktiskt. Jag tror inte på sådant skit, eller i alla fall inte förs än Brianna kom in i mitt liv. Hon har vänt på mitt liv helt och hållet. Hon har vänt det upp och ner. Men jag är glad att jag träffade henne, jag är glad att jag hoppade in i hennes fönster den där dagen”

  ”Okej så varför håller du på med andra tjejer för. Om du vill ha henne kan du inte hålla på med en massa andra tjejer. inget flörtande, blinkade, inga sex skämt och du kan absolut inte gå runt och kalla andra tjejer vackra. Din tjej verkar ju uppenbarligen göra allt för dig trott att du hållit på med andra tjejer. För jag menar jag såg hur du höll på med andra tjejer när vi var på klubben senast och jag kunde också så hur mycket det påverkade Brianna men hon stannade fortfarande vid din sida”

  ”Jag vet att det påverkar Brianna men vad ska jag annars göra? Jag måste skydda henne på något sätt och det enda sättet att skydda henne på är om jag lyckas lura folk att Brianna inte är min flickvän. För så fort Amanda tror annorlunda så kommer hon att gå efter Brianna. Hon kommer att gå efter henne för att såra mig och jag kan inte låta henne bli skadad”

  ”Så varför berättar du inte för henne vad du gör. Jag menar Brianna är smart, hon skulle förstå och då kanske hon inte skulle bli lika sårad när hon ser dig med andra”

  ”Och låta henne gå runt och oroa sig att nästa person hon möter kanske vill döda henne. Jag kan inte göra så mot henne, jag kan inte oroa henne så”

  ”För det här är bättre?” frågade Mike och höjde rösten en aning innan han började prata igen ”Jason hon tror att du är fucking otrogen mot henne och jag skulle nog säga att det skadar henne mer”
  ”Jag vet, jag bara. Jag vet inte vad jag ska göra”

  ”Älskar du henne?”

  ”Mike jag älskar henne så mycket att det gör ont”
  ”Har du sagt det till henne?” frågade han och höjde ett ögonbryn. Jag skakade på huvudet till svar och han suckade smått till svar.

  ”Mannen du måste berätta för henne, det är sådant här skit som tjejer vill höra. Dem vill höra hur vackra vi tycker att dem är, dem vill höra hur mycket vi älskar dem och allt sådant där. Det får dem att känna sig speciella och jag tror att det är vad Brianna behöver just nu. Hon behöver dig mannen. Hon behöver dig vid sin sida och inte iväg flörtandes med en massa andra tjejer”

  ”Mika det är inget mer jag hellre vill göra än att bara vara med Brianna men jag kan inte. Hur kan jag göra det om jag vet att det kan skada henne?”

  ”Jason om du älskar henne tillräckligt kommer det att räcka för dig som kraft att hålla henne vid liv och du kan tame fasiken räkna med att vi kommer hjälpa dig. Jag gillar Brianna, hon är bra för dig och hamnar hon i knippa så kommer jag vara bland dem första där för att hjälpa henne. Du vet att du kan lita på oss så varför är du så rädd för? Du vet att vi aldrig skulle låta något hända henne”

  ”Jag vet, jag bara”

  ”Du bara ingenting Jason. Du måste berätta för henne vad det egentligen är som står på och du måste säga att du älskar henne”

  ”Vad gör vi här?” frågade Ryan och kollade sig runt i den stora salen som var fylld utav en massa personer som pratade glatt med varandra. Jag spanade ut över alla i hopp om att jag skulle se Brianna någonstans men ingen sådan tur hade jag. Vilket kanske inte var så konstigt, hon var ju förmodligen backstadge för att göra sig i ordning för uppvisningen. 

  ”Briannas uppvisning är idag och jag lovade att jag skulle komma. Plus jag behöver prata med henne, hon svarar inte när jag ringer henne och undviker mig hela tiden så jag hoppas att jag får tag på henne idag” sa jag med en hög suck och fortsatte att kolla runt mig men jag kunde fortfarande inte se henne. Jag behövde verkligen prata med henne, jag har inte pratat med henne sen i söndags när hon lämnade mig där på restaurangen och nu är det lördag. Så det är nästan en vecka sen jag pratade med henne och hon har undvikit mig sen dess. Jag har försökt ringa henne, skickat sms, jag har kommit till hennes hus men hon vägrar att släppa in mig. Jag har till och med åkt till hennes skola för att prata med henne men hon hade bara vänt om och gått andra hållet när hennes blick hade landat på mig. Det var ganska uppenbart att hon inte ville prata med mig men jag vägrade att ge upp. Brianna är min och jag tänker hålla det så.

  ”Om hon inte redan pratat med dig är det inte ganska uppenbart att hon inte vill prata med dig?”
  ”No shit Ryan. Det är så klart att hon inte vill prata med henne, jag har vart en riktigt skitstövel mot henne men jag kommer att få tillbaka henne. På ett eller ett annat sätt”

  ”Så ska det låta McCann, go get her” sa Chaz och jag skakade smått på huvudet åt mina kompisar. Dem kan vara världens konstigaste men man måste älska dem.

  ”Låt oss bara hitta några platser” 

Briannas perspektiv

  ”Hur ser publiken ut?” frågade jag Emily som nyss kommit in i tjejernas omklädningsrum. Jag hade precis fixat det sista och var nu helt klar för mitt uppträdande. Nu var det bara att vänta tills alla andra är klara så att vi kan dra igång. För ju snabbare vi drar igång desto snabbare kan jag få ut Jason ur mitt huvud. För just nu verkar dans vara det enda hjälpmedel för att inte tänka på honom.

  ”Det är helt fullsatt där ute, det är verkligen helt sjukt mycket folk. Det är till och med folk som sitter i trappan för att kunna se” sa Emily och ett leende spreds på mina läppar ”Jag tror till och med att jag kunde se Jason där ute med några av hans kompisar” och där försvann mitt leende lika fort som det kommit. 

  Jag har lyckats undvika Jason hela den här veckan och jag hade gärna hållit det så, men nu var han här. Han kom hit och jag måste säga att jag blev lite glad utav det för att han faktiskt kom ihåg det. Men jag hade ändå hoppats att han inte skulle vara här. För dansen var mitt sätt att glömma bort honom, men hur tusan ska jag kunna glömma honom om jag vet att han sitter ute i publiken, bara några meter bort. Tänk om jag ser honom. Kommer jag bryta ihop då? Eller kommer jag inte reagera alls. 

  Got dammit varför var han tvungen att komma hit för?

  Jag gjorde dem sista få dans stegen som jag hade i det här numret innan jag sprang av scenen för att sen endast springa till backstadge för att byta om till nästa outfit. På vägen bort till omklädningsrummet fick jag slita av mig det jag kunde och när jag väll var där var det bara att slänga av sig klänningen jag hade på mig. Personerna som jobbade här bak med kläderna började direkt fixa med min nästa outfit och jag kände hur folk började slita i mig. Det var stressig här bak, det var det alltid. Men det var det alltid värt också för när man väll sen kom upp på scenen såg man fantastiskt ut och jag fick göra det jag älskade att göra mer än något annat.

  ”Hon är klar, ni kan ta bort henne till scenen” ropade en av stilisterna efter ett tag till någon och nästa sekund var det någon som greppade tag om min hand för att sen börja släppa med mig bort till scenen. 

  Den yngre dansgruppen avslutade sitt nummer och sprang av scenen. Dem alla log stort mot mig och mumlade ett ”lycka till” till mig innan dem fortsatte bakåt. Dem hade inga numer kvar att uppträda då det endast var mitt och Nates nummer kvar men dem var tvungna att hålla sig ur vägen för alla dem som jobbade här bak med annat.

  ”Om 1. 2. 3” sa en kille innan musiken började spelas och i samband med det så kom Nate in springandes på scenen. Jag väntade någon sekund innan jag gjorde mitt väg ut på scenen och jag möte honom ungefär halvvägs ut på scenen. Musiken spelades högt i högtalarna och jag kunde känna hur basen nästan gick igenom kroppen vilket gjorde det lättare för en att hitta rytmen.

  Jag kollade ut ur publiken men jag såg bara mörker. Dem hade mörklagt läktarna så vi kunde inte se något. Vilket jag tog till min fördel då jag nu inte kunde se Jason och då även lättare låtsas som att han inte är här.

  Jag och Nate hade dansat nästan hela vårat nummer nu och vi var framme vid det ‘stora lyftet’. Jag tog sats och fick en liten nickning från Nate innan jag gjorde mitt språng mot honom. Han fick enkelt upp mig den här gången och jag hängde där upp i luften ett tag innan han långsamt sänkte ner mig. När jag sen nästan nuddade vid golvet flängde han runt mig och föll ner på knä så att vi nu hamnade ja. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men det Nate gjorde där efter chockade mig men det jag gjorde sen var nog ännu mer chockerande. 

  Nate kysste mig, men inte nog med det. Jag kysste honom tillbaka.

Här är det och slutet hörrni?!?! Nate kysste henne och Brianna kysste honom tillbaka OMG!!!

Haha jag flippar här i lilla bagis ;)

Har haft den sista lilla delen planerad sen i början utan novellen och är glad att den äntligen är med :D

1. Okej så vad tycket ni om Briannas reaktion på restaurangen när hon stack? 

2. Hur lång tid tror ni det tar innan Jason lyckas få tag på Brianna? Hon verkar ju unvika honom ;)

3. Och vad tycket ni om kyssen då? Vad tror ni kommer hända och hur tror ni Jason kommer att reagera? :O

Jasons perspektiv

  Jag kollade efter Brianna som gick upp för gången till hennes hus och jag suckade högt. Jag kunde se på henne att något var fel, men hon försökte gömma det. Hon har alltid vart dålig på att gömma det. Jag kunde alltid se igenom henne, vilket jag tar till min fördel oftast och tycker att det är en bra sak. Men den här gången hade jag nog hoppats att jag inte kunde se igenom henne. Jag såg att något störde henne men hon vägrade berätta vad det var. Vi brukar alltid prata med varandra, vi har alltid vart öppna med varandra. Så varför stänger hon ut mig nu för? Om det var något hon störde på sig så skulle hon säga det till mig. Eller hur?

  Jag menar det kan väll inte ha något med klubben att göra? Brianna är smart och hon måste väll inse att det inte betyder något. Hon vet att hon betyder allt för mig och att jag aldrig skulle göra något för att slänga bort det. 

  Fast jag betedde mig ju som mitt gamla jag. Jag flörtade runt med olika tjejer och för att vara helt ärlig så vet jag inte vad jag sett i någon utav dem där tjejerna. Dem alla är allt för sminkade, dem lämnar ingenting för ens fantasi. Dem visar nästan allt. Vilket jag brukade tycka om men nu så är det bara. Jag vet inte, äckligt. Dem borde ha mer respekt för sig själva.

  Men i alla fall om det har med klubben att göra så finns det inte särskilt mycket jag kunde göra. Jag kunde inte berätta för henne anledningen till att jag gjorde det. Men jag behöver nog inte oroa mig. Brianna är smart, hon kommer säkert lista ut vad det är som pågår snart.

  Eller det hoppas jag i alla fall. Jag visste att det bästa kanske skulle vara att berätta för henne. Men hon var smart och kommer att lista ut det. Det måste hon göra. För jag kan inte berätta för henne. För om jag berättar den här biten måste jag berätta för henne om biten att hon är hotad. Att det finns folk som vill döda henne för att komma åt henne och jag kan inte oroa henne på det sättet.

  För jag vet att det skulle få henne att lämna mig, jag menar bara en korkad person skulle stanna kvar om dem visste att deras liv stod på spel. Jag borde egentligen låta henne gå, släppa taget om henne så att hon inte är i fara. Men jag kan inte. Jag är en självisk person och jag kan inte släppa greppet om henne. 

  Fuck. varför måste alltid saker vara så jävla komplicerat för mig. Varför kan saker aldrig bara gå enkelt.

  Jag suckade hög och drog en frustrerad hand igenom håret. Jag tände en utav cigaretterna jag hade i fickan i hopp om att det skulle lugna ner mig som dem alltid gjorde. Men inte den här gången, inte den här gången när jag faktiskt behöver det. Jag gav hennes hus en sista blick innan jag hoppade in i bilen för att sen börja köra hemåt. Det fanns en hel del som jag behöver klura ut för det finns uppenbarligen något som inte stämmer här omkring.

  ”Jag menar det finns ju klara bevis här att dem har vart här några dagar. Det finns ju bilder, telefon samtal och kontobetalningar. Hur kan han inte ha sett det här om jag kunde hitta det här med bara några enkla knapp tryck” sa jag irriterat och drog en frustrerad hand igenom håret. Jag och Chaz satt nere i källaren och försökte lösa hur Wilich kunde missa den här informationen.

  Hur i helsike har Wilich kunnat missa det här? Det är ju mitt framför näsan på oss. Han har fått order att hålla koll på dem och han lovade att höra av sig om dem ens kom i närheten utav LA så att jag visste om det. Han visste att jag ville ha min hämnd på dem och döda Amanda. Dem andra i hennes gäng också då dem hjälpt henne men Amanda mest.

  Omg det är anledningen till att han inte berättat för mig. Han skyddar henne. Han skyddar dem. Av någon anledning jobbar han för dem. Han skuggar dem och jag lovar att han kommer att få ångra den dagen som han vände sin rygg mot mig. Jag litade på honom, jag fucking litade på honom och han gjorde så här mot mig. Vad fasiken har jag gjort mot honom för att få honom att göra det här? Jag har gett honom all utrustning som han behöver, alla pengar han behöver  för att klara sig plus mer. Vad i helsikte har fått honom att vända ryggen mot mig efter alla dessa år. Han brukade ju jobba för min bror också.

  Vänta min bror. Alex sa alltid att Wilich hade en svag punkt för Amanda. Att han gillade henne. Wilich har fucking jobbat för Amanda sen i början. Han fucking hjälpte henne att döda min bror för att kunna bli av med honom och nu planerar han att hjälpa Amanda att döda mig. Men gissa vad. Du kan inte döda någon om du blir dödad först.

  ”Fucking svara mig Wilich. När började du jobba för henne?” skrek jag i hans ansikte och han ryckte bakåt i stolen han satt i. Både hans händer och fötter var fast bundna så han kunde inte komma någon stans. Han var fast här med mig och han skulle inte komma undan för än jag var klar med honom. Om ens då. Det beror på om jag bestämmer mig för att döda honom eller inte.

  ”Jason jag vet inte vad du pratar om. Jag har aldrig arbetat för Amanda och det vet du. Hon skrämmer mig”
  ”Och det gör inte jag?” frågade jag och han skakade smått på huvudet. Jag hörde honom mumlade något som lät som ”Nej jag är inte rädd för dig för vi är vänner” vilket fick mig att fnysa högt. Det spelar ingen roll om jag är din vän eller inte, du ska vara rädd för mig.

  ”Okej vän, varför visar jag inte för dig just hur läskig jag kan bli”

  Kent kollade frågande upp på mig och jag kunde nu se en viss fruktan i hans ögon. Precis hur jag ville ha det. Jag gav honom ett falskt leende innan min knytnäve gjorde kontakt med hans högra kind vilket fick honom att skrika högt.

  ”What the fuck man?” skrek han högt utav smärta och ett flin spreds sig på mina läppar. Det hade känts skönt att slå honom. Inte bara för det han har gjort utan även pågrund utav all ilska som jag haft i mig ett tag. Brianna får mig att känna mig bättre, hon får mig att lugna ner mig. Fast det är bara tillfälligt. Så fort vi skiljdes åt kom allt skit tillbaka. Hon var mitt ljus och utan henne blev allt bara svart.

  ”Okej så jag kommer att fråga dig en gång till och det är bäst för dig att du ger mig det svar jag vill ha. Hur länge har du jobbat för henne?”

  ”Jason jag lovar, jag har inte hjälpt Amanda med något. Hon har bett mig att hjälpa henne men jag har sagt nej”

  ”Och det tror du att jag ska tro på?” frågade jag och skrattade högt när han nickade smått till svar ”Tror du att jag är en idiot Kent. Om du hade sagt nej till Amanda hade hon dödat dig. Så varför tar du inte och berättar det jag vill veta så kanske jag kan överväga att låta dig leva”

  ”Jason snälla, du vet att jag aldrig skulle göra något för få dig i trubbel eller få dig skadad” hetsade han fram och jag skrattade högt innan jag placerade ännu en smäll i hans ansikte. Han skrek högt utav smärta och spottade ut lite blod på golvet innan han kollade upp på mig igen. När han inte sa något smällde jag till honom igen fast den här gången hamnade mitt slag i hans mage vilket fick honom att shippa efter luft.

  ”Kent jag lovar dig, om du inte ger mig det jag vill veta så kommer den här natten bli väldigt lång för din del. Jag kommer inte att gå här ifrån förs än jag för det jag vill ha utav dig. Så om du vill undvika ännu mer smärta så tipsar jag dig att du ger mig det jag vill ha. För tro mig Kent, jag kan få dig att känna smärtor så hemska att du kommer att önska att jag dödade dig. Du kommer att be mig sluta, skrika utav smärta och din kropp kommer känna en sådan hög smärtnivå”

  ”Okej jag erkänner. Jag har jobbat för Amanda och dem” skrek han efter att jag slagit honom ännu en gång. Denna gång var det hans näsa som fick ta smällen och den hade knäckt under min hand. Vilket tydde på att hans näsa hade brutits.

  ”Det är inget jag inte redan visste Wilich. Så ut med språket. När började du jobba för henne och varför?”

  ”Jag började jobba för henne ungefär den tiden som din bror började dejta henne. Jag var så himla avundsjuk på honom. Jag hade haft en stor crush på henne ett tag då men hon visste inte vem jag var förs än någon i henne gäng nämnt mig”
  ”Så du hjälpte henne döda min bror så att du skulle kunna få henne för dig själv”

  ”Nej självklart inte. Jag gillade din bror och det vet du. han var som en bror till mig” sa han och stannade kort innan han fortsatte att prata ”När Amanda kom till mig så visste jag inte att hon var ute efter Alex. Dem saker hon bad mig att ta reda på hade inget med honom att göra. Så jag anade inget förs” avbröt han sig vilket irriterade mig. Det var nu som det intressanta började och jag ville veta allt: Jag gav hans revben en hård smäll innan jag skrek honom att fortsätta prata.

  ”Så när Amanda bad mig att se till stänga av alla kameror runt deras hus och en bra bit till runt det där området gjorde jag det utan att tveka. Det jag inte visst var att hon bad mig göra det så att hon inte blev sedd när hon döda Alex i det där huset. Och eftersom det inte finns några bildbevis så kunde poliserna inte sätta dit henne”

  ”Så det du säger att du hjälpte henne att döda min bror?”

  ”Jason jag visste inte att det var för att döda Alex. Jag skulle aldrig skada någon utav er”
  ”Men ändå så hjälper du häxan som vill döda mig nästan lika mycket som jag vill döda henne. Och jag måste säga att det är ganska uppenbart att du valde hennes sida med tanke på att det är dem som du skyddar. Så jag antar att det bara finns en grej kvar här att göra” sa jag och drog snabbt upp min revolver. Jag riktade den mot hans huvud, mitt emellan ögonbrynen vilket var lite utav min grej. Det var alltid där jag siktade. 

  ”Snälla Jason gör inte det här. Jag är ledsen, jag gör vad som helst”

  ”Tyvärr så är du lite sent ute Wilich. Det var kul att göra affärer med dig” sa jag och utan att tveka tröck jag på avtryckaren och i nästa sekund var han död. Hans huvud föll livlöst framåt och ett leende spreds på mina läppar. Det här är vad man får om man bråkar med mig

  Om ni vill veta varför jag döda honom så här har du.

  Inte nog med att han dödade min bror, satte mig i fara, han satt mitt gäng i fara. Han satte Brianna i fara. För hade jag vart förvarnade att dem var tillbaka här hade jag kunnat lösa det bättre med Brianna. Nu får jag bara hoppas att jag kan reda ut den här jävla skiten innan Brianna lämnar mig eller ännu värre. Amanda och dem dödar henne.

Briannas perspektiv

  ”Jag är inte ens säker på att jag vill gå längre” muttrade jag fram till Alexandra som satt i andra änden utav samtalet och pilade smått med mina naglar.

  ”Brianna vi båda vet att det där inte är sant. Du skulle göra vada som helst för att bara spendera någon minut med honom. Du är galen i honom och det skulle vara kul att se hur långt du skulle gå för honom”

  ”Tro mig jag skulle gå långt för att få vara med honom. Men det är inte poängen. Han har bettet sig konstigt. Jätte konstig. I fredags när vi var på klubben så började han flörta med andra tjejer. Han betedde sig som han var när jag precis lärde känna honom. Men den här gången är det värre. Alexandra vet du hur mycket det tar när du hör och ser din pojkvän flörta runt med en massa andra tjejer”

  ”Tyvärr gumman men det gör jag inte. Jag har ingen pojkvän. Men jag önskar att jag kunde veta vad du kände så att jag kunde veta vad jag skulle göra för att få dig att känna dig bättre”

  ”Det känns hemsk Alexandra. Att se Jason med alla dem där tjejerna fick det att kännas som att någon hög mig gång på gång. Som att dem hög mig med en kniv och snurrade runt den för smärtan jag kände innan det räckte inte. Han kallade dem vackra, han kallade dem baby och kramade om dem ordentligt. Han pussade till och med viss på kinden och deras jävla läppstift fastna på hans kind. Det fick mig att vilja spy, jag ville greppa tag i hans hår och släppa ut honom från klubben så att jag kunde slå in lite vätt i hans skalle”

  ”Så varför gjorde du inte det? Hade jag vart du så hade jag lugnt gjort det”

  ”Jag borde ha gjort det. Men jag är rädd. Jag vill inte förlora Jason och om jag säger till honom att han inte får leva på ett visst sätt kanske han lämnar. Dem har ju uppenbarligen något som jag inte kan ge honom”

  ”Brianna du måste skämta? Vi alla kan se att Jason är galen i dig. Om du inte kan se det själv är du ju blind”

  ”Så varför gör han så här för. Han visar mer intresse för dem än för mig. Och jag är den som ska föreställa hans flickvän. Inte för att det verkar som det just nu. Han har inte ens ringt eller sms:at för att höra det gick på dansen”

  ”Han är säkert bara upptagen med att känna pengar eller döda folk. Gud vad hemsk jag låter” sa hon och jag skrattade smått. Det var första gången som jag skrattade på vad som kändes som en väldigt lång tid.

  ”Men helt ärligt gumman sluta oroa dig. Det är din födelsedag och du borde njuta utav den. Gå ut med Jason och prata med honom. Kanske ta honom hem sen för lite kul”

  ”Haha kommer inte hända Alexandra”

  ”Jag förstår mig verkligen inte på dig. Du har en av dem snyggaste killarna som jag någonsin sett och du är fortfarande oskuld efter alla dessa veckor. Jag skulle ha låtit honom ta mig på första dejten”

  ”Alexandra sluta prata om dig och Jason. Jag börjar få upp bilder i huvudet som jag inte vill ha där” sa jag och nu var det hennes tur att skratta.

  Jag öppnade munnen för att säga något när någon plingade på dörren och det var inga tvivel på vem det var. Jason ”Alexandra jag måste gå. Jason kom nyss så jag får prata med dig imorgon”
  ”Bra, jag vill ha alla detaljer imorgon på vad som händer ikväll”
  ”Inget kommer att hända ikväll Alexandra”

  ”Ja ja, ha så kul nu älsklingen så syns vi imorgon”
  ”Det gör vi” sa jag och med det sagt avslutades samtalet. Jag suckade smått och kollade mig en sista gång i spegeln som jag satt framför innan jag ställde mig upp. Jag greppade tag om min cardigan som jag drog på mig och min lilla väska som jag hängde över axeln innan jag gick ner till dörren. Dörren som Jason stod på andra sidan om. Dörren som var det enda som skiljde oss åt.

  Så fort jag öppnade dörren mötes jag av ett stort leende innan Jason drog in mig hans famn och jag måste säga. Det kändes bra att vara i hans armar igen. Jag kände mig trygg, precis som jag alltid gjorde när jag var runt Jason. Vilket kanske var konstigt med tanke på vem han är. Men jag visste att han aldrig skulle skada mig. Med flit i alla fall.

  ”Grattis på födelsedagen baby” mumlade Jason mot min nacke och gav den en liten kyss som fick ett pirar att gå igenom min kropp.

  Jason drog sig undan från mig och hans blick gled över min kropp innan hans blick fastnade i min ”Du är så himla vacker baby” sa han la sina armar runt min midja igen för att dra mig till sig igen. Fast den här gången pressade han sina läppar mot mina och med den kyssen var det att allt var bort glömt. Det var den effekten som Jason hade på mig.

  Efter ett tag drog Jason sig undan från mig och mumlade ännu en komplimang till mig innan han tog ett steg bak. Han började gräva i sina fickor, efter vad visste jag inte. En nästan orolig blick fann sig till Jason ansikte men försvann lika fort som den kom när han verkade hitta vad han letade efter. Vilket var en liten box som han räckte över till mig. Boxen hade en liten roset på ovan sidan och ett band som gick runt den.

  ”Jag hade tänkt att slå in den helt men när jag försökte så gick det inget bra. Det blev bara jätte konstigt så det fick bli lite snöre bara. Jag hoppas att det blir bra”

  ”Jason det blir jätte bra. Men jag trodde att jag sa att jag inte vill några presenter”

  ”Jag vet att du sa det men jag kunde inte låta bli. När jag såg det där så tänkte jag på dig. Plus alla borde få något när dem fyller år. Plus det här är bara en liten grej. Så öppna nu så att vi kan åka sen” sa Jason och pillade nervöst på med fingrarna. Det här var nog första gången jag såg Jason nervös och jag måste säga att jag gillade det. Han var väldigt gullig, väldigt gullig att oroa sig fall jag skulle gilla presenten eller inte. Fast jag var redan säker på att jag skulle gilla det. Jason kände mig väll så jag oroade mig inte.

  Jag gav honom ett litet leende innan jag snabbt började jobba på att få bort snöret från boxen för nu måste jag erkänna att jag var väldigt nyfiken på vad Jason har get mig. När snöret väll var borta öppnade jag upp boxen och ett stort leende spreds på mina läppar.

  I boxen låg ett halsband med ett hjärta hängandes ifrån kedjan. Den glittrade smått i ljuset och mitt leende blev ännu större. Jag älskade glitter. Och jag älskade den här presenten. Hjärtat var väldigt enkelt men ibland kan det enklaste vara det vackraste.

  ”Gillar du det?” 

  ”Jason jag älskar det. Tack så mycket” sa jag och slängde mina armar runt hans nacke så att jag kunde dra honom till mig. Hans armar lades runt min midja och jag ställde mig upp på tå för att placera en kyss på hans nacke. På hans svaga punkt där jag visste att han älskade att bli kysst på. Han rös smått i mina armar och ett belåtet leende spreds på mina läppar.

  ”Kan du hjälpa mig på med det?” frågade jag när jag släppt mitt grepp om honom och räckte halsbandet i hans riktning. Han nickade smått och greppade tag om halsbandet. Jag vände mig om så att min rygg nu var vänd åt honom och jag drog allt mitt hår över en axel för att det skulle bli lättare för Jason att sätta på halsbandet.

Jasons perspektiv

  ”Förresten hur gick det på dansen igår. Jag skulle ringa dig men jag somnade direkt när jag kom hem från vårt jobb igår. Jag skulle bara lägga mig i sängen för att sträcka ut lite men somnade direkt. Jag hade tänkt ringa men som sagt så somnade jag så jag hann aldrig ringa dig” började jag rabbla fram och Brianna skrattade smått innan hon tystade mig effektivt igenom att pressa sina läppar mot mina.

  ”Det gick bra. Nate kom ur takt vid en bit men det var inget farligt. Tror inte att någon märkte det. Dock kommer jag mörda honom om han gör fel på lördag när vi har uppvisning igen. Det kommer då komma in en massa talang scouter från olika skolor och det kommer då vara viktigt att allt sitter perfekt om man vill ha en chans att komma in på någon bra skola”

  ”Du kommer nog in ska du se. Dem skulle vara idioter om dem inte valde dig Du är perfekt och det är allt du gör också” sa jag och jag och en bedorande rodnad spreds på hennes kinder. Jag skulle precis luta mig ner för att kyssa henne när jag hörde hur dörren intill restaurangen plingade till. Signalerade att någon kom in. Jag vred huvudet i riktning till dörren och önskar nästan att jag inte gjort när jag såg vem det var som kom in.

Så nu är det äntligen här. Jag hade planerat att det skulle vara längre men jag är så himla trött just nu så det skulle inte bli något bra om jag försökte skriva något. Men jag hoppas att ni gillar kapitlet.

1, Jasons mörka sida kommer börja komma fram mer och mer nu när Amanda och dem är tillbaka. Så min fråga är Vad tycker ni om det? Och hur mycket detaljer vill ni ha? När det kommer till misshandel och sådan?

2, Sen vem tror ni det är som har kommit in? 

Handling

  Noell Madison Butler är som vilken 16 åring som helst. Okej kanske inte, men det är i alla fall vad hon vill se sig själv som i alla fall. Hon är skolans största nörd tillsammans med hennes kompis Erica. Det är som på alla andra skolor där dem ‘populära’ hatar dem ‘töntiga’. Dock kan Noell inte förstå varför. Hon har inte gjort något fel, inte vad hon kan komma på i alla fall. Men sommar lovet som kommer nu kommer att  ändra hennes liv totalt. Hon åker till Kanada -Stratford för att vara mer exakt- för att hälsa på sin bror som är ingen mindre än Ryan Butler. Hon ska spendera hela sommar lovet där men det hon inte vet är att det ska även hennes stora idol Justin Bieber. Vilket blir en stor överraskning, men vad händer när hon får reda på att de tär 2 utav honom? Justin har en tvilling bror som heter Jason. Dock är det ingen som vet om honom så att dem kan hålla deras hemlighet. Hemligheten till hur Justin klarar av karriären så bra som han gör.

Prolog

  ”Noell kommer du? Vi måste gå nu om vi ska hinna i tid till avslutningen” ropade Erica -min bästa kompis- från bottenvåningen och jag suckade smått. Jag vill inte ens gå på avslutningen. Jag hatade våran skola och jag kunde inte vänta tills jag äntligen kom bort från det där stället -under sommaren i alla fall-. Det är väll egentligen inget fel på själva skolan. Jag gillade lärarna och personalen, det var inget fel på dem. Om man bortser från min idrottslärare då. Han var den enda läraren som inte älskade mig och det har förmodligen med att jag suger på all idrott. Jag är absolut inte en atlet, jag kan knappt springa två varv runt planen utan att dö.

  Men i alla fall. Anledningen till att jag hatar min skola är pågrund utav eleverna som går i den. Inte alla då men Ally och hennes gäng. Ally är skolans bitch/slampa. Tjejerna var rädda och avskydde henne medan killarna ville ha henne. Hon var huvud cheerleader och hänger då automatiskt med basketkillarna i skolan.

  Jag går i en utav dem där typiska skolorna som man ser i alla filmer. Där dem populära hade deras bästa tid i deras liv medan personer som jag gick igenom ett helvete varje gång jag kom in i skolan. Jag har hela tiden folk som hackar på mig så jag har en konstant klump i magen när jag ska till skolan. Jag fick hela tiden höra hur ful, äcklig jag var och att en kille aldrig skulle kunna älska mig. Och vill ni veta vad det värsta är? Jag börjar tro på dem.

  Jag menar hur kan jag inte göra det? Allt dem säger om mig stämmer ju. Jag var inte vacker, inte på något sätt. Jag hade inget som killarna ville ha. Vilket leder mig till min andra punkt. Killar. Jag har aldrig haft en pojkvän i hela mitt liv. Inte ens när jag var liten. Jag har vart för blyg enda sedan jag var liten och umgicks inte så mycket med dem andra barnen. Innan Erica hade jag faktiskt ingen riktig vän som jag kunde förlita mig på.

  Men vill ni veta en till sorglig grej? Jag har heller aldrig kysst någon. Alltså ALDRIG. Jag har aldrig var kompis med en kille eller vart på någon fest eller liknande där man körde lekar som lede till att man kysstes. Jag var aldrig med på snurra flaskan när klassen körde det då jag var för rädd att jag skulle få göra någon pinsamt.

  Så här är jag. 16 år och har gjort absolut ingenting. Skolan var min stora kärlek och jag höll mig till den. Skolan är viktig enligt mig och jag tycker att man ska ta skolan på allvar. För skolan är grunden till våran framtid ‘Bra betyg leder till bra framtid’ som mina lärare säger. Men jag...

  ”Noell” ropade någon och jag drogs ur mina tankar. Jag kollade chockat runt mig kort innan min blick föll på Erica som log roat mot mig ”Du zoomade ut lite. Men är du klar för att gå?”

  ”Ja, jag ska bara hämta min väska sen är jag klar”

  ”Bra. Skynda dig. Jag vill inte missa något”

  ”För det brukar ju alltid vara så himla intressanta grejer som dem pratar om”

  ”Kanske inte men jag vill fortfarande inte komma försent. Jag vill inte vara en utav dem där personerna som kommer in försent och får allas blickar på sig när man går för att sätta sig”

  ”Ta det lugnt vi hinner” skrattade jag fram och hon himlade med ögonen åt mig.

  ”Snälla döda mig, snälla Erica döda mig bara” viskade jag till henne och hon skrattade smått innan hon mumlade ett ”Sorry” tillbaka med ett stort flin på läpparna innan hon kollade tillbaka på scenen. Scenen som Ally just nu stod på och höll ett litet tal om hur nära och bra vänner vi alla var. Falska bitch muttrade jag tyst för mig själv i huvudet då jag aldrig skulle våga säga det högt. Men jag var bara så himla trött på henne. Hon har plågat mig enda sedan jag flyttade hit vilket var när vi gick i fjärde klass. Jag var den nya töntiga tjejen som hon direkt började picka på. Jag vet inte ens varför. Jag har aldrig gjort något mot henne för att få henne att hata mig. Jag har alltid vart snäll mot henne. Gjort hennes läxor. Inte frivilligt då men ändå.

  ”Så jag önskar er alla ett bra sommarlov så syns vi här nästa år igen. Dem flesta i alla fall. Vi har ju som sagt våra utgångs elever. Vi kommer att sakna er alla men vi önskar er alla lycka i världen” avslutade Ally hennes tal och alla klappade högt. Hon log sitt falska leende och tackade rektorn innan hon gick av scenen.

  Hon gick förbi killarna som gick i utgångsklassen och gav dem alla ett flörtigt leende. Den enda anledningen till att hon kommer att sakna dem är för att hon nu inte kommer kunna ha sex med dem längre. Den där bruden har haft sex med halva skolan. Man kan ibland höra henne inne på toaletten. Vilket är jävligt äckligt om ni frågar mig. Och jävligt jobbigt om man behöver gå på toa. Det är ju inte riktigt så att man vill gå in där medan hon har sex med någon. Det räcker med att höra dem ha sex, jag behöver inte se det också.

  ”Noell” skrattade Erica fram bredvid mig och jag vände mig snabbt mot henne ”Du måste sluta zooma ut Noell. Det här är andra gången bara idag”

  ”Åh sorry. Jag fastnade bara lite i mina tankar igen”

  ”Det gör du ofta nu för tiden vet du. Det är ofta jag får säga ditt namn flera gånger och skaka om dig för att få din uppmärksamhet”

 ”Jag är ledsen” sa jag och hon skrattade smått.

  ”Det är lugnt. Men vi har slutat nu och om du inte vill spendera ditt sommarlov instängd i skolan så tipsar jag att du reser dig upp så att vi kan gå innan vi blir inlåsta”

  ”Har vi slutat? När gjorde vi det?”

  ”För någon minut sen bara. Vi är dem enda kvar om man bortser från lärarna men dem räknas inte om du frågar mig” sa hon och jag nickade instämmande innan jag ställde mig upp.

  Vi gick ut ifrån skolan och började styra våra steg bort mot kafét som vi alltid brukade hänga på. Vi hade startat en tradition att alltid äta här tillsammans efter skolavslutningar. Vi har gjort det i 4 år nu. Kanske inte en jätte lång tradition men den var viktig för oss.

  Båda våra föräldrar jobbar mycket så vi förlitar oss på varandra. Eller för att vara mer exakt. Hennes föräldrar och min mamma. Jag bor bara med mamma eftersom hon lämnade min pappa när jag var ett år. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket ifrån honom. Egentligen ingenting om jag ska vara ärlig. Men vad kan man förvänta sig, jag var bara ett år. Allt jag visst om honom var det mamma berättat. Jag har ju sett bilder på honom och pratat i telefon med honom men det är inte mycket mer än så.

  ”Okej så vad ska du ha?” frågade jag när vi kommit in till kafét som nästan var helt tomt. Vilket kanske inte var så konstigt när man tänker på vilken dag det är. Det är skolavslutning för nästan alla så dem flesta kommer vara ute och festa ikväll. Bli fulla och glömma bort allt imorgon. Låter super kul.

  Inte.

  ”Jag tror att jag ska ta”

  ”Nej vänta, låt mig gissa innan du säger något. Du kommer att ta en passionsdricka tillsammans med en choklad tårtbit. Precis som du alltid gör”

  ”Haha du känner mig så bra. Men nej inte den här gången, inte idag. Jag ska faktiskt testa något nytt. Vi lovade ju faktiskt oss själva att en förändring skulle ske det här sommarlovet”

  ”Åh ta det lugnt tiger. Gå inte fram för fort och se till att du skydda dig. Vi vill ju inte att du ska skada dig så fort du går fram” skrattade jag fram och jag såg hur Erica himlade med ögonen åt mig.

  ”Jag försöker i alla fall något nytt, tillskillnad från vissa andra här inne”

  ”Hej jag kommer också att göra förändringar i sommar” försvarade jag mig själv och vände mig mot tjejen i kassan för att beställa mina grejer innan jag vände mig mot Erica igen.

  ”Vad ska du göra för förändringar? Att ta en extra kurs för att bli smartare räknas inte”

  ”Jag vet och det här har inget med skolan att göra. Jag har faktiskt något som jag måste berätta för dig”

  ”Vad då? Ska du bort en vecka eller något? Ska du överge mig en vecka?”

  ”Det är tyvärr värre än så. Jag kommer att vara borta hela sommaren”

  ”Va? Ska du bort hela sommarlovet? Sen när ska du bort hela sommarlovet?” frågade Erica nästan panikslaget och jag suckade högt.

  ”Sen igår kväll när mamma berättade för mig att jag åker bort”

Tillbaka blick

  ”Mamma jag är hemma” ropade jag när jag kom in i hallen och hörde hur mamma ropade att hon var inne i köket. Jag drog av mig mina skor och la väskan på det lilla bordet som stod här innan jag började styra mina steg in mot köket. När jag kom in i köket såg jag att mamma stod med två skålar i händerna som var fyllda med glass och ett leende spreds på mina läppar. Jag älskade glass, ÄLSKADE verkligen glass. Fast vem gör inte det.

  ”Hej gumman hur var det i skolan idag?” sa hon och räckte mig ena skålen så att jag kunde börja hugga in.

  ”Det var bra antar jag. Vi städade mest bara och planerade lite inför imorgon. Eller dem andra i klassen planerade vad dem skulle göra efter skolavslutningen. Men som vanligt så räknas jag och Erica inte in i klassen så vi satt och spelade på mobilen” sa jag och mamma suckade högt. Hon visste att jag och Erica var utanför vilket gjorde henne irriterad. Och inte för att jag mådde dåligt utan för att jag inte är populär som hon var när hon var i min ålder. Hon var en utav dem som fick ‘nördarna’ att göra läxorna åt henne då hon var rätt korkad. Precis som min pappa tydligen. Vilket får mig att fundera vart jag fått alla mina hjärnceller ifrån. Jag är väldigt smart om jag får säga så jag själv. Jag har A i alla ämnen utan idrott men jag ser inte riktigt det som ett riktigt skolämne så det är okej. Jag nöjer mig mig med ett E i idrott. Skulle jag få högre skulle jag bli överlycklig. Fast det kommer ju aldrig att hända så jag kan sluta tänka på det. 

  ”Noell du måste försöka mer. Du kommer aldrig att kunna skaffa fler kompisar om du inte försöker eller anstränger dig”

  ”Mamma jag behöver inga fler kompisar än Erica. Jag klarar mig fint”

  ”Älskling man behöver mer än en kompis. Vad händer när hon är sjuk då? Vad gör du då? Du sitter då ensam i matsalen eller så skippar du att äta helt och hållet. Det kan inte vara bra för dig gumman”

  ”Mamma allt är bra okej. Plus den här sommaren kommer att bli annorlunda. Jag och Erica lovade oss själva att att testa nya grejer, träffa nya personer och åka till nya platser”

  ”Åh vad bra att vi kom in på det här ämnet och jag är glad att höra att du vill åka till nya ställen i sommar för du kommer att göra just det”

  ”Va? Vart ska vi någonstans? Ska du äntligen ta mig till Paris?” frågade jag och kollade nu hoppfullt på henne. Men mitt leende försvann lika fort som det kom när jag såg hur hon skakade på huvudet.

  ”Tyvärr inte gumman. Jag ska dit tillsammans med mina kompisar. Du där emot kommer att åka upp till din pappa i Kanada”

  ”Kanada? Va? När ska jag dit?”

  ”Du åker om tre dagar sen så stannar du där under hela sommarlovet”

  ”Va? Nej du kan inte göra så här emot mig. Jag har egna planer, planer med Erica. Mamma du kan inte skicka mig till Kanada. Jag kan sova hos Erica under sommaren, jag kan till och med sova här ensam. Bara snälla skicka mig inte till Kanada. Jag gör vad som helst”

  ”Jag är ledsen gumman med du kommer att åka till Kanada. Jag har redan bokat din biljett och pratat med din pappa. Du ska bo där tillsammans med honom och din bror”
  ”Mamma du kan inte göra så här emot mig. Jag känner inte ens någon utav dem”
  ”Då är det väll ett utmärkt tillfälle att lära känna dem. Ryan blev tydligen väldigt glad när han hörde att du skulle komma dit” sa mamma och ett stort leende spreds på hennes läppar när hon nämnde Ryan.

  Ingen utav oss har sett honom den min födelsedag när jag var 10 år. Han var då 13 år och mamma hade fått pappa att skicka hit Ryan. Men det var senaste gången jag såg honom och hörde av honom. Mamma pratar fortfarande med honom ibland, när Ryan fyller år eller något stort har hänt. Jag har däremot har som sagt inte pratat med honom på över 6 år. Så jag antar att det skulle vara kul att träffa honom igen. Lära känna honom. 

  Däremot vet jag mycket mer om honom än han vet om mig. Ryan är ju halv känd, okej inte känd men han är kompis med den store Justin Bieber. Alla beliebers vet vem han är och eftersom jag också är ett stort fan utav Justin så kunde jag hålla koll på Ryan. Han har förändrats mycket sen jag såg honom senast, vilket inte är något konstig med tanke på att det var sex år sen jag senast träffade honom. Jag undrar hur han skulle vara mot mig? Skulle vi ha något att prata om? Har vi ens något gemensamt?”

  ”Visste jag åker dit då” sa jag efter ett tag och mamma tjöt utav glädje. Hon klappade smått med händerna innan hon började putta mig upp för trappan så att jag kunde börja packa mina saker.

Tillbaka till nutid

  När jag berättat klart allt kollade Erica på mig med stora ögon. Vi hade nu fått våra saker och satt oss vid en av dem tomma bordet som stod vid fönstret. Det var inte många här så det var inte särskilt svårt att få platser att sitta på.

  ”Du ska åka till Kanada?” frågade hon och jag nickade smått till svar, rädd för hur hon skulle reagera ”Och du klagar för att?” fortsatte hon och nu var det min tur att kolla chockat på henne.

  ”Problemet är att jag kommer vara borta i Kanada istället för här med dig”

  ”Ja det förstår jag också och visst jag kommer att sakna dig jätte mycket men kom igen Noell. Du kan ju inte klaga på att du får åka upp till Kanada. Jag skulle dö om jag fick åka upp dit. Vi lovade ju trotts allt oss själva att testa något nytt i sommar så här har du”

  ”Jag vet men” började jag men Erica avbröt mig snabbt innan jag hann avsluta min mening.

  ”Inga men Noell. Du ska åka upp dit och du ska träffa din bror som du inte träffat på över 6 år. Plus jag har läst att Justin Bieber har en paus just nu så han kanske åker tillbaka till Kanada för att vara med sin familj och hans vänner. Ryan är en kompis till Justin”

  ”Haha jag har också läst det. Men det är ju inte riktigt så att jag kommer att hänga runt med honom. För det första så är han ju den han är. Sen för det andra så vet vi ju båda att jag inte kan prata med killar. Jag börjar rodna jätte mycket, börjar fnissa och tappar talförmågan. Om jag gör så här runt vanliga killar kan du ens tänka dig hur jag skulle reagera runt honom. Jag skulle ju totalt tappa allt”

  ”Omg du skulle så skämma bort dig själv” skrattade Erica fram och jag kollade förolämpat på henne,

  ”Åh tack för stödet, jag verkligen känner kärleken här. Den bara strömmar över mig”

  ”Haha du vet att jag älskar dig men jag vill fortfarande se din reaktion om du träffar honom. Dock tror jag inte att det skulle bli en så stor grej. Jag menar Justin måste ju vara van med att folk beter sig konstigt runt honom. Det måsta ju hända nästan varje dag med massa olika fans som han stöter på”
  ”Problemet är ju att jag inte blir hysterisk som alla dem där tjejerna. Jag skulle säkert bli stum, som jag alltid blir”

  ”Haha jag det skulle du säkert” skrattade hon fram än en gång och jag skakade smått på huvudet åt min bästa kompis.

  ”Så du är okej med att jag åker?” 

  ”Okej? Jag är avundsjuk på dig. Medan du är uppe i Kanada och träffar Justin Bieber kommer jag att vara ensam kvar här och ha det tråkigt”
  ”Jag är ledsen, jag önskar att jag kunde ta med dig men mamma sa nej när jag frågade om det”
  ”Det är lugnt. Jag kommer på något att göra här nere”
  ”Det tror jag säkert” skrattade jag fram och Erica log smått mot mig innan hon tog en klunk utav sin dricka.

  Jag själv satt fast i mina egna tankar och jag kunde inte sluta tänka på det som Erica sa. Jag visste ju att Justin hade en paus nu och att det fanns stor möjlighet att han skulle åka tillbaka till Kanada. Men skulle jag verkligen kunna träffa honom? Och i sådana fall, hur skulle jag reagera? Vad skulle jag säga? Vad skulle han ens tycka om mig? 

  Gud jag skulle säkert göra bort mig helt och hållet. Han skulle tro att jag var galen.

  Okej så jag tänker klar göra en grej direkt. Take A Risk With Me är långt ifrån klar. Det r mycket kvar på den novellen så ni behöver inte oroa er. Den här novellen kommer inte ens komma upp på den här bloggen utan på min andra blogg JUSTTWITTER. Den här novellen kommer inte komma upp på ett tag då men jag vill dubbel kolla fall det ens var en novell att satsa på. Fall folk ens skulle vilja läsa den. Så jag la upp den här och på min andra blogg ihop om att ni kan läsa och kommentera vad ni tycker. Fall ni skulle kunna tänka er att läsa den eller fall den bara är skräp.

Så vad tycker ni om novellen? Skulle ni kunna tänka er att läsa den?

Snälla kommentera!! Skulle betyda jätte mycket och vara till stor hjälp<3

Tyvärr så blev de det här kapitlet som kom upp istället för kapitel 29 då jag fastnade lite i den här novellen. Men jag ska försöka få upp det imorgon istället så håll ögonen öppna. Förlåt för försening igen men jag har fastnat lite i annat och har haft fult upp i skolan. Men jag gör så gott jag kan och hoppas att jag får upp det imorgon :)

UPPDATERING: av någon anledning så funkar det inte att se min trailer på mobilen. Så om ni vill se trailern till Switch Brothers så får ni gå in på datorna eller testa med den här länken https://www.youtube.com/watch?v=R_jLEdkTAlA

UPPDATERING 2: jag tror att jag har löst det. Jag kan i alla fall se vidon på min mobil nu. Det tar bara lite tid för den att komma upp. Men om det inte funkar på mobilen för er och ni vill se trailern till den här novellen kolla på datorn. Där ska det funka utan problem. Det kan även hjälpa om man går in på själva inlägget. Alltså att man klickar på kommentera. Det är dem gångerna som jag har gjort det som jag har kunnat se videon i alla fall.

  Om inte. Ja då får ni säga till så får jag försöka fixa det

Fast tipsar er att kolla på datorn, blir inte alls lika mycket strul :P

  Men för att vara helt säker kunde det ju inte skada att vara lite uppmärksam på det som händer runt omkring oss.

Jasons perspektiv

  ”Vad menar du med att Amanda är tillbaka?” frågade Mike efter att jag skrikit åt honom att hon var tillbaka. Fast detta var dock efter att jag sabbat hela hallen -igen-. Det är andra gången bara på några dagar. Skit jag måste lugna ner mig. Men jag kan inte lugna ner mig inte nu, inte utan Brianna vid min sida. Hon kan få mig att lugna ner mig genom att bara vara där. Utan henne behöver jag ta ut min ilska på något. Vilket jag antar är bättre än en person som ibland har blivit mitt offer för min ilska.

  Den här gången var värre än den andra gången också. Både huset och situationen som jag var i. Jag kan inte längre bara förlora Brianna för att jag döda hennes bror utan jag kan nu även förlora henne för att dem kan döda henne. Jag vet inte vad jag kommer att göra med mig själv om Brianna dör pågrund utav mig. Jag skulle inte klara det. Hon är den enda som betyder något för mig just nu. Den enda som ger ljus in i mitt liv.

  ”Jag menar just det. Amanda och hennes gäng är tillbaka i stan”

  ”Hur vet du det? Wilich har inte meddelat oss om att något utav dem är tillbaka. Om dem var tillbaka skulle han ha meddelat oss, det är hans jobb. Han är bättre än någon annan på sådana här grejer så skulle dem vara här skulle vi veta det så fort dem satte fötterna i LA”

  ”Ja men han har fucking misslyckats den här gången för jag vet att dem är tillbaka. Jag stötte fan på Amandas högra hand Dylan idag”

  ”Du stötte på Dylan? Vart? När? Hur?” frågade Ryan och kollade på mig med stora ögon. Det här är nog inte riktigt vad dem hade tänkt sig när jag kallade till möte.

  ”Jag möte honom på kaffet som jag och Brianna var på. Han sa att han ville prata med mig så jag antar att han följde efter mig dit eller något”

  ”Vänta här? Brianna var med dig när du mötte Dylan?”

  ”Ja och han måste ha vetat att hon var med mig för han började flörta med henne så fort jag lämnade henne ifred. Han ville förmodligen få en reaktion ifrån mig”

  ”Så fick han det då? En reaktion alltså? Och det är inget konstigt att han vet att hon var med dig. Alla vet att du är tillsammans med henne”

  ”Jag vet att alla vet att vi är tillsammans och det är problemet. Dylan använde henne emot mig för att få en reaktion utav mig och det fick han nästan. Jag var så himla arg. Jag har inte känt sådan ilska sedan Alex dog. Att se Dylan igen fick alla minnen från Alex död att komma tillbaka. Det plus att han var ett hot för Brianna gjorde mig galen. Det är ett under att det enda jag gjorde mot honom var att stick en gaffel i hans hand”

  ”Du stack en gaffel i hans hand?”

  ”Ja” svarade jag enkelt och ryckte smått på axlarna som att det inte vore något speciellt.

  ”På kaffet? Framför Brianna?”

  ”Ja på kaffet och nej inte framför Brianna. Jag skickade iväg henne. Jag ville inte att hon skulle vara runt mig när jag var så där, jag var rädd för vad jag skulle kunna ha gjort mot Dylan”

  ”Du menar alltså att du är rädd för att Brianna ska se ditt sanna jag? Den som gömmer sig bakom den här fasade som du har runt henne”

  ”Jag har inte någon jäkla fasad runt Brianna. Jag är mig själv när jag är med henne Robert. Det jag har med Brianna är äkta, det enda äkta i mitt liv just nu. Så jag vill inte ge henne en anledning att lämna mig. För skulle hon se mig när jag tappar allt, låter min ilska komma fram så kommer hon helt klart att sticka. Utan att tveka”

  "Okej om du säger så. Men bara en fråga. Hur ska du hålla Brianna borta från Amanda och hennes gäng. För som du sa tidigare så kommer dem helt klart att använda henne emot dig om dem vet vad hon betyder för dig"

  "Vilket just är anledningen till att dem aldrig kan få reda på vad hon betyder för mig"

  "Och hur har du tänkt att det ska kunna gå till, alla vet att du är tillsammans med Brianna"

  "Inte dem. Jag lyckades övertala Dylan om att Brianna bara är ännu en utav mina olika tjejer"

  "Så nu är Brianna bara en utav alla horor som du har vart med tidigare?” frågade Chaz misstroget och kollade tveksamt på mig.

  ”Självklar inte, hon betyder så himla mycket för mig. Du av alla borde veta det”

  ”Oh vi vet det, men du vill alltså att alla andra ska tro att Brianna är någon slampa som du hittat på gatan. Att hon inte är mer värd än dem andra tjejerna som du var med tidigare?”

  ”Ja. Jag vet att det kanske inte är det bästa sättet att hålla henne säker. Det skulle egentligen vara att göra slut med henne. Att låta henne gå men det vet jag att jag aldrig skulle kunna göra. Så det här är min lösning, så länge i alla fall. Tills jag kommit på något bättre eller vi blivit av med Amanda och hennes gäng”

  ”Har du pratat med Brianna om det här? Vet hon vad det är som pågår just nu?”

  ”Nej det gör hon inte och jag vill inte att hon ska få reda på det heller. Jag vill inte oroa henne mer än hon redan är. Hon är redan rädd för att jag ska bli skadad och oroar sig för mig varje gång vi gör något jobb. Jag behöver inte ge henne en till anledning till att oroa sig för sig för mig. Eller säg själv för den delen. Hon har redan fått så mycket skit slängd sin väg. Hon behöver inte det här också. För jag vet inte hur mycket mer hon kommer att klara av innan hon väljer att sticka”

 ”Jag förstår dig Jason men jag tycker bara att du ska prata med Brianna om det här. Hon borde få veta det här, det handlar delvis om henne. Hon förtjänar att veta vad som pågår”

  ”Kanske men hon ska inte få reda på det här. Jag ska inte säga något och det ska inte någon utav er heller göra. Ni alla håller käften okej?” frågade jag och dem alla nickade smått till svar.

  ”Som du vill Jason. Men var försiktig med det här. Jag vet hur mycket Brianna betyder för dig och vi alla vet att du vill inte förlora henne. Så låt inte din heder och rädsla hålla dig från att tänka klart. Du är smart, det vet vi alla så var inte dum nu Jason. Tänk igenom allt ordentligt”

  ”Jag har redan tänkt på det här Ryan så håll bara käften. Jag vet vad jag ska göra och jag gör det med eller utan er. Det är erat val”

  ”Du vet att vi aldrig skulle låta dig gå igenom något sådant här ensam. Vi följer dig och det vet. Även i dem svåraste stunderna”

  ”Ja ja jag fattar. Så kan vi sluta med allt det här pratet och kanske börja prata om en plan. Jag vill ha bort Amanda från gatorna och det är nu” sa jag bestämt och killarna sa inget mer utan gick ner i källaren för att börja smida en plan på hur vi skulle bli av med Amanda och hennes gäng

  Jag skulle äntligen bli av med Amanda. Jag skulle få min hämnd på henne. Och bäst utav allt jag skulle kunna få bort Amanda så att hon inte längre skulle kunna vara ett hot för Brianna.

Briannas perspektiv

  Fredag. Det brukar vara min favorit dag i veckan. Men inte den här gången. Den här dagen vart lång ifrån bra. Det här var nog en utav dem värsta dagarna någonsin. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den heller. Det är inte riktigt så att jag kan göra något heller. Även om jag nu önskade att jag kunde det.

  Men som sagt så var det inget jag kunde göra och jag ville nästan gråta. Men det kunde jag inte. Inte här och inte inför honom. Och när jag säger honom menar jag Jason. I vanliga fall så skulle jag inte ha något emot att han såg mig gråta. Han har sett mig vid min värsta och bästa så det är inget konstigt. Men just nu var det han som fick mig att känna det här smärtan som jag kände så det är inte riktigt så att jag kan gå till honom och klaga och gråta ut. Fast det var vad jag ville göra för tillfället. Jag ville krypa ihop till en boll och ligga i Jasons famn. Men just nu vet jag faktiskt inte om han skulle finnas där för mig. Han har inte gjort något annat än att flörta runt med en massa andra tjejer. Han har knappt sagt något till mig på hela dagen. Nej styck det där. Han har knappt pratat med mig på hela vecka. Han har vart för upptagen med sina ‘jobb’ för att ens kunna prata med mig.

  Haha, han var säkert iväg med en utav alla dem bitcharna som har fått mer action utav min man än jag. Han rör mig knappt, han kollar inte ens på mig.

Tillbaka blick

  ”Hej baby, du ser bra ut” sa Jason så fort vi satt fötterna inne på klubben och jag slog upp i ett stort leende. Han pratade äntligen med mig igen. Han hade knappt sagt något sen han hämtade mig i skolan. Han har vart och jobbat smått med killarna och sen när vi var på väg hit så pratade han med någon i telefonen så då pratade han inte med mig heller.

  Men jag kände hur all min glädje försvinna lika fort som den kom när jag såg vem det var han egentligen pratade med. Han hade blicken fäst på någon blond bimbo som genast slog upp i ett stort leende när hennes blick föll på Jason. Dem kramades kort och han gav henne en kyss på kinden innan han hälsade på hennes kompis som stod bredvid. Han sa något om att han gillade deras klänningar för det gav honom bra sikt över deras ben och jag kände hur allt sjönk inom mig. Han har inte gett mig en enda komplimang för det jag hade på mig. Jag antar att det jag hade på mig när jag var här inte räckte längre. Han vill se hud, han vill ha möjligheten att kunna röra en.

  Men jag kan inte ge honom det, jag kan inte ge honom det han behöver. Jag är inte bekväm med det, jag känner mig inte bekväm med att gå runt med sådana visande kläder. Jag känner mig bara utsatt.

  Jag såg hur bimbon drog med handen från Jasons axel ner till hans mage där hon lät sin hand ligga. Väldigt nära hans skrev också om jag får säga så fast Jason verkade inte ha något emot det för han viskade något i hennes öra innan han blinkade smått mot henne. Dem kramades en gång till innan Jason vände sig mot mig och Chaz som stod bredvid mig.

  ”Ska vi gå och ta något att dricka?” frågade han men hans fråga var inte riktad emot mig, den var riktad mot Chaz och så var även hans blick. 

  Han skulle alltså fortsätta att ignorera mig. Har jag gjort något mot honom för att få honom sur på mig eller vad är det här?

Nu tid

   Jag hade förlorat honom, han var borta. Folk sa åt mig att jag behövde ha sex med Jason ganska fort för att kunna behålla honom för att han är som han är. Men jag trodde att Jason hade förändrats, att han förändrats för mig. Men jag antar att jag var idioten som trodde att någon som trodde att någon som Jason kunde förändras. 

  Om ni tycker att jag överdriver och drar förhastade beslut eller tankar så ska ni veta att det inte är det enda som hände när vi var där. Han fortsatte att flörta runt med olika tjejer och han fortsatte att ignorera mig. Han sa inte så mycket som ett ord till mig. Eller i alla fall inte förs än han sa åt mig att vi skulle åka hem. Vilket jag mer än gärna gjorde. Fast jag ville inte följa med honom hem. Inte efter idag. Jag ville bara hem och krypa ner i min säng. Så därför bad jag honom att skjutsa hem mig och efter många om och men gick han med på det. 

  Jag har ändå inte druckit något idag så jag skulle inte råka illa ut om jag stötte på mina föräldrar när jag kom hem.

  ”Brianna prata med mig. Vad är det som har hänt? Har någon skadat dig? Har någon försökt något på dig? Du är aldrig så här tyst.” sa Jason när han parkerade utanför mitt hus. Vi hade inte sagt något till varandra sen jag fick honom att köra hem mig. Vilket är ungefär tjugo minuter sen eller något.

  ”Jason det är inget. Jag är bara trött och vill sova”

  ”Du hade kunnat sova hemma hos mig”

  ”Jag vill sova hemma idag Jason”

  ”Okej visst, jag kan stanna här. Din säng är ändå bekvämare än min” sa Jason och gav mig ett litet flörtigt leende. Ett leende som i vanliga fall skulle ha fått min knäsvag men nu ville jag bara spy. Det är samma leende som ha har gett alla andra tjejerna på klubben idag.

  ”Jason ensam. Jag behöver vila, tänka igenom lite olika grejer”

  ”Tänka igenom vad?”

  ”Olika grejer. Det är inget speciellt, du har inget att oroa dig för” till skillnad från mig ”Det är bara mina nerver som talar. Jag är nervös inför imorgon och det var dumt utav mig att åka till en klubb dagen innan en uppvisning”

  ”Kanske och jag har tyvärr dåliga nyheter om imorgon. Jag vet att lovade dig att jag skulle komma på din uppvisning imorgon men jag kan tyvärr inte. Jag måste jobba med killarna på en grej och jag kommer tyvärr inte hinna till din uppvisning”

  ”Det är lugnt, det kommer alltid komma fler uppvisningar som du kan kolla på istället. Det gör verkligen inget, gör det du behöver göra” jag är ändå van med att ingen kommer på mina uppvisningar.

  ”Du är bäst baby” sa Jason och jag ville brista ut i tårar igen. Jag brukade bli glad när Jason kallada mig baby, jag kände mig speciell när han gjorde det. Så speciell jag var då när han kallar alla andra tjejer inne på klubben baby.

  ”Jag försöker” sa jag och skrattade smått. Detta var dock ett falskt skratt och jag hoppas att Jason inte märkte något. Vilket han uppenbarligen inte gjorde då han fortsatte som vanligt. Kanske han inte kände mig så bra som jag trodde då.

  ”Tro dock inte att du kommer bort från din födelsedag. Jag ska fortfarande ta med dig ut”

  ”Jag trodde att du sa att middagen var för att fira eller sörja hur det gick på min dansuppvisning” 

  ”Det kan vi också göra. Men det här är framför allt om att jag ska få dig att uppleva bra minnen på din födelsedag”

  ”Jason jag” var allt jag han säga in han avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina. Gud det här kändes bra, jag hade saknat hans läppar mot mina. Men trotts detta drog jag mig snabbt bort från Jason och mumlade ett snabbt hejdå innan jag hoppade ur bilen. För jag visste att om jag stannade med Jason in bilen skulle han få mig att glömma allt han har gjort ikväll och jag skulle låtsas som att ingenting har hänt.

  Fast Jason verkade inte nöjd med detta då han greppade tag om min handled när jag skulle gå förbi hans dörr som nu då var öppen. Han drog in mig in mellan hans ben som hängde ut från sättet då han nu satt sig snett.

  ”Brianna jag lovar att det kommer att bli bra på lördag och jag lovar att du kommer att vara perfekt på imorgon på dansen. Allt du gör är perfekt, du är perfekt” mumlade han fram samtidigt som han kollade mig kärleksfullt in i ögonen. Eller  jag tror i alla fall att det är kärleksfullt. Han har ju inte vart särskilt kärleksfull mot mig idag så det här kanske bara var något helt annat. Men han var ju så gullig. Jag ville bara kyssa honom. 

  När jag inte svarade honom skrattade han smått och placerade mitt hår bakom mitt öra så att det inte skulle ligga för mitt ansikte ”Du är så ovetande om hur vacker du är baby. Jag önskar att jag kunde få dig att inse det på något sätt” ja det skulle ju hjälpa lite om du inte flörtade runt med en massa olika tjejer.

Okej så det här och dem kommande kapitlerna kommer att vara lite förvirande. Kanske inte förvirande men Jason kommer att bete sig lite, konstigt. Som ni kanske redan märkt i det här kapitelt och ni kommer få reda på allt så småningom men någon kanske lyckas lista ut varför han beter sig som han gör redan nu ;P

1, Vad tycker ni om Jasons beteende? Vad är orsaken till det?

2, Hur tror ni hennes födelsedag kommer att gå? Hur kommer Jason att vara?

  ”Hej McCann det var ett tag sen nu” sa Dylan helt orört och flinade smått.

  Jag kunde se hur Jasons käkar spändes och hans nävar lika så. Oh god det här skulle inte sluta bra.

  ”Vad gör du här?” frågade Jason igen och Dylan skratta kort innan han svarade lika kalt tillbaka. Han var uppenbarligen inte rädd för Jason vilket vilken normal person som helst hade vart. Vilket fick mig att förstå att den här Dylan killen är i samma liv som Jason. Så förmodligen så var han en fiende eller vad man nu kallar dem.

  ”Jag kom hit för att träffa dig. Amanda skickade hit mig” 

  Detta fick hela Jasons beteende att ändras. Han blev genast kall och hans ögon svartnade. Han kollade med inget annat än hat på Dylan. Hans röst var så hård och kylig när han sen började att prata igen att jag fick rysningar i hela kroppen. Speciellt då det var mig som han adresserade hans nästa mening.

  ”Brianna gå och sätt dig i bilen”

  ”Jason jag”

  ”Inga men Brianna snälla bara gå ut och sätt dig i bilen. Jag kommer en stund. Snälla bara lyssna på mig för en gångs skull utan att kämpa emot” sa han och räckte nycklarna mot mig. Hans blick låg dock fortfarande på Dylan som flinade stort.

  Jag reste mig upp och tog nycklarna ifrån Jasons hand innan jag ställde mig upp för att snabbt kyssa hans hals vilket fick honom att slappna av en aning ”Jag väntar i bilen” viskade jag smått och Jason nickade smått till svar innan han fortsatte att kolla på Dylan. Han var återigen spänd och jag suckade smått. Jag visste att det här inte skulle sluta bra. 

  Jag började gå bort mot utgången men nyfiken som jag var gömde jag mig bara bakom den lilla avskärmnings väggen som var i rygg med där Jason satt så att jag nu kunde höra vad dem sa. Inte för att någon utav dem sa något men jag antar att Jason satt sig ner då jag hörde ett litet knack. Dem satt tysta ett tag och jag började ge upp hoppet på att jag skulle höra något men Dylan avbröt tystnaden efter ett tag och Jason svar fick mitt hjärta att falla i tusen bitar.

Jasons perspektiv

  Brianna gick bort och jag kände hur jag slappnade av en aning. Hon var nu ur fara vilket hade vart min poäng med att skicka iväg henne. Plus hon behöver inte sitta och lyssna på allt skit som Dylan kommer med. Det kommer förmodligen vara om affärer och jag vill gärna inte göra affärer inför henne. Jag vet att hon är okej med det jag gör -eller så okej hon kan vara, hon accepterade det- men jag vill gärna inte sitta och prata om att döda folk inför henne. Hon är för oskyldig för det.

  "En ny flickvän?” frågade Dylan efter att vi suttit ett tag och bara kolla på varandra. Jag hade nu satt mig ner och jag fick tygla mig för att inte slänga mig över honom. Jag ville slita nacken utav honom. Han förtjänade det plus mycket mer. Men jag visste att det aldrig skulle sluta bra. 

  ”Haha Brianna? Åh nej, hon är bara ännu en utav mina tjejer. Du vet hur jag är när det kommer till tjejer” skrattade jag fram, eller försökte i alla fall. Brianna var så mycket mer för mig än bara en tjej jag träffat på klubben men jag måste få honom att tro det. För jag visste att om han visste att Brianna var mer skulle han använde henne emot mig. Eller snarare han skulle berätta för Amanda och hon skulle göra något för att skada Brianna. Vilket aldrig skulle hända, inte om jag har något med det att göra.

  ”Hon verkar vara mer med tanke på allt jag har hört om henne. Plus hon verkar väldigt fäst vid dig McCann”

  ”Vilken tjej blir inte för fast för mig när dem spenderar tid med mig Petterson?”

  ”Jag vet inte. Du brukar inte vara runt tjejer så här länge innan du går vidare till nästa så jag vet inte hur dem brukar vara”

  ”Det är sant. Men Brianna är ett bra ligg så varför slänga bort henne för. Plus hon är inte helt fel att hänga med och det kan vara rätt skönt att komma bort från killarna ett tag så” okej så ännu fler lögner bara flög ur min mun men jag var tvungen. Jag blev ju tvungen att gå igenom med min lögn för att han skulle tro på den. Det är bara tur att Brianna inte hör mig just nu.

  ”Hahah samma gamla Jason. Du har inte förändrats ett dug sen vi lämnade LA”

  ”Åh tro mig jag har förändrats en hel del Petterson. Jag har blivit smartare, starkare och jag tvivlar inte längre som jag gjorde när jag var yngre. Om det inte hade vart kameror här inne hade jag inte tvekat på att knäcka din nacke”

  ”Akta dig McCann. Du vill inte bli fiende med mig”

  ”Du är redan min fiende Petterson och det har du vart enda sedan du och ditt gäng döda min bror. Det är bara synd att ni stack iväg efter som dem små fegisarna ni är så att jag inte kunde få min hämnd. Jag är väldigt hämndlysten och nu när ni är tillbaka i staden så skulle jag akta min rygg. Det här är min stad nu och om du vet vad som är bäst för dig så springer du tillbaka till Amanda och säger åt henne att backa undan. För ser jag henne kommer jag inte tveka att döda henne. Jag har velat döda henne ett tag nu och det skulle kännas skönt att sätta en kula i hennes huvud”

  ”Jag tror att du glömmer bort vilka vi är. Vi är det gäng som enkelt dödade din bror och aldrig kollade oss om” sa han och jag skrattade högt. Den här idioten var för mycket. Jag kollade bort mot dem andra som satt i kafét kort innan jag vände mig tillbaka mot Dylan. Jag ville se att ingen kollade på oss innan jag gjorde mitt nästa steg. Detta gav mig även en blick vart kamerorna satt och hur jag skulle undvika dem.

  ”Lyssna” morrade jag fram och lutade mig framåt så att jag kunde greppade tag om hans tröja. Jag lyfta upp honom från hans säte så att han nu låg med överkroppen över bordet ”Jag skulle akta mig väldigt noga om jag var du. Jag har växt upp sen ni senast såg mig. Jag har lärt mig utav min brors misstag och blivit starkare utav dem. Jag har tagit över hela LA vilket ni förmodligen har hört. Jag styr det här stället från grunden och om ni tror att ni kan komma in och sabba det har ni fel. Det här är mina områden och jag skyddar det som är mitt. Ser jag någon utav er på mina marker kommer jag att skjuta vare sig vad era avsikter är. Jag har spenderat så mycket tid att kasta bort smuts som du från mina gator och är inte rädd att städa undan lite till”

  ”Amanda kommer att slakta dig” mumlade han fram nu med en aning rädsla i rösten. Det är rätt bitch, du ska vara rädd för mig. Och för att göra min poäng helt klar greppade jag tag om gaffeln som vi gått till muffinsen. Jag tog den i ett ordentligt grepp innan jag hög den i Dylans hand vilket fick honom att släppa ut ett plågsamt ljud. Ha, det här är bara början på vad du skulle känna om du inte lyssnade på mig.

  ”Det här är en varning Petterson. Om någon utav er sätter en fot på mina marker igen kommer det att sluta illa. Jag kommer få er att känna smärot på en nivå som ni inte trodde fanns. Ni kommer att be mig att skona er, att bara döda er. Men gissa vad, jag har inte ett hjärta så era böner kommer inte att hjälpa något. Ni kommer att plågas till döds och jag kommer att njuta utav varje sekund som jag ser er i smärta. Förstått?”

  Dylan nickade lite svar och jag mumlade ett kort "Duktig pojke" innan jag drog ur gaffeln ur hans hand. Men jag stack in den i hans hand igen kort innan jag drog ur den och stoppade den i fickan. Kunde inte direkt lämna några bevis kvar kunde jag.

  ”Det var trevligt att träffa dig igen Dylan. Låt oss bara hoppas att det inte händer igen” det här var det sista jag sa innan jag ställde mig upp för att sen göra min väg ut till parkeringen. Jag kollade runt mig och såg att ingen hade sett våran lilla scen vilket fick ett leende att spridas på mina läppar. Damn jag är bra. Och jag måste säga att det var skönt att släppa ut lite ilska. Jag har inte gjort något jobb eller något liknande på ett tag och helt ärligt så saknar jag det. Det var en del utav mig, en del utav mig som gjorde att jag kom närmre Alex. Det här var vad vi gjorde tillsammans, skapade vårat ryckte tillsammans och aldrig i livet att jag skulle låta det gå i spillo.

  Innan jag gick kollade jag tillbaka på Dylan som satt med ett smärtsamt ansiktuttryck. Det är vad man får om man bårkar med mig bitch. Bäst att du lär dig det.

  När jag hoppade in i bilen hade Brianna inte ens kollat på mig. Inte ens när jag tilltalade henne. Hon mumlade bara kort att hon ville hem men hade fortsatt att kolla ut ur fönstret. Jag antar att hon är sur att våran dejt blev avbruten. Det blev jag också, men kom igen. Överdriver hon inte en del nu? Det var ju inte mitt fel att Dylan kom eller hur? Var hon sur på att jag skickade iväg henne?

  Jag hade försökt prata med henne men hon vägrar att svara och kolla på mig. Vilket börjar bli jävligt frustrerande men det var inget jag kunde göra åt det undertiden som jag körde.  

  Det var när hon bara öppnade dörren utan att säga något till mig när kört upp till henne hus som jag fått nog. Hon kunde inte ens säga hejdå till mig. Vad är det för fel på henne? Hon kan väll inte vara så sur för att våran dejt blev inställd? Det var ju inte mitt fel för i helvete.

  Jag greppade tag om hennes handled vilket gjorde att hon inte kunde hoppa ur bilen. Jag ryckte även lite smått i den så att hon vreds åt mitt hål. Men hennes blick möte inte min utan hon kollade ner i sitt knä. Irriterat suckade jag och släppte mitt grepp om hennes hand så att jag istället kunde greppa tag om henne ansikte. Jag vinklade det så att hon nu möte min blick och jag kunde så hur hennes ögon var alldeles glansiga. Hade hon gråtit?

  ”Brianna prata med mig. vad är det som är fel? Var det något jag gjorde? Om det var för att jag skickade iväg dig så är jag ledsen. Jag gjorde det bara för ditt bästa jag lovar”

  ”Jason jag” började hon innan hon avbröt sig för att leta efter rätt ord och jag andades lättat ut. Nu pratade hon i alla fall med mig ”Det är inte det. Jag är bara trött och när du var inte och pratade med din kompis eller vad han är så ringde min syster. Hon har hamnat i knipa igen och jag behöver åka iväg och hämta henne”

  ”Jag kan skjutsa dig om du vill”

  ”Nej jag behöver ta hand om det här själv Jason. Det här är familjeproblem och jag vill inte blanda in dig i det här. Det skulle bara starta en massa onödiga frågor bland min familj och jag tror inte att du är redo att träffa min pappa”

  ”Inte riktigt, det är ett möte jag gärna undviker”

  ”Det var det jag trodde. Men vi ses på fredag va?” frågade hon och jag nickade smått till svar.

  ”Ja jag hämtar dig efter skolan så se till att du har allt med dig dit så slipper vi åka hem till dig i mellan”

  ”Visst. Syns på fredag” sa hon och lutade sig närmre mig så att hon in nästa sekund kysste mig. Men det varade bara en kort stund innan hon drog sig undan. Jag mumlade ett kort hejdå innan hon hoppade ur bilen och hon hav mig ett kort leende innan hon gick upp till sitt hus.

  Jag visste att något inte var helt rätt med henne men just nu hade jag inte tid att ta reda på vad det var. Jag var nästan helt säker på att det skulle gå över till imorgon ändå så det är nog inget att oroa sig för. Just nu behövde jag ändå informera grabbarna att Amanda och hennes gäng är tillbaka i stan. Dem försvann kort efter att dem dödat min bror och vi har inte hört från dem sen dess. Vilket är den enda anledningen till att dem fortfarande lever. Jag kunde inte hitta dem hur mycket vi än letade. Men nu när dem är tillbaka i stan hade jag min chans att få min hämnd och det avslut som min bror förtjänar.

Briannas perspektiv

  Okej så att min syster var i trubbel var en stor fet lögn och jag är förvånad att Jason trodde mig. Han brukar alltid se på mig när jag ljuger så jag trodde inte att jag skulle lyckas som jag gjorde. Men i alla fall. 

  Varför måste han göra det så svårt för mig att vara sur på honom, hata honom. Okej jag kan inte hata honom men jag kan inte få ut vad han sa till Dylan ur mitt huvud. Var det han sa till Dylan sanning? Såg Jason mig faktiskt bara som ännu en utav hans tjejer? Han ljög om att vi hade haft sex för det har vi ju absolut inte haft. Så betydde det att han ljög om resten. Eller överdrev han för att skryta inför killarna? Han kanske skämdes för att han inte haft sex med mig än.

  Nej det kunde väll inte vara så? Jason sa att han gillade mig och jag trodde honom, det gjorde jag. I alla fall vid tillfället. Nu tvekar jag en aning. Det var ju inte menat att jag skulle höra det så det kan ju vara sant. Det kanske var därför som han ville att jag skulle gå så att han kunde berätta sanningen för Dylan.

  Nej så kan det inte vara. Jag gillar mig och jag gillar honom. Vi har något speciellt, det sa han till mig. Han sa att han aldrig känt något liknande som när han är runt mig. Han säger att jag är vacker och speciell. Det måste ju betyda något. Jag överreagerade säkert bara.

  Men för att vara helt säker kunde det ju inte skada att vara lite uppmärksam på det som händer runt omkring oss.

Okej så här kom lite av Jason mörka sida fram och ja det är lite annorlunda från hur han är med Brianna. Men man kan ju förstå honom med tanke på vem Dylan egentligen är.

På tal om Dylan. Han tillhör ju Amandas gäng som ni vet nu och som jag sa förut så är han viktig att komma ihåg. Han kommer att komma tillbaka och Amanda lika så. Ni kommer att få reda på mer utav henne och henne gäng snart så ni behöver inte lista ut vilka dem är. Ni behöver bara lite tålamod så kommer det snart ;)

1, Men vad tycker ni om Jasons mörka sida? Det är inte lika illa som det kommer kunna bli men det här är en av dem få tillfällerna där man faktiskt får se hur han kan bli när han låter humöret går.

2, Sen vad tror ni kommer att hände med vad Brianna hörde? Hon hörde ju vad Jason sa om att hon bara var ännu än tjej och trotts att vi vet att han inte menade så vet inte hon.

  ”Okej” sa jag och efter en kort kyss var han ute ur huset. Jag kollade chockat efter honom och försökte få ett sammanhang på allt men inget gick ihop.

  Han verkade må bra i ena sekunden men i nästa så var han jätte konstigt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det men han hade världens humörsvängning och betedde sig jätte konstigt.

  ”Vad menar du med att du aldrig skulle ha dödat honom. Han var ett hot för oss och han kunde ha gjort stor skada för oss alla” skrek Chaz och kollade på mig med stora ögon.

  Jag har kommit hem för bara någon minut sen och fått en panikattack. Okej jag kanske inte kan kalla det de men jag hade sabbat nästan hela hallen. Spegeln hade jag slagit sönder i tusen bitar, bordet som stod där hade jag brutit på mitten och allting som stod på det var också sönder. Jag hade andats häftigt när Chaz kommit inrusande och jag kan väll inte direkt säga att han såg chockad ut när han såg mig. Det här är ju inte riktigt första gången jag har sabbat något rum i vårat hus. Vi hade bara stått där tysta ett tag innan jag skrek åt honom att dem aldrig skulle ha låtit mig döda Brandon och nu var vi här.

  ”Ja men tro mig konsekvenserna som lyder utav det här är värre. Jag skulle aldrig ha dödat honom. Jag fattar inte ens varför han var i den här livsstilen. Han hade ju alla pengar i världen, han hade ingen anledning att vara här”

  ”Hur vet du hur han hade det? Han bodde i ett hus med sitt gäng precis som oss. Han var precis som oss Jason”

  ”Det är där du har fel. Han hade hur mycket pengar som helst han skulle aldrig ens behöva jobba men ändå leva bättre än vi gör”

  ”Jason vad i helvete pratar du om. Du vet att Brandon var ett hot för oss. Han hade bevis på dig, på oss som skulle kunna skicka in oss i fängelset för gott”

  ”Nu när jag tänker efter så tror jag inte att han var så dum. Han skulle kunna ha gjort det tidigare men han gjorde det inte. För att han visste att om han satte dit oss skulle han åka dit själv och tro mig, det skulle han inte ha råd med i den familjen han bor”

  ”Jason vad är det du vet som du inte berättar för mig? Du verkade må hur bra som helst när vi åkte hem från Brianna. Vad hände där efter?”

  ”Vi satte oss ner och pratade”

  ”Och?” pushade Chaz och kollade frågandes på mig. När jag inte svarade honom suckade han högt och kom upp till mig. Jag kände en hand på min axel men jag möte inte hans blick nu, min blick låg i marken ”Jason vad var det ni pratade om?”

  ”Du vet att Brandon hade en syster va? Fast vi kunde aldrig hitta henne då han gömde henne på något ställe?”

  ”Ja, jag kommer ihåg hur frustrerad du var när du inte kunde hitta henne, Men vad har det med det här att göra?”

  ”Fattar du inte?” frågade jag och kollade nu upp på Chaz som bara kollade frågandes på mig ”Brianna var hans syster. Det var Brianna som han gömde undan så bra för oss och helt ärligt så är jag glad att han gjorde ett sådant bra jobb att gömma henne”

  ”Vänta lite här. Brandon och Brianna är syskon?”

  ”Ja. Det är ganska uppenbart också om du frågar mig. Jag kan inte fatta att jag inte kopplade det tidigare. Jag menar jag visste att hennes brorsa hette Brandon och försvann för nästan exakt ett år sen. Hur många Brandon försvinner just under samma tid?”

  ”Väldigt få antar jag. Men vad ska du göra nu? Med Brianna menar jag” 

  ”Jag kan inte berätta det här för henne, det är bättre om hon inte vet att jag dödade honom”

  ”Jason hon förtjänar att veta. Du borde berätta för henne vad det var som egentligen hände honom. Du är skyldig henne så mycket”

  ”Jag vet att jag borde berätta för henne men jag kan inte. Jag är för självisk när det kommer till Brianna och jag vet att om jag berättar det här så kommer jag att förlora henne. Hon kommer aldrig att förlåta mig efter det här och jag kan verkligen inte förlora henne. Hon är det enda bra i mitt liv just nu”

  ”Jag vet det men tycker du inte att hon åtminstone förtjänar att veta vad som hände med hennes bror?”

  ”Det är klart att hon förtjänar det, hon förtjänar så mycket mer än vad jag kan ge henne. Men jag kan inte släppa taget om henne Chaz. Jag vet att jag inte känt henne så jätte länge men jag kan inte släppa henne nu. Jag kan lita på henne, jag kan säga allt till henne och jag vet att hon kommer att lyssna. Hon vet att jag har dödat ett X antal personer men hon står fortfarande vid min sida. Hur många tjejer skulle man kunna säga så om? Dem flesta skulle springa iväg så fort dem fick reda på vem jag är”

  ”Mannen jag förstår vart du kommer ifrån men” började han men jag avbröt honom. Jag visste vad han skulle säga och jag ville inte höra det.

  ”Chaz jag vet att hon förtjänar att veta, jag vet det. Men jag kan inte. Jag är en självisk jävel och jag kan inte släppa henne. Att berätta det här för henne skulle få henne att hata mig”

  ”Jason hon kommer inte hata dig”

  ”Det är klart att hon skulle. Jag är killen som dödade hennes bror. Jag vet hur det är att få reda på att ens bror är död och tro mig man gillar inte personen som dödade honom”
  ”Men det är ju stor skillnad mellan Amanda och dig. För det första så gjorde du det för att skydda dig. Sen för det andra så är du tillsammans med Brianna. Jag vet inte fall du har insett det än men hon gillar dig mannen. Hon är galen i dig och jag tror inte att hon skulle släpa taget om dig så lätt. Erkänn bara dina känslor för henne så väger du upp problemet lite” sa Chaz som att det vore världens bästa ide och jag harklade mig smått. Chaz kollade frågandes på mig och jag kliade mig smått i nacken.

  ”Vänta har du berättat för henne? När? Var? Hur? Vad gjorde hon? Hur reagerade hon?” frågorna bara flög ur Chaz och jag skrattade smått. Jag hade ingen chans att svara honom så fort han pratade.

  ”Det hände när vi var på den där dans saken. Jag ville inte dansa då jag inte vet hur och kom igen, alla vet att sådant skit inte är min grej. Men i alla fall. Eftersom jag inte ville dansa med henne ville hon dansa med någon annan. Vilket jag inte tillät, jag ville inte ha någon annan kille nära henne”

  ”Okej låt mig bara dubbel kolla. Du ville inte dansa med henne, men hon fick inte dansa med någon annan heller?” frågade Chaz och jag nickade smått med huvudet. Jag har nu insett hur dumt det egentligen var men jag är en avundsjuk jävel när det kommer till Brianna. Hon är min.

  ”Ja jag vet att det var korkat nu men det lönade ju sig. Eller först så bråkade vi lite då Brianna var sur på mig för att jag inte lät henne dansa och sen så typ erkände jag att jag gjorde det pågrund utav att jag gillade henne”
  ”Omg jag kan inte fatta det här. Den store Jason McCann har erkänt för en tjej att han gillar henne. Men var svarade hon?”

  ”Är det inte ganska uppenbart? Vi var hos henne idag”

  ”Hon erkände att hon gillade dig också?” frågade Chaz glatt och jag nickade smått till svar ”Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Jason McCann är i en relation och med en tjej som han inte använder för bara sex”

  ”Ja ja men kan vi snälla sluta prata om Brianna. Jag måste börja fundera på något annat. Har vi inte något jobb som jag kan arbeta med eller något?”

  ”Vi har ett jobb nästa vecka som behöver planers inför och sen så har du fortfarande några bomber att göra till det där gänget vi träffade förut”

  ”Bra. Jag går ner och fixar bomber. Samla killarna under tiden så kan vi ha ett möte inför nästa vecka”

  Chaz nickade bara kort till svar innan han gick iväg och jag gjorde min väg ner till källaren för att börja med bomberna. I hopp om att mina tankar på Brianna skulle försvinna. Vilket dem förmodligen inte skulle göra. Kanske några men det är två frågor specifikt som snurrar runt i mitt huvud.

  Ska jag berätta för henne? Kommer hon någonsin att kunna förlåta mig?

Briannas perspektiv

  ”Jason kan du inte berätta för mig varför du helt plötsligt försvann efter att jag berättat för dig om min bror?” frågade jag och Jason skakade smått på huvudet vilket lede till att jag suckade högt. Han kan vara så himla envis ibland vilket är himla irriterande för jag ville veta vad det var som hände för jag har inte kunnat komma fram till en bra förklaringen än.

  Det var två dagar sen han sprang iväg, alltså det är tisdag. Jag hade inte fått tag i honom förs än i dag då jag gick genom Chaz. Chaz hade sagt att dem hade jobb att göra och jag inte borde störa. Men jag kunde inte stanna borta och ville ha svar. Så jag lyckades få tag på honom och han bad mig att möta honom här så att vi kunde prata. Men det stoppade inte mig från att försöka att hitta en förklaring på det här men jag kunde inte. Jag kunde inte hitta någon koppling till att han hade reagerat som han hade gjort. Var det något jag hade sagt eller gjort? Hade jag sårat honom på något sätt? Kanske hade han börjat tänka på Alex när jag pratade om Brandon. Jag vet att Alex och Jason var tajta så jag vet att han vet hur det känns att förlora sin bror. 

  ”Brianna det är inget jag lovar dig, du jagar bara upp dig i onödan. Jag blandade bara ihop honom med en kille som jag brukade jobba med”

  ”Men du verkade så himla upprörd”

  ”Det är för att jag inte ville se dig så nere, jag känner igen känslan Bri så jag vet hur svårt saker kan bli. Sen så när jag såg bilden på honom ville jag dubbel kolla att en av mina killar inte hade dött” sa Jason och jag nickade smått. Jag litade inte helt på honom men det fanns ingenting jag kunde göra åt det. Jag visste bättre än att hålla på att tjata på Jason. Det skulle bara få honom irriterad och vi skulle verkligen inte komma någonstans.

  ”Du oroar dig bara för mycket babe, du måste sluta övertänka allt”

  Jag nickade återigen smått till svar innan jag hoppade ur bilen vi satt i. Vi hade parkerat utanför ett litet cafe som låg i närheten utav vart min skola låg. Vilket är en ungefär 15 minuter ifrpn vart jag bor. Jason hade bestämt sig för att ta med mig ut för våran första riktigt dejt. Jag hade först vart tveksam med tanke på vad som hände senast vi var tillsammans. Men jag tror att vi alla vet att jag inte kan hålla mig borta från Jason. Så han hade hämtat upp bara tio minuter efter att han övertygat mig, jag antar att han var i närheten för så fort går det inte att komma från honom till mig. Men nu är vi här och efter att ha pratat ostört i bilen i ungefär tio minuter så valde vi att äntligen gå in och äta. Äntligen jag håller på att svälta i gäl.

  ”Du kan gå och ta ett bord så beställer jag” sa Jason när vi kom in i cafet och jag mumlade ett kort ”okej” innan jag gick bort till ett ledigt bord. Jag satte mig på den bänken som var vänd åt Jasons håll så att jag kunde spana in honom ordentligt. 

  Han hade par mörka slitna jeans som hängde under rumpan -som alltid då- och jag måste erkänna att jag faktiskt börjat tycka att det är snyggt. Till det hade han en en tajt svart t-shirt och en skinnjacka. Han hade även en guldkedja tillsammans med hans två dogtags hängandes runt halsen. Sen så får vi ju inte glömma glasögonen som täckte hans vackra ögon. Åh jag ville se hans ögon, men han hade inte velat ta av solglasögonen då det var för soligt ute.

  ”Ursäkta är det här sättet upptaget?” frågade någon bredvid mig och jag kollade upp för att se att det var en kille något år äldre än mig som kollade ner på mig där jag satt. Han såg bra. Hans blåa ögon som stack ut då han hade en väldigt solbrun kropp. Hans hår var kort vilket var ett minus, jag gillade att leka med killars hår -speciellt när man kysser- Han verkade även vara rätt vältränad men det var inget i jämförelse med Jason. Han kunde inte mäta sig med Jason. Jason var så himla vacker på så många olika sätt. Jag vet att han inte gillar att bli kallad vacker -då det är något bara killar säger till tjejer- men jag kunde inte komma på något annat ord att beskriva honom med. Perfekt? Ja det skulle kunna funka men vacker är bättre enligt mig.

  ”Eh faktiskt så” var allt jag hann säga innan han slog sig ner mitt emot mig med ett kort ”tack” från hans sida.

  ”Eh jag är ledsen men jag är faktiskt här med någon och jag måste tyvärr säga att du inte kan sitta här”

  ”Vad då kommer din pojkvän att bli avundsjuk om han ser dig tillsammans med mig?”

  ”Nej han har inget att oroa sig för så det kommer inte att vara nödvändigt”

  Jag skulle precis öppna munnen för att svara honom men någon annan han före mig. Och med någon annan menar jag Jason som nu stod bredvid mig med två muggar och muffins på en bricka som han fort ställde ner på bordet.

  ”Vad gör du här Dylan?” spotade Jason fram och jag kunde höra hatet i hans röst. Okej så uppenbarligen så känner dem varandra och med tanke på hur Jason reagerade så gillade dem inte varandra. Snarare motsatsen om man tänker på sättet dem kollar på varandra. Det är som att dem är redo att döda den andra vilket sekund som helst.

  ”Hej McCann det var ett tag sen nu” sa Dylan helt orört och flinade smått.

  Jag kunde se hur Jasons käkar spändes och hans nävar lika så. Oh god det här skulle inte sluta bra.

Här är det!! Kapitel 26 och man fick nu reda på att Jason dödade Brandon. Det var många som hade gissat det så hehhe, ja.

Eh i alla fall, det här kapitlet kanske inte verkar jätte roligt men det är ganska viktigt. Speciellt Dylan som kommer komma tillbaka senare då han kommer att ha en rätt stor del i novellen ;)

Dylan spelas utav Cam Gigande!!

1, Vad tror ni kommer hända nu? Mellan Jason och Dylan menar jag.

2, Hur tror ni Jason kommer göra nu? Med hela "jag har dödat Briannas bror" saken.